Ladda ner FJ-4 - Igenom

Biodynamisk kompost
Biodynamisk odling är en metod som
finns över hela världen, där kompostering
av organiskt material har en mycket
central roll. Komposteringen sker alltid
ovan jord, gärna i form av en större
”limpa”, gärna på lätt skuggig plats för
att förhindra uttorkning. Helst skall materialet
ha jordkontakt, men lite ris eller
grövre material kan även läggas i botten.
Material av olika slag och grovlek,
blöt och torrt, läggs samman och högen
tillförs sedan sex olika preparat av läkeväxter,
som ger komposten extra kvalitet
och livskraft. Örterna är rölleka, kamomill,
vänderot, maskos och nässla, dessutom
riven ekbark. Preparaten genomgår
en särskild vinterlagring nedgrävda
i jorden innan de används. Preparatväxterna
är kraftfulla läkeväxter för såväl
människa som jord och har en stabiliserande
och balanserande inverkan på den
humus som bildas. Komposthögen täcks
sedan med halm eller dylikt och helst
även med ett tunt jordskikt.
Kubansk maskkompostering
Politiskt, ekonomiskt och ekologiskt
tryck har tvingat Kuba att utveckla nya
jordvårdsprogram för att upprätthålla
jordens bördighet, som resultat av de
massiva nedskärningarna i jordbruksimport,
till exempel handelsgödsel. Ett
mycket lyckat program började på 1990talet
och fokuserade på utvecklingen av
maskkompostering som metod att skapa
näringsrik humus.
Materialet är huvudsakligen djurgödsel
och ett fiberrikt material kallat
”cachaza”, en biprodukt från filtreringen
av rörsockerjuice. Materialet komposteras
aerobiskt i ungefär en månad innan
det förs över till öppna maskkompostbäddar.
Maskarna matas med färskt
kompostmaterial i ca tre månader, tills
bäddarna når ungefär en meters höjd.
Maskarna stannar huvudsakligen i det
översta lagret, där maten finns, och lämnar
sina exkrementer under dem, vilket
utformar den största delen av den näringsrika
humusen man skördar.
I Kubas subtropiska klimat kan mas-
Kosmopolitisk kompostering
Komposteringsmetoderna är många och anpassade efter klimat och
resurser. Vi vidgar horisonterna och tar en liten titt på några av alla
de komposteringsmetoder som finns över hela världen!
Här intill Jerker Engborg i Jämtland, komposternas kung, som gör
biodynamisk maskkompost.
karna (Eisenia foetida) producera upp
till 3500 kvadratmeter humus från 9000
kubikmeter organiskt material från ett
hektar åkerareal. Denna humus kan
sedan användas i grödproduktion med
goda resultat, även vid en relativt låg
tillförsel av 2,5-5 ton per hektar.
Grop-kompostering
Som namnet säger handlar också denna
metod om grävning av hål och kan därför
vara arbetsintensiv. I Afrika är den
populär eftersom den bevarar fukten och
inte kräver några investeringar i material.
Gropkompostering innebär att man
gräver en serie med tre eller fler gropar
i rad. Material vänds från den första till
nästa och så vidare var annan eller var
tredje vecka, till dess komposten är färdig
efter ungefär 8 veckor. Ibland läggs
ett tunt lager lera över groparna för att
minska vattenförlusten.
Dikes-kompostering
För den bor i lite mildare klimat än vårt
och som har en liten trädgård och inte
gärna vill avstå från värdefull yta till en
kompostbehållare, kan dikeskompostering
vara ett effektivt sätt att ta hand
om köksavfall genom vintermånaderna.
Man gräver ett dike minst lika brett
och djupt som spaden och så långt man
vill, och täcker botten med kvistar eller
grenar. Köksavfallet sprids ut på bädden,
täcks med ett lager jord efter varje
påfyllnad och man fortsätt tills diket
är fullt. Ärter och bönor växer bra om
de planteras i diket, men det är bäst att
vänta några månader mellan ifyllnad
och plantering.
