Ladda ner FJ-4 - Igenom

VILKEN FäRG HAR KLIMATFRÅGAN?
jenny filosoferar
Miljöförstöring och klimatförändringar
har slutat vara en fråga för
cyklister i växtfärgade lusekoftor.
Förra året hände något som miljömedvetna
människor väntat på i
årtionden: klimatfrågan blev äntligen
något som alla pratade om.
Nuförtiden kan man därför utgå
ifrån att alla vet att koldioxid är
en gas som uppstår vid förbränning
av olja, bensin, kol, trä etc;
att koldioxiden i luften ökar värmen
i världen; att en värmeökning
leder till extremare väder
och höjda vattennivåer - samt att
man kan förhindra dessa katastrofala
klimatförändringar genom
att ställa om energiproduktionen.
Det är bra att alla vet det
där nu och att alla håller med om
att något borde göras.
Gästskribent!
Jenny Elster, svenska som bor i
England och skriver doktorsavhandling
i miljöteman i tysk litteratur,
är också frilansande skrivare
och hittade till redaktionen via internet.
Hon är mycket intresserad
av mat och har arbetat som kock,
mer skriv kommer...
Klimatfrågan är helt uppenbart ingen
grön fråga längre. Jag vet inte vilken
färg man skulle kunna ge den.
Det känns svårt att välja en annan färg
- speciellt med tanke på att de flesta redan
är upptagna. Jag skulle ha föredragit
regnbågen som symbol för kampen
mot en alltför varm värld men nu tillhör
den ju redan de homosexuella. Naturligtvis
vore det jättebra om alla homosexuella
i världen bestämde sig för att
bekämpa klimatförändringarna, men
det skulle lämna mig och många andra
utanför. Vad finns det för andra alternativ?
Svart? För dystert.
När jag tänker vidare på saken så är det
kanske inte mig det kommer an på att ge
klimatfrågan en färg. Och kanske är det
inte heller så viktigt. Viktigt är endast
och allenast att något blir gjort och att
bestämma sig för en målgrupp för sitt
engagemang. Jag har därför bestämt
mig för att satsa på en siffra. Siffran
sju. Varför sju? Inte bara för att 2007 är
året då all kunskap som vi fick förra året
kommer att omvandlas i handling, utan
helt enkelt därför att sju är ett lyckotal.
Går virveln inåt eller utåt...?
I ögat råder stillhet.
V.B.
Foto Dick Nord
Svenskar vars personnummer börjar
med sju har i allmänhet fötts med otrolig
tur. Det verkar vara en bra utgångspunkt.
Sjuttiotalet var en bra utgångspunkt.
Svenska sjuttior, sjuttioettor,
sjuttiotvåor etc. föddes i ett land som
ansåg sig vara bäst i världen och som i
många fall var det. Sverige var rikt, demokratiskt,
jämställt och fredligt. Och
vi sjuttiotalsbarn hade det bra, bättre än
några andra svenska barn hade haft det
före oss. Trazan och Banarne såg till att
vi hade det roligt och att vi åt bananer,
sportloven från skolan såg till att hålla
oss friska och starka - och CSN såg till
att vuxenheten sköts på framtiden. Vi
behövde inte bli vuxna förrän vi fyllt
trettio och tills dess susade vi runt världen
med flyg, bil och båt. Vi hade det
bra.
Jag väljer siffran sju och min egen åldersgrupp
därför att jag tycker att det är
dags för oss nu att visa vad vi går för.
Att det är dags att använda all den där
energin som pumpats in i oss sedan vår
pappa körde hem oss från BB. Och att
det är dags att göra det nu, inte nästa år.
Det är det här året som vi ska skippa den
där flygresan, som vi ska börja köpa lokalt
producerad mat och som vi ska dra
ner på all energianvändning i allmänhet.
Det finns så mycket man kan göra. Det
är det som är fördelen med klimatförändringarna
- att man kan göra så mycket
åt dem.
Vi som föddes på sjuttiotalet har nu
chansen att visa att all den energi som
lagts på vår uppfostran och vårt allmänna
väl de senaste 37 åren är en kraft att
räkna med. Kalla det pay back time om
ni vill. Jag kallar det sjuornas år.
Jenny Elster
Mat, makt och
möjligheter
...hette ett seminarium där näringsliv,
kulturliv och politik samlades för att
utforma en grundläggande strategi för
mathantverk. Detta hölls i slutet av januari
i år på Stockholms Folkkulturcentrum
och var ett arrangemang i avslutningen
av LOF, EU-projektet Local
and Organic Food, där Sverige varit en
av tre parter. Ur den gedigna, läsvärda,
lättlästa (!) och inspirerande rapporten,
som lämnats vidare till bl.a. riksdag och
jordbruksdepartement, hämtar jag tänkvärda
rader om maten, se härintill.
