Förintelsen ur ett psykologiskt, etiskt och historiskt ... - Malaxedu.fi

Förintelsen ur ett psykologiskt, etiskt och
historiskt perspektiv
Gymnasiet i Petalax Publikationsserie. Årgång 5 03/05
Förintelsegruppen.

Förord
Vid Gymnasiet i Petalax har en grupp elever arbetat med ett
projekt som går under namnet ”Förintelsen”. Kursen ordnades
under läsåret 2004-2005. Syftet med projektet var att studera
förintelsen under andra världskriget ur ett psykologiskt, etiskt och
ett historiskt perspektiv. Kursen har omfattat bl a föreläsningar,
gruppdiskussioner och självständigt arbete. Slutresultatet är detta
tryckalster. I april 2005 avslutas projektet med att majoriteten av
eleverna reser till Polen och Tyskland där vi besöker bl a
förintelselägren i Auschwitz-Birkenau och kvinnolägret i
Ravensbrück.
Projektet har letts av Simon Hansell och Henrik Smulter. Vi vill
tacka eleverna för ett mycket väl genomfört arbete. Därtill vill vi
tacka vår gästföreläsare Fredrik Åbacka.
Följande elever deltog i kursen:
Johanna Syrén Ida Strandberg
Ronny Karlsson Carolina Nylund
Alexander Mäntylä Sandra Lähdesmäki
Tom Prost Mika Pensas
Daniel Nyström Kim Nystrand
Jonatan Orre Johan Nyfors
Hanna Palmqvist Andreas Nyfors
Annika Bäck Catrine Söderholm
Camilla Back Mats Granqvist
Mats Stolpe Rickard Åback
Anna West Anton Strömsbäck

1. Judendomen
1.1 Historisk översikt
1.2 Judendomens lära
1.3 Religiösa högtider
2. Antisemitismens historia
3. Tredje riket och förintelsen
Innehållsförtäckning
3.1 Nationalsocialismen
3.2 Raslära som statsskick
3.3 Förintelsens system och omfattning
3.4 Ett urval av kända läger
4. Förintelsen ur ett etiskt och existentiellt perspektiv
4.1 Människosyn
4.2 Människovärdet
4.3 Etiska frågor kring förintelsen
5. Förintelsen ur ett psykologiskt perspektiv
5.1 Individen och hatet - det inre trycket
5.1.1 Alice Millers analys av Hitlers barndom
5.1.2 Melanie Klein och positionsbegreppen
5.2 Gruppen och massan - det yttre trycket
5.2.1 Det sociala trycket – konformitet
5.2.2 Makt och lydnad
5.3 Freuds syn på antisemitismen
5.4 Arietis syn på antisemitismen
5.5 Sammanfattande diskussion
6. Judarnas öde och framtid
6.1 Framväxten av staten Israel
6.2 Den efterkrigstida antisemitismen
6.3 Historierevisionism

1. Judendomen
För att förstå judeförföljelserna under andra världskriget måste man förstå judarnas historia. Judendomen
har en lång historia som sträcker sig ända tillbaka till Abraham på 1800-talet f.Kr. Genom Abrahams
förbund med Gud uppstår tanken om judarna som ett utvalt folk och Israel som det utlovade landet.
Judarnas väg till en egen stat har varit lång och mödosam.
1.1 Historisk översikt
1800 Abraham slöt ett förbund med Gud
1200 Mose befriade israeliterna från slaveriet i Egypten
1000 Israels folk bosatte sig i Kanaans land under ledning av mäktiga kungar som David
och Salomo
900 Riket delades i två kungadömen
720 Det norra riket erövrades av assyrierna
586 Det södra riket erövrades av babylonierna och folket togs till fånga
539 Judarna fick återvända från fångenskapen till Israel
167 Israeliterna grundade ett själständigt rike
60 Romarna erövrade Jerusalem
0 Jesus Kristus födelse
30 Jesus Kristus korsfästes
70 Romarna förstörde Jerusalems tempel
135 Romarna drev ut alla judar från sitt land (diasporan)
1348 Judarna fick skulden för digerdöden och utvisades från Polen
1490 Ett centrum för judendomen växte fram i Spanien
1500 Många judar förvisades till getton runt om i Europa
1648 Tiotusentals judar mördades i Ryssland och Polen
1800 Den sionistiska rörelsen uppstod med en dröm om att återvända till det utlovade
landet
1900 Judeförföljelse i Ryssland
1914 Ca. 140 000 judar stupade i första världskriget
1930 Förintelsen, 6 miljoner judar förintades
1948 Staten Israel grundades

1.2 Judendomens lära
Enligt traditionen var Mose grundaren av judendomen. Han ledde Hebréerna ut ur Egypten och
slaveriet. Under ökenvandringen slöt Gud, som judarna kallar Jahve, ett förbund med Israels folk
genom Mose förmedling. I Bibeln berättas att Gud sade: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna
och hur jag har burit er på övningar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt
förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni
skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.
Som ett tecken på förbundet firar judarna sabbat och omskär nyfödda pojkbarn vid en ålder av åtta
dagar. Judarna upplever sig som ett utvalt folk, med en särskild uppgift i världen. De skall genom
sitt levnads sätt vara ett föredöme för andra folk och visa att Gud finns.
Judarna tror på en Gud, Jahve. Guds namn är så heligt för dem att de undviker att yttra det högt, och
de använder istället andra benämningar, tex. Herren. Gud är alla människors gud. Han har skapat
himmel och jord, men han är också en domare som kräver att människorna lever ett rättfärdigt liv.
Judarnas heliga skrift är Tanak som motsvarar de kristnas Gamla
testamente och är skriven på hebreiska. Tanak är delad i tre delar:
lagen, Profeterna och skrifterna. Lagen, eller toran har en
särställning och består av de fem Moseböckerna. De viktigaste
avsnittet i Moseböckerna är de tio buden, som innehåller föreskrifter
om hur judarna skall leva. De som undervisar i judisk tro kallas
rabbiner, och de har till uppgift att förklara torans innehåll och tolka
lagen. De har förklaringarna och föreskrifterna finns samlade i ett
verk som kalla Talmud.
1.3 Religiösa högtider Torarulle
Många av judarnas högtider har samband med centrala händelser i deras historia. Högtiderna stärker
judarnas samhörighet, även om sättet att fira en högtid kan variera i olika delar av världen. En viktig
högtid är påsken, som firas till minne av uttåget ur Egypten.
Familjen har en stor betydelse för judarna, och högtider som firas i
hemmet är omskärelsen och namngivningen, som sker på samma dag.
En annan viktig högtid är bar mitzva, då en judisk pojke som fyller 13
år blir full värdig medlem av församlingen, dvs. budets son. Också
judiska bröllop firas i hemmen.
Veckans höjdpunkt är sabbaten, den sista dagen i veckan. Den är en
vilodag som firas varje lördag till minne av förbundet mellan Gud och
hans folk. Sabbaten börjar på fredags kvällen med en gemensam
måltid, då modern välsignar sabbatsljusen och fadern läser sabbats
bönen. På sabbaten går man till synagogan, den judiska helgedomen,
där den egentliga gudstjänsten förrättas. I allmänhet läses texten ur
toran på hebreiska. Eftersom Gamla testamentet förbjuder bilder av
Gud, förekommer inga målningar eller skulpturer i synagogan. Bar mitzva
Exempel på andra judiska högtider är:
• Jom Kippur: Infaller i september/oktober, tio dagar efter första nyårsdagen. Jom Kippur ät
den heligaste judiska dagen. På denna dag fastar man, och dagen ägnas åt gudstjänst och
försoning.

• Sukkot: Lövhyddofesten, firas i sju dagar och infaller vanligen i oktober, med nära
anknytning till skördetiden. Helgen är en påminnelse om Guds ledning och beskydd under
Israels folks ökenvandring.
• Hanukka: Ljusfest i december, påminnelse om återinvigningen av templet efter
Mackabeernas befrielsekamp från syriernas förtryck.
• Pesach: Infaller kring påsk, frihetsfest till minne av judarnas uttåg ur Egypten.
• Jom Ha’Sho’a: Minnesdag för förintelsen judiska offer, infaller i april/maj.
2. Antisemitismens historia
Antisemitism
Antisemitism betyder judefientlighet eller judehat, ordet i sig härstammar från grekiskans anti och
semit som i denna sammansättning betyder jude. Ordet kom till på 1870-talet, men antisemitism har
förekommit ända sedan antiken.
Antiken
Under antiken förekom antisemitism men det existerade inte någon riktig rörelse, så det förekom
inte så ofta. Det ansågs att judarna var gudlösa och gudsföraktande på grund av deras bildlösa kult
och för att de vägrade att omvända sig, man kritiserade också deras seder, dietlagarna, sabbaten och
omskärelsen.
I det romerska kejsardömet var man mycket tolerant. Man lät judarna hållas och skyddade deras
rättigheter, trots att judendomen på flera sätt verkade främmande. Det blev den unga kristna kyrkan
som först utvecklade antisemitismen till en ideologi. Kristendomen och judendomen blev
konkurrenter om nya anhängare i det romerska imperiet och konflikter uppstod.
Det var under försöken att visa sig speciella som de kristna teologerna utformade den kristna
antisemitismens handlingslinje. Det centrala var att judarna inte bara avvisat utan också mördat
Messias (en sak som ofta glöms bort är att Jesus själv var jude). Att romarna skulle ha haft något
med Jesus död att göra förnekades av kyrkan, särskilt sedan kristendomen på 300-talet blev romersk
statsreligion.
Medeltiden
Under medeltiden uppstod vissa myter om judar, bl.a. den om "rituella mord" utförda av judar.
Denna myt lever fortfarande kvar i många människors medvetande. Man tyckte att judarna
vanhelgade nattvardsbrödet och man trodde att de ägnade sig åt svart magi. Man identifierade
judarna med djävulen på många sätt. Nu började förföljelser som även innehöll misshandel av
judarna, tidigare hade men "bara" diskriminerat och förnedrat judarna. Många av de fanatiska
korsfararna mördade judar på sin väg genom Europa, judarna ansågs vara representanter för de
"otrogna" (muslimerna).
Också när digerdöden härjade i Europa i slutet av högmedeltiden anklagade man
judarna för att ha förgiftat brunnar och därmed orsakat den omfattande epidemin.
Som en följd av anklagelserna mördades och pryglades tiotusentals judar, medan
andra i panik flydde österut. Man stiftade också i flera länder särskilda lagar som
gällde den judiska befolkningen, de tvingades att bo i särskilda kvarter, s.k.
ghetton, och bära särskilda märken på sina kläder. Senare började många länder
under senmedeltiden utvisa alla judar. I Spanien och Portugal hade många judar
låtit sig omvändas till kristendomen för att slippa utvisning men en del av dem

utövade sin gamla religion i hemlighet. Men snart var det inte längre den judiska religionen som
betraktades som oren utan det "judiska blodet". Flera tusen av de döpta judarna som kallades för "de
nya kristna" brändes på bål.
Nya tiden
Den lutherska reformationen i början av nya tiden innebar en uppgörelse med
många av den katolska kyrkans idéer, men antisemitismen överlevde. Martin
Luther var mycket hatisk i sina angrepp mot judarna och det lutheranska
Sverige följde honom och stängde ut judarna. Inte förrän 1775 kunde de första
judarna bosätta sig i Sverige. Under 1600-talet ägde de svåraste
judeförföljelserna rum längre österut. Senare började antisemitismen gradvis
avta i Västeuropa, bl.a. under inverkan av upplysningstidens författare, och
under franska revolutionen blev judarna fullt likaberättigade i Frankrike. Men i
Östeuropa var antisemitismen ännu ganska stark.
Politisk antisemitism
Under 1800-talets sista årtionden blossade en starkt politisk antisemitism upp i Europa. Speciellt i
Frankrike tog antisemitismen sig uttryck i den s.k. Dreyfusaffären, som väckte uppmärksamhet i
hela världen genom det antisemitiska inslag, som präglade rättegången mot den judiske kaptenen
Alfred Dreyfus.
Efter första världskrigets slut växte antisemitismen mycket i styrka. Judarna anklagades bl.a. för att
ligga bakom den förnedrande Versaillesfredens bestämmelser angående de tyska gränserna, och
antisemitismen blev mera som en rasistisk ideologi.
Antisemitismen var också en viktig huvudpunkt i nazisternas partiprogram
som visades starkt i Adolf Hitlers bok Mein Kampf. Judarna anklagades bl.a.
för att vilja erövra världen och uppfattades även som en
underlägsen ras. Då Hitler tog makten i Tyskland 1933 så
igångsattes en systematisk förföljelse av alla med judiskt
blod i sig.
Nazipropaganda

3. Tredje riket och förintelsen
3. Nationalsocialism
Ideologi
Antisemitism var ett genomgående tema i den nationalsocialistiska staten.
Genom absurda påståenden om judiskt inflytande blev allt man kämpade mot tillskrivet judarna.
Nationalsocialismen uppstod i det politiskt och ekonomiskt labila Tyskland efter Första världskriget
och Versaillefreden. Rasism, extrem nationalism och starka kritiska inställningar till demokratiska
styrelseformer, anti-intellektuism och religionsförakt var viktiga delar av den mycket aggressivt
framförda ideologin. För detta krävdes hård disciplin, militära organisationer och fysiskt våld.
Det ”ariska” Tyska folket gavs högre, rentav överlägsna egenskaper och man drömde om tyskt
världsherravälde. Grundelementen i idologin var kamp mot en påstådd internationell judendom och
behållande av den tyska ariska rasen. Sedan nationalismen kom till makten 1933 med hjälp av
representanter för storindustrin och armén uppstod en konflikt inom NSDAP som ledde till de
socialistiska gruppernas fall. Nationalism och rasism blev därmed de dominerande elementen inom
den nationalsocialistiska rörelsen. Förföljelsen av judar och politiska motståndare tog sig uttryck
genom terroraktioner, koncentrationsläger och senare även massmord.
I september 1935 antogs Nürnberglagarna som fråntog judarna deras tyska medborgarskap och
rösträtt samt förbjöd äktenskap mellan en jude och en arie. Judarna fick inte heller möjlighet till
högre utbildning. Några av nationalismens ansikten nedan.
Från vänster: Adolf Hitler, Herman Göring, Rudolf Hess, Heinrich Himmler och Joseph Goebbels
3.2 Raslära som statsskick
Raslära
Första världskriget 1914-1918 hade visat världen de industrialiserade samhällens förmåga att
åstadkomma massdöd. Många medlemmar av nazistpartiet var krigsveteraner som hade upplevt
katastrofen. Tysklands nederlag, som skylldes på judarna, skapade en vilja till revansch. Nazisterna
sa att de var nödvändigt för Tysklands räddning och återfödelse att i praktisk politik införa
rasbiologin, eugeniken och antisemitismen. Målet var ett ”rasrent” och homogent samhälle. Ett
uttryck för detta var de s.k. Nürnberglagarna från 1935. Lagarna avsåg judar, men snart
inkluderades zigenare. Endast ”medborgare av tyskt eller besläktad blod” åtnöjt fullständiga
medborgerliga rättigheter.

Ideologiskt såväl som psykologiskt och teknologiskt lade alla dessa faktorer grunden till
Förintelsen. Från 1933 till 1945 genomfördes förföljelser och folkmord överallt i Europa: det
praktiska resultatet av Hitlers regim och dess nazistiska ideologi.
Förföljelserna i Tredje Riket
Nürnberglagarna
Nürnberglagarna antogs på den nationalsocialistiska partidagen i Nürnberg 1935. Här lagstadgades
om det tyska blodet och om medborgarskap. Enligt lagarna förbjöds såväl äktenskap som
utomäktenskapliga förbindelser mellan judar och tyskar.
Man skilde mellan "heljudar", "halvjudar" och "kvartsjudar". Som heljude räknades en person som
helt eller till trefjärdedelar hade "judiskt blod". "Halvjudar" kunde endast med tillstånd från Hitlers
ställföreträdare ingå äktenskap med personer av tyskt blod. Heljudar och kvartsjudar fick inte gifta
sig med varandra. Kvartsjudarna fick emellertid ingå äktenskap med tyskar. Meningen var att
kvartsjudarna skulle uppgå i det "tyska folket".
Med Nürnberglagarna förlorade judarna sitt tyska medborgarskap och sin rösträtt. Inte heller fick de
inneha offentliga tjänster.
Det blev också förbjudet att visa bilder på judar om det inte var fråga om antisemistisk propaganda.
Kristallnatten
I november 1935 togs ett annat viktigt steg mot förintelsen. Under den s.k. Kristallnatten gick de
nationalsocialistiska stormtrupper till angrepp och brände ner synagogor och misshandlade judar.
Ett hundratal judar mördades, 20.000 fördes till koncentrationsläger. 267 synagogor brändes. Över
7500 butiker vandaliserades.
Efter Kristallnatten blev det legitimt att öppet trakassera judar, inte bara diskriminera dem.
3.3 Förintelsens system och omfattning
Förintelse- och koncentrationsläger
I slutet av andra världskriget fanns det hundratals olika arbets- och koncentrations läger runt spridda
i Tyskland och de tyskockuperade länderna. Meningen med koncentrationslägrena var till en början
ett sätt att samla Hitlers motståndare på ett ställe.
Bara några av lägren var så kallade förintelse- eller utrotningsläger.

För omkring 2000 år sedan kom judarna till Europa. Dom kom från Asien och gamla Palestina.
I början av medeltiden blev judarna förföljda av det kristna folket. Den kristna kyrkan anklagade det
judiska folket och menade att dom dödat Jesus. Dom kristna förföljde även judarna för att dom inte
accepterade att det var Jesus som var Messias.
Efter alla dessa anklagelser försämrades situationen mer och mer. Men de värsta förföljelserna
började i mars 1933. Då byggdes det första koncentrationslägret Dachau upp.
I april samma år förbjuder man också judiska affärer, advokater och läkare att jobba och hålla sina
arbetsplatser öppna.
I januari 1939 började nazisterna på allvar utrota det judiska folket
I februari måste judarna lämna ifrån sig alla sina värdesaker och från och med oktober deporterade
man judarna från Nazityskland till Lubin området, lublin är beläget nära Ukrainska gränsen.
I november blev judarna tvungna att bära davidsstjärnan på sina ytterkläder.
I januari 1940 byggdes Auschwitz upp. Nu görs även de första försöken att gasa ihjäl judar och
även mentalsjuka patienter. I september 1941 måste även judiska barn över 6 år bära davidsstjärnan.
Under andra världskriget fanns det sex koncentrationsläger som hade speciella gaskammare och
krematorier för utrotning av judarna.
Dessa sex var Aushwitz-Birkenau, Belzec, chelmno, Majdanek, sobibor och treblinka. Alla fanns i
Polen. Syftet med dessa läger var att omvandla miljoner oskyldiga människors liv till askhögar.
Nazisterna använde också judarna som arbetskraft i lägrena. Dom blev behandlade som djur i
lägrena och fick nästan ingen mat. Många svälte ihjäl eller dog av utmattning.

Kläder, smycken, guldtandfyllningar och långt hår togs till vara. Det långa håret kunde man
använda till att göra kläder och dylikt av. Och judarna fick ett eget nummer inristat i armen, numret
användes i stället för namn.
Dessa dödsläger skulle få utföra sitt djävulska verk i tre år. När de stängdes eller förstördes hade sex
miljoner judar blivit mördade. Nazisterna fick ofta hjälp av lokala polisen i de ockuperade
områdena. Tyskarna ordnade vid ett tillfälle stolar och bänkar så att befolkningen kunde sitta och
titta på mördandet.
När judarna föstes upp i döds tågen sade man att de skulle ”omplaceras”. När de anlände till
dödslägren sade man att de skulle få en kopp te ”men först måste ni ta en dusch efter den långa
resan”. Men i stället för vatten kom det gas ur duschen. Det ansåg nazisterna var en effektivt sätt att
avrätta många judar på en och samma gång.
I gas kamrarna hamnade judar, politiska motståndare, zigenare och handikappade personer.
Vanligtvis användes Zyklon B, men även kolmonoxid från dieselmotorer användes i gaskamrarna
för att avrätta folket. När tyskarna insåg de började förlora kriget, började de förstöra alla bevis på
lägren, t.ex. gaskammare, pappersbevis och massgravar.

3.4 Ett urval av kända läger
Ett urval av kända nazistiska läger
Auschwitz-Birkenau, beläget 15 km Söder om Katowice i Polen. ca. 1miljon judar och 190000
romer mördades (F,K,A) (se förkortningar nere på sidan)
Belzec, nära Lublin i Polen. ca. 600000 judar och 15000 zigenare mördades i Belzec (F)
Bergen-Belsen, beläget ca 20 km Norr om Celle i Tyskland. Omkring 70000 människor dog i
Bergen-Belsen, bland av dem Anne Frank och hennes syster Margot, de dog i mars1945. (K,U)
Buchenwald, Beläget nära Weimar i Tyskland 56500 människor avled eller avrättades i lägret
(A,K)
Chelmno, beläget Norr om Lodz i Polen. ca. 300000 människor avlivades i Chelmno (F)
Dachau, beläget ca. 20 km Norr om München i Tyskland. I lägret vistades under tiden 1933-1945
mer än 200000 fångar från mer än 30 olika stater. Av dem mördades enligt lägrets register över
30000, men det totala antalet, som på något sätt förlorade sina liv, var åtskilliga tusen högre. (A,K)
Majdanek, beläget i Lublin i Polen. Mellan april 1942 och juli 1944 beräknas 200000 människor
ha gasats till döds i Majdanek (F)
Mauthausen, beläget 20 km Öster om Linz i Österrike (A.K)
Oranienburg, beläget ca. 30 km Norr om Berlin i Tyskland (K,U)
Ravensbrück, beläget Norr om Berlin i Tyskland, ett nazistiskt koncentrationsläger, särskilt avsett
för kvinnor. (K)
Sachsenhausen, beläget norr om Oranienburg i Tyskland. 30 - 35,000 tusen människor avled i
Sachsenhausen. (K)
Sobiór, beläget nära Lublin i Polen. Uppskattningsvis mördades 250000 människor, de flesta var
judar. (F)
Theresienstadt, beläget ca. 30 km söder om Usti nad Labem i Tjeckien. Man beräknar att ungefär
30000 personer avrättades här. (K,U)
Treblinka, beläget ca. 80 km nordost om Warszawa i Polen. Man beräknar att drygt 900000 judar
mötte döden treblinka. (F)
Westerbork, beläget i nordöstra i Nederländerna nära Assen (K,U)
A= Arbetsläger
F= Förintelseläger
K= Koncentrationsläger
U= Uppsamlingsläger

4. Förintelsen ur ett etiskt och existentiellt perspektiv
4.1 Människosyn
Man kan se på människan ur flera olika perspektiv, t.ex. ur ett
materialistiskt, humanistiskt, psykologiskt och religiöst perspektiv.
Den materialistiska människosynen innebär att man ser på människan
som ett däggdjur bestående av kött och blod. Människan har utvecklats
av evolutionen. Ur detta perspektiv har människan inga känslor och är
bara materia.
Däremot innebär den humanistiska människosynen att alla människor är likvärdiga och unika. Varje
människa har utvecklingsmöjligheter och rättigheter. En organisation som har tagit fasta på detta är
FN genom sina mänskliga rättigheter.
Enligt den psykologiska människosynen har människan också tankar och känslor. Hon är en varelse
med drifter, upplevelser och är manipulerbar.
Kristendomen anser att människan är skapad till Guds avbild och är värdefull. Denna människosyn
kallas den religiösa människosynen. Hon är en andlig varelse som inte återföds efter döden.