Kinesisk högtempkompost
Höga temperaturer (70 grader) eliminerar
fler sjukdomsalstrande organismer
och ämnen, och därför har denna gamla
kinesiska metod använts för hygienisk
omvandling av mänsklig avföring, eufemistiskt
kallat ”nattjord”. En ganska
stor hög kan göras, nästan som ett slags
hässja, med tjocka lager av skördeavfall
som bottenlager. Bambukäppar arrangeras
horisontellt och vertikalt i högen
och alternerande lager av grönt material,
halm, djurgödsel och mänskligt avfall
fylls på till en höjd av 1,5 meter.
Därpå försluts högen med ett lerlager
och lämnas i ett dygn, vartefter bambukäpparna
sakta dras bort. De lämnar
då efter sig luftkanaler genom högen,
som gör att temperaturen kan stiga till
60-70 grader inom 4-5 dagar. Högen
vänds efter två veckor och försluts igen
med lera och komposten är sedan färdig
inom ett par månader. Om du vill pröva
detta själv, kan du byta ut bambukäpparna
mot långa raka grenar. Du behöver
mycket material, även om du kanske
väljer bort ”nattjorden”!
Bangalore-metoden
Denna metod utvecklades i Bangalore,
Indien och använder sig också av lerlager
eller fuktigt gräs för att försluta
högen, men har inga luftkanaler. Detta
resulterar i brist på syre i högen och materialet
bryts följaktligen ned av mikroorganismer
som kan överleva utan syre.
Dessa kallas anaeroba. Denna ”anaeroba
matsmältning” sker vid lägre temperaturer
än aerob kompostering och
sjukdomsalstrare och frön från ogräs
kan överleva. Fördelen i varma länder
är att metoden förbrukar mindre mängd
vatten och inte kräver vändning.
Biogas-anläggningar
Mer än fem miljoner jordbrukshushåll
världen över producerar totalt mer än en
miljard (billion) kubikmeter metangas
varje år i enkla biogas-anläggningar. De
varierar i design, men använder samtliga
anaeroba bakterier för att bryta ned
djur- och människoexkrementer. Produkterna
från denna nedbrytning är metangas
för matlagning och belysning, ett
stabil humusrik jordförbättringsmedel,
samt en näringsrik vattenlöslig restprodukt.
De flesta av dessa nedbrytningsanläggningar
finns de varmare trakterna i
Asien, där temperaturen passar bra för
anaeroba nedbrytningsprocesser.
Vera Billing
källa bl.a. The Organic Way 2006
VI GÅR UT NU - OcH GöR!
conny och Birgitta jerer lade grunden
för kompostering i staden.
Går det att sortera organiskt avfall
i storstaden? Conny och Birgitta
Jerer var bland de entusiastiska
och ihärdiga initiativtagarna
till den återvinning som idag ju
faktiskt finns i var mans kommun,
i både stad och på vischan i vårt
avlånga land. Deras byggforskningsprojekt
i bl.a. Göteborg på
70- och 80-talen lade grunden.
Jag träffar på Conny i ett helt
annat sammanhang och råkar
få veta detta och åker på besök
hos paret sista dagen i februari.
Vintern börjar övergå till tö, dalen
väster om Dingle är vacker i
snöskrud, med de branta bergen
som skyddar den lilla helt platta
bygden runt Bärfendal, vägen
slingrar efter kanten. Inte svårt
att föreställa sig att här förr var
en fjord, nu när snön täcker jorden.
Kunde varit havsis.
Från ett framtidblickande
80-talsprojekt med Jerers:
Conny och Birgitta Jerer är båda asfaltsbarn
från Göteborg, men bor
numera i Svenneby på Bohuskusten.
Bakom ett ockragult plank finns ett
flertal stora och små färgglada vackra
hus i mer eller mindre färdigt skick.
Conny bjuder in mig i det berömda bastuhuset
– byggt i lera och halm. Själva
bastun är ett hus i huset, vi sätter oss i
sällskapsrummet utanför, ombonat och
vackert med djupa avrundade fönsternischer.
Och vedeldat och varmt. Birgitta
kommer med fika, nybakad ljummen
kardemummakaka…
Detta är två kreativa evigt unga människor
som snart går i ”passion”, som Conny
säger med hur pigga ögon som helst.
