You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
1/2007<br />
forum för jordbruk<br />
och mat på livets villkor.<br />
Lösnummer 45 kr, prenumeration 35 kr/nr.<br />
TEMA: Kretslopp och kompost<br />
- kolets kretslopp och - budskap om vatten<br />
humus hemligheter - Runåbergs Fröer<br />
- komposttankar<br />
- kosmopolitisk kompostering<br />
- Kompostbutiken<br />
- odla groddar!<br />
- propolis, binas immunförsvar<br />
- lövträdens formspråk<br />
Årgång 2
GLAD PÅSK kära läsare,<br />
här ovan de vackraste ägg jag sett, helt<br />
naturligt färgade i kropparna på hönsen,<br />
på gården jag hade. Detta nummer<br />
handlar mycket om att få det hela att gå<br />
ihop. Att i vidare och allt vidare kretsar<br />
försöka förstå kretsloppet. Kompost - i<br />
ropet då och då, men ingen självklarhet.<br />
Som allt annat självklart skall även detta<br />
regleras intill oändlig abstrakt krånglighet...<br />
I flera artiklar lyfts här fram vikten<br />
av att vi inte bara är lydiga och återvin<strong>ner</strong>,<br />
men också att vill förstå varför vi<br />
Ordets Myra<br />
Ordets myra<br />
kommer tillbaka.<br />
Lyfter försöker<br />
på nytt besvärja<br />
tingets tröghet,<br />
ordets förluster.<br />
Tappar strået,<br />
fattar det åter.<br />
Ordets makt<br />
och vanmakt kän<strong>ner</strong><br />
ordets myra.<br />
ur Vagnen av<br />
Harry Martinsson 1960.<br />
måste göra det. Det handlar ytterst om<br />
att återskapa matjord, moderjord även<br />
kallad.<br />
Kanske du som bor i staden tycker det<br />
här blir för ”jordigt”? Men oavsett stad<br />
eller land - alla är vi lika beroende av<br />
jorden!<br />
Redaktionen, dvs. jag, har flyttat på mig<br />
igen, därmed nytt tryckeri, som erbjöd<br />
mer färg för pengarna, vilket kommer er<br />
läsare direkt tillgodo! Provar nytt papper<br />
från lokal produktion, känns också<br />
bra.<br />
Berättelser om människomöten blir till<br />
vartefter jag får tips, så kom gärna med<br />
det - tips. Ring eller mejla. Tack för att<br />
du läser!<br />
Vera Billing<br />
skribent,<br />
botanist, akademiker,<br />
f.d. biodynamisk småbonde,<br />
frivilligt hemlös<br />
resande ” frilandsjournalist”,<br />
redaktör och ansvarig utgivare för<br />
INNEHÅLL<br />
3 Mat - en resurs. Vera Billing<br />
4-5 Kan jag så kan alla! Leif Strandh i Kompostbutiken. V.B.<br />
6-7 Tankar om jord, humus och kompost. Peter Müller.<br />
8-11 Kolets kretslopp och humus hemlighet. Manfred Klett.<br />
12 Vilken färg har klimatfrågan? Jenny Elster.<br />
13 Rapporter om div. seminarier och möten.<br />
14-15 Vi köper lite mer och gör en katalog! Runåbergs Fröer. V.B.<br />
16 Kosmopolitisk kompostering. V.B..<br />
17 Vi går ut nu - och gör! Pionjärerna Conny och Birgitta Jerer. V.B.<br />
18-19 Bi-verkningsfritt med propolis! Luzia Barclay.<br />
20-21 Groddar! Odla vårkraft i skåpet. Vera Billing.<br />
22-23 Bokanmälningar: Budskap från vatten. Percy Andersson.<br />
24 Recension: Pengar - ett miljöproblem. V.B.<br />
25 Årets Flory Gate-stipendiater. Bokanmälan: Naturandar... B. Löfström.<br />
26-27 Lövträdens formspråk. Julia Bort/V.B.<br />
28-31 Kurser och företagsannonser.<br />
Politiskt och religiöst obundet forum<br />
för inspiration, vakenhet och<br />
ideologiska samtal om jordbruk och<br />
matproduktion på livets villkor.<br />
Utgivning 4 nr/år<br />
med årstidsbundenhet.<br />
Prenumeration 140 kr/år,<br />
utanför Sverige 190 SEK<br />
Lösnummer 45 kr<br />
Annonser färg/svv: 1/1 sida<br />
1200/900 kr, 1/2 sida 700/500 kr,<br />
1/4 sida 500/350 kr. Sista sidan 1/2<br />
900 kr. Exkl. 25% moms.<br />
Annonser tas in från företag och<br />
organisatio<strong>ner</strong>, som arbetar förenligt<br />
med ovanstående syften.<br />
Privatperso<strong>ner</strong> är välkomna med<br />
mindre radannonser till lågpris.<br />
Manusstopp 2 mars, 18 maj,<br />
31 augusti, 16 november 2007.<br />
Ansvarig utgivare Vera Billing.<br />
Redaktör/layout Vera Billing.<br />
Tryck: Bohuslän 5, Uddevalla<br />
Papper: Munken print<br />
ISSN: 1653-8188<br />
KONTAKT:<br />
E-post info@frijord.se<br />
Tel +46 (0) 70-385 33 06<br />
Adress Orrevik 314,<br />
451 96 Uddevalla<br />
Plusgiro FRI JORD 141 22-6<br />
Gåvor mottages tacksamt!<br />
Vid inbetalning – kom ihåg<br />
fullständig adress!<br />
Återgivande av text är tillåten<br />
med angivande av källa,<br />
gäller ej översatta artiklar.<br />
Återgivande av bild är EJ tillåten.<br />
www.frijord.se<br />
TACK Johanna Hedström för fint<br />
samarbete med att skapa hemsidan!<br />
MAT - EN RESURS<br />
kretsloppstankar om näring och e<strong>ner</strong>gi<br />
Vår tids sätt att tänka, med alltmer<br />
fragmentering och snuttifiering,<br />
för oss längre och längre bort från<br />
förmågan att se och uppleva helhet.<br />
Helt i den linjen går dagens<br />
fokusering på näring för människan<br />
och fokuseringen på e<strong>ner</strong>gi i<br />
teknikens värld. Så snärjs vi in i<br />
att rikta uppmärksamhet på å ena<br />
sidan vårt eget fragmenterade<br />
näringsupptag och å andra sidan<br />
på global uppvärmning. Och bort<br />
från att koppla ihop dem. I hanteringen<br />
av jorden.<br />
Vi har alltsedan 60-talets matpyramidtänkande<br />
styrts in i ett sönderdelat<br />
och kvantitativt sätt att förhålla oss<br />
till och förstå näring. Den moderna näringsläran<br />
har blivit lag. Men det är väl<br />
så, att om något sägs tillräckligt ofta blir<br />
det ”sanning” eller snarare dogm. Den<br />
som påstår något motsägelsefullt om den<br />
anses som dum eller provokativ. Mycket<br />
av vår moderna tids vetenskap har blivit<br />
dogm och ifrågasätts inte. Vi har lärts<br />
upp att tro att mat består av olika kvantiteter<br />
av protei<strong>ner</strong>, kolhydrater, fett m.m.<br />
Vi har skolats till att tänka, att för att<br />
må bra ”behöver” vi dagligt intag av si<br />
och så mycket protei<strong>ner</strong>, av den och den<br />
vitaminen etc… Det står noggrant angivet<br />
på varenda matprodukt på butikshyllorna,<br />
till och med på chips och godis.<br />
Eftersom det står så noggrant angivet är<br />
det väl viktigt, vill man ju tro…<br />
Denna snedvridna fokusering på näringsämnesfördelning<br />
i maten som viktig<br />
information kan faktiskt liknas vid<br />
masspropaganda. Vi har lurats att inte<br />
tänka e<strong>ner</strong>gi – och varifrån den kommer,<br />
lurats att se på detaljer och bort<br />
från själva sammanhanget, helheten och<br />
kretsloppet.<br />
Genom denna näringsämnesfokusering<br />
har vi nämligen helt kollrats bort från<br />
all sund misstänksamhet och avståndstagande<br />
från mat från kemiskt jordbruk.<br />
Fåtts att tro att mat enbart handlar om<br />
grundämnen, att näring är en kvantitetsfråga<br />
och därmed helt motiverar framtagande<br />
av grödor och djur, som ger ”mer”<br />
för pengarna. Kött med mer protein, säd<br />
1/2007 1/2007<br />
med högre proteinhalt etc. Och helt legitimt<br />
att lansera skrämselvisio<strong>ner</strong>, om att<br />
maten inte kommer att räcka till för en<br />
växande befolkningsmassa om inte kemijordbrukets<br />
kvantitetsinriktade produktion<br />
får ”utvecklas”.<br />
Solen<br />
Det finns en, bara en enda grunde<strong>ner</strong>gi,<br />
som allt på denna planet är helt beroende<br />
av – sole<strong>ner</strong>gi. Allt som finns på jorden<br />
är i ständig förändring och den innebär<br />
en ständig omvandling av sole<strong>ner</strong>gi och<br />
vi kan inte förstå det bättre om vi får<br />
veta mer detaljer, det får oss snarare att<br />
tappa bort oss, göra att vi inte hittar och<br />
ser helheten.<br />
Maten ger e<strong>ner</strong>gi, till kroppen, till känslorna,<br />
till tanken. Allt i maten är e<strong>ner</strong>gi.<br />
Det finns en hel del som vi kanske inte<br />
vill eller bör äta, såsom skal, kärnor, härsken<br />
mat, men som ändå fortfarande är<br />
en resurs och som skall in i kretsloppet<br />
igen, så att vi kan få ny mat. Den lagrade<br />
sole<strong>ner</strong>gin i det vi inte vill äta skall åter<br />
fogas in i sole<strong>ner</strong>gins kretslopp - genom<br />
kompostering, genom återförande i levande<br />
liv igen. Att vi människor producerar<br />
död teknik som ger restprodukter<br />
som naturen inte kan ta hand om och<br />
återinföra i livets kretslopp, sole<strong>ner</strong>gins<br />
rundvandring, är ett problem, ett enormt<br />
problem. Men att vi dessutom låter bli att<br />
återinföra det som faktiskt kan återföras<br />
in i e<strong>ner</strong>gikretsloppet igen är egentligen<br />
obegripligt. Nonchalant. Oförlåtligt. Det<br />
är ett övergripande samhällsansvar. Vi<br />
låter andra sitta och styra och bestämma,<br />
i naiv tilltro att de gör det bästa för<br />
oss och för våra barns framtid. Men det<br />
gör de ju inte, för det är marknaden som<br />
har befälet.<br />
Den osynliga komposteringen<br />
Att laga mat är en resurshantering, en<br />
hushållning av inbyggd sole<strong>ner</strong>gi. Maten<br />
vi äter omsätts i våra kroppar, dess inneboende<br />
sole<strong>ner</strong>gi förvandlas inte bara<br />
till nya celler utan också till känslor och<br />
tankar. Känslor är också en omsättning<br />
av e<strong>ner</strong>gi och bör också komposteras efter<br />
att de gjort sitt, för att inte ligga och<br />
ruttna inombords. En sund själslig kompostering<br />
innebär därför att arbeta med<br />
sitt inre så att långsinthet, aggressivitet,<br />
Näring för själen -<br />
nyutslagen mandelblomma<br />
irritation och indignation kan omvandlas<br />
till handlingskraft som skapar något<br />
nytt positivt och livsfrämjande, det vill<br />
säga framtidsskapande. Även tankar…<br />
de kan mala på helt okonstruktivt eller<br />
alltid gå i samma banor, aldrig förnyas.<br />
Tankemässig kompostering innebär att<br />
ständigt vara vaken nog att bryta ned<br />
sina fasta föreställningar om världen<br />
och om sig själv, och låta nya fågel Fenixar<br />
uppstå ur den askan – fördomsfrihet.<br />
All slags kompostering innebär<br />
en förbränning och ett skapande av nya<br />
former. Men det är samma e<strong>ner</strong>gi som<br />
ständigt går tunt. Även känslor och tankar<br />
kommer ur sole<strong>ner</strong>gin, transformerad,<br />
metamorfoserad till andra livformer<br />
än de rent fysiska. Om det nu kan<br />
påstås finnas något sådant…<br />
Avfall eller resurs?<br />
En tanke, som verkligen behöver en god<br />
komposteringsprocess är ordet ”avfall”!<br />
Ett språk där ordet avfall existerar, ger<br />
ett samhälle som skapar avfall. I den<br />
fysiska miljön, i den sociala miljön och<br />
i den egna inre tankemiljön. Om vi använder<br />
ett dagligt språk, där avfall inte<br />
existerar men bytts ut i varje uttalande,<br />
varje skriven mening, till ordet resurs<br />
så förändrar vi världen. Vi får kraft att<br />
säga stopp till de som tänker och handlar<br />
efter avfallsspråket som det enda och<br />
rätta. Stopp på enbart lineärt tänkande.<br />
Vi får kraft att på riktigt, helt ut se allt<br />
som resurser, som kan och självklart<br />
skall fogas in i planetens e<strong>ner</strong>giflöde<br />
igen. Resurs, samma ord finns i engelskan,<br />
franskan och tyskan, betyder helt<br />
enkelt åter till källan. Så enkelt är det ju<br />
egentligen. Som tur är börjar all snuttifieringsinfo<br />
på matvarorna bli så liten att<br />
den inte går att läsa, så den kanske trots<br />
allt håller på att bryta ned sig själv?<br />
Vera Billing
KAN jAG SÅ KAN ALLA!<br />
samtal med Leffe Strandh<br />
i Kompostbutiken<br />
Leif Strandh, som vill kalllas<br />
Leffe, har i hela sitt liv varit<br />
kulturarbetare, inte ur utbildning<br />
och anställningstrygghet utan ur<br />
brinnande intresse och engagemang.<br />
Han har varit en levande,<br />
dynamisk kulturkraft som knutit<br />
ihop tre viktiga M här i världen<br />
– Människor, Musik och Miljö. En<br />
vacker dag – för så där femton år<br />
sen – sa han till sig själv. Vad är<br />
jag ute efter? Berömmelse? Bekräftelse?<br />
Budskapet jag vill få ut<br />
