H - Västerbottens museum
H - Västerbottens museum H - Västerbottens museum
\ ^asterbottensdrakt en AV HILDA ANDERSSON Ett vackert inslag i vår klädedräkt utgör utan tvekan den gamla folkdräkten. I vissa delar av vårt land har den varit mycket allmän och företett många varianter, vi behöva bara tänka på de olika dräkttyperna i vårt sydligaste landskap Skåne. Hur det varit i vårt eget län, veta vi ej med bestämdhet, även om man fått en del belägg för att det eller det plagget har haft ett visst utseende vid ett visst tillfälle. Vi ha t. ex. huvudbonaderna, både den kvinnliga och den manliga, vilka finnas bevarade, och där den senare har ett för Västerbotten karakteristiskt utseende. Vidare finns det tradition om att livtröjan, troligen från början ett högtidsplagg, har haft en viss färg i en viss socken. Någon mera allmän spridning av vad vi i egentlig mening avser med folkdräkt har knappast förelegat. Ett särskilt kapitel utgör den kvinnliga sorgdräkten i Västerbotten, vilken tycks ha varit ganska allmänt i bruk och som levt kvar in i vår tid. När därför en kvinnlig och en manlig västerbottensdräkt till stora delar nyskapats, delvis på gammal grund, så är det för att söka hävda det västerbottniska, inte minst då det gäller våra inom länet så energiska och framgångsrika folkdanslag. Därför kanske den nya dräkten, som återfinnes i årsboken i flerfärgstryck, rättare borde kallas gilledräkt. Hur som helst, den hat säkerligen en mission att fylla och om den skulle vinna större spridning vid våra folkdansuppvisningar och hembygdsfester, så är det bara i sin ordning. 98
Här meddelas nu en kortfattad beskrivning på de bägge dräkterna. Tyget till dräkten är hemvävt. Kjolen sys av ett tuskaftat svart halvylletyg, som klippes i tre våder, vilka sneddas och avslutas nertill med en bred fåll. Vidden upptill rynkas och sys fast vid en linning. Kjolen får ej vara för kort. Blusen sys av vitt halvlinne i skjortmodell. Krage och manschetter förses med en vacker hålsöm. Armvidden ökas med ett s. k. spjäll, ärmen rynkas och sys fast vid manschetten. Ringningen i halsen göres rund och på den sys den raka kragen. Från ringningen klippes å framstycket ett rakt sprund, vilket kantas mot avigsidan och sys ner med en enkel hålsöm. Blusen avslutas med fåll i vilken man drar in en resårsnodd. Västens tyg är också halvylle, vävt med smala ränder i gult, vitt, svart och vinrött på en blågrön botten. Västen klippes så att tygets ränder på framstyckena gå från axeln och neråt. I ryggen mötas ränderna på snedden vid mittsömmen. Västen skall sitta väl. Framstyckena ringas så att kragen på blusen ej döljes. Förklädet är vävt på svart botten i samma färger som västen. Förklädet bör nå ner till kjolkanten, det rynkas och sys fast vid ett band, som knytes i en rosett. Över blusen hänges en rutig schal vävd av ett glansigt garn. Dräkten avslutas med mössa och stycke. Mössan är det enda man med säkerhet kan fastställa. Den har varierat i färg beroende på vilka tider och vid vilka tilllfällen den använts. Så har en mössa använts vid konfirmationen, en för ungmoran, den skulle vara blå, en för sorg o. s. v. Den mössa, som nu blivit allmän är den blå. Den broderas med kedjesöm på blått siden efter ett gammalt mönster. Stycket som förr utgjordes av en pipad remsa eller vid högtid av en pinnbandspets, har nu ersatts med ett sådant broderat på tyll. Denna avslutas med en handknypplad spets. 99
- Page 73 and 74: on a Kaj sa j3a klaffen del] värne
- Page 75 and 76: söm jär studere, sa ja, int kön
- Page 77 and 78: . . . skelettet är uppsatt för de
- Page 79 and 80: Kvisten fläkes itu efter märgen .
- Page 81 and 82: "Banne" skares av och får med sin
- Page 83 and 84: Blad ur Bureå-mdustriens äldre Ii
- Page 85 and 86: november 1572 från Stegeborg utfä
- Page 87 and 88: motsvarade tidens krav. Den första
- Page 89 and 90: av sju av nämndemännen, samt kron
- Page 91 and 92: Det var säkerligen en stor dag fö
- Page 93 and 94: Greve Schuvaloff * 1776 f 1825. Bef
- Page 95 and 96: I :Vf ^ a «7, ' f Brukspatron Jön
- Page 97 and 98: Gravvård vid Skellefteå lfs. kyrk
- Page 99 and 100: Strömsholms herrgård, Bureå kvar
- Page 101 and 102: Bergmästare Fredr. Ekenstam, delä
- Page 103 and 104: Brukspatron Fale Marklund av vilka
- Page 105 and 106: Den 1875 byggda ångsågen i Bureå
- Page 107 and 108: mycket betungande. Bolaget hade eme
- Page 109 and 110: Aktiebrev för Bure A.-B. ligt. Om
- Page 111 and 112: Patron Joh. Marklund * 1824 f 1898.
- Page 113 and 114: Patronessan Louise Marklund, f. Hä
- Page 115 and 116: Disponent J. G. A. Sandberg * 1858
- Page 117 and 118: Disponentbostaden Åbacka (nuvarand
- Page 119 and 120: Niagot om textilier i I^ovanger soc
- Page 121 and 122: Draperier vävda efter mönster och
- Page 123: egentligen broderats på i äldre t
- Page 127 and 128: Lovånqers lioqre diurvarld O D J A
- Page 129 and 130: Huvud och stjärt av snok. (Efter K
- Page 131 and 132: hade hört husmodern skämta med de
- Page 133 and 134: För något mer än 35 år sedan va
- Page 135 and 136: IV. GRODDJUR. Vanliga paddan, Bufo
- Page 137 and 138: fläck. Bakbenen äro tvärbandade
- Page 139 and 140: ygdsboken Västerbotten 1928. I den
- Page 141 and 142: Sven Nilsson, Skandinavisk fauna,
- Page 143 and 144: ligen på grund av fortsatt tillfö
- Page 145 and 146: sensommarn 1915 och Gärdefjärdens
- Page 147 and 148: på vederbörande skala betecknas s
- Page 149 and 150: nämligen övre och nedre Selsträs
- Page 151 and 152: 1900 på ståndkrok av nämndeman A
- Page 153 and 154: leftebladet, att från tidningens L
- Page 155 and 156: skäret Bonden utanför Nordmaling
- Page 157 and 158: Ålyngel i olika utvecklingsstadier
- Page 159 and 160: stabskartans Lomtjärn) befanns den
- Page 161 and 162: var ej mycket sämre med en på 22
- Page 163 and 164: Ur rommen utvecklas en larvform, 1
- Page 165 and 166: orden: "Ji leva om, se he låt som
- Page 167 and 168: I 1 oren i n o smed dela n d e n ST
- Page 169 and 170: Suppleanter: Apotekare Hugo Linder,
- Page 171 and 172: Museets bibliotek har under året u
- Page 173 and 174: Föreningens tillgångar och skulde
Här meddelas nu en kortfattad beskrivning på de bägge dräkterna.<br />
Tyget till dräkten är hemvävt.<br />
Kjolen sys av ett tuskaftat svart halvylletyg, som klippes<br />
i tre våder, vilka sneddas och avslutas nertill med en bred fåll.<br />
Vidden upptill rynkas och sys fast vid en linning. Kjolen får ej<br />
vara för kort.<br />
Blusen sys av vitt halvlinne i skjortmodell. Krage och<br />
manschetter förses med en vacker hålsöm. Armvidden ökas med<br />
ett s. k. spjäll, ärmen rynkas och sys fast vid manschetten.<br />
Ringningen i halsen göres rund och på den sys den raka kragen.<br />
Från ringningen klippes å framstycket ett rakt sprund, vilket<br />
kantas mot avigsidan och sys ner med en enkel hålsöm. Blusen<br />
avslutas med fåll i vilken man drar in en resårsnodd.<br />
Västens tyg är också halvylle, vävt med smala ränder i gult,<br />
vitt, svart och vinrött på en blågrön botten. Västen klippes så<br />
att tygets ränder på framstyckena gå från axeln och neråt. I<br />
ryggen mötas ränderna på snedden vid mittsömmen. Västen<br />
skall sitta väl. Framstyckena ringas så att kragen på blusen ej<br />
döljes.<br />
Förklädet är vävt på svart botten i samma färger som<br />
västen. Förklädet bör nå ner till kjolkanten, det rynkas och sys<br />
fast vid ett band, som knytes i en rosett.<br />
Över blusen hänges en rutig schal vävd av ett glansigt garn.<br />
Dräkten avslutas med mössa och stycke.<br />
Mössan är det enda man med säkerhet kan fastställa. Den<br />
har varierat i färg beroende på vilka tider och vid vilka tilllfällen<br />
den använts. Så har en mössa använts vid konfirmationen, en<br />
för ungmoran, den skulle vara blå, en för sorg o. s. v. Den<br />
mössa, som nu blivit allmän är den blå. Den broderas med<br />
kedjesöm på blått siden efter ett gammalt mönster.<br />
Stycket som förr utgjordes av en pipad remsa eller vid högtid<br />
av en pinnbandspets, har nu ersatts med ett sådant broderat<br />
på tyll. Denna avslutas med en handknypplad spets.<br />
99
Change language