De träffades som väldigt unga och har
samarbetat allt sedan dess i mängder av
projekt. I decennier har de aktivt arbetat
utifrån tanken, att avfallet ska tas omhand
lokalt, återvinnas och åter komma
in i kretsloppet. De beskriver att de under
livets gång båda, men var och en på
sitt sätt, kommit att gå från teknik till
estetik och natur. Conny började som
byggnadsingenjör, men har bit för bit
utvecklat det i förhållande till estetiken
och naturen. Han blev under småbarnsföräldratiden
arkitekt och har sedan i
många år varit en ledande pionjär i att
bygga med naturmaterial och med tillvaratagande
av lokala traditioner. Om
några veckor far han till Kenya för att
bygga lerhus! Birgittas far var tekniker,
men också kompostbyggare. Hon blev
naturvetare, biolog och botanist, men
så småningom också bildkonstnär och
odlare.
Nu står de för varsin del i det gemensamma
företaget Jerer Arkitektur och
Trädgård. Birgitta brinner för örterna,
läkeväxterna och de gamla perennsorterna,
liksom för fruktträden, gärna
lokala sorter. Hon driver upp mängder
av plantor från frö och säljer i egen liten
bod på området. Det lyser om henne när
hon berättar om hur roligt det är att möta
kunder och prata växter, särskilt de som
redan har mycket erfarenhet, det blir ett
delande. Ekologiskt naturligtvis. Och är
nu intresserad av att se om det går att utveckla
lokal certifiering. Det är så många
här på kusten som har små odlingar och
förädlingar av lite av varje, men certifiering
med KRAV är för dyrt och krångligt
och anpassat till stordrift och storekonomi.
Det behövs ett nytt levande,
rörligt system, ett annat tänkande, för
den levande småbrukslandsbygden.
Nåväl, åter till det kreativa 70-talet
- Conny var med i arkitektkollektivet
EFEM, med lika lön för alla. Namnet
ska läsas som E5, och stod för Ekologi,
Ekonomi, Energi, Estetik och Erfarenhet
(inte bara deras utan framför allt
andras och all gammal sådan). I Göteborg
drog Birgitta m.fl igång ett tvärvetenskapligt
avfallshanteringsprojekt
1976-77, vilket givit återklang ända in
i våra dagar. Själv säger hon anspråkslöst,
men engagerat, att de bara var rätt
personer vid rätt tillfälle som gjorde att
det hände. Okej, mod också… Men det
var väldigt nytt då, med tvärvetenskap.
Efter ett år av ältande och diskuterande
i möten, där de olika disciplinerna inte
kunde finna varandra sade de: VI GÅR
UT NU - OCH GÖR!
Då var de så laddade efter allt jobbigt,
bromsande pratande att det snabbt hände
saker. Projektet startade i ett bostadsområde
på Hisingen. Det spred sig av
sig självt, för andra blev intresserade av
all aktivitet där och sade: Det här vill vi
också göra! Senare i ett nybyggt HSBområde
i Västerås i samband med Bo-90
- ett pionjärförsök om ekologiskt stadsboende,
planerades komposter för trädgårdsavfall,
men soprum för hushållsavfallet.
När Conny Jerer sent kom in
i projektet blev soprummen istället till
ljusa trevliga kompostrum med fönster
och informativa skyltar. Conny kom på
återbesök flera år senare och såg då att
kompostrummen blivit barnvagnsrum!
Vad hade hänt?! Hade de slutat!? Han
frågade upprörd vaktmästaren, men nej
då – nu hade de bildat ett stormultrum...
1 1/2007 1/2007
1
Vera Billing
Jag får massor av tidningsklipp från
70-80-90-talen av Jerers (f.d. Jerkbrant).
”Soporna svämmar över, källsortering
är nödvändig” skrev man
i Göteborgspressen 1988 och Conny
Jerer säger i intervjun: ”Dagens utveckling
är inte hållbar”. Nu svämmar
sopbergen återigen över, trots all återvinning,
för vi köper mer och mer och
mer och emballage i mängd ”ingår” i
vår konsumism...