är ju detta: skaffa inga gudar utan<br />
börja tänk själv! Och då blev den<br />
konkreta följden, att han sa, igen<br />
till sig själv: ”stop composing,<br />
start composting” – och började<br />
snickra kompostbehållare.<br />
Leffe har i snart femton år arbetat<br />
med hushållskompostering i storstaden.<br />
Kompostbutiken på Såggatan<br />
i Majorna i Göteborg är butiken som<br />
aldrig är öppen… men om man ringer<br />
och bestämmer en tid, så kommer han<br />
dit och har då gott om tid att berätta om<br />
mask-komposteringens magi, man kan<br />
titta på maskarna i arbete och på hans<br />
snickeriverkstad, där lärkbrädorna ligger<br />
i stora travar och väntar på transformering<br />
till snygga och funktionella lådor<br />
för gratis matjordstillverkning. Via<br />
hemsidan på internet ökar nu intresset<br />
från hela landet.<br />
Avfall eller resurs?<br />
Vi har en liten ”rundabordet-konferens”<br />
längst in i Kompostbutiken (fikabordet<br />
är runt) och språkar om det här med<br />
kretsloppet och resurshanteringen. Av-<br />
fall är ett märkligt modernt ord. Köksavfall<br />
är en fantastisk resurs, ett kraftfullt<br />
näringsämne i vardande, för ny mat som<br />
småningom ska bli till ur jorden. Att<br />
kalla det avfall innebär att vi betraktar<br />
det som en besvärlig oanvändbar slutprodukt,<br />
som gärna någon annan kan<br />
ta hand om… Vi borde alla konsekvent<br />
och hela tiden öva oss i att säga resurshantering<br />
istället för sophantering. Eller<br />
kanske vi behöver skapa ett nytt ord? Så<br />
att barnen som växer upp inte hör något<br />
annat!<br />
Ingen lukt och kort tid med<br />
mask!<br />
Han suckar lite, det är så trögt! Eldsjälar<br />
jobbar på ett tag och slutar sen. Vaktmästare<br />
ser inte vinsten, tycker inte det<br />
ingår i deras arbetsuppgifter. Men hur<br />
kom du in på det här från början? Att<br />
börja bygga maskkomposter? frågar jag,<br />
alltid nyfiken på vad som får idéer att<br />
börja bli verklighet. Jo, det hela började<br />
egentligen med ett kommunalt projekt,<br />
där ungdomar skulle lära sig detta. Det<br />
blev som det brukar, projektet lades <strong>ner</strong><br />
efter en tid på grund av ”brist på pengar”,<br />
men Leffe fortsatte. Han gjorde en<br />
liten träbehållare till sitt eget kök, med<br />
plexiglas på ena sidan, för att kunna se<br />
hur processen pågick. Maskar tillsattes.<br />
Han proppade behållaren med hushållsavfall,<br />
satte maskarna verkligen på prov!<br />
Och häpnade över den egna sinnliga<br />
erfarenheten att a) det inte luktade och<br />
b) det gick så fort. På tre veckor hade<br />
maskarna ätit upp räkskal och krabbskal<br />
och kvar fanns bara jord, brun fuktig<br />
mylla…<br />
Kan jag så kan alla, sa Leffe,<br />
hyrde en lokal i Majorna, köpte lärkträ<br />
och ett par enkla maski<strong>ner</strong> och började<br />
bygga maskkompostbehållare i olika<br />
storlekar. Enkel men bearbetad design.<br />
Lärkträet har ett vackert gulrött skimmer,<br />
särskilt när det oljats med den ekologiska<br />
västsvenska linoljan. Det fiffiga<br />
är, att lådan innehåller minst två fack<br />
(beroende på storlek), med spalter mellan.<br />
Man fyller på i det ena facket och<br />
tillsätter kompostmask, klipper gärna<br />
allt material i mindre bitar så det blir<br />
lättare för maskarna att ta tag. När det<br />
facket är fullt får det vila, dvs. bli ätas<br />
färdigt och under tiden börjar man fylla<br />
på i det andra. Maskarna kryper själva<br />
över dit när det första är färdigätet . Sedan<br />
är det bara att tömma ur den färdiga<br />
komposten och använda till planteringsjord,<br />
balkonglådor, rabatter och trädgårdsland.<br />
Kompostbutikens lådor finns<br />
i olika storlekar, dimensio<strong>ner</strong>ade från<br />
enhushåll till många i höghus. Ofta köps<br />
de in till daghem, kooperativ etc.<br />
Men så kommer vi in i ett långt och intressant<br />
samtal om varför inte alla gör<br />
det här… och varför de som köper in<br />
komposter ofta inte får bra kontinuitet<br />
i skötseln. Leffe har vid det här laget<br />
gedigen erfarenhet: Om en förskola<br />
vill återvinna köksresterna måste alla<br />
medarbetare vara med och fås att förstå<br />
och ta ansvar. Och föräldrarna tas med<br />
i processen. Och, om det är en kommunal<br />
lokal, vaktmästaren och lokalvårdarna.<br />
Naturligtvis för barnens skull.<br />
Ofta har han märkt, att arbetet stannar<br />
av då de vanliga medarbetarna har ledigt,<br />
eller eldsjälen har långledigt eller<br />
slutar. Vaktmästaren har inte tagits med<br />
i processen och tycker inte det angår i<br />
hans/hennes arbetsuppgifter att tömma<br />
komposten och hjälpa den ned i jorden.<br />
Då är det en kommunal ledningsfråga<br />
– det ska ingå i vaktmästarens arbetsuppgifter<br />
att ha medansvar i komposteringen,<br />
som en självklarhet och med<br />
tydlig delegation!<br />
Vardag och belöning<br />
Leffe säger också med all sin erfarenhet<br />
i rösten: lyckad kompostering måste<br />
vara kopplad till två begrepp – vardag<br />
och belöning. Annars tycks det inte<br />
funka, det är helt basic. Hela processen<br />
måste vara upplevbar helt nära individen.<br />
Att lägga i kompostpåse, som<br />
hämtas av sopbilen och komposteras på<br />
stora kommunala anläggningen distanserar<br />
och det är lätt att ”råka sluta”. Vardagen<br />
– det är ju ett faktum att det blir<br />
sopor i vår vardag. Alla har sopor, som<br />
de måste ägna uppmärksamhet och tid<br />
åt, oavsett man slänger allt i soppåsen<br />
eller i en kompostbehållare.<br />
Belöningen? Man får näringsrik jord!<br />
Han har gjort näringstest på maskkomposten<br />
och den är mycket rikare<br />
på näring än de s.k. varmkomposterna.<br />
Men fast många som skaffat hans komposter<br />
får denna fina produkt alldeles<br />
gratis, verkar steget till att inse vilken<br />
värdefull och användbar produkt man<br />
fått – och verkligen fått! – vara enormt<br />
stort. Det verkar vara där skon klämmer<br />
mest. Man frågar honom, vad ska jag<br />
göra med komposten då? Lägg ut det i<br />
rabatten utanför huset eller någonstans<br />
där du vill att det ska växa bra, svarar<br />
han. Så självklart i tanken och så märkligt<br />
främmande för erfarenheten…<br />
Det kommer oftast som en chock, att<br />
det växer bättre där man spridit ut och<br />
myllat <strong>ner</strong> kompost jämfört med bredvid.<br />
Man blir villrådig när man står där<br />
med den bruna fuktiga massan, litar inte<br />
på… vet inte vad det är… och köper för<br />
säkerhets skull industritillverkad plantjord<br />
till växterna istället. KRAV-märkt<br />
kanske, så kan man lita på… livet?<br />
Gödslad med industriprocessad höns eller<br />
kogödsel. Leffe näm<strong>ner</strong> ett helt nära<br />
område han länge försökt påverka: ett<br />
par kvarter bort finns ett fint gammalt<br />
kolonistugeområde. Bakom det finns<br />
Slottskogen med djurpark som producerar<br />
stora mängder gödsel varje dag. Gödseln<br />
forslas bort och kolonierna åker till<br />
stormarknaden och köper säckar med<br />
stinkande industrihönsgödsel…<br />
Tankekompostering...<br />
Vi pratar om hur vi sitter fast i avfallstänket.<br />
Köksavfall… inte köksresurs.<br />
När det ju faktiskt är så, att det från<br />
jorden, som vi inte äter upp, ger ny mat<br />
när vi låter det gå tillbaka till jorden.<br />
Helt självklart och enkelt. Det går ju<br />
inte till på något annat sätt! Annat än<br />
1/2007 1/2007<br />
historisk mycket kortsiktigt. Maskarna<br />
gör det otroliga jobbet. Till och med i en<br />
behållare under din diskbänk… Nu är<br />
Kompostbutikens lådor lite större, mer<br />
lämpliga att ha på balkong eller gård.<br />
Men går också att ha i köksrummet, den<br />
är en vacker möbel och går att sitta på<br />
och använda som avlastningsyta, den<br />
halvan som man just då inte fyller på i.<br />
Mullbänk, kan man ju verkligen säga…<br />
Mullbänken är numera skyddat namn,<br />
av Leif Strandh. Han har skrivit en bra<br />
broschyr som innehåller all konkret<br />
hjälp som kan behövas för att komma<br />
igång. Det hela är ju egentligen mycket<br />
enkelt och självklart, men allt nytt verkar<br />
svårt och massor av föreställningar<br />
och fasta tankebanor måste övervinnas,<br />
det är det stora komposteringsprojektet<br />
som också måste ske – det i människors<br />
huvuden! Gamla tankemönster som får<br />
dö och omvandlas till nya, livsskapande<br />
värderingar.<br />
Leffe skriver: ”Det finns fortfarande<br />
många som tror att det är kladdigt, illaluktande<br />
och tidskrävande att kompostera.<br />
När man talar om för dem att<br />
det egentligen är väldigt enkelt så blir<br />
man helt enkelt inte trodd.” Men också:<br />
”Kompostering innebär att du aktivt<br />
bidrar till att återskapa en levande<br />
jord…Du gör din egen lilla betydelsefulla<br />
miljögärning.” jag skulle vilja säga<br />
kulturgärning!<br />
Leif Strandh har i flera år också varit<br />
skolintendent på en skola i Hammarkullen,<br />
en invandrartät förort i östra Göteborg.<br />
Efter en tid med komposttillverkning<br />
och försäljning tappade han orken,<br />
det var inte roligt längre. Han satte sig<br />
ned och funderade över varför och kom<br />
fram till att han det var alltför ensamt,<br />
han saknade arbetskamrater. Lärare var<br />
han ju inte utbildad till, men med naturlig<br />
fallenhet för resurshushållning blev<br />
han istället en stark verkställande kraft,<br />
en resurs, som såg till att skolans resurser<br />
särskilt bland medarbetarna, togs<br />
tillvara. Nu har han tjänstledigt för att<br />
helhjärtat satsa på Ekobeställarna, som<br />
liksom Kompostbutiken är ett delprojekt<br />
i den lilla ekonomiska föreningen<br />
Västfront Produktion. Ekobeställarna är<br />
en internetbutik för ekologisk mat som<br />
bara växer och växer och som vi ber att<br />
få återkomma till! Kompostbutiken är<br />
utlämningsstället. Så hänger det ihop.<br />
Text och foto Vera Billing<br />
www.kompostbutiken.com
TANKAR KRING<br />
jord, humus och kompost<br />
Vad gör jord till matjord? Varför<br />
tillhör matjorden inte mi<strong>ner</strong>alriket,<br />
där ämnena underkastas<br />
fysikens lagar, sorteras, skiktas,<br />
packas ihop och hårdnar, så<br />
som alltid sker en bit längre <strong>ner</strong><br />
i jorden? Vad är det egentligen<br />
som får jord att bli levande jord?<br />
Vilka krafter kan lösa, lyfta, sammanföra<br />
och organisera ämnena<br />
i marken så att mi<strong>ner</strong>aljord blir<br />
levande mulljord?<br />
Växternas betydelse<br />
Svaret skulle naturligtvis kunna vara<br />
växterna. Varje gång ett frö gror bildas<br />
där ett e<strong>ner</strong>gicentrum i direkt kontakt<br />
med solen som börjar förverkliga fröets<br />
växtidé genom att organisera sin omgivning.<br />
Rötterna finkammar jorden för att<br />
hitta fram till de rätta ämnena. Näringen<br />
finns inte samlad på ett ställe och sällan<br />
väntar den i färdig löst form. Rötterna<br />
själva måste aktivt uppsöka och med<br />
hjälp av rotutsöndringar och mikroorganismer<br />
lösa ut näringsämnen. I rå jord<br />
kan rötterna behöva söka sig långt bort<br />
för att få ihop inte bara ett eller två men<br />
kanske tjugo olika ämnen i rätta proportio<strong>ner</strong>.<br />
Lavar tar itu med mi<strong>ner</strong>aljakten<br />
även på naken sten. De skapar över tid<br />
en liten samling av alla de ämnen som<br />
tillsammans kan underhålla något så<br />
komplicerat som en levande växt. Med<br />
vissnandet och nedbrytningen återförs<br />
även denna växt till jorden. Men nu har<br />
allt det som rötterna och bladen har fört<br />
ihop lokaliserats till en liten fläck på<br />
jordytan. Nästa växt kan bygga sitt livsverk<br />
på detta förarbete. Och så byggs<br />
matjorden upp bit för bit. Men mull är<br />
visst mer än bara en skaplig ansamling<br />
mi<strong>ner</strong>aler. Vad gör den så mjuk och<br />
klibbig?<br />
Luft och vatten<br />
Det mesta som finns i växten är inte<br />