Nazisterna har en mycket materialisk människosyn. Detta kom i uttryck under andra världskriget.
Nazisterna ansåg att judarna var en svagare ras i det tredje riket. Adolf Hitler ansåg att denna ras
måste förintas. Judarna hade enligt nazisterna inga mänskliga rättigheter. I förintelselägren
användes judarna som arbetskraft och förintades när de inte var arbetsdugliga längre.
4.2 Människovärdet
Världens livsåskådningar och religioner har helt olika syner på människans värde och moral. Det
finns två olika möjligheter att beskriva den yttersta verkligheten. Antingen är den opersonlig eller
personlig. Alla världens livsåskådningar kan indelas i tre huvudgrupper.
Västerländsk naturalism
Människans värde går inte att motivera utifrån västerländsk naturalism. Synsättet inbär en
opersonlig verklighetsuppfattning d.v.s. världens ursprung beskrivs i materiella termer. De som kan
sägas ha en sådan verklighetsuppfattning är till exempel ateisterna, marxisterna och nazisterna.
Österländsk panteism
Österländsk panteism omfattar religionerna hinduism, buddism och New Age. Dessa har en
opersonlig verklighetsuppfattning som beskrivs i andliga termer, d.v.s. gud finns i allt. Människan
är en individuell person, som skall uppgå och upplösas i den allomfattande enheten. Detta betyder
att inget blir kvar av människovärdet.
Biblisk gudstro
Kristendomen, judendomen och islam utgår alla från en personlig verklighetsuppfattning.
Människan står i särskild relation till Gud. Enligt skapelseberättelsen är endast människan skapad
till Guds avbild och det skiljer henne från allt det övriga. Varje människa är unik och har en uppgift.
Hon har ett absolut och okränkbart värde. Gud har gett människan frihetens gåva som ett tecken på
Hans kärlek.
Nazisterna kan sägas höra till den västerländska naturalismen. Under andra världskriget behandlade
de judarna som om de inte var värda någonting och inte hade några känslor. Nazisterna hade ingen
respekt för judarnas mänskliga värde, frihet eller rättigheter.
4.3 Etiska frågor kring förintelsen
Man kan fråga sig hur nazisterna kunde få sådan makt under andra världskriget? Hur kunde Hitler
utveckla hatet till en sådan nivå att ungefär 12 miljoner människor fick sätta livet till? Har hela
tyska folket en viss skuld i att förintelsen ägde rum? Vad är det som gjorde att nazisterna kunde
genomföra detta?
Man kan fråga sig vad det är som styr en människas handlande, när man utgår från att människans
uppfattning om rätt och fel kommer inifrån henne själv (samvetet), och är så att säga medfött, kan
man tala om autonom etik. Heteronom etik innebär att människan har fått sitt etiska medvetande
från omgivningen. t.ex. från föräldrar, skolor och regler.
Vilka ska ställas till svars för förintelsen? Hitler och hans män ska förstås ställas till svars, men
också de som inte ingrep fast de visste om vad som pågick. Frågan är bara hur de skulle ha ingripit.
Alla enskilda individer ska se till att förintelsen inte upprepas.

Man kan konstatera att den heteronoma etiken styrde nazisternas handlande, eftersom de blev
påverkade av ledaren och grupptrycket. Många hänvisade till Hitler och hans befallningar.
Hur många skulle egentligen våga trotsa Hitler och säga emot? Hur många av nazisterna vågade
följa sitt samvete och vägra döda? Inte så många antagligen, man föll för grupptrycket och ville inte
vara annorlunda. De flesta ville höra till gruppen och vågade inte säga emot fastän de kanske tyckte
det var fel. Ett stort problem är människans etiska medvetenhet störs av psykologiska faktorer,
exempel grupptryck. De flesta har ju någon gång fallit för grupptrycket.
5. Förintelsen ur ett psykologiskt perspektiv
5.1 Individen och hatet – det inre trycket
Orsaker till Hitlers handlingar kan bero på: tidiga psykiska och fysiska
övergrepp, brister i omhändertagande och inlevelse, ensamhets- och
övergivenhetsupplevelser. I den auktoritära familjen kanske man bara får
kärlek om man visar att man inte behöver den.”Var en man”, ”en pojke
gråter inte”. Bristen på kärlek och övergreppen kan väcka ett djupt hat, som
liksom de tidigare nämnda primitiva försvaren motverkar den humana
sanningen. Hatet riktas både utåt mot dem som inte kunde tillgodose
behoven, och inåt, mot den egna personen där identifikationen med
föräldrarna, de vuxna, resulterar i ett skoningslöst samvete som krossar alla
försök att ”tro på” de mänskliga behoven. Alice Miller och Melanie Klein
har fördjupat sig i detta.
5.1.1 Alice Millers analys om Hitlers barndom
Den schweiziska psykoanalytikern Alice Millers budskap i ett nötskal var att felaktiga och
kärlekslösa uppfostringsmetoder kan få oanade konsekvenser – inte bara för barnet utan för hela
samhället. Bak de flesta psykiska störningar ligger negativa barndomsupplevelser. I Millers bok ”I
begynnelsen var uppfostran” använder hon Adolf Hitler och hans far Alois som exempel på hur
misshandel, utnyttjande och förnedring i barndomen kan sätta djupa spår.
Adolfs far hade svåra alkoholproblem och familjen levde mycket trångt och smutsigt. Detta kan
återspeglas i att Adolf senare återuppbyggde sitt barndomshem som koncentrations- och
förintelseläger.
Alois Hitler styrde sina barn med hård hand och han förstod sig inte på sonen Adolf. Han gav
honom ofta stryk och brukade vissla på honom som på en hund, istället för att ropa hans namn. Hur
Hitler som barn måste ha upplevt sin far visade han genom att omedvetet överta dennes beteende.
Ett barn som fadern inte ropar på med namnet utan visslar på som en hund har samma rättslösa och
namnlösa status i familjen som ”juden” i Tredje riket. Hitler lyckades faktiskt utifrån
upprepningstvång överföra sitt familjetrauma på hela det tyska folket. I Tredje riket hjälpte det inte
hur man bar sig åt eller vad man än presterade – som jude var man genom sin härkomst dömd till
förnedring och senare till döden.
Adolf upplevde aldrig någon ömhet från faderns sida och därför växte hatet fram hos honom
kontinuerligt och entydigt. Annorlunda är det för barn med fäder som ibland har vredesutbrott men
som dessemellan är snälla och glada och leker med dem. Då kan hatet aldrig bli så renodlat. Barnet
Adolf visste att misshandeln skulle fortsätta och för honom återstod det bara att förneka smärtorna,
alltså att förneka sig själv och identifiera sig med angriparen. Detta ständiga hot avspeglas precis i

judarnas öde i Tredje riket. Juden har ingen möjlighet att påverka vad som sker – lika lite som
barnet Adolf en gång hade.
5.1.2 Melanie Klein och positionsbegreppen
Melanie Klein har skapat två begrepp om det lilla barnets psykiska positioner. Dessa kan användas
för att säga något om den optimala utvecklingen hos barnet. Den schizo-paranoida positionen
dominerar under livets första fyra månader. När barnet utvecklas och kommer i sexmånadersåldern
börjar en ny position ta form, den depressiva positionen.
Under den schizo-paranoida positionen finns det aggressiva eller förstörande driftstendenserna
avskiljda, sida vid sida med de kärleksfulla. Den andra personen, klyvs i två delar, den onda och
den goda personen. Det onda hos barnet förläggs ut till den onda delen av den andre, medan det
goda hos den andre läggs till det goda hos barnet själv. Människan tenderar att återvända till detta
läge under hela livet. I vuxenlivet kan denna position komma till uttryck genom att det onda hos
individen själv förläggs utanför, till andra trossystem, andra ”raser” eller andra människor beroende
av behov: därefter följer en förföljelseångest från det avkluvna onda.
Under den depressiva positionen börjar barnet kunna se hela den andra positionen.
Förföljelseångesten minskar och barnet kan sammanföra den goda och den onda personen (vanligast
modern) till en hel person. Barnet börjar kunna se helheten så att samma person kan ha både onda
och goda sidor, och barnet ställs inför en psykisk konfliktsituation. Istället för den paranoida rädslan
kommer nu en omtanke om den andre personen. Rädslan blir istället att förlora denna hela person
genom separation. Därför kallar Klein detta för den depressiv positionen.
Den schizo-paranoida positionen bildar normalt grunden för att kunna skilja olika företeelser från
varandra, medan den depressiva positionen utgör grunden för det integrativa sammanförandet av
delaspekter till helheter, och därmed ger den förmågan till sorg och reparation.
Arbetet med att klyvningen, i gott och ont, svart och vitt, pågår under hela uppväxten och ungdomar
har mycket kvar av tendensen att tänka i extrema termer som ”jag hatar honom”. När människan
splittrar bort ondskan går hon tillbaka till den schizo-paranoida positionen. I den depressiva
positionens helhetstänkande är individen medveten om att allting är sammanhängande, det goda och
det onda utgör helheten. En ”frisk” människa har lyckats sammanföra det goda och de onda sidorna
hos sig själv till en fungerande helhet.
Hitler kan i detta avseende inte ses som en ”frisk” person. Hitler hade under sin barndom samlat på
sig en massa negativa eller onda upplevelser. Hitler försvar mot sina onda upplevelser och känslor
var alltså ”klyvning”. Han tog det onda inom sig och placerade det på ”utsidan” i detta fall hos
judarna. Genom att förfölja och förinta judarna försökte Hitler alltså förgöra det onda inom sig
själv.