Rapporten på 24 sidor är skriven av Hans
von Essen, Biodynamiska Forskningsinstitutet.
Hoppas riksdagskvinnor och
män verkligen läser detta dokument…
Du kan själv läsa den som pdf-fil på
www.jdb.se!
Mötesplats Spiragården, Örebro
ÅKSJUK MAT...
hörde jag häromdagen en
ung ekobonde kalla de långtransporterade
livmedlen.
Nog är det väl lite märkligt
att den maten ändå kan vara
ekologiskt certifierad???
1 1/2007 1/2007
1
Billig mat
En fråga under seminariet var hur människor
med låg lön skall ha råd med
mathantverk – som är dyrt. Det finns
mycket att säga till den frågan, men kanske
viktigast är att på allvar ifrågasätta
om mat skall vara billig. Vems intresse
är det egentligen att mat är billigt? ”Billigt”
innebär idag massproducerat. Det
innebär mat som samlats upp över stora
arealer, transporterats långt och bearbetats
i flera led och som blivit nästan
abstrakt. Maten blir ett faktum som är
omöjligt att påverka och som låser fast
individen i något som hon egentligen
inte tycker om, måste ha, men inte vet
hur hon skall förändra.
Är det god ekonomi att ge barnen billig
mat när de växer upp och lägger
grunden för hela livet? Är det snällt mot
de mindre bemedlade i samhället att
hänvisa dem till massproducerad billig
mat? Är det en vettig prioritering att
acceptera höga kostnader för t.ex. hem-
elektronik och dyrt boende och sedan
bara ha 10% av hushållskassan kvar
till maten? Är det inte så att höga priser
på mat innebär möjligheter för den som
gör något med mat – när nu samhället
faktiskt är inställt på att minska krånglet
och tillhandahålla kompetensutveckling?
Är det då inte så att låga priser
på mat blir en inlåsning i en offerroll?
Och varför kan inte samhället istället
för att lägga subventioner och press på
att få ner matpriserna på sätt som skapar
miljökostnader – erbjuda skolor och
institutioner öronmärkta bidrag för att
de skall kunna köpa matvaror av hög
kvalitet till sina brukare? Varför inte
istället vårda en attityd där det i alla led
är OK att ägna tid och kärlek – och en
större andel av (hushålls)budgeten - åt
maten?
Som bilaga finns även ett annat initiativ:
”Tillväxtideologins dödsdans – ett
manifest”, också intressant att ta del av
- och del i.
VINTERMöTET på Spiragården, Närke
– ett möte mellan jord och människor
Den 17 februari 2007 samlades vi en grupp för att samtala om människans sociala
uppgift i jordbruket. Inbjudan hade varit för öppen för alla, men vi som
kom var alla intresserade av det biodynamiska förhållningssättet till människa och
jord. Dagen kom helt att handla om människan, om odlaren själv och vikten av
kommunikation, både inåt sig själv och utåt med omgivning och samhälle. Ett par
kortare förberedda inlägg hölls under dagen och däremellan flöt samtalen fritt och
inspirerande. Vi serverades mycket god mat och fika under dagens lopp, stort tack!
Människor på jordbruk och i odling kan göra en klar insats i dag för ett friskare
och mer hållbart samhälle. Den biodynamiska helhetssynen, där även människan
och hennes inre, samt det sociala och kulturen också ingår i kretsloppet, kan ge
extra inspiration i det arbetet tillsammans med alla andra. Summering av dagen
gav tre tydliga huvudmotiv:
* Jorden och barnen!
* Grön rehabilitering, inom många olika vårdområden.
* Den mångfaldiga, levande gården som kulturimpuls och mötesplats.
Vi bjuder nu in till fortsatta samtal om detta. Vi önskar att fler som tycker dessa
frågor är viktiga sluter upp! Spiragården är en bra samlingsplats, både geografiskt
och i sin enkla och glada, praktiska och jordnära utformning.
De som vill, ses där igen den 21 april kl 10-16. Om fler för samtal på andra ställen
kring samma tema – ta kontakt!
Bästa hälsningar Carl Erik Östlund och Vera Billing
Kontakt och anmälningar: Carl Erik, Spiragården 019-23 33 06
www.spiragarden.se
Nytt möte 21 april!