alls mi<strong>ner</strong>aler. Mi<strong>ner</strong>aljorden är liksom<br />
det tyngsta på jordytan som har satt sig<br />
längst <strong>ner</strong> och håller på att tätna och<br />
stelna. Växten, den hör ett annat, lätttare<br />
och rörligare rike till. Den består till<br />
största delen av kolgas, som i det gröna<br />
bladet förenas med vatten och förtätas<br />
till växtsubstans: såkallade kolhydrater<br />
skapas genom fotosyntesen. Även kvävet<br />
hör till luftens lätta substanser. Gasen<br />
finns i markens luftfyllda porer och<br />
därifrån förtätas det till växtnäring av<br />
bakterier. Dessa ämnen tillsammans utgör<br />
det vi kallar organiska beståndsdelar,<br />
som utgör största delen av den matiga<br />
mullen. Växten och mullen är både<br />
släkt med luften och med vattnet.<br />
Humusen är den substans som kan<br />
förmedla mellan växterna och jorden.<br />
Humusbildning försvagas ju längre <strong>ner</strong><br />
i jorden vi kommer, för där saknas alltmer<br />
de element som behövs för liv: värme<br />
och luft. Således är det inte konstigt<br />
att kompostering fungerar bäst när man<br />
lägger upp komposten i luftiga högar<br />
”ovan jord”, där de organiska ämnena<br />
hör hemma. När växtprocessen övergår<br />
från uppbyggnad till <strong>ner</strong>brytning är det<br />
dock inte självklart att ämnena håller<br />
ihop. De vill sticka iväg som lukt och<br />
lakvatten. Vad är det som hindrar de<br />
flyktiga ämnen från att sticka iväg igen<br />
när växtrester vissnar och förgår?<br />
Djurens betydelse<br />
De växtätande djuren är med i alla högsta<br />
grad när matjord skapas. De organiserar<br />
ihop växtsönderfallets substanser<br />
till nya komplicerade molekyler som är<br />
stabila över tiden. Dessa stabila humusmolekyler<br />
består inte bara av kolhydrat<br />
men innehåller även kväve. Och som<br />
stabil proteinaktig substans bär humus<br />
släktskap med djurens kroppar. Humusmolekyler<br />
kan bli decennier gamla. Djuren<br />
ger jorden således just den egenskap<br />
som skiljer dem från växten: deras kroppar<br />
är beständiga i tiden medan växterna<br />
snarare är en flyktiga uppenbarelser<br />
av årstiderna i den större organismen<br />
jorden. När fröet läggs i jorden kan man<br />
tala om en befruktning av ”moder jord”.<br />
Genom humusen har matjorden utvecklats<br />
till en kropp som kan föda och bära<br />
det växtliv som kommer och går med<br />
årstiderna. Redan små encelliga organismer<br />
kan vara med att skapa humus<br />
när rätta villkor bjuds. Men förmågan<br />
att organisera ihop de komplicerade humusmolekylerna<br />
ökar när djuren själva<br />
blir mera kompletta varelser med magar<br />
och tarmar. Daggmasken är en duktig<br />
beredare av humusjord, genom sin förmåga<br />
att leda växtrester genom <strong>ner</strong>brytning<br />
fram till humusbildning i sin långa<br />
tarm.<br />
Men mästaren i denna konst är idisslare<br />
som kor och får. De sköter allt från att<br />
tugga sönder växten, till att bryta <strong>ner</strong> den<br />
med hjälp av mikroorganismer, att lösa<br />
upp och senare åter foga ihop ämnena.<br />
Till slut levereras gödsel, nästan färdig<br />
humus. I odlarens tjänst arbetar daggmasken<br />
hela den långa hösten med att<br />
skapa humus av skörderesterna. Varmblodiga<br />
djur jobbar till och med vintern<br />
igenom med att producera gödsel. Det är<br />
en förklaring varför husdjuren bidrar så<br />
mycket till att förhöja jordens fruktbarhet<br />
speciellt i de kalla klimaten.<br />
De olika husdjuren ägnar sig dock med<br />
varierande hängivenhet åt humusberedningens<br />
mödosamma sysslor. Den utåtvända<br />
och <strong>ner</strong>vösa hönan sköter detta<br />
ytterst slarvigt och helt i förbifarten.<br />
På kort tid far maten genom mag- och<br />
tarmkanalen, den hin<strong>ner</strong> lösas upp men<br />
inte sättas ihop till humus. Hönsgödsel<br />
har således likheter med den lättlösliga<br />
konstgödseln. De inåtvända och lugna<br />
idisslarna ägnar timmar och även dagar<br />
åt varje portion foder som skall smältas<br />
- och bereder också en gödsel som är<br />
stabil och lätt kan införlivas i matjordens<br />
humusförråd.<br />
Kompostmästaren!<br />
Kompostmästaren har gått i kossans<br />
skola. Materialet han samlar blandas och<br />
sönderdelas. Precis som kossan ser han<br />
till att materialet inte är för lätt- eller för<br />
svårsmält eller att den är en blandning<br />
av bådadera. Han bygger komposthögen<br />
som en stor vom, där han reglerar fukt<br />
och värme så att mikroorganismerna<br />
1/2007 1/2007<br />
kan arbeta optimalt. Som kossans mage<br />
vänder och blandar han komposten, ger<br />
den sedan ett hölje som skyddar mot<br />
sol och uttorkning och håller inne fukt<br />
och värme. Sedan kan <strong>ner</strong>brytningsprocesserna<br />
följas av uppbyggnad och<br />
mognad när insekter och masker tar<br />
itu med humusbyggandet i deras egna<br />
”kotarmar”. Utöver detta som kompostmästaren<br />
lärt av kossan kanske han även<br />
tillsätter mi<strong>ner</strong>alrik jord, så att mi<strong>ner</strong>al<br />
och organiskt material förenas redan i<br />
komposthögen. Som redan nämnts ovan<br />
är det komposthögens vara i luftriket<br />
och just utanför det processdämpande,<br />
tunga täta jordriket som intensifierar<br />
humusbildningen.<br />
Människans egen ”kompost”<br />
Man kan tänka olika om människogödseln.<br />
Ser man endast till växtnäringsämnen<br />
när man tänker gödsel, då är det bara<br />
bra med mycket bajs i odlingen. Men<br />
matjorden är mer än ämnen, den är ämnen<br />
i ett stabilt kraftfält som vi kallar för<br />
mull eller humus. För matjorden och för<br />
växterna, som får en välbalanserad kost<br />
från en mullig matjord, är en bra gödsel<br />
den som bygger upp och underhåller humusförrådet.<br />
Fröets organiserande kraft<br />
och sole<strong>ner</strong>gin som lagts <strong>ner</strong> i växtmaterialet<br />
blir delvis förbrukade när djuren<br />
bygger upp sina egna kroppar.<br />
Det kan vara en förklaring varför rovdjur<br />
producerar sämre gödsel än växtätare:<br />
deras spillning består av animalisk<br />
substans som de nu ytterligare tömt<br />
på krafter. Och människan står högst i<br />
kedjan, hon både äter till viss del ani-<br />
maliska och annars ofta värmebehandlade<br />
(dvs. tillagade) livsmedel och hon<br />
är en mycket okoncentrerad ätare. Människor<br />
förbrukar e<strong>ner</strong>gi även till den<br />
unika verksamheten som bara människor<br />
utför: tänkandet. Kvar i avföringen<br />
blir materia som är tömd på livskrafter<br />
och ute i naturen mödosamt behöver<br />
lyftas tillbaka in i levande sammanhang.<br />
Tar man hänsyn till sådana funderingar<br />
använder man människogödsel<br />
återhållsamt i odlingen av livsmedel.<br />
Latrin borde kanske innan dess få genomgå<br />
en ny vitalisering genom att tas<br />
upp i (icke mat)växter och sedan på nytt<br />
komposteras.<br />
Text Peter Müller<br />
Foto Vera Billing
KOLETS KRETSLOPP OcH<br />
HUMUS HEMLIGHET<br />
All slags nedbrytning av organiskt<br />
material ger i slutänden den döda<br />
gasen koldioxid, det mi<strong>ner</strong>aliska,<br />
döda tillståndet hos kol. Hur kommer<br />
det in i naturens kretslopp<br />
igen? Det talas mycket om koldioxidhalter<br />
och global uppvärmning<br />
nuförtiden. I denna artikel<br />
beskrivs på ett fasci<strong>ner</strong>ande och<br />
levande sätt, hur det döda kolet<br />
tas upp i livet igen och hur kretsloppet<br />
sluts med bildningen av<br />
humus, förutsättningen för matjord,<br />
förutsättningen för mat helt<br />
enkelt. Konstgödning går genvägar<br />
– släpper ut koldioxid utan att<br />
återskapa livsförutsättningar för<br />
nytt liv.<br />
Fast, flytande och gas<br />
Kol är det trettonde vanligaste grundämnet.<br />
Det existerar i de tre tillstånden<br />
fast, flytande och gas. Det finns som fast<br />
mi<strong>ner</strong>al, som ren kolsubstans, i den ljusfyllda<br />
kristallina diamanten, det allra<br />
hårdaste naturliga materialet och även<br />
i den opaka gråsvarta som har en ganska<br />
amorf karaktär och skivig struktur<br />
och hör till de allra mjukaste materialen.<br />
Dessa båda polariteter, som det hårdaste<br />
och som den mjukaste mi<strong>ner</strong>alet, relaterad<br />
till ljuset och till mörkret, högt<br />
kristallint och ändå amorft, visar på kolets<br />
unika formkvalitet. Denna kvalitet<br />
gör att levande materia kan visa varje<br />
tänkbar tredimensionell form – naturens<br />
formrikedom tycks obegränsad!<br />
Detta på grund av att kolet finns överallt<br />
i allt levande. Kol finns i fast form<br />
blandad med andra substanser i stenkol<br />
och brunkol, restprodukter från livsprocesser<br />
i gången tid. I dessa e<strong>ner</strong>girika<br />
bergarter finns olika grader av kolinnehåll,<br />
samt även de fyra ”syskon”, som<br />
följer med kolet i allt levande – syre (O),<br />
väte (H), kväve (N) och svavel (S). Det<br />
är samma kombination av grundämnen<br />
som finns i protein och som också finns<br />
i humus!<br />
Stenkol<br />
Kol finns i vätskeform i olika varianter<br />
av oljor. De kommer också från liv i tidigare<br />
jordepoker och finns därför endast<br />
i sedimentära bergarter, berg som kommit<br />
till av sammanpressade avlagringar,<br />
inte av vulkanisk aktivitet. I oljan är<br />
kolet framför allt förenat med väte, i<br />
så kallade kolväten. Andelen syre och<br />
kväve är där mycket mindre, beroende<br />
på att oljan kommer från döda plankton<br />
och fettrika alger i dåvarande hav, inte<br />
från landdjur- och växter.<br />
Slutligen finns kol också i gasform som<br />
koloxid (CO), koldioxid (CO2) och i naturgas,<br />
som är en blandning av kolväten,<br />
i huvudsak metan (80-95%) och finns i<br />
nästan exakt samma områden som olja.<br />
Koldioxid –<br />
kolets döda tillstånd<br />
I alla tre tillstånden och speciellt i kolvätena<br />
bär kol på en inneboende, ärvd<br />
mängd av latent värme. Undantaget är<br />
koldioxid, den gas som representerar<br />
den döda slutprodukten av förbränning,<br />
det högsta stadiet av kolets oxidation.<br />
På samma sätt brin<strong>ner</strong> de olika stenkolsorterna<br />
vi använder som bränsle<br />
ned till aska under avgivande av koldioxid,<br />
liksom olja och dess biprodukter<br />
gör. Samma slutprodukt, koldioxid,<br />
uppstår i det levande genom andningen<br />
hos människor och djur, andningen hos<br />
växternas rötter, jordens andning och<br />
i komposteringsprocessen. Med andra<br />
ord – all slags nedbrytning av organiskt<br />
material ger i slutänden den döda<br />
gasen koldioxid, det mi<strong>ner</strong>aliska, döda<br />
tillståndet hos kol. Hur kommer det in<br />
i naturens kretslopp igen? I det flytande<br />
elementet kan koldioxid lösa upp sig för<br />
att forma kolsyra och hårdna i fast form<br />
till karbonater, dvs. kalksten och krita<br />
(CaCo3). Kalksten har formats historiskt<br />
sett relativt nyligen genom bindande av<br />
avsevärda kvantiteter koldioxid från<br />
havsvatten i världens ocea<strong>ner</strong>. Detta är<br />
en viktig faktor i balanseringen av koldioxidsinnehållet<br />
i atmosfären. Men kol<br />
i koldioxid kan också åter komma in i<br />
kretsloppet via växternas livsprocesser<br />
i solen.<br />
Åter in i liv och rörelse<br />
Kol finns således närvarande i alla stadier<br />
av det fysiska – i jord, vatten, luft<br />
och värme. Även i det mest täta stadiet,<br />
diamanten, behåller det sitt nära förhållande<br />
till värmen. Värme är fjättrad i<br />
den levande naturens alla utsöndringar,<br />
såsom kol, olja och naturgas, helt enkelt<br />
i alla organiska rester. Den är latent och<br />
befrias genom förbränning. I växternas<br />
levande värld lyfts det döda kolet (i form<br />
av koldioxid) in i livet, upp till värmens<br />
element med hjälp av svavel – bäraren<br />
av formens själva idé, av väte – bäraren<br />
av värme, samt av syre – livets bärare.<br />
Genom denna process återfår kolet sin<br />
omformande förmåga, återupprättar<br />
förbindelsen med sina inneboende formande<br />
krafter. Det yttre, fysiska uttrycket<br />
för detta är faktiskt socker – en<br />
kol, väte och syre-kombination.<br />
I bladets ljusfyllda gröna, visar sig kolets<br />
väsen i sitt födelsestadium, såsom<br />
bäraren av all formande kraft i naturen.<br />
Här öppnar kolet sig först till värmen<br />
och ljuset från solen, sedan förtätas processen<br />
i vattnets element – framför allt<br />
i bildandet av protein och vidare allt tätare,<br />
ned till den fasta formen i fibriga<br />
stjälkar, ved och rötter. Kol utvecklar<br />
sin plasticitet genom vad det får från<br />
de krafter som verkar i elementen. Från<br />
dessa modellerar det fram växtvärldens<br />
alla substanser och former i den fysiska<br />
världen. När tätheten ökar, minskar<br />
dock kolets möjlighet till omformning,<br />
den som bärs av värme och ljus. När<br />
förtätningen ökar, dvs. ved bildas, har<br />
formen helt skulpterats ut och ljus och<br />
värme övergår i ett latent tillstånd. Denna<br />
process sker varje år på just detta sätt<br />
i växtvärldens tillblivelse och döende,<br />
en process som i tidigare epoker gav<br />
mäktiga lager av oorganisk jordsubstans<br />
– fossila bränslen. De bär på värme och<br />
ljus, som hållits fångna inom dem från<br />
tillblivelsen och som åter blir fria när de<br />
brin<strong>ner</strong> upp.<br />
Lagar och egna omdömen<br />
Detta kapital, dessa kolreserver från<br />
gångna tider och som aldrig kan öka, är<br />
vad mänskligheten för nuvarande slösar<br />
med. Människans omättliga hunger förtär<br />
detta kapital och frigör därmed värme<br />
och koldioxidgas. Täcket av skadliga<br />
kemikalier som nu snabbt byggs upp i<br />
jordens närmaste, inre atmosfär – inklusive<br />
koldioxid och andra gaser, fint fördelade<br />
aerosoler och alla slags pesticider<br />
– gör å ena sidan att värmen, hettan<br />
från förbränningen av fossila bränslen<br />
inte kan komma undan. Å andra sidan<br />
gör detta skikt att kosmisk värmestrålning<br />
inte kan flöda in och sedan ut,<br />
utan blir instängd nära jordytan. Detta<br />
kallas växthuseffekten. Parallellt med<br />
massiva ökningar i koldioxidutsläpp<br />
fälls konstant enorma områden av tropisk<br />
regnskog, som tidigare absorberat<br />
koldioxid. Resultatet av den globala klimatändringen<br />
mot mer extrema sorters<br />
väder kan inte längre förnekas. Människor<br />
blir alltmer medvetna om det. Än<br />
så länge är försöken att finna lösningar<br />
och sätta dem i verket en droppe i havet<br />
– uppenbart i och med det faktum att<br />
vi år 2005 noterade den hittills högsta<br />
uppmäta nivån av koldioxid i atmosfären.<br />
Reglering genom lagstiftning är en<br />
lösning. Den andra är att varje individ<br />
gör sig omdömen i frågan och beslutar<br />
om aktio<strong>ner</strong> för att hjälpa till att avstyra<br />
problemet.<br />
Kolets rundvandring<br />
Med kol liksom med dess syskon kväve,<br />
syre, väte och svavel, som tillsammans<br />
finns i allt levande protein, kan vi tala<br />
om en cykel mellan vad som händer<br />
ovan jord i luften och värmen och vad<br />
som händer inne i jorden i förbindelsen<br />
med jord och vatten. Denna cykel upprätthålls<br />
av det klorofyllformande växtlivet.<br />
Cykeln rör sig genom alla fyra elementens<br />
stadier – jord, vatten, luft och<br />
värme – och sedan tillbaka igen. Därför<br />
kan vi inte tala om en egen cykel för kol,<br />
där vi endast befattar oss med den fasta<br />
formen av kol, så som med omvandling<br />
av organiskt restavfall. Kol måste förflyttas<br />
över till luften, alltså till gasfas,<br />
död koldioxid. Denna gas, bestående av<br />
grundämnena kol och syre kan sedan<br />
andas in genom öppningarna (stomata)<br />
på undersidan av växternas blad och separeras<br />
i det gröna bladet genom solljus<br />
och värme till livsuppehållande syre och<br />
kol, som alltså återfår sin plasticitet.<br />
Aspekten av något dött som passerar<br />
genom sitt nadir för att väckas igen till<br />
nytt liv är en avgörande komponent i<br />
cykeln. Det stora undret är kolets och<br />
syrets ”återuppståndelse” från döden<br />
genom växten då den blir grön i solljuset<br />
– återkomsten från dött tillstånd till<br />
vilket de båda blivit dömda till i CO2.<br />
De släpps lösa från varandra och stiger<br />
in i nya kombinatio<strong>ner</strong>, dvs. genom<br />
bildandet av socker, stärkelse, fett och<br />
1/2007 1/2007<br />
oljor, som i sin tur åter kan formas om<br />
på många sätt – till protein, varianter av<br />
cellulosa etc. Substanser som i annat fall<br />
endast lyder deras fysiska egenskaper<br />
hålls rörliga, dynamiska och flytande<br />
av växtens livsorganisation. Trots att<br />
kolets fysiska egenskaper enligt dess<br />
inneboende fyrtalighet förblir orörd,<br />
så är det nu öppnat för nästan gränslöst<br />
antal kombinatio<strong>ner</strong> både med sig själv<br />
och med syskonen syre, väte, kväve och<br />
svavel. De bildar tillsammans protein,<br />
grunden för alla aktiva livsformer. Som<br />
protein visar kolet sin allra största plasticitet,<br />
formbarhet. Denna möjlighet uttöms<br />
dels genom bildandet av fetter och<br />
oljor och dels i bildandet av kolhydrater<br />
som cellulosa, strukturens skulptör. Nu<br />
kan vi verkligen säga, att den formande<br />
kraften hos värme och ljus rör sig över<br />
till ett latent tillstånd av värme och ljus i<br />
kolets olika kombinatio<strong>ner</strong>. Så länge det<br />
är frågan om reservsubstanser (protein,<br />
stärkelse, fett, oljor) kan denna latenta<br />
form av värme och ljus överföras till<br />
livet igen, om enzymer bryter upp dem<br />
och förlöser kapaciteten att aktivt forma<br />
liv, som i groddkärnan hos det groende<br />
fröet, eller när vi förbrän<strong>ner</strong> de reservlager<br />
vi byggt in i våra kroppar.<br />
Vad händer <strong>ner</strong>e i jorden?<br />
Under tillväxten behålls det kol växten<br />
andas in och i utbyte andas den ut<br />
överskottet av syre. Vartefter växten utvecklas<br />
och dör sjunker kolstrukturen så<br />
tillbaka till jorden, när växten vissnar.<br />
Härifrån och framåt domi<strong>ner</strong>ar en annan<br />
miljö. Substanserna hålls inte längre flytande<br />
och rörliga av krafterna från solens<br />
värme och ljus och från jorden via<br />
bladen och rötterna. Nu börjar ”arbete<br />
utan ljus” i det mörka, fuktiga jordelementet.<br />
Rötter, stjälkar, blad och blommor<br />
utsätts för successiv nedbrytning.<br />
Det börjar helt av sig självt genom växtenzymer<br />
som ännu är aktiva och som<br />
fortsätter arbeta utan kontroll när de en<br />
gång övergivits av växten. Det första uttrycket<br />
av detta ses i bladens ändring av<br />
färg. Sedan blir växtsubstansen föda för<br />
floran och faunan i jorden, av bakterier<br />
och svampar. Deras kraftkälla är växtavfall<br />
(ett märkligt ord, men det som ännu<br />
används). Jordorganismerna upprätthåller<br />
rörelsen, strömmen av substanser,<br />
inte bara i deras egen metabolism utan<br />
även genom spridning av enzymer genom<br />
hela jordens metabolism.<br />
På detta sätt bibehåller jorden en växtliknande<br />
livskvalitet, som hjälper de<br />
högre växterna att utvecklas ända upp<br />
till bildandet av frukt och frö. Genom<br />
mikrobiotisk aktivitet bryts de döda<br />
växternas kolstruktur ned och friger<br />
än en gång CO2, den döda slutprodukten<br />
från rötternas utsöndringar. Således<br />
sker jordens andning på samma sätt som<br />
hos djur och människor!<br />
Den mikrobiotiska nedbrytningen är<br />
långsammare, ju mer värme och ljus<br />
som blivit latent i de olika delarna hos<br />
växten. Därför bryts ved, som hårdnat<br />
till ett fast tillstånd, ned mycket långsammare<br />
än proteinkombinatio<strong>ner</strong> av<br />
gröngödsling som är kvar i sitt vattenartade<br />
tillstånd. I det proteinrika avfallet<br />
är det kolets syskon som bibehåller<br />
kolets omformbarhet, plasticitet.<br />
Humus bildas<br />
Den metaboliska aktiviteten i jorden löser<br />
upp alla specifika växtdelar till ett<br />
”hav” av encelliga varelser. I den processen<br />
andas en avsevärd del organiskt<br />
avfall ut (CO2) eller blir till mi<strong>ner</strong>aler i<br />
form av salter. Denna process, med upplösande<br />
av låst form och återskapande<br />
av det strömmande och flytande, än en<br />
gång men nu i jordens mörker, genom<br />
kol och dess syskon, i den formlösa,<br />
vattenartade mikrobiotiska jordmassan<br />
är just själva bildandet av närande<br />
humus. För att livets kretslopp skall slutas,<br />
måste denna process ske, som slutar<br />
med mi<strong>ner</strong>alisering och som aktivt<br />
sker genom utsöndringen från rötternas<br />
utandning. Detta eftersom startpunkten<br />
för all utveckling av form på jorden är<br />
dess döda salt, dött vatten och luftens<br />
döda gas (CO2).<br />
Konsekvensen av konstgödning<br />
Om man alltså inte låter kolets kretslopp<br />
slutas genom den jordiska, humusbildande<br />
processen, utan går genvägen via<br />
vattenlösliga näringssalter direkt (olika<br />
sätt att konstgödsla), försvagas kolets<br />
formkraft. I denna situation glöms betydelsen<br />
av den närande humusprocessen<br />
bort. Den process som flyttar sig in i<br />
formlösheten hos den allmänna levande<br />
naturen och utgör det första steget till<br />
bildandet av matjord (moderjord). Vid<br />
nedbrytningen av kolstrukturerna i<br />
växtavfallet och deras övergång till det<br />
allmänna mikrobiotiska livet, frigörs så<br />
att säga växtens själva grundidé. Denna<br />
idé, tanke som har varit bunden till den<br />
specifika formen under växtens livstid<br />
och som nu är fri, rör sig igenom och belivar<br />
jorden, strömmar så att säga runt
växtrötterna. Det är denna urkraftsströmning<br />
som rör sig genom elementen<br />
fast och flytande, och som har kraften<br />
att tvinga tillbaka det oorganiskas, det<br />
mi<strong>ner</strong>aliskas dödskrafter. När detta sker<br />
förmår rötterna att ta upp nödvändiga<br />
mängder salter genom egen aktivitet.<br />
Denna belivande kraftström, som frigör<br />
sig själv genom nedbrytning och<br />
omvandling av kolstrukturer på väg till<br />
formandet av närande humus, är enligt<br />
min uppfattning inte bara förutsättningarna<br />
för bildningen av permanent humus<br />
men något som stiger in och blir del av<br />
det. Permanent humus – en blandning<br />
av närande humus av olika ursprung<br />
– är en nybildning i jorden, där kol nu<br />
endast uppträder som ”den svarte följeslagaren”,<br />
liksom träkol är. Med hjälp<br />
av dess syskon modellerar dock kolet<br />
en struktur, formad på ett allmänt sätt<br />
i det medium som denna kraftström är<br />
i den permanenta humusen. Detta ram-<br />
verk är samtidigt bärare och bevarare av<br />
jordens erfarenhet från solens, månens<br />
och stjärnornas inverkan under året innan.<br />
Sett på detta sätt, kan vi förstå den<br />
permanenta humusen såsom jordens<br />
minne, som värnar om den kosmiska<br />
ström av idéer från ett år, som trädde<br />
in i växtformandets process då. Denna<br />
utformning är den mest allmänna, den<br />
mest mångsidiga och mest formbara i<br />
naturens fatabur.<br />
Humus är jordens frö!<br />
Den permanenta humusen är uppbyggd<br />
av samma substanser som protein, i<br />
olika kombinatio<strong>ner</strong>. De fem syskonen<br />
C, O, N, H och S är de som genom som<br />
inbördes verkan förmår kolet att bibehålla<br />
sin plasticitet hela vägen i plantan,<br />
så att kolet tillåts förflytta sig in i<br />
ett tillstånd av stillhet, jämförbart med<br />
proteinets tillstånd i groddkärnan i det<br />
individuella fröet. Den mogna humusen<br />
är stabil, liksom fröet, och är på samma<br />
sätt motståndskraftig under en lång<br />
tidsperiod för mikrobers nedbrytande<br />
krafter. Den bär inom sig potentialen för<br />
plasticitet, formbarhet, såsom fröet gör<br />
i dess groddkärna. Precis då fröet gror,<br />
när omständigheterna är de rätta, så gror<br />
den permanenta humusen på sitt eget<br />
sätt så snart kraften i fröets groddkärna<br />
är uttömd och växten börjar förbinda sig<br />
med jordens ”groddkärna”, humus.<br />
Denna groningsprocess, som framför<br />
allt sker om våren, är som en återupplivad<br />
ihopsamling av vad året innan skrivit<br />
in i jordens minne vid bildandet av<br />
permanent humus. Således bör vi helt<br />
rättvist ta till oss såsom vårt, de gamla<br />
alkemisternas ordspråk: ”Humus (i dess<br />
permanenta form) är jordens universella<br />
frö.” Det är detta som vi faktiskt talar<br />
om då vi använder begreppet ”moder<br />
jord” (matjord), jordens universella frö,<br />
som tar emot det individuella fröet som<br />
har utvecklats av kosmos.<br />
Frön är idébärare<br />
Den permanenta humus speciella karaktär<br />
av att bevara sin plasticitet genom<br />
tidens förlopp, är relaterad till det sätt<br />
som den blivit till på, vilket i sin tur är<br />
nära förbundet med aktiviteten hos de<br />
varelser som finns i jorden, i syn<strong>ner</strong>het<br />
daggmaskarna. Som ett resultat av att<br />
den närande humusen passerar genom<br />
maskens kropp, som i sig har förmågan<br />
till en mäktig metabolisk prestation,<br />
uppstår en uppbyggnad av materia som<br />
är impreg<strong>ner</strong>ad med detta tidens och<br />
varaktighetens element. Denna karaktär<br />
av varaktighet förstärks ytterligare av<br />
det faktum att de formbara humussubstanserna<br />
bildar stabila organiska salter<br />
inte endast i alkalisk miljö, som kalkhumussubstanserna<br />
gör i mulljord, utan<br />
bildar bestående former med lera, den<br />
mest formbara substansen i den mi<strong>ner</strong>aliska<br />
världen. Detta sker huvudsakligen<br />
genom maskarnas aktivitet. På detta sätt<br />
uppstår lerkomplex, lera i kombination<br />
med humus såsom ”den slutliga jordprodukten<br />
kombi<strong>ner</strong>ad med jorden”.<br />
I skenet av monokulturer, begränsade<br />
växtföljder och förlust av ogräsflora är<br />
människor idag benägna att lura sig<br />
själva. De definierar humus som det kol<br />
som kan uppmätas i jorden multiplicerat<br />
med någon ”x-faktor”. Ingen humus<br />
är den andra lik. Humus såsom jordens<br />
universella frö, såsom matjord som erbjuder<br />
fruktsamhet, uppstår endast om<br />
de andliga ideernas mening arbetas<br />
fram av kolet, skulptören, i växtvärldens<br />
rikedom på en given plats och om,<br />
då dessa växter dör, kolstrukturerna<br />
med det andliga avtrycket återbelivas<br />
till formbarhet i samband med jorden i<br />
matjordens ler-humus.<br />
Kommentarer:<br />
Man kan tycka att det här är för svårt. I<br />
och med att vi inte förstår, förkastar vi<br />
lätt. Men man kan ju läsa flera gånger.<br />
Då och då. Bara se vad som händer i ens<br />
tankar? Hur ska vi kunna utveckla något<br />
nytt om vi aldrig tänker nytt? Om<br />
vi aldrig vill se nya bilder? Som vi inte<br />
direkt och genast kan sätta etikett på och<br />
definiera?<br />
I skenet av denna artikel blir det uppenbart,<br />
vilken dödsstöt för vår planet som<br />
hundra år av konstgödning gjort – de lager<br />
av permanent humus i världens alla<br />
jordbrukstrakter har sakta brutits ned<br />
och minskat. Matens näringsinnehåll<br />
har kraftigt sjunkit, det visar entydig<br />
forskning från långa försök och från<br />
olika länder. Jordbruksjordarna är utarmade<br />
på humus, visar annan forskning.<br />
Det finns bara ett sätt att ge människorna<br />
mat på Jorden i ett långsiktigt perspektiv<br />
– återskapa humus, återskapa mat-jord.<br />
Kompostera. Föra tillbaka. Låta kolets<br />
livscykel bli fullbordad istället för som<br />
nu, skapa en jämn stor ström av kol från<br />
Jordens inre, som bara stiger upp och på<br />
sikt dödar livet självt.<br />
I skenet av detta blir det också uppenbart,<br />
att genmanipulation för att få grödor<br />
som ”klarar av” monokultur, konstgödning<br />
och gifter för att mätta jordens<br />
människor är ren lögn. Det är penninghunger<br />
för att mätta ett fåtal på bekostnad<br />
av framtiden. Överdrivet? Nej, men<br />
ärligt.<br />
Jag vill ta resonemanget om kolets<br />
kretslopp ett steg längre: Kanske finns<br />
ENGLISH SUMMARY<br />
From carbon to Humus<br />
In view of the monocultures, the<br />
impoverished rotation of crops<br />
and loss of weeds as flora, people<br />
today are prone to deceive themselves;<br />
they refer to what is measured<br />
as carbon content in the<br />
soil, multiplied with some “x factor”<br />
as humus.<br />
Carbon exists in the three states of solid,<br />
liquid and gas and all are in connection<br />
with the development of organisms<br />
and the higher life on earth. In all three<br />
forms it possesses a content of latent<br />
heat, stored e<strong>ner</strong>gy from the sun. Carbon<br />
is present in all states of the physical<br />
– in earth, water, air and warmth.<br />
Even in the state of its greatest density,<br />
the diamond, it maintains its relationship<br />
to warmth. Warmth is fettered in<br />
all organic residue, latent and is freed<br />
up through combustion. The exception<br />
is carbon dioxide, which as a gas represents<br />
the dead end product of combustion,<br />
the highest stage of oxidation of<br />
carbon.. This end product arises through<br />
the breathing of humans and animals, as<br />
well as the breathing of plant roots, the<br />
breathing of the soil and in the compost<br />
process – with every kind of breaking<br />
down of organic substance. Also when<br />
the various forms of coal and also oil<br />
burns down, it gives of CO2.<br />
The capital, the carbon reserves of<br />
the past, which cannot be increased are<br />
här till och med en av anledningarna till<br />
att vi är så svaga i immunförsvar och fysik,<br />
och har så svag viljekraft och självständighet?<br />
Och är så bekväma av oss<br />
och inte orkar protestera särskilt högt<br />
fast vi vill? Hundra år av matproduktion<br />
och ätande av mat uppbyggd med kol,<br />
som så att säga är försvagat? Försvagad<br />
formkraft… Detta resonemang är för<br />
många kanske helt ute i flummeri, men<br />
vem vet? Knappast någon. Få gör sig<br />
egna tankar… hur var nu med kompostering<br />
av fasta föreställningar…? Man<br />
kan låta sådana här bilder stå just som<br />
bilder! Man kan betrakta dem - bilderna<br />
som stiger upp inuti under läsningen.<br />
Låta dem bara vara utan att snabbt förstå<br />
eller förkasta. Att uppleva bilder och<br />
what man’s insatiable hunger in our time<br />
is devouring and in the process warmth<br />
and carbon dioxide gas are released. Occurring<br />
in parallel with the massive increases<br />
in CO2 emissions from burning<br />
fossil fuels has been the felling of enormous<br />
areas of tropical rain forest over<br />
the last thirty years. The approaches to<br />
make a change have so far been a drop<br />
in the ocean.<br />
With carbon we can speak of a cycle<br />
between what happens above earth in<br />
the air and warmth and what happens in<br />
the earth in connection with earth and<br />
water. This cycle is maintained by the<br />
chlorophyll-forming plant life. The cycle<br />
moves up through all four stages of the<br />
elements – earth, water, air and warmth<br />
– then back down again. In the plants<br />
breathing in of carbon dioxide on the<br />
underside of the leaves, in the warmth<br />
and light from the sun, it is separated<br />
into life-bestowing oxygen and carbon,<br />
which regains its plasticity. The aspect<br />
of something dead passing through this<br />
nadir to be awakened again to new life<br />
is essential to the cycle. When carbon<br />
again sets free in the plant, its physical<br />
property’s is now opened to an almost<br />
limitless variation of combinations with<br />
itself and with oxygen, hydrogen, nitrogen<br />
and sulphur. Together they all form<br />
protein, the basis of all active life forms.<br />
As protein, carbon is in the state of its<br />
greatest plasticity.<br />
As a plant matures into the seed stage it<br />
”dies into form”. It is no longer able to<br />
dissolve this form or remodel it, as animals<br />
and humans are by breathing out<br />
konst har inget med förnuft att göra. Vi<br />
har all rätt att betrakta livets gåtor som<br />
bilder utan att kräva av oss själva att vi<br />
ska förstå, för att tillåta oss att titta på<br />
dem… Och bilderna har rätt att stå, utan<br />
att bli orättvist förkastade på grund av<br />
vår otillräckliga kunskap. Tids nog kan<br />
bilder mogna till insikt.<br />
Vera Billing<br />
bearbetning och egna kommentarer<br />
av ett föredrag av Manfred Klett,<br />
tidigare ledare för biodyn.<br />
jordbrukssektionen, Dornach,<br />
CO2. The plant keeps the carbon it breathes<br />
in and in exchange, breathes out<br />
excess oxygen. As the plant wilts and<br />
dies, the carbon structure sinks back to<br />
the earth. Henceforth, a different milieu<br />
predominates. Now the substances<br />
“work without light”, in the dark moisty<br />
earthy element. The plant substance becomes<br />
food for the flora and fauna of the<br />
soil. Now they are the warmth and light,<br />
and these soil organisms thus keep the<br />
flow of substances throughout the whole<br />
metabolism of the soil. In this way, the<br />
soil keeps the plant-like living quality,<br />
which helps the higher plants to develop.<br />
In this activity CO2 is once more escaped<br />
as a gas, so the soil breathes the opposite<br />
way to the plant, breathes in oxygen<br />
and out CO2, breathes like animals<br />
and humans.<br />
The metabolic activity in the soil dissolves<br />
all particular forms of the plants,<br />
turning them into a “sea” of unicellular<br />
living creatures and this process of the<br />
disintegration of form and the regaining<br />
of fluidity that takes place, can justifiably<br />
be called the formation of nourishing<br />
humus. It is not comparable to a dead<br />
mi<strong>ner</strong>al environment for plants using<br />
chemical fertilizers. When the plant<br />
dissolves in the processes of the soil, it<br />
also releases the formative powers, the<br />
original spiritual idea of the plant. This<br />
process goes on into forming permanent<br />
humus, a new formation in the soil, in<br />
which carbon now is able to work together<br />
with oxygen, hydrogen, nitrogen<br />
and sulphur again.<br />
The mature, permanent humus is stable<br />
like the seed and is built up with the<br />
same substances as protein. It carries<br />
the memories of the previous season,<br />
just like the seed. As the old alchemists<br />
said, humus is the universal seed of the<br />
earth. During spring the humus changes<br />
in the same way as the seed when it<br />
germinates and it also does so, as soon<br />
as the in<strong>ner</strong>, stored e<strong>ner</strong>gy of the seed<br />
is exhausted and the plant really begins<br />
to connect to the soil. The humus, the<br />
seed of the soil, germinates and enables<br />
the plant to connect and by own force<br />
take up from it what is necessary for its<br />
growing.<br />
Original text by Manfred Klett,<br />
translation/shortening Vera Billing,<br />
with permission from the author<br />
10 1/2007 1/2007<br />
11
VILKEN FäRG HAR KLIMATFRÅGAN?<br />
jenny filosoferar<br />
Miljöförstöring och klimatförändringar<br />
har slutat vara en fråga för<br />
cyklister i växtfärgade lusekoftor.<br />
Förra året hände något som miljömedvetna<br />
människor väntat på i<br />
årtionden: klimatfrågan blev äntligen<br />
något som alla pratade om.<br />
Nuförtiden kan man därför utgå<br />
ifrån att alla vet att koldioxid är<br />
en gas som uppstår vid förbränning<br />
av olja, bensin, kol, trä etc;<br />
att koldioxiden i luften ökar värmen<br />
i världen; att en värmeökning<br />
leder till extremare väder<br />
och höjda vattennivåer - samt att<br />
man kan förhindra dessa katastrofala<br />
klimatförändringar genom<br />
att ställa om e<strong>ner</strong>giproduktionen.<br />
Det är bra att alla vet det<br />
där nu och att alla håller med om<br />
att något borde göras.<br />
Gästskribent!<br />
Jenny Elster, svenska som bor i<br />
England och skriver doktorsavhandling<br />
i miljöteman i tysk litteratur,<br />
är också frilansande skrivare<br />
och hittade till redaktionen via internet.<br />
Hon är mycket intresserad<br />
av mat och har arbetat som kock,<br />
mer skriv kommer...<br />
Klimatfrågan är helt uppenbart ingen<br />
grön fråga längre. Jag vet inte vilken<br />
färg man skulle kunna ge den.<br />
Det känns svårt att välja en annan färg<br />
- speciellt med tanke på att de flesta redan<br />
är upptagna. Jag skulle ha föredragit<br />
regnbågen som symbol för kampen<br />
mot en alltför varm värld men nu tillhör<br />
den ju redan de homosexuella. Naturligtvis<br />
vore det jättebra om alla homosexuella<br />
i världen bestämde sig för att<br />
bekämpa klimatförändringarna, men<br />
det skulle lämna mig och många andra<br />
utanför. Vad finns det för andra alternativ?<br />
Svart? För dystert.<br />
När jag tänker vidare på saken så är det<br />
kanske inte mig det kommer an på att ge<br />
klimatfrågan en färg. Och kanske är det<br />
inte heller så viktigt. Viktigt är endast<br />
och allenast att något blir gjort och att<br />
bestämma sig för en målgrupp för sitt<br />
engagemang. Jag har därför bestämt<br />
mig för att satsa på en siffra. Siffran<br />
sju. Varför sju? Inte bara för att 2007 är<br />
året då all kunskap som vi fick förra året<br />
kommer att omvandlas i handling, utan<br />
helt enkelt därför att sju är ett lyckotal.<br />
Går virveln inåt eller utåt...?<br />
I ögat råder stillhet.<br />
V.B.<br />
Foto Dick Nord<br />
Svenskar vars personnummer börjar<br />
med sju har i allmänhet fötts med otrolig<br />
tur. Det verkar vara en bra utgångspunkt.<br />
Sjuttiotalet var en bra utgångspunkt.<br />
Svenska sjuttior, sjuttioettor,<br />
sjuttiotvåor etc. föddes i ett land som<br />
ansåg sig vara bäst i världen och som i<br />
många fall var det. Sverige var rikt, demokratiskt,<br />
jämställt och fredligt. Och<br />
vi sjuttiotalsbarn hade det bra, bättre än<br />
några andra svenska barn hade haft det<br />
före oss. Trazan och Banarne såg till att<br />
vi hade det roligt och att vi åt bana<strong>ner</strong>,<br />
sportloven från skolan såg till att hålla<br />
oss friska och starka - och CSN såg till<br />
att vuxenheten sköts på framtiden. Vi<br />
behövde inte bli vuxna förrän vi fyllt<br />
trettio och tills dess susade vi runt världen<br />
med flyg, bil och båt. Vi hade det<br />
bra.<br />
Jag väljer siffran sju och min egen åldersgrupp<br />
därför att jag tycker att det är<br />
dags för oss nu att visa vad vi går för.<br />
Att det är dags att använda all den där<br />
e<strong>ner</strong>gin som pumpats in i oss sedan vår<br />
pappa körde hem oss från BB. Och att<br />
det är dags att göra det nu, inte nästa år.<br />
Det är det här året som vi ska skippa den<br />
där flygresan, som vi ska börja köpa lokalt<br />
producerad mat och som vi ska dra<br />
<strong>ner</strong> på all e<strong>ner</strong>gianvändning i allmänhet.<br />
Det finns så mycket man kan göra. Det<br />
är det som är fördelen med klimatförändringarna<br />
- att man kan göra så mycket<br />
åt dem.<br />
Vi som föddes på sjuttiotalet har nu<br />
chansen att visa att all den e<strong>ner</strong>gi som<br />
lagts på vår uppfostran och vårt allmänna<br />
väl de senaste 37 åren är en kraft att<br />
räkna med. Kalla det pay back time om<br />
ni vill. Jag kallar det sjuornas år.<br />
Jenny Elster<br />
Mat, makt och<br />
möjligheter<br />
...hette ett seminarium där näringsliv,<br />
kulturliv och politik samlades för att<br />
utforma en grundläggande strategi för<br />
mathantverk. Detta hölls i slutet av januari<br />
i år på Stockholms Folkkulturcentrum<br />
och var ett arrangemang i avslutningen<br />
av LOF, EU-projektet Local<br />
and Organic Food, där Sverige varit en<br />
av tre parter. Ur den gedigna, läsvärda,<br />
lättlästa (!) och inspirerande rapporten,<br />
som lämnats vidare till bl.a. riksdag och<br />
jordbruksdepartement, hämtar jag tänkvärda<br />
rader om maten, se härintill.<br />
Rapporten på 24 sidor är skriven av Hans<br />
von Essen, Biodynamiska Forskningsinstitutet.<br />
Hoppas riksdagskvinnor och<br />
män verkligen läser detta dokument…<br />
Du kan själv läsa den som pdf-fil på<br />
www.jdb.se!<br />
Mötesplats Spiragården, Örebro<br />
ÅKSJUK MAT...<br />
hörde jag häromdagen en<br />
ung ekobonde kalla de långtransporterade<br />
livmedlen.<br />
Nog är det väl lite märkligt<br />
att den maten ändå kan vara<br />
ekologiskt certifierad???<br />
1 1/2007 1/2007<br />
1<br />
Billig mat<br />
En fråga under seminariet var hur människor<br />
med låg lön skall ha råd med<br />
mathantverk – som är dyrt. Det finns<br />
mycket att säga till den frågan, men kanske<br />
viktigast är att på allvar ifrågasätta<br />
om mat skall vara billig. Vems intresse<br />
är det egentligen att mat är billigt? ”Billigt”<br />
innebär idag massproducerat. Det<br />
innebär mat som samlats upp över stora<br />
arealer, transporterats långt och bearbetats<br />
i flera led och som blivit nästan<br />
abstrakt. Maten blir ett faktum som är<br />
omöjligt att påverka och som låser fast<br />
individen i något som hon egentligen<br />
inte tycker om, måste ha, men inte vet<br />
hur hon skall förändra.<br />
Är det god ekonomi att ge barnen billig<br />
mat när de växer upp och lägger<br />
grunden för hela livet? Är det snällt mot<br />
de mindre bemedlade i samhället att<br />
hänvisa dem till massproducerad billig<br />
mat? Är det en vettig prioritering att<br />
acceptera höga kostnader för t.ex. hem-<br />
elektronik och dyrt boende och sedan<br />
bara ha 10% av hushållskassan kvar<br />
till maten? Är det inte så att höga priser<br />
på mat innebär möjligheter för den som<br />
gör något med mat – när nu samhället<br />
faktiskt är inställt på att minska krånglet<br />
och tillhandahålla kompetensutveckling?<br />
Är det då inte så att låga priser<br />
på mat blir en inlåsning i en offerroll?<br />
Och varför kan inte samhället istället<br />
för att lägga subventio<strong>ner</strong> och press på<br />
att få <strong>ner</strong> matpriserna på sätt som skapar<br />
miljökostnader – erbjuda skolor och<br />
institutio<strong>ner</strong> öronmärkta bidrag för att<br />
de skall kunna köpa matvaror av hög<br />
kvalitet till sina brukare? Varför inte<br />
istället vårda en attityd där det i alla led<br />
är OK att ägna tid och kärlek – och en<br />
större andel av (hushålls)budgeten - åt<br />
maten?<br />
Som bilaga finns även ett annat initiativ:<br />
”Tillväxtideologins dödsdans – ett<br />
manifest”, också intressant att ta del av<br />
- och del i.<br />
VINTERMöTET på Spiragården, Närke<br />
– ett möte mellan jord och människor<br />
Den 17 februari 2007 samlades vi en grupp för att samtala om människans sociala<br />
uppgift i jordbruket. Inbjudan hade varit för öppen för alla, men vi som<br />
kom var alla intresserade av det biodynamiska förhållningssättet till människa och<br />
jord. Dagen kom helt att handla om människan, om odlaren själv och vikten av<br />
kommunikation, både inåt sig själv och utåt med omgivning och samhälle. Ett par<br />
kortare förberedda inlägg hölls under dagen och däremellan flöt samtalen fritt och<br />
inspirerande. Vi serverades mycket god mat och fika under dagens lopp, stort tack!<br />
Människor på jordbruk och i odling kan göra en klar insats i dag för ett friskare<br />
och mer hållbart samhälle. Den biodynamiska helhetssynen, där även människan<br />
och hennes inre, samt det sociala och kulturen också ingår i kretsloppet, kan ge<br />
extra inspiration i det arbetet tillsammans med alla andra. Summering av dagen<br />
gav tre tydliga huvudmotiv:<br />
* Jorden och barnen!<br />
* Grön rehabilitering, inom många olika vårdområden.<br />
* Den mångfaldiga, levande gården som kulturimpuls och mötesplats.<br />
Vi bjuder nu in till fortsatta samtal om detta. Vi önskar att fler som tycker dessa<br />
frågor är viktiga sluter upp! Spiragården är en bra samlingsplats, både geografiskt<br />
och i sin enkla och glada, praktiska och jordnära utformning.<br />
De som vill, ses där igen den 21 april kl 10-16. Om fler för samtal på andra ställen<br />
kring samma tema – ta kontakt!<br />
Bästa hälsningar Carl Erik Östlund och Vera Billing<br />
Kontakt och anmälningar: Carl Erik, Spiragården 019-23 33 06<br />
www.spiragarden.se<br />
Nytt möte 21 april!
”VI KöPER LITE MER OcH GöR EN KATALOG!”<br />
sa Barbro till johnny och Runåbergs Fröer blev till.<br />
Runåbergs Fröer är ett begrepp för många, katalogerna älskade och<br />
sönderlästa. Den som lånar bort sin katalog brukar inte få tillbaks<br />
den… Det känns som att de här fröerna, de kan man lita på! Hederligt,<br />
rejält och ärligt. Och ekologiskt så långt det går. Vilka är det som<br />
stoppar fröna i påsarna? Och varför? Jag åker för en pratstund med<br />
Johnny Andreasson och Barbro Adielsson en kväll i januari.<br />
De heter alltså inte alls Runåberg, som jag alltid trott. Vi dricker<br />
kaffe och äter köpta kakor med färgglada nonstop i. Säkert inte ekologiskt,<br />
men här bor inga fanatiker. Däremot visar det sig, mycket varma<br />
och ge<strong>ner</strong>ösa människor, värmda av en hög grad idealism, hållen vid<br />
liv sedan 70-talet.<br />
70-talets gröna våg…<br />
förde Johnny från Ystad till kollektivet<br />
Niorna i Värmland (När Inga andra Orkar…).<br />
De tog hand om hopplösa storstadsungdomar.<br />
Johnny köpte några<br />
fröpåsar på Konsum och häpnade över<br />
att det växte! Och otroligt vad mycket<br />
det blev! Fasci<strong>ner</strong>ad direkt. Det blev<br />
småningom studier på Alnarp och jobb<br />
inom park och trädgård och trädgårdskurs<br />
i Rättvik och där! Fanns Barbro<br />
från Bohuslän, i samma ärende, men<br />
med vårdarbete som sin historia. De och<br />
fler ändå begav sig upp till Ångerman-<br />
land, till en nästan öde by – Runåberg.<br />
Johnny och Barbro bodde i en manskapsbod<br />
på hjul i väntan på att ett hus<br />
skulle bli färdigt. De skulle ju odla lite<br />
och köpte in fröer, ekologiska fröer från<br />
USA. Det var Barbro som tog initiativet<br />
– vi köper lite mer och gör en katalog!<br />
Detta var vintern 1982-83. De satte in<br />
en annons i tidningen Land och fick 28<br />
svar. De skickade runt katalogen till<br />
föreningar också och första året slutade<br />
med 300 adresser i kundregistret. Nu är<br />
det 5000…<br />
Efter fem år i Runåberg drog de söderut,<br />
med de två små barnen och fröfirman,<br />
till Barbros hemtrakter i Spekeröd utanför<br />
Stenungsund i Bohuslän. Orsakerna<br />
var två. Den ena var att Barbro längtade<br />
till kusten, granskogen blev för svår<br />
för själen till slut. Skäl nummer två var<br />
Tjernobyl. Kärnkraftsolyckan där<strong>ner</strong>e i<br />
Ukraina gjorde att ett farligt radioaktivt<br />
regn föll över trakten där de bodde. Med<br />
ekologisk fröodling och småbarn var det<br />
bara att åka! Många fler gjorde det. Gårdarna<br />
var svår att sälja.<br />
De kom <strong>ner</strong> till det hyrda huset i Spekeröd<br />
i Luciatid, minns de, där vi sitter vid<br />
köksbordet. De hade väl tänkt köpa ett<br />
eget ställe, men fick aldrig råd och behövde<br />
det kanske inte så mycket heller.<br />
Det ordnade sig så bra, med uthuslängan<br />
där fröfirman Runåbergs fick plats och<br />
med lånta odlingsarealer på tre olika<br />
platser runt gården. Jordstyckena har<br />
olika karaktär och lite avstånd sinsemellan,<br />
vilket är bra just för fröodlingen,<br />
för man undviker vind- och korspolli<strong>ner</strong>ing.<br />
Lera, mo-mjäla och sandjord. De<br />
fick bra skjuts på Runåbergs Fröer när<br />
de kom <strong>ner</strong>, genom att Karin Berglund,<br />
välkänd trädgårdsförfattare och fotograf,<br />
fick nys om dem och gjorde reportage<br />
i Dagens Nyheter den allra första<br />
säsongen.<br />
Regelverkens stela käppar<br />
Nästa stora händelseår blev 1998, då de<br />
nya EU-reglerna för certifiering av alla<br />
fröer kom. Plötsligt var många av de<br />
gamla inhemska sorterna, liksom många<br />
av de ekologiska fröerna från mindre företag<br />
och odlare olagliga. På Runåbergs<br />
var ordrarna redan packade och klara<br />
och själva stod de där, hotade av åtal om<br />
de sålde påsarna! Vad göra!? Jo, Johnny<br />
och Barbro gjorde en rockad – de<br />
skänkte bort sina fröer det året! Och det<br />
har aldrig gått så bra ekonomiskt någon<br />
gång! För människor skänkte pengarna<br />
till dem och ofta mer än de egentligen<br />
skulle ha betalat…<br />
De har inte mycket till övers för kontrollverken<br />
och deras verksamheter,<br />
Barbro och Johnny. Utsädeskontrollen<br />
har hittills besökt dem varje år och tagit<br />
en ansenlig mängd fröer ur deras förhållandevis<br />
lilla inköpsvolym och egen<br />
produktion till sina tester. Mycket sällan<br />
har de själva fått del av testerna, trots<br />
påtryckningar och tjat. Nu har de sagt<br />
ifrån: Får inte vi rapport och svar, får ni<br />
inga fröer! Nu kommer de inte längre.<br />
Från och med i år finns en ny regel som<br />
säger att även själva firman måste ha en<br />
egen certifiering. Det räcker inte med att<br />
varje frösort måste det! De låter lite trötta,<br />
inte att förundras över. Men så är det<br />
ju – det levande, naturliga, småskaliga<br />
pressas hela tiden obönhörligt undan av<br />
marknadskrafterna. Men ändå – nästa<br />
år firas 25-årsjubileum. Och de har ett<br />
ganska konstant kundunderlag på 5000<br />
i registret. De har i alla år faktiskt klarat<br />
sig ekonomiskt.<br />
Jag iakttar att de håller kvar vid en viss,<br />
enkel stil som inte har förändrats under<br />
åren. Jo, våra bruna påsar började vi<br />
med för att de var billigast, tryckte själva<br />
på texten i en egen gammal tryckpress.<br />
Och det gör vi fortfarande! Det vill vi<br />
inte ändra på , det har blivit vårt signum.<br />
Liksom katalogen, som inte ändrat<br />
utseende under åren, bara utökats, och<br />
nu inte ges ut varje år, utan med aktuell<br />
sortimentlista däremellan. Många älskar<br />
att läsa i sin Runåbergskatalog… den<br />
innehåller så mycket kunskapsrikedom<br />
och praktiska tips. Ge<strong>ner</strong>ositet skimrar<br />
över alltsammans. Johnnys brinnande<br />
intresse för fröodling färgar härligt in i<br />
katalogen och den glöden förmedlas vidare<br />
till beställaren, odlaren.<br />
Fröfirmans årsrytm…<br />
…börjar i oktober, då de nya fröerna<br />
kommit och grobarhetstestas, liksom<br />
det som finns kvar av de gamla. Det är<br />
mer än 1000 sorter, som noggrant sås<br />
ut, 100 frön på varje laboratorieglas i<br />
konstant temperatur och fukt och sedan<br />
räknas… Detta har länge varit Barbros<br />
syssla. Grobarhetstesterna i oktober<br />
har de gjort ända från allra första början.<br />
95% av alla fröer de köper in är<br />
från USA, Tyskland, Österrike, Italien,<br />
England och Danmark. De köper in från<br />
samma firmor varje år, gamla väletablerade<br />
relatio<strong>ner</strong>. Nu går det inte att<br />
importera från USA längre, deras frö<br />
måste ha särskild certifiering, i syfte att<br />
stoppa sjukdomsspridning. Det blev till<br />
exempel tvärstopp för amerikanska tomatfröer<br />
när EU:s regler började verka.<br />
Bra på sätt och vis förstås, att man är<br />
försiktigt, men det är synd, då så mycket<br />
bra ekologiska fröer ändå görs där och<br />
av spännande sorter.<br />
I november och december packas sedan<br />
fröna i de bruna påsarna, tryckta med<br />
den egna pressen. Allt handpackas! Förr<br />
var det några ungdomar som gjorde det<br />
för att få in julklappsslantar, nu är det<br />
mest de själva.<br />
I januari börjar beställningarna forsa<br />
in och sen är det bara att ta emot, packa<br />
och skicka som gäller, dag ut och dag<br />
in… Sedan börjar pengarna för hela<br />
årets satsning rulla in. Sommaren är det<br />
alla de egna fröodlingarna som ska skötas.<br />
Det mesta täckodlas med halm och<br />
strö, men det kräver naturligtvis ändå en<br />
hel del. Framför allt noggrannhet. Men<br />
det där sköter Johnny numera med ryggmärgen,<br />
han vet utan att behöva tänka<br />
efter, när vad behöver göras. Att prova<br />
nya sorter och odla mer och mer själv är<br />
ju det roliga! säger Johnny och hela han<br />
lyser. Barbro däremot börjar känna att<br />
hon vill ha lite omväxling också, komma<br />
från hemmet/arbetsplatsen lite, så<br />
hon har gått floristutbildning och hoppas<br />
kunna varva det med fröfirman.<br />
På sensommar och höst gäller det att<br />
passa på fröskörden. Ett år som det förra<br />
är urtråkigt, regnet sänker frökvaliteten<br />
och gör att det inte blir stort resultat ut<br />
av allt odlande.<br />
Kan ni någonsin ta semester?<br />
Jahadå! Till och med mitt i säsongen,<br />
på vårvintern! För de har så bra medarbetare,<br />
ett gäng deltidsanställda, som<br />
varit med länge och nästan känns som<br />
familj. Elaine, Heléne, Mikael och Edwin.<br />
Johnny berättar - vi ska snart åka<br />
till Portugal! Vi undersöker möjligheter<br />
att ha fröodling där, på en liten vingård<br />
som håller på att lägga om till ekologiskt.<br />
Där vill vi särskilt prova tomatfröer och<br />
liknande, som kräver värme och sol för<br />
att utvecklas bra. Regniga höstarna här<br />
går bara inte! Runåbergs har sorter som<br />
inte går att få tag i handeln, som de vill<br />
utveckla där.<br />
Annars är det ungefär 25-30 sorter som<br />
Johnny odlar frö av själv. Det är bara<br />
en hobby… säger han blygsamt. Som<br />
många amatörer (vilket ordagrant betyder<br />
”de som älskar det de gör”, till<br />
skillnad från proffsen som endast ”gör<br />
det de kan och ska”) så kan han oerhört<br />
mycket. Tillsammans med Anders Skarlind,<br />
tidigare ordförande i föreningen<br />
Sesam, har han skrivit en bok om fröodling<br />
som ännu endast finns på nätet, se<br />
www.froodling.se. Mycket fröodlingskunskap<br />
finns också i den välkända<br />
Runåbergskatalogen.<br />
Goda vän<strong>ner</strong><br />
Vi går ut från det sköna köket, ut i vintermörkret<br />
över gårdsplanen och in i<br />
”firman”. Inte är det stort… trångt men<br />
mysigt och var sak har sin plats. Det är<br />
proppfullt men ordning råder. När jag<br />
tittar in en vecka senare för att hämta en<br />
beställning fröer till platsen jag ska odla<br />
för i år, plockar Johnny snabbt ihop det<br />
jag vill ha. Han vet var allt finns, men<br />
inga siffror! Ordning härskar där den är<br />
praktisk att ha, men inte där som livet<br />
träder in. Fröerna har namn, är individualiteter,<br />
goda vän<strong>ner</strong> han kän<strong>ner</strong>, inga<br />
abstrakta nummer…<br />
Text och foto Vera Billing<br />
www.runabergsfroer.se<br />
”För att bli en lyckosam odlare, måste<br />
man först känna jordens natur.”<br />
Xenophon, 400-talet före Kristus.<br />
(Ur frökatalogen 2002)<br />
1 1/2007 1/2007<br />
1
Biodynamisk kompost<br />
Biodynamisk odling är en metod som<br />
finns över hela världen, där kompostering<br />
av organiskt material har en mycket<br />
central roll. Komposteringen sker alltid<br />
ovan jord, gärna i form av en större<br />
”limpa”, gärna på lätt skuggig plats för<br />
att förhindra uttorkning. Helst skall materialet<br />
ha jordkontakt, men lite ris eller<br />
grövre material kan även läggas i botten.<br />
Material av olika slag och grovlek,<br />
blöt och torrt, läggs samman och högen<br />
tillförs sedan sex olika preparat av läkeväxter,<br />
som ger komposten extra kvalitet<br />
och livskraft. Örterna är rölleka, kamomill,<br />
vänderot, maskos och nässla, dessutom<br />
riven ekbark. Preparaten genomgår<br />
en särskild vinterlagring nedgrävda<br />
i jorden innan de används. Preparatväxterna<br />
är kraftfulla läkeväxter för såväl<br />
människa som jord och har en stabiliserande<br />
och balanserande inverkan på den<br />
humus som bildas. Komposthögen täcks<br />
sedan med halm eller dylikt och helst<br />
även med ett tunt jordskikt.<br />
Kubansk maskkompostering<br />
Politiskt, ekonomiskt och ekologiskt<br />
tryck har tvingat Kuba att utveckla nya<br />
jordvårdsprogram för att upprätthålla<br />
jordens bördighet, som resultat av de<br />
massiva nedskärningarna i jordbruksimport,<br />
till exempel handelsgödsel. Ett<br />
mycket lyckat program började på 1990talet<br />
och fokuserade på utvecklingen av<br />
maskkompostering som metod att skapa<br />
näringsrik humus.<br />
Materialet är huvudsakligen djurgödsel<br />
och ett fiberrikt material kallat<br />
”cachaza”, en biprodukt från filtreringen<br />
av rörsockerjuice. Materialet komposteras<br />
aerobiskt i ungefär en månad innan<br />
det förs över till öppna maskkompostbäddar.<br />
Maskarna matas med färskt<br />
kompostmaterial i ca tre månader, tills<br />
bäddarna når ungefär en meters höjd.<br />
Maskarna stannar huvudsakligen i det<br />
översta lagret, där maten finns, och lämnar<br />
sina exkrementer under dem, vilket<br />
utformar den största delen av den näringsrika<br />
humusen man skördar.<br />
I Kubas subtropiska klimat kan mas-<br />
Kosmopolitisk kompostering<br />
Komposteringsmetoderna är många och anpassade efter klimat och<br />
resurser. Vi vidgar horisonterna och tar en liten titt på några av alla<br />
de komposteringsmetoder som finns över hela världen!<br />
Här intill Jerker Engborg i Jämtland, komposternas kung, som gör<br />
biodynamisk maskkompost.<br />
karna (Eisenia foetida) producera upp<br />
till 3500 kvadratmeter humus från 9000<br />
kubikmeter organiskt material från ett<br />
hektar åkerareal. Denna humus kan<br />
sedan användas i grödproduktion med<br />
goda resultat, även vid en relativt låg<br />
tillförsel av 2,5-5 ton per hektar.<br />
Grop-kompostering<br />
Som namnet säger handlar också denna<br />
metod om grävning av hål och kan därför<br />
vara arbetsintensiv. I Afrika är den<br />
populär eftersom den bevarar fukten och<br />
inte kräver några investeringar i material.<br />
Gropkompostering innebär att man<br />
gräver en serie med tre eller fler gropar<br />
i rad. Material vänds från den första till<br />
nästa och så vidare var annan eller var<br />
tredje vecka, till dess komposten är färdig<br />
efter ungefär 8 veckor. Ibland läggs<br />
ett tunt lager lera över groparna för att<br />
minska vattenförlusten.<br />
Dikes-kompostering<br />
För den bor i lite mildare klimat än vårt<br />
och som har en liten trädgård och inte<br />
gärna vill avstå från värdefull yta till en<br />
kompostbehållare, kan dikeskompostering<br />
vara ett effektivt sätt att ta hand<br />
om köksavfall genom vintermånaderna.<br />
Man gräver ett dike minst lika brett<br />
och djupt som spaden och så långt man<br />
vill, och täcker botten med kvistar eller<br />
grenar. Köksavfallet sprids ut på bädden,<br />
täcks med ett lager jord efter varje<br />
påfyllnad och man fortsätt tills diket<br />
är fullt. Ärter och bönor växer bra om<br />
de planteras i diket, men det är bäst att<br />
vänta några månader mellan ifyllnad<br />
och plantering.<br />
Kinesisk högtempkompost<br />
Höga temperaturer (70 grader) elimi<strong>ner</strong>ar<br />
fler sjukdomsalstrande organismer<br />
och ämnen, och därför har denna gamla<br />
kinesiska metod använts för hygienisk<br />
omvandling av mänsklig avföring, eufemistiskt<br />
kallat ”nattjord”. En ganska<br />
stor hög kan göras, nästan som ett slags<br />
hässja, med tjocka lager av skördeavfall<br />
som bottenlager. Bambukäppar arrangeras<br />
horisontellt och vertikalt i högen<br />
och alter<strong>ner</strong>ande lager av grönt material,<br />
halm, djurgödsel och mänskligt avfall<br />
fylls på till en höjd av 1,5 meter.<br />
Därpå försluts högen med ett lerlager<br />
och lämnas i ett dygn, vartefter bambukäpparna<br />
sakta dras bort. De lämnar<br />
då efter sig luftkanaler genom högen,<br />
som gör att temperaturen kan stiga till<br />
60-70 grader inom 4-5 dagar. Högen<br />
vänds efter två veckor och försluts igen<br />
med lera och komposten är sedan färdig<br />
inom ett par månader. Om du vill pröva<br />
detta själv, kan du byta ut bambukäpparna<br />
mot långa raka grenar. Du behöver<br />
mycket material, även om du kanske<br />
väljer bort ”nattjorden”!<br />
Bangalore-metoden<br />
Denna metod utvecklades i Bangalore,<br />
Indien och använder sig också av lerlager<br />
eller fuktigt gräs för att försluta<br />
högen, men har inga luftkanaler. Detta<br />
resulterar i brist på syre i högen och materialet<br />
bryts följaktligen ned av mikroorganismer<br />
som kan överleva utan syre.<br />
Dessa kallas anaeroba. Denna ”anaeroba<br />
matsmältning” sker vid lägre temperaturer<br />
än aerob kompostering och<br />
sjukdomsalstrare och frön från ogräs<br />
kan överleva. Fördelen i varma länder<br />
är att metoden förbrukar mindre mängd<br />
vatten och inte kräver vändning.<br />
Biogas-anläggningar<br />
Mer än fem miljo<strong>ner</strong> jordbrukshushåll<br />
världen över producerar totalt mer än en<br />
miljard (billion) kubikmeter metangas<br />
varje år i enkla biogas-anläggningar. De<br />
varierar i design, men använder samtliga<br />
anaeroba bakterier för att bryta ned<br />
djur- och människoexkrementer. Produkterna<br />
från denna nedbrytning är metangas<br />
för matlagning och belysning, ett<br />
stabil humusrik jordförbättringsmedel,<br />
samt en näringsrik vattenlöslig restprodukt.<br />
De flesta av dessa nedbrytningsanläggningar<br />
finns de varmare trakterna i<br />
Asien, där temperaturen passar bra för<br />
anaeroba nedbrytningsprocesser.<br />
Vera Billing<br />
källa bl.a. The Organic Way 2006<br />
VI GÅR UT NU - OcH GöR!<br />
conny och Birgitta jerer lade grunden<br />
för kompostering i staden.<br />
Går det att sortera organiskt avfall<br />
i storstaden? Conny och Birgitta<br />
Jerer var bland de entusiastiska<br />
och ihärdiga initiativtagarna<br />
till den återvinning som idag ju<br />
faktiskt finns i var mans kommun,<br />
i både stad och på vischan i vårt<br />
avlånga land. Deras byggforskningsprojekt<br />
i bl.a. Göteborg på<br />
70- och 80-talen lade grunden.<br />
Jag träffar på Conny i ett helt<br />
annat sammanhang och råkar<br />
få veta detta och åker på besök<br />
hos paret sista dagen i februari.<br />
Vintern börjar övergå till tö, dalen<br />
väster om Dingle är vacker i<br />
snöskrud, med de branta bergen<br />
som skyddar den lilla helt platta<br />
bygden runt Bärfendal, vägen<br />
slingrar efter kanten. Inte svårt<br />
att föreställa sig att här förr var<br />
en fjord, nu när snön täcker jorden.<br />
Kunde varit havsis.<br />
Från ett framtidblickande<br />
80-talsprojekt med Jerers:<br />
Conny och Birgitta Jerer är båda asfaltsbarn<br />
från Göteborg, men bor<br />
numera i Svenneby på Bohuskusten.<br />
Bakom ett ockragult plank finns ett<br />
flertal stora och små färgglada vackra<br />
hus i mer eller mindre färdigt skick.<br />
Conny bjuder in mig i det berömda bastuhuset<br />
– byggt i lera och halm. Själva<br />
bastun är ett hus i huset, vi sätter oss i<br />
sällskapsrummet utanför, ombonat och<br />
vackert med djupa avrundade fönsternischer.<br />
Och vedeldat och varmt. Birgitta<br />
kommer med fika, nybakad ljummen<br />
kardemummakaka…<br />
Detta är två kreativa evigt unga människor<br />
som snart går i ”passion”, som Conny<br />
säger med hur pigga ögon som helst.<br />
De träffades som väldigt unga och har<br />
samarbetat allt sedan dess i mängder av<br />
projekt. I decennier har de aktivt arbetat<br />
utifrån tanken, att avfallet ska tas omhand<br />
lokalt, återvinnas och åter komma<br />
in i kretsloppet. De beskriver att de under<br />
livets gång båda, men var och en på<br />
sitt sätt, kommit att gå från teknik till<br />
estetik och natur. Conny började som<br />
byggnadsingenjör, men har bit för bit<br />
utvecklat det i förhållande till estetiken<br />
och naturen. Han blev under småbarnsföräldratiden<br />
arkitekt och har sedan i<br />
många år varit en ledande pionjär i att<br />
bygga med naturmaterial och med tillvaratagande<br />
av lokala traditio<strong>ner</strong>. Om<br />
några veckor far han till Kenya för att<br />
bygga lerhus! Birgittas far var tekniker,<br />
men också kompostbyggare. Hon blev<br />
naturvetare, biolog och botanist, men<br />
så småningom också bildkonstnär och<br />
odlare.<br />
Nu står de för varsin del i det gemensamma<br />
företaget Jerer Arkitektur och<br />
Trädgård. Birgitta brin<strong>ner</strong> för örterna,<br />
läkeväxterna och de gamla perennsorterna,<br />
liksom för fruktträden, gärna<br />
lokala sorter. Hon driver upp mängder<br />
av plantor från frö och säljer i egen liten<br />
bod på området. Det lyser om henne när<br />
hon berättar om hur roligt det är att möta<br />
kunder och prata växter, särskilt de som<br />
redan har mycket erfarenhet, det blir ett<br />
delande. Ekologiskt naturligtvis. Och är<br />
nu intresserad av att se om det går att utveckla<br />
lokal certifiering. Det är så många<br />
här på kusten som har små odlingar och<br />
förädlingar av lite av varje, men certifiering<br />
med KRAV är för dyrt och krångligt<br />
och anpassat till stordrift och storekonomi.<br />
Det behövs ett nytt levande,<br />
rörligt system, ett annat tänkande, för<br />
den levande småbrukslandsbygden.<br />
Nåväl, åter till det kreativa 70-talet<br />
- Conny var med i arkitektkollektivet<br />
EFEM, med lika lön för alla. Namnet<br />
ska läsas som E5, och stod för Ekologi,<br />
Ekonomi, E<strong>ner</strong>gi, Estetik och Erfarenhet<br />
(inte bara deras utan framför allt<br />
andras och all gammal sådan). I Göteborg<br />
drog Birgitta m.fl igång ett tvärvetenskapligt<br />
avfallshanteringsprojekt<br />
1976-77, vilket givit återklang ända in<br />
i våra dagar. Själv säger hon anspråkslöst,<br />
men engagerat, att de bara var rätt<br />
perso<strong>ner</strong> vid rätt tillfälle som gjorde att<br />
det hände. Okej, mod också… Men det<br />
var väldigt nytt då, med tvärvetenskap.<br />
Efter ett år av ältande och diskuterande<br />
i möten, där de olika discipli<strong>ner</strong>na inte<br />
kunde finna varandra sade de: VI GÅR<br />
UT NU - OCH GÖR!<br />
Då var de så laddade efter allt jobbigt,<br />
bromsande pratande att det snabbt hände<br />
saker. Projektet startade i ett bostadsområde<br />
på Hisingen. Det spred sig av<br />
sig självt, för andra blev intresserade av<br />
all aktivitet där och sade: Det här vill vi<br />
också göra! Senare i ett nybyggt HSBområde<br />
i Västerås i samband med Bo-90<br />
- ett pionjärförsök om ekologiskt stadsboende,<br />
pla<strong>ner</strong>ades komposter för trädgårdsavfall,<br />
men soprum för hushållsavfallet.<br />
När Conny Jerer sent kom in<br />
i projektet blev soprummen istället till<br />
ljusa trevliga kompostrum med fönster<br />
och informativa skyltar. Conny kom på<br />
återbesök flera år senare och såg då att<br />
kompostrummen blivit barnvagnsrum!<br />
Vad hade hänt?! Hade de slutat!? Han<br />
frågade upprörd vaktmästaren, men nej<br />
då – nu hade de bildat ett stormultrum...<br />
1 1/2007 1/2007<br />
1<br />
Vera Billing<br />
Jag får massor av tidningsklipp från<br />
70-80-90-talen av Jerers (f.d. Jerkbrant).<br />
”Soporna svämmar över, källsortering<br />
är nödvändig” skrev man<br />
i Göteborgspressen 1988 och Conny<br />
Jerer säger i intervjun: ”Dagens utveckling<br />
är inte hållbar”. Nu svämmar<br />
sopbergen återigen över, trots all återvinning,<br />
för vi köper mer och mer och<br />
mer och emballage i mängd ”ingår” i<br />
vår konsumism...
Foto Bo Lundberg<br />
Att människans hälsa är beroende<br />
av respekt för naturens lagbundenheter<br />
har varit känt alltsedan<br />
Hippokrates tid. Sjukdom<br />
är en konsekvens av bristande<br />
respekt för dessa lagar. Naturmedicin<br />
hjälper kroppen att förebygga<br />
sjukdom eller återfå hälsa<br />
– en kunskap som människor har<br />
använts sig av i tusentals år. En<br />
del av dessa gammaldags medici<strong>ner</strong><br />
är bi-produkter. Honung och<br />
pollen är välkända, men inte lika<br />
mycket propolis. Här är intressant<br />
information om detta, från<br />
en herbalist.<br />
Propolis är en fantastiskt bi-produkt!<br />
Ordet kommer av grekiskans ”pro”<br />
som betyder ”för” eller ”före” och ”polis”<br />
som betyder ”stad”. Substansen<br />
upptäcktes för mer än tvåtusen år sedan,<br />
men har med tiden nästan helt fallit<br />
i glömska. Nu lyfts det fram igen och<br />
mängder av forskning pågår i många<br />
länder världen över.<br />
Propolis är en hartsliknande substans<br />
som bina samlar från bladknoppar eller<br />
bark av träd, särskilt poppel och sälg.<br />
Dess färg varierar från ljust brunt till<br />
mörkt rött. Bina använder det som ett<br />
slags cement vid underhållet av bikupan,<br />
genom att täta småsprickor och hål<br />
med det. Under sommarmånaderna bygger<br />
bina upp propolis som en skyddsmekanism<br />
vid ingången till kupan. Ämnet<br />
används också som försvarssystem om<br />
ett infekterat eller dött djur förorenar i<br />
kupan. En död mus kan till exempel inte<br />
bäras ut ur kupan, men kan bli inkapslad<br />
eller balsamerad med propolis utan att<br />
ge besvärliga konsekvenser.<br />
Propolis förhindrar alltså spridning av<br />
infektio<strong>ner</strong> från bakterier, virus och<br />
svamp. Det är helt enkelt binas immun-<br />
BIVERKNINGSFRITT MED PROPOLIS<br />
- en fantastisk BI-produkt!<br />
system. Eftersom så mycket som 30-<br />
40 000 bin lever tätt tillsammans i ett<br />
bisamhälle, skulle en infektion snabbt<br />
kunna sprida sig och åstadkomma storskalig<br />
skada. Forskning på propolis visar,<br />
att det också stärker människans<br />
immunsystem och har anti-bakteriella,<br />
anti-virus och anti-svamp egenskaper.<br />
Dess antibiotiska egenskaper tror man<br />
kommer från de flavonoider det innehåller.<br />
Förutom dessa innehåller det<br />
ett 180-tal biologiskt aktiva substanser.<br />
De varierar något beroende på skördeområde<br />
men dess grunduppbyggnad är<br />
densamma. Propolis sägs vara rikt på<br />
fetter, aminosyror, organiska syror och<br />
många spårelement såsom koppar, järn,<br />
mangan, zink, kalcium och många andra.<br />
Propolis har en positiv effekt på<br />
protein-, kolhydrat- och fettmetabolismen,<br />
på kroppens temperaturreglering,<br />
på blod och benbildning och immunologiska<br />
reaktio<strong>ner</strong>.<br />
Foto Bo Lundberg<br />
Även om propolis för medicinskt bruk<br />
varit relativt undangömt, användes det<br />
på svårläkta sår under Boerkriget och<br />
även under andra världskriget i Ryssland.<br />
Efter 1945 har västvärlden inte ägnat<br />
mycket uppmärksamhet åt studium<br />
på naturliga medicinska substanser, men<br />
mycket större vikt har lagts vid det i länder<br />
i före detta Sovjetunionen. Där har<br />
bland annat mycket forskning på propolis<br />
gjorts. Många forskare olika länder<br />
över hela världen har faktiskt oberoende<br />
av varandra kommit till samma slutsatser<br />
vad gäller propolis effekter och<br />
rapporter har samlats från hela världen.<br />
Erfarenheter från behandling med propolis<br />
har visat, att det har stor desinficerande<br />
verkan vid inflammation och<br />
infektion i hals- och munslemhinnor.<br />
Tonsillit, halsfluss, har till exempel<br />
framgångsrikt och snabbt behandlats<br />
med propolistabletter, som långsamt fått<br />
smälta i munnen. Magsår är en annan<br />
sjukdom som i försök svarat mycket bra<br />
på propolisbehandling.<br />
Dr. Havsteen från Kiels universitet förklarar,<br />
”Flavonoidernas verkan i propolis<br />
är nästan identisk med den hos<br />
aspirin. De blockerar samma enzym.<br />
Men propolis har en fördel framför<br />
aspirin, eftersom det inte har några biverkningar.<br />
Vi kallar det naturligt aspirin.”<br />
Symptom med smärