H - Västerbottens museum
H - Västerbottens museum H - Västerbottens museum
havet en förändrad karaktär. På 1870-talet mötte det t. ex. ingen svårighet att vid högvattenstånd med roddbåt passera genom ett smalt sund, som då skilde Snöskäret från den egentliga Hemön. Tillverkningen vid vattensågen eller gamla sågen, som den nu allmänt kallades, fortsatte i mindre omfattning även sedan ångsågen tagits i bruk ända till år 1898, då den revs. Den hade då tjänstgjort i 55 år. För att emellertid kunna hålla produktionen så hög som möjligt och samtidigt bli kvitt en del konkurrenter' och virkesspekulanter vid Bureälven hade bolaget redan år 1874 inköpt Andersfors sågverk i Burträsk och tre år senare Renbergsvattnets, såg. Köpesummorna voro resp. 8000 och 6400 kronor. Vid denna tid förvärvade även bolaget sin första bogserångare. Båten, som levererades från Linköpings Mek. Verkstad i början av juni år 1879 och fick namnet "Fale Bure", var byggd av stålplåt, hade två propellrar, drevs med maskiner om 20 hästkrafter och gjorde en hastighet av 10 knop. De genom nybyggnaden och sågverksköpen ökade produktionsmöjligheterna medförde även ett stegrat behov av råvaror. Då dessutom trävarupriserna tenderade att stiga och lockade andra sågägare och trävaruexportörer att förse sig med avverkningsrätter, så beslöt styrelsen år 1880 att efterhand inköpa en hel del hemman och avverkningsrätter huvudsakligen i närheten av bolagets flottningsleder och därigenom betrygga stockfångsten för en längre tid framåt. Tiden för avverkningsrättigheterna växlade mellan 5 och 50 år. Inköpta hemman såldes ofta åter med rättighet för bolaget att avverka skogen å hemmanet under längre eller kortare tid. Dessa stora skogsköp fortsatte med kortare avbrott i 15 års tid och kulminerade, när bolaget år 1894 inköpte ett 100-tal avverkningsrätter och tre hemman till ett värde av 313.000 kronor. Samma år utgjorde bokförda värdet av bolagets avverkningsrätter 1.167.000 kronor och värdet av bolagets 47 hemman 276.000 kronor. Arbetet med vården och tillsynen av bolagets skogar hade länge varit ganska omfattande och blev efter 1894 års nyförvärv 8o
mycket betungande. Bolaget hade emellertid förmånen att för det krävande och viktiga arbetet ute i de vidsträckta skogarna kunna anlita inspektören Carl Erik Nordström, som ända sedan 1869 varit anställd i bolagets tjänst och därvid särskilt specialiserat sig på skogsfrågor. Hans framstående egenskaper som "skogskarl" uppskattades också livligt av bolagets ledning. Bolagets stora framgångar måste också i inte ringa mån tillskrivas inspektor Nordströms skickliga och plikttrogna arbete. Den livliga verksamhet, varom skogsköpen bära vittne, nödvändiggjorde helt naturligt tidsenliga anordningar i många avseenden och i synnerhet förbättrade kommunikationer. I avsaknad av såväl lokala söm interurbana telefonförbindelser var Bureå fortfarande ganska isolerat. År 1885 beslöt emellertid bolagsstämman på patron Marklunds förslag att anlägga telefonlinje mellan kontoren vid vattensågen och ångsågen, och två år senare beslöt styrelsen att med telegrafverket söka träffa överenskommelse om anläggning av telefonförbindelse mellan Bureå och Skellefteå. Det första telefonsamtalet på denna linje utväxlades på försommaren år 1888. Intill hösten år 1885 hade bogseringarna i Bureå hamn och övriga bogseringar för sågverkets räkning huvudsakligen ombesörjts av ångaren "Fåle Bure", som emellertid vid tunga transporter och svåra stormar visat sig vara alltför svag och bristfällig. Man fick därom en särskild påminnelse den 11 juni 1885, då "Fale Bure" visade sig oförmögen att lämna någon som helst assistans vid en förlisning, som då inträffade i Bureå hamn. Norska barkskeppet "Nordkap", som då i och för lastning var förankrat å redden, slets under en våldsam, orkanlik storm loss från sina förtöjningar och drev in på ett undervattensskär, det s. k. inre Pommelgrundet, där barken fullständigt spolierades och där en del av vraket ännu ligger kvar. På hösten samma år sändes "Fale Bure" till Lindbergs Mek. Verkstad i Stockholm, och därifrån levererades i stället vid första öppet vatten år 1886 mot en mellanavgift av tjugofyratusen kronor en 30 hästkrafters 6 8i
- Page 55 and 56: Fig. 7. Jesu omskärelse. utgå str
- Page 57 and 58: Fig. 8. Flykten till Egypten. helgo
- Page 59 and 60: Fig. 9. Jesu inridande i Jerusalem.
- Page 61 and 62: ¿t» •?/« Fig. 10. Den helige E
- Page 63 and 64: Fig. 12. Den helige Dionysius halsh
- Page 65 and 66: kyrka i Uppland och en okänd mäst
- Page 67 and 68: Då n Jakoj} A nersa < (ARTUR OLOFS
- Page 69 and 70: störn å dra opp en dammluck nalta
- Page 71 and 72: «E/korren gick ujipa ängen ock sl
- Page 73 and 74: on a Kaj sa j3a klaffen del] värne
- Page 75 and 76: söm jär studere, sa ja, int kön
- Page 77 and 78: . . . skelettet är uppsatt för de
- Page 79 and 80: Kvisten fläkes itu efter märgen .
- Page 81 and 82: "Banne" skares av och får med sin
- Page 83 and 84: Blad ur Bureå-mdustriens äldre Ii
- Page 85 and 86: november 1572 från Stegeborg utfä
- Page 87 and 88: motsvarade tidens krav. Den första
- Page 89 and 90: av sju av nämndemännen, samt kron
- Page 91 and 92: Det var säkerligen en stor dag fö
- Page 93 and 94: Greve Schuvaloff * 1776 f 1825. Bef
- Page 95 and 96: I :Vf ^ a «7, ' f Brukspatron Jön
- Page 97 and 98: Gravvård vid Skellefteå lfs. kyrk
- Page 99 and 100: Strömsholms herrgård, Bureå kvar
- Page 101 and 102: Bergmästare Fredr. Ekenstam, delä
- Page 103 and 104: Brukspatron Fale Marklund av vilka
- Page 105: Den 1875 byggda ångsågen i Bureå
- Page 109 and 110: Aktiebrev för Bure A.-B. ligt. Om
- Page 111 and 112: Patron Joh. Marklund * 1824 f 1898.
- Page 113 and 114: Patronessan Louise Marklund, f. Hä
- Page 115 and 116: Disponent J. G. A. Sandberg * 1858
- Page 117 and 118: Disponentbostaden Åbacka (nuvarand
- Page 119 and 120: Niagot om textilier i I^ovanger soc
- Page 121 and 122: Draperier vävda efter mönster och
- Page 123 and 124: egentligen broderats på i äldre t
- Page 125 and 126: Här meddelas nu en kortfattad besk
- Page 127 and 128: Lovånqers lioqre diurvarld O D J A
- Page 129 and 130: Huvud och stjärt av snok. (Efter K
- Page 131 and 132: hade hört husmodern skämta med de
- Page 133 and 134: För något mer än 35 år sedan va
- Page 135 and 136: IV. GRODDJUR. Vanliga paddan, Bufo
- Page 137 and 138: fläck. Bakbenen äro tvärbandade
- Page 139 and 140: ygdsboken Västerbotten 1928. I den
- Page 141 and 142: Sven Nilsson, Skandinavisk fauna,
- Page 143 and 144: ligen på grund av fortsatt tillfö
- Page 145 and 146: sensommarn 1915 och Gärdefjärdens
- Page 147 and 148: på vederbörande skala betecknas s
- Page 149 and 150: nämligen övre och nedre Selsträs
- Page 151 and 152: 1900 på ståndkrok av nämndeman A
- Page 153 and 154: leftebladet, att från tidningens L
- Page 155 and 156: skäret Bonden utanför Nordmaling
havet en förändrad karaktär. På 1870-talet mötte det t. ex. ingen<br />
svårighet att vid högvattenstånd med roddbåt passera genom ett<br />
smalt sund, som då skilde Snöskäret från den egentliga Hemön.<br />
Tillverkningen vid vattensågen eller gamla sågen, som den<br />
nu allmänt kallades, fortsatte i mindre omfattning även sedan<br />
ångsågen tagits i bruk ända till år 1898, då den revs. Den hade<br />
då tjänstgjort i 55 år. För att emellertid kunna hålla produktionen<br />
så hög som möjligt och samtidigt bli kvitt en del konkurrenter'<br />
och virkesspekulanter vid Bureälven hade bolaget redan<br />
år 1874 inköpt Andersfors sågverk i Burträsk och tre år senare<br />
Renbergsvattnets, såg. Köpesummorna voro resp. 8000<br />
och 6400 kronor. Vid denna tid förvärvade även bolaget sin<br />
första bogserångare. Båten, som levererades från Linköpings<br />
Mek. Verkstad i början av juni år 1879 och fick namnet "Fale<br />
Bure", var byggd av stålplåt, hade två propellrar, drevs med<br />
maskiner om 20 hästkrafter och gjorde en hastighet av 10 knop.<br />
De genom nybyggnaden och sågverksköpen ökade produktionsmöjligheterna<br />
medförde även ett stegrat behov av råvaror.<br />
Då dessutom trävarupriserna tenderade att stiga och lockade<br />
andra sågägare och trävaruexportörer att förse sig med avverkningsrätter,<br />
så beslöt styrelsen år 1880 att efterhand inköpa en<br />
hel del hemman och avverkningsrätter huvudsakligen i närheten<br />
av bolagets flottningsleder och därigenom betrygga stockfångsten<br />
för en längre tid framåt. Tiden för avverkningsrättigheterna<br />
växlade mellan 5 och 50 år. Inköpta hemman såldes ofta åter<br />
med rättighet för bolaget att avverka skogen å hemmanet under<br />
längre eller kortare tid. Dessa stora skogsköp fortsatte med<br />
kortare avbrott i 15 års tid och kulminerade, när bolaget år 1894<br />
inköpte ett 100-tal avverkningsrätter och tre hemman till ett värde<br />
av 313.000 kronor. Samma år utgjorde bokförda värdet av<br />
bolagets avverkningsrätter 1.167.000 kronor och värdet av bolagets<br />
47 hemman 276.000 kronor.<br />
Arbetet med vården och tillsynen av bolagets skogar hade<br />
länge varit ganska omfattande och blev efter 1894 års nyförvärv<br />
8o
Change language