5.2. Gruppen och massan – det yttre trycket
Freud skrev sin bok ”Massenpsychologie und Ich-Analyse” år 1921. Där finns många tankar som
fortfarande är aktuella, framför allt eftersom man i analys av gruppbeteenden ofta bortser från det
omedvetnas inverkan. I den tillfälliga gruppen upplever individen villkor
där han kastar av sig hämningar för sina omedvetna driftsimpulser.
Gruppen är impulsiv, föränderlig och lättretad. Beroende på
omständigheterna kan gruppen bete sig generöst, grymt, hjältemodigt
eller fegt, men inga personliga intressen, inte ens självbevarelse gör sig
gällande. Känslan av omöjlighet försvinner för individen i gruppen.
Gruppen är mycket lättpåverkad, den har ingen kritisk förmåga att
bedöma det osannolika. Dess bilder kan inte bedömas efter verkligheten.
Eftersom en grupp inte tvekar om vad som är sanning eller lögn, och är
medveten om sin styrka, är den både intolerant och lydig mot
auktoriteten. Den respekterar styrka och påverkar endast i liten grad av
vänlighet, som den ser som ett slags svaghet. Vad den begär av sina
hjältar är styrka eller till och med våldsamhet. Freud
Gruppen är också förmögen till stora prestationer om den påverkas åt det hållet genom osjälviskhet
och lydnad gentemot ett ideal. Men även här är det så att gruppen aldrig är ute efter sanningen. Den
vill ha illusioner och klarar sig inte utan dem. Det som är overkligt kommer alltid före det verkliga
och gruppen har svårt att skilja mellan de två.
Gruppen blir till skillnad från individen mer öppet irrationellt, intolerant och hemfaller till ologiskt
tänkande. Gruppen får en sänkt moralisk nivå beträffande normer och beteenden, vilket antyder en
omvandling av det nu ersatta jagidealet till en slags primitiv nivå. Något i bindningen mellan
gruppmedlemmarna hindrar den fria tanken och omdömet hos individer i gruppen.
Fientlighet och avund måste trängas bort inom gruppen. Freud pekar på hur det sociala sinneslaget
bygger på en omvandling av fientliga känslor till positivt betonande bindningar i form av
identifikation. Gruppen har alltså en dubbel bindning: idenfikation mellan gruppmedlemmarna och
insättning av objektet i jagidealets ställe.
5.2.1 Det sociala trycket – konformitet
Normativ konformitet definieras som en ”påverkan för att uppfylla de positiva förväntningar som en
annan person har”. En människa upplever det vanligtvis som svårt att bli isolerad från en grupp. Det
är inte lätt att ansluta sig till en ny grupp, bli accepterad och undvika ogillande. Det leder till en
anpassning av beteendet i syfte att öka det positiva resultatet. De flesta människor måste ibland ge
avkall på sina åsikter eller sin självständighetssträvan när de är i grupp. Gruppen kan hindra
människan att tänka fritt och att ha egna åsikter. Det krävs mycket mod att sätta sig emot gruppens
åsikt.
Till skillnad från normativ konformitet definieras informativ konformitet som en tendens att ”som
sanning acceptera information som kommer från andra”. Man rättar sig efter andra eftersom man
tror att de vet bättre. Eftersom människan ändå tycker att det är viktigt vilken uppfattning andra har
om henne, vill hon ha gruppens godkännande och kan enbart på den grunden foga sig i gruppens
åsikter och verksamhet. Anpassningsprocessen kan ofta ske utan att individen ens märker det.
Solomon Asch, forskare i USA, använde hundratals försökspersoner i sina experiment om
perceptuella bedömningar. Fallstudien gick till så att Asch gav försökspersonerna i uppgift att
jämföra sträckor av olika längd, med en sträcka av konstant längd. När försökspersonerna gjorde
uppgifter ensamma var antalet felskattningar 0,7 % av skattningarna. Samma uppgift gjordes i
grupp med 6 falska försökspersoner och en egentlig försöksperson. Den egentliga försökspersonen

gav sitt svar efter att ha hört de falska försökspersonerna. Forskaren hade också bett
de falska försökspersonerna att då och då välja fel sträcka. Fastän uppgiften var lätt
var 37 % av försökspersonernas skattningar felaktiga. I experimentet fanns det inte
något tydligt eller uttalat krav för att vara konform. Ingen bestraffades för att ha
betett sig självständigt och det fanns inga belöningar för lagarbete, trots det
uppträdde konformitetsfenomenet. Även de personer som lyckats stå emot
konformitetstrycket blev helt uppenbart tveksamma och lustiga till mods och
började tvivla på det som deras ögon sade dem. Människor är således medvetna om
att gruppen kan ha fel, men de kan också hålla inne med sina åsikter.
Asch
Efter experimentet intervjuades de egentliga försökspersonerna, och man försökte ta reda på varför
de hade underkastat sig de övrigas åsikt. Några hade förvånat sig över de andras svar, men föreställt
sig att de hade missförstått hela situationen. En del av försökspersonerna berättade att de nog visste
att de svarade fel, men att de inte vågade svara annorlunda för att de andra var så enhälliga.
Aschs experiment utgör ett klassiskt exempel på hur stark en normativ konformitet kan vara även i
de situationer då den normativa verkligheten helt uppenbart motsäger en annars självklar
information.
5.2.2 Makt och lydnad
En persons ställning i en grupp hör nära samman med den makt han har till sitt förfogande.
Maktbegreppet syftar inte på individen eller gruppen utan på förhållandet; en person eller en grupp
har makt i förhållande till en annan person eller
grupp. Om någon har makt över en annan
person är denne beroende av honom, ett
beroendeförhållande. Källorna till makt indelas
på följande sätt: Personens eller gruppens makt
beror på möjligheten att belöna andra. Om man
får en belöning av en person med hög status har
detta i allmänhet stor betydelse i gruppen. Om
en person har möjlighet att bestämma om en
person skall straffas eller inte baserar sig på
hans makt att ge straff. Det finns vanligtvis
regler som styr gruppernas verksamhet och
bryter man mot dessas blir man bestraffad.
Expertismakt baserar sig på kunskaper och
färdigheter som individen besitter och som andra inte har. Social inlärning sker ofta via
modellinlärning. Modellen har då makt över den som lär sig. Genom att ändra sitt sätt att agera kan
modellen förändra andras beteende. Sådan här makt har t.ex. ungdomsidoler. Nätverket för
maktanvändning i samhället är meningsfullt uppgjord t.ex. läkaren ger sjuksköterskan anvisningar
för vård, läraren värderar elevens prestationer. Det är nödvändigt med en viss grad av lydnad för att
samhället ska kunna fungera. Men samma lydnad kan i undantagsförhållanden få en människa att
göra något fasansfullt mot en annan människa. Ett exempel på detta är hur man behandlade judar i
de tyska koncentrationslägren och förintelselägren under andra världskriget. Hur var då detta
möjligt att människor kunde behandla andra människor på ett så grymt sätt? Ett experiment som kan
förklarar detta är Milgrams kända lydnadsexperiment som gjordes på
1960-talet.
Ett av de mest kända experimenten inom psykologin är en serie
lydnadsundersökningar som Stanley Milgram gjorde på 1960-talet.
Försökspersonerna skulle tro att de var forskarens medhjälpare i ett

experiment där man undersökte hur straff påverkar inlärningen. Medhjälparen trodde att den andra
personen som medverkade i experimentet var en försöksperson vars uppgift var att besvara frågor.
Denne var i själva verket en falsk försöksperson. Medhjälparens uppgift var att ge elektriska stötar
när försöksledaren gav order om det. När den falska försökspersonen svarade fel uppmanade
försöksledaren medhjälparen att ge an elektrisk stöt som straff. Man kom fram till det upprörande
resultatet att 60 % av medhjälparna lydde order och gav elektriska stötar. Milgram undersökte
senare hur avståndet inverkade på medhjälparens agerande. Ju större av ståndet var till den som
straffades desto lättare var det att ge stöten. Lättast var det för medhjälparen att ge el stötar om den
andra personen satt i ett annat rum. Svårare blev det om de satt nära varandra och allra svårast var
det om medhjälparen hade rött vid personen som skulle få el stötar. När experimentet hade avslutats
och försökspersonerna intervjuades och man frågade varför de gick med på att ge den farliga el
stöten, förklarade de att de hade lytt order och att ansvaret inte var deras utan försöksledarens. De
tyckte att de inte kunnat göra annat än lyda.
När en människa befinner sig i en situation som hon inte kan komma tillrätta med tillräckligt bra
blir hon osäker; hon håller på att komma in i ett tillstånd av kognitiv dissonans. Hon vet inte alltid
hur hon skall handla för att hävda sig mot en auktoritet. Jagstrukturen försvagas och hon lyder
order. Känslan av att inte vara ansvarig för sina egna handlingar försvagar människans strävan till
självbestämmande. Hon övertygar sig själv att hon gör detta för allas bästa. När de går illa anses det
bero på att offren är av lägre rang, fiender eller syndabockar. Man intalar också sig själv om att
offret har förtjänat sitt straff. När en människa lyder order som hennes moral säger är fel, börjar hon
uppfatta sig själv som ett redskap och
sina offer som objekt, inte som
människor. I krig är en sådan
avhumanisering typisk. Fienden ses inte
som människor utan som ett objekt som
måste förstöras.
Detta kan alltså vara en förklaring till
hur tyskarna i koncentrationslägren och
förintelselägren kunde behandla judarna
så grymt. De lydde bara order av någon
högre officer som hade en högre rang
och mera makt. De intalade sig själv om
att ansvaret över sitt eget handlande inte
låg hos dem. De kunde inte göra annat
än att lyda order.
5.3 Freuds syn på antisemitismen
Det finns latent antisemitiskt handlande människor, de potentiella medlöparna, vars antijudiska
känslor utvecklas under vissa förhållanden. Många av dem har aldrig ens träffat en jude. Sigmund
Freud menar att det finns en grupp uppenbara faktorer som inspirerar vissa personer till mer eller
mindre omedvetna fördomar mot judar.
• Judarna lever ofta som en minoritet bland andra folk. Samhörigheten hos majoriteten
kräver ofta en yttre fiende och en minoritet drar på sig detta förtryck.
• Judarna trotsar förtrycket, och inte ens den mest brutale förföljelse har kunnat utrota
dem. Det skapar fantasier om att de är annorlunda på ett skrämmande sätt.
Freud fortsätter med ett antal djupare omedvetna motiv för fördomar mot judar.
• Judarna väcker avund hos andra folk genom att påstå att de var det förstfödda
favoritbarnet till Gud.

• Omskärelseritualen utmärker judarna i förhållande till kristna och väcker omedvetet
skräck för fantasier om kastration och häpen avund över att judarna överlever en
sådan kastration. Det finns en bild av den kastrerade impotente svage juden och
samtidigt en bild av juden med ovanlig sexuell kraft eller grym perversion.
• Judarna anklagades för att sprida spetälska, vilket Freud tolkade som en projektion
från de andra: ”De skiljer ut sig från oss som om vi var spetälska.”
• Freud menade att många kristna var ”bristfälligt kristnade” de vill säga att de under
en tunn yta av kristendomen har bibehållit sina förfäders polyteism.
• De kristna såg judarna som Kristi mördare. Genom att älska Kristus och göra
honom till gud kunde de kristna göra sig av med de skuldkänslor som finns hos alla
människor för dödsönskningar mot den egna fadern.
5.4 Arietis syn på antisemitismen
Den italienska psykoanalytikern Silvano Arieti har en hypotes om fem faktorer som utgör
förutsättningar för att åstadkomma nazistiskt barbari. Hans faktorer kan sägas vara en fokusering på
de yttre och inre omständigheterna som får ”vanliga människor” att bli antisemitiska anhängare.
Offrets karaktär
Att judarna kan vara potentiella offer har, enligt Arieti, religiösa och filosofiska grunder. Juden
anklagades för ”deicid”, gudamord, dvs. mordet på Jesus. Denna mytiska anklagelse leder över
till den andra faktorn.
Det kristna samhällets attityd mot judarna
Judarna kallas sedan närmare 2000 år för Kristus-mördare. Redan år 1555 var judarna
diskriminerade man fick t.ex. inte handla av judar eller låna pengar av judar och man fick inte
ens tala med judar. Detta hat har bibehållits under 20 sekel, stött av inflytelserika kristna ledare.
Tex. Martin Luther som var en passionerad antisemit. Han ville ha Tyskland fritt från judar. Han
ansåg att judarnas synagogor och bosättningar skulle förstöras, de fick inte äga pengar eller
juveler och de tvingades bo i stall i fattigdom och fångenskap, eftersom de jämt ”klagar till gud
om oss”. Dessa råd följdes upp några sekel senare av Hitler och Himmler. Det är svårt att tänka
sig nazisternas brott som möjliga utan denna tidigare grund av social och religiös historia.
Makt
Maktens mål behöver inte vara att skada men att dominera. På så vis skadas ändå den andre i sin
självständighet och individualitet.
Den mindervärdeskänsla som finns i behovet av makt har flera komplicerade källor. En sådan är
att idealen och ambitionerna alltid kan ge föreställningar om en situation som är bättre än den
nuvarande. Även om man blir medveten om det oändliga, odödliga och det som är större, kanske
man inte kan acceptera sin egen litenhet och begränsning. Man söker desperata vägar för att nå
bortom detta. En sådan väg är att genom religionen uppnå det oändliga efter döden. En annan är
att mitt liv blir mindre begränsat om jag tar din frihet, om jag får dig att arbeta för mig, om du
underkastar dig mig. Människan utvecklar en föreställning om att hon kan nå bortom sin
ändlighet och leva mer, genom att få andra mindre levande. Genom historien har människorna
ofta valt denna väg att begränsa andras frihet istället för att acceptera sin egen möjlighet att växa
under sitt eget begränsade liv. Nazisterna gick denna väg under andra världskriget genom att de
berövade judarnas frihet.

Endokrati
De olika graderna av makt genom upplyst despotism, polisstat, slaveri och tyranni leder till en
inre förändring som Ariati kallar endokrati. Med endokrati menas ett krav i barndomen kommer
utifrån genom föräldrar, vuxna eller ledare, och som har en befallande kvalitet. Under
barndomen kan kravet uppfattas som en god kraft som uppmanar barnet att lyda och göra nyttiga
saker, även om barnet inte förstår dem. Nazisterna använde uppenbarligen både makt och
endokrati för att åstadkomma sin s.k. slutgiltiga lösning av judeproblemet. Den fullt
”endokratiserade” personen känner ingen eller minimal skuld för vad han gör under endokratisk
befallning.
När t.ex. Eichmann lyssnade till alla monstruösa brott han anklagades för under rättegången,
förblev han orörlig. Man när han påmindes av domaren om att han skulle stå upp när han
tilltalades, kom han med generade ursäkter, stammade och rodnade. I detta kände han sig
skyldig, eftersom han hade brustit i respekten för överordnade, som han lärt sig.
Sadism hos ledarna
Sadism är en perversion där lust upplevs genom att tillfoga smärta och förödmjukelse hos andra.
I motsats till endokratiutövare är sadisten medveten om den lust han upplever när han utövar
eller beordrar sadism.
5.5 Sammanfattande diskussion
Fast man har alla fakta om förintelsen, ledarna och allt som hör ihop med det så kan det ändå vara
väldigt svårt att förstå. Hur kunde detta få hända, och framförallt hur kunde det genomdrivas?
Personen som man främst förknippar med förintelsen är Hitler. Många psykologer har förklarat
Hitlers onda gärningar utifrån hans tragiska barndom. Man hävdar således att Hitler har projicerat
sin ondska på det judiska folket. Det är knappast tillräckligt att förklara förintelsen enbart utifrån
Hitlers barndom. Han hade väldigt många personer underordnade sig som också styrde och ställde,
bl.a. Himmler och Goebbels. Som en avslutning skall vi bl.a. titta närmare på Hitlers roll som den
enväldige ledaren över ett folk.
Med test har men fått veta att det är svårt att hitta en ledare som är passande i alla situationer. En
grupp fungerar oftast enligt två huvudlinjer. För det första så skall medlemmarna kunna känna
tillfredställelse över att tillhöra gruppen och för det andra så skall gruppens verksamhet vara
effektiv. Hur hänger då detta ihop med Hitler som ledare? Han var en verkligt auktoritär ledare.
Kännetecknande för en grupp ledd av en auktoritär ledare är att all makt ligger hos ledaren, som
bestämmer allt och ger order steg för steg. Informationen är sparsam och enkelriktad, men resultatet
tenderar ändå att bli bra. Man kan ju undra varför resultatet blir bra, eftersom medlemmarna
knappast kan trivas i gruppen. Men vad var det egentligen som höll kvar Hitler vid makten i så
många år?
Hitlers makt under 30 och 40-talet var enorm. Han hade inflytande överallt i sitt rike som
expanderade och blev större för varje år. Hur är det möjligt att han hade ett så enormt inflytande
över varje enskild person? Var det rädslan som gjorde att ingen sade emot, att alla följde i
nazismens spår utan att egentligen protestera? Det är klart, personer som satte sig emot fanns ju,
men de togs nog omhand av Hitlers män ganska snabbt, för om en person protesterar så blir det
mycket enklare för andra att också göra det. En viktig faktor som höll Hitler var vid makten var nog
hans ”fysiska makt”, hans armé. När armén kom marscherande med sina vapen är det trots allt

ganska förståeligt att ingen steg fram och protesterade. Hitlers psykiska makt var mycket stor. Han
var en god talare, som hade lätt för att övertyga människor som var av annan åsikt. När han stod på
sitt upphöjda talarpodium omgiven av soldater och vajande fanor så kan man förstå att människorna
blev lite hänförda. Hitler var en av de mest disciplinerade ledarna genom historien.
Det Milgram på 1960-talet visade i sina experiment, att människor lyder överordnade, visste man ju
egentligen redan. Det bevisades på 30- och 40-talet genom förintelsen. I Milgrams experiment så
gav försökspersonerna elstötar fast de egentligen inte ville, bara för att försöksledaren sade det. Man
kan vara säker på att soldaterna som arbetade i alla lägren i Tyskland och Polen inte ville utföra det
brutala, agliga ”jobbet” som de var tvungna att utföra. Men de gjorde det ändå, för de var tvungna,
order kom från Hitler och då var det bara att lyda. Vad som skedde där var en avhumanisering. Det
innebär att soldaterna började se på sig själva som ett slags redskap, vars uppgift var att döda, då
såg inte på sig själva som människor längre. Även offren, judarna avhumaniserades, soldaterna såg
på dem som offer, inte människor. Som bevis på detta kan man se på en dialog som ägde rum juli
1938 mellan Dr Albert Widmann och en av Hitlers tjänstemän.
”-Widmann, kan kriminaltekniska framställa stora mängder gift?
-Till vad då? Till att döda människor?
-Nej.
-Vad då till?
-Till att döda djur som bara ser ut som människor, d.v.s. de mentalsjuka, som inte längre kan sägas
vara människor och aldrig kan bli friska.”
Detta visar tydligt att de båda männen har avhumaniserat människorna, i detta fall de mentalsjuka,
som också togs till lägren.
En annan sak som säkert påverkade människorna under andra världskriget var konformiteten. När
den stora massan följde nazisterna så ville väl ingen ensam stå kvar. Detta kan man jämföra med
Asch’s experiment, där de flesta höll med fast de egentligen inta alls tyckte så. En sak som är viktig
vid konformiteten är känslan att tillhöra en grupp, vilken förstärks genom liknande symboler, kläder
o.dyl. Från nazismen och förintelsen finns det många exempel; hakkorset som alla nazister bar och
SSs och Gestapos uniformer. Den kända ”Hitlerhälsningen”, ”Heil Hitler” stärkte också känslan av
samhörighet med den övriga gruppen.
Under andra världskriget var propagandan en stor del av vardagen. Informationen som nådde ut till
samhället var mycket ensidig. Till en början använde sig Hitler av vad Martin Luther tidigare hade
sagt. Han förvrängde dock det hela till sin egen fördel, och människorna trodde på det. Varför
skulle man inte tro på vad som från början kom från grundare för deras egen kyrka?
Propagandan om judarna förmedlade också en mycket felaktig bild. Först började man försiktigt
genom att påstå att judarna var dåliga för samhället men längre fram så uppmanade man alla att
driva ut judarna ur landet. Propagandan förekom överallt; på biografer, i skolor bland böcker,
tidningar, affischer och konst. Man var t.o.m. fräck nog att förmedla sin propaganda i skolböcker
och spel för barn. Exempel på detta är spelat ”Juden raus”, som betyder ”ut med judarna”. Det här
spelat gick ut på att man skulle driva ut flest judar för att vinna.
Eftersom befolkningen hela tiden matades med information om att judarna var ett dåligt, orent folk
är det inte så konstigt att de till slut började tro på det. Som nazisternas propagandachef Josef
Goebbels själv lär ha sagt: ”om man berättar en historia tillräckligt många gånger så börjar folk till
slut tro på den”.

Den viktigaste frågan idag är väl: kan det här hända igen? Många tror att det kan upprepas, men inte
i samma omfattning. Man kan ju hoppas att människor har lärt sig av vad som har hänt, och förstår
att förhindra liknande saker. Man skall tänka på sitt ansvar som medmänniska. Det är viktigt att
man vågar ifrågasätta rådande normer och tankesätt.
6. Judarnas öde och framtid
6.1 Framväxten av staten Israel
I Bibeln kan man läsa om det judiska folkets tidiga historia, om hur Abraham, Isak, Jakob och dess
ättlingar blev lovade landet Kanaan av Gud. Enligt vissa källor fick Abraham detta löfte 1948 f.Kr.
Det har funnits olika namn på det nuvarande Israel, som Kanaan, Palestina och Israel. Från och
med slutet av 1800-talet ökade invandringen av judar till Palestina och med detta uppkom också
sionismen, det judiska folkets nationella befrielserörelse. Antalet invandrare (judar) åren 1917-1947
var 450 000.
År 1917 gav den brittiska regeringen ett löfte (Balfourdeklarationen), genom sin utrikesminister
Lord Balfour, till den sionistiska världskongressen om grundandet av ett nationellt hem för det
judiska folket i Palestina. I april 1920 tog britterna helt över Palestinaområdet som ett mandat och
två år senare godkändes mandatet av NF. Men NF vägrade att ge Palestina helt och fullt till
britterna. Britterna ålades istället en skyldighet att utveckla Palestina som ett judiskt hemland. Detta
ansvar kallades för det brittiska mandatet men det var ett ansvar som de inte skulle hålla.
Cirka 300 000 araber invandrade under mandatperioden till Palestina från hela Mellan Östern.
Några araber började öppet bruka våld och terror mot judarna. Arabiska upplopp mot judarna
förekom men britterna gjorde inget speciellt för att få stopp på dessa. Judarna startade en
försvarsorganisation, Hagana. Britterna blev alltmer pro-arabiska. Man begränsade kraftigt den
judiska invandringen. Mot detta organiserades en olaglig invandring kallad Alija Bet. I 1939 års
Vita bok, tillkännagav britterna att de tänkte stänga landet för all judisk invandring och skapa en
arabisk stat i Palestina. Därefter kom andra världskriget med massdödandet av judar.
Efter kriget stod britterna fast vid sitt beslut. Britterna lät inte judarna komma in i Palestina och de
demokratiska staterna i väst vägrade ta emot de judiska flyktingarna efter andra världskriget. Med
hjälp av Hagana invandrade många judar trots förbudet och många av invandrarna byggde
bosättningar i landet. Tack vare allt detta blev det allt oroligare i Palestina mellan judarna, araberna
och britterna. De brittiska soldaterna stod klart på arabernas sida. Till slut lämnade britterna i
februari 1947 över hela det palestinska problemet till FN. I april samma år tillsatte därför FN:s
generalförsamling en speciell FN-kommitté, United Nations Special Committee on Palestine
(UNSCOP), som fick i uppdrag att utreda frågan.
Medlemmarna i UNSCOP rekommenderade att Palestina skulle delas i en judisk och i en arabisk
stat och den 29 november antog FN:s generalförsamling en resolution om en delning. FNresolutionen
antogs med majoriteten 2/3. Den judiska staten skulle enligt resolutionen omfatta 55%
av det återstående brittiska mandatets yta (större delen upptogs av Negevöknen i söder) och den
arabiska 44% av mandatet. Jerusalem skulle få en internationell status. Araberna förkastade planen
men judarna accepterade den.
Efter detta utlöste araberna en ny våldsvåg i Palestina. Judarna började då övergå till en mer
offensiv strategi och man förbättrade sitt militära läge i Palestina.
Under tiden beväpnade man arabstaterna och i januari 1948 meddelade britterna att vapen
levererades till Egypten, Irak och Transjordanien i enlighet med ett gällande alliansfördrag

sinsemellan. Judarnas planer nu var att förklara sig självständigt över den del som FN-omröstningen
hade tilldelat dem.
Den 14 maj 1948 förklarade staten Israel sig självständig. Dagen efter självständighetsförklaringen
blev Israel anfallen av alla sina fem grannländer, Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.
Vapenstillestånd sluts 1949 med hjälp av FN. Israel hade då tagit mer mark i besittning än vad man
tilldelats i det ursprungliga FN-beslutet. Ett fredsavtal kom aldrig till stånd eftersom arabstaterna
fortfarande vägrade att erkänna staten Israels existens. Kriget innebar att Israel närmast tömdes på
palestinier. Idag bor det 77 % judar och 23 % araber och övriga i Israel, dessa siffror är från år
2001.
Suezkrisen 1956
Egypten hade i hemlighet slutit ett avtal om
vapenköp med Tjeckoslovakien. I Israel uppstod
omedelbart oro över att en invasion var nära.
Striderna började med en snabb israelisk
invasion av den egyptiska Sinaihalvön och
därefter fortsatte de mot Suezkanalen.
Egypten genomförde i Röda havet blockader av
den viktiga farleden till bland annat oljan som
importerades från Persiska viken. Dessutom
stängdes Suezkanalen för israeliska fartyg.
Striderna fick sitt slut efter starka påtryckningar
av USA men också av Sovjetunionen. De
erövrade områden återlämnades till Egypten.
Sexdagarskriget 1967
Under 1960-talet fördjupades konflikten med de
arabiska grannländerna. 1967 började de
uppträda alltmer aggressivt och inledde en
blockad mot Israel. Israel svarade med att gå till
överraskande anfall mot sina grannar.
Det israeliska flygvapnet lyckades genomföra en
överraskande attack slå ut större delen av sina
egyptiska, syriska ock jordanska motsvarigheter
på marken.
Israel vann på bara sex dagar en förkrossande
seger och erövrade Gazaremsan, Golanhöjderna
Palestinian Liberation Organization (PLO)
Palestinian Liberation Organization, PLO, bildades 1969 efter det oerhörda nederlag arabstaterna
led efter sexdagarskriget 1967. Palestinierna konstaterade att det var lönlöst att försöka låta de
arabiska grannländerna lösa konflikten åt dem. PLO är en gemensam befrielserörelse med
nationalistiska al-Fatah rörelsen som den tyngsta medlemmen. Deras viktigaste ledare hette Yassir
Arafat som avled 2004.

Yom Kippur-kriget 1973
Egypten och Syrien anföll överraskande Israel under en religiös högtid men besegrades efter hårda
strider. Israeliska styrkor höll på att invadera Kairo under ledningen av Ariel Sharon
men Israeliska armén stannade efter påtryckningar av USA. USA ville inte ha oroligheter vid
Suezkanalen på grund av de viktiga oljetransporterna.
Libanon 1982
Föranlett av PLO-attacker över gränsen ingrep Israel år 1982 i inbördeskriget i Libanon. Israel
lyckades driva ut PLO ur landet men drogs in i det bittra innebördskriget och upprätthöll länge en
säkerhetszon i den södra delen av Libanon.
Den första intifadan
Det första palestinska upproret (intifadan) inleddes av stenkastande och frustrerade ungdomar 1987.
Upproret ledde fram till fredsuppgörelsen (Osloavtalet) 1993.
Den andra intifadan
Det andra palestinska upproret inleddes år 2000 efter Ariel Sharons besök på Tempelberget, som är
ett av muslimernas heligaste platser i Jerusalem. Detta sågs som mycket provocerande av
palestinierna.
6.2 Den efterkrigstida antisemitismen
Med Nazitysklands kapitulation och med en ökad insikt om karaktären och omfattningen av de brott
som begåtts mot judarna följde i Västeuropa ett attitydskifte till antisemitismen som fenomen. Den
fördomskultur som tidigare i viss utsträckning accepterats var inte längre rumsren. Antijudiska och
rasistiska hållningar och idéer tabubelades. Den anti-antisemitiska normen resulterade i att
judefientliga uttryck under ett par decennier blev allt mer sällsynta i den offentliga debatten i
Västeuropas demokratier. Mot slutet av 1960-talet förändrades klimatet och en mer kritisk hållning
till Israel blev tydlig. Detta var
dels en konsekvens av händelseutvecklingen
i Mellan-östern.
Junikriget 1967 hade förvandlat
Israel till en ockupationsmakt
och stärkt de nationalistiska
strömningarna i israelisk politik,
samtidigt som det ledde till en
ökad uppmärksamhet på och
förståelse för pales-tiniernas
situation och nationella kamp.
Israel kom, med andra ord, att
fungera som en katalysator och
en projektionsskärm för
kvarlevande fördomar såväl som
för det förnyade ressentiment

som Förintelsens konsekvenser gav upphov till.
Genom den forskning som bedrivits har vi i dag en förhållandevis god bild av hur den antijudiska
idévärlden och argumentationen utvecklats i Västeuropa efter andra världskriget. I synnerhet gäller
detta länder som Tyskland, Österrike, Frankrike och Storbritannien. Påståendet ”Judarna har för
stort inflytande i världen idag” har använts i ett flertal tidigare studier rörande antisemitism och är
en grundläggande föreställning i de antisemitiska samtalen. Judefientligheten har inte utgjort ett
enhetligt fenomen genom historien. Oavsett var vi identifierar dess ursprung – i den förkristna
antika civilisationen, under kristendomens tre första århundraden eller under högmedeltiden – har
denna fientlighet fram till modern tid inte bara växlat i styrka, utan också antagit en rad olika
skepnader.
Föreställningarna om judarna som ondskefulla, hämndlystna och hatiska, som Djävulens jordiska
sändebud, pestspridare och ritualmördare, som ohederliga, parasiterande och utsugande bygger lika
litet som myten om judarnas allmakt och världskonspiration (judarnas plan att överta jorden) på
människors verkliga erfarenheter av judar. De judar den icke-judiska världen har mött har således
inte överensstämt med bilden av dem, men ändå har föreställningarna och myterna levt kvar under
långa tidsperioder och blommat upp igen då specifika omständigheter förekommit.
6.3 Historierevisionism
Historierevisionism är historieteori kritisk främst mot det som anses vedertaget kring förintelsen
och tredje riket.
Enligt revisionisterna själva är det att finna och bevisa sanningen om förintelse lögnen.
Revisionisterna framhäver ett viktigt politiskt budskap för nynazisterna. Om allmänheten övertygas
om att förintelsen aldrig inträffade, blir nynazister accepterade som rumsrena partier och kan få fler
medlemmar växa till sig och slutligen överta makten. Detta maktövertagande kan inte genomföras
så länge människor är medvetna om de oerhörda brott som nazisterna utförde under andra
världskriget.
Historieteori som förnekar att Förintelsen ägt rum och är förbjuden i flera europeiska stater.
Varför förnekas förintelsen?
Brist på bevis är en av orsakerna till att förintelsen förnekas. Tyskarna hann förstöra alla arkiv och
spränga gaskamrar vid krigsslutet. Förnekelsen skapade sympati för motståndare till Israel.
Historierevisionen sprids och används bland främlingsfientliga grupper. En annan orsak är att det är
svårt att ta till sig förintelsens omfattning för en vanlig människa.
I dagens läge uppfattas förnekelse av förintelsen som hets mot folkgrupp. Medier som TV, radio
eller tidningar som trycker eller sänder sällan inslag som kan uppfattas som historierevisionistisk.
Internet är däremot ett svår kontrollerat medium vilket medför att historierevisionistiska grupper
kan verka fritt.
Ända sedan nazisternas fruktansvärd brott uppenbarade sig för världen har det funnits människor
som förnekar förintelsens existens. Dessa personer försöker framföra sin egen tolkning
händelseförloppet under andra världskriget. De har gett upphov till en ny skola för historietolkning
och kallar sig själva för historierevisionister.

Exempel på historierevisionistiska sidor
www.levnadshistoria.com är en grupp människor som undersöker Förintelsen ur revisionistisk syn.
www.radioislam.org är en muslimsk hemsida som tar avstånd till Israels existens.
www.npd.de Nationaldemokraische Partei Deutchlands, ett nynazistiskt parti i Tyskland

Gymnasiet i Petalax
Mamrevägen 13
66240 Petalax
Finland
Phone: +358-(0)6-3471630
Fax: +358-(0)6-3471635
E-mail: gymnasiet.petalax@malax.fi
Homepage: www.malax.fi/gymnasiet