Ladda ner FJ-4 - Igenom

växtrötterna. Det är denna urkraftsströmning
som rör sig genom elementen
fast och flytande, och som har kraften
att tvinga tillbaka det oorganiskas, det
mineraliskas dödskrafter. När detta sker
förmår rötterna att ta upp nödvändiga
mängder salter genom egen aktivitet.
Denna belivande kraftström, som frigör
sig själv genom nedbrytning och
omvandling av kolstrukturer på väg till
formandet av närande humus, är enligt
min uppfattning inte bara förutsättningarna
för bildningen av permanent humus
men något som stiger in och blir del av
det. Permanent humus – en blandning
av närande humus av olika ursprung
– är en nybildning i jorden, där kol nu
endast uppträder som ”den svarte följeslagaren”,
liksom träkol är. Med hjälp
av dess syskon modellerar dock kolet
en struktur, formad på ett allmänt sätt
i det medium som denna kraftström är
i den permanenta humusen. Detta ram-
verk är samtidigt bärare och bevarare av
jordens erfarenhet från solens, månens
och stjärnornas inverkan under året innan.
Sett på detta sätt, kan vi förstå den
permanenta humusen såsom jordens
minne, som värnar om den kosmiska
ström av idéer från ett år, som trädde
in i växtformandets process då. Denna
utformning är den mest allmänna, den
mest mångsidiga och mest formbara i
naturens fatabur.
Humus är jordens frö!
Den permanenta humusen är uppbyggd
av samma substanser som protein, i
olika kombinationer. De fem syskonen
C, O, N, H och S är de som genom som
inbördes verkan förmår kolet att bibehålla
sin plasticitet hela vägen i plantan,
så att kolet tillåts förflytta sig in i
ett tillstånd av stillhet, jämförbart med
proteinets tillstånd i groddkärnan i det
individuella fröet. Den mogna humusen
är stabil, liksom fröet, och är på samma
sätt motståndskraftig under en lång
tidsperiod för mikrobers nedbrytande
krafter. Den bär inom sig potentialen för
plasticitet, formbarhet, såsom fröet gör
i dess groddkärna. Precis då fröet gror,
när omständigheterna är de rätta, så gror
den permanenta humusen på sitt eget
sätt så snart kraften i fröets groddkärna
är uttömd och växten börjar förbinda sig
med jordens ”groddkärna”, humus.
Denna groningsprocess, som framför
allt sker om våren, är som en återupplivad
ihopsamling av vad året innan skrivit
in i jordens minne vid bildandet av
permanent humus. Således bör vi helt
rättvist ta till oss såsom vårt, de gamla
alkemisternas ordspråk: ”Humus (i dess
permanenta form) är jordens universella
frö.” Det är detta som vi faktiskt talar
om då vi använder begreppet ”moder
jord” (matjord), jordens universella frö,
som tar emot det individuella fröet som
har utvecklats av kosmos.
Frön är idébärare
Den permanenta humus speciella karaktär
av att bevara sin plasticitet genom
tidens förlopp, är relaterad till det sätt
som den blivit till på, vilket i sin tur är
nära förbundet med aktiviteten hos de
varelser som finns i jorden, i synnerhet
daggmaskarna. Som ett resultat av att
den närande humusen passerar genom
maskens kropp, som i sig har förmågan
till en mäktig metabolisk prestation,
uppstår en uppbyggnad av materia som
är impregnerad med detta tidens och
varaktighetens element. Denna karaktär
av varaktighet förstärks ytterligare av
det faktum att de formbara humussubstanserna
bildar stabila organiska salter
inte endast i alkalisk miljö, som kalkhumussubstanserna
gör i mulljord, utan
bildar bestående former med lera, den
mest formbara substansen i den mineraliska
världen. Detta sker huvudsakligen
genom maskarnas aktivitet. På detta sätt
uppstår lerkomplex, lera i kombination
med humus såsom ”den slutliga jordprodukten
kombinerad med jorden”.
I skenet av monokulturer, begränsade
växtföljder och förlust av ogräsflora är
människor idag benägna att lura sig
själva. De definierar humus som det kol
som kan uppmätas i jorden multiplicerat
med någon ”x-faktor”. Ingen humus
är den andra lik. Humus såsom jordens
universella frö, såsom matjord som erbjuder
fruktsamhet, uppstår endast om
de andliga ideernas mening arbetas
fram av kolet, skulptören, i växtvärldens
rikedom på en given plats och om,
då dessa växter dör, kolstrukturerna
med det andliga avtrycket återbelivas
till formbarhet i samband med jorden i
matjordens ler-humus.
Kommentarer:
Man kan tycka att det här är för svårt. I
och med att vi inte förstår, förkastar vi
lätt. Men man kan ju läsa flera gånger.
Då och då. Bara se vad som händer i ens
tankar? Hur ska vi kunna utveckla något
nytt om vi aldrig tänker nytt? Om
vi aldrig vill se nya bilder? Som vi inte
direkt och genast kan sätta etikett på och
definiera?
I skenet av denna artikel blir det uppenbart,
vilken dödsstöt för vår planet som
hundra år av konstgödning gjort – de lager
av permanent humus i världens alla
jordbrukstrakter har sakta brutits ned
och minskat. Matens näringsinnehåll
har kraftigt sjunkit, det visar entydig
forskning från långa försök och från
olika länder. Jordbruksjordarna är utarmade
på humus, visar annan forskning.
Det finns bara ett sätt att ge människorna
mat på Jorden i ett långsiktigt perspektiv
– återskapa humus, återskapa mat-jord.
Kompostera. Föra tillbaka. Låta kolets
livscykel bli fullbordad istället för som
nu, skapa en jämn stor ström av kol från
Jordens inre, som bara stiger upp och på
sikt dödar livet självt.
I skenet av detta blir det också uppenbart,
att genmanipulation för att få grödor
som ”klarar av” monokultur, konstgödning
och gifter för att mätta jordens
människor är ren lögn. Det är penninghunger
för att mätta ett fåtal på bekostnad
av framtiden. Överdrivet? Nej, men
ärligt.
Jag vill ta resonemanget om kolets
kretslopp ett steg längre: Kanske finns
ENGLISH SUMMARY
From carbon to Humus
In view of the monocultures, the
impoverished rotation of crops
and loss of weeds as flora, people
today are prone to deceive themselves;
they refer to what is measured
as carbon content in the
soil, multiplied with some “x factor”
as humus.
Carbon exists in the three states of solid,
liquid and gas and all are in connection
with the development of organisms
and the higher life on earth. In all three
forms it possesses a content of latent
heat, stored energy from the sun. Carbon
is present in all states of the physical
– in earth, water, air and warmth.
Even in the state of its greatest density,
the diamond, it maintains its relationship
to warmth. Warmth is fettered in
all organic residue, latent and is freed
up through combustion. The exception
is carbon dioxide, which as a gas represents
the dead end product of combustion,
the highest stage of oxidation of
carbon.. This end product arises through
the breathing of humans and animals, as
well as the breathing of plant roots, the
breathing of the soil and in the compost
process – with every kind of breaking
down of organic substance. Also when
the various forms of coal and also oil
burns down, it gives of CO2.
The capital, the carbon reserves of
the past, which cannot be increased are
här till och med en av anledningarna till
att vi är så svaga i immunförsvar och fysik,
och har så svag viljekraft och självständighet?
Och är så bekväma av oss
och inte orkar protestera särskilt högt
fast vi vill? Hundra år av matproduktion
och ätande av mat uppbyggd med kol,
som så att säga är försvagat? Försvagad
formkraft… Detta resonemang är för
många kanske helt ute i flummeri, men
vem vet? Knappast någon. Få gör sig
egna tankar… hur var nu med kompostering
av fasta föreställningar…? Man
kan låta sådana här bilder stå just som
bilder! Man kan betrakta dem - bilderna
som stiger upp inuti under läsningen.
Låta dem bara vara utan att snabbt förstå
eller förkasta. Att uppleva bilder och
what man’s insatiable hunger in our time
is devouring and in the process warmth
and carbon dioxide gas are released. Occurring
in parallel with the massive increases
in CO2 emissions from burning
fossil fuels has been the felling of enormous
areas of tropical rain forest over
the last thirty years. The approaches to
make a change have so far been a drop
in the ocean.
With carbon we can speak of a cycle
between what happens above earth in
the air and warmth and what happens in
the earth in connection with earth and
water. This cycle is maintained by the
chlorophyll-forming plant life. The cycle
moves up through all four stages of the
elements – earth, water, air and warmth
– then back down again. In the plants
breathing in of carbon dioxide on the
underside of the leaves, in the warmth
and light from the sun, it is separated
into life-bestowing oxygen and carbon,
which regains its plasticity. The aspect
of something dead passing through this
nadir to be awakened again to new life
is essential to the cycle. When carbon
again sets free in the plant, its physical
property’s is now opened to an almost
limitless variation of combinations with
itself and with oxygen, hydrogen, nitrogen
and sulphur. Together they all form
protein, the basis of all active life forms.
As protein, carbon is in the state of its
greatest plasticity.
As a plant matures into the seed stage it
”dies into form”. It is no longer able to
dissolve this form or remodel it, as animals
and humans are by breathing out
konst har inget med förnuft att göra. Vi
har all rätt att betrakta livets gåtor som
bilder utan att kräva av oss själva att vi
ska förstå, för att tillåta oss att titta på
dem… Och bilderna har rätt att stå, utan
att bli orättvist förkastade på grund av
vår otillräckliga kunskap. Tids nog kan
bilder mogna till insikt.
Vera Billing
bearbetning och egna kommentarer
av ett föredrag av Manfred Klett,
tidigare ledare för biodyn.
jordbrukssektionen, Dornach,
CO2. The plant keeps the carbon it breathes
in and in exchange, breathes out
excess oxygen. As the plant wilts and
dies, the carbon structure sinks back to
the earth. Henceforth, a different milieu
predominates. Now the substances
“work without light”, in the dark moisty
earthy element. The plant substance becomes
food for the flora and fauna of the
soil. Now they are the warmth and light,
and these soil organisms thus keep the
flow of substances throughout the whole
metabolism of the soil. In this way, the
soil keeps the plant-like living quality,
which helps the higher plants to develop.
In this activity CO2 is once more escaped
as a gas, so the soil breathes the opposite
way to the plant, breathes in oxygen
and out CO2, breathes like animals
and humans.
The metabolic activity in the soil dissolves
all particular forms of the plants,
turning them into a “sea” of unicellular
living creatures and this process of the
disintegration of form and the regaining
of fluidity that takes place, can justifiably
be called the formation of nourishing
humus. It is not comparable to a dead
mineral environment for plants using
chemical fertilizers. When the plant
dissolves in the processes of the soil, it
also releases the formative powers, the
original spiritual idea of the plant. This
process goes on into forming permanent
humus, a new formation in the soil, in
which carbon now is able to work together
with oxygen, hydrogen, nitrogen
and sulphur again.
The mature, permanent humus is stable
like the seed and is built up with the
same substances as protein. It carries
the memories of the previous season,
just like the seed. As the old alchemists
said, humus is the universal seed of the
earth. During spring the humus changes
in the same way as the seed when it
germinates and it also does so, as soon
as the inner, stored energy of the seed
is exhausted and the plant really begins
to connect to the soil. The humus, the
seed of the soil, germinates and enables
the plant to connect and by own force
take up from it what is necessary for its
growing.
Original text by Manfred Klett,
translation/shortening Vera Billing,
with permission from the author
10 1/2007 1/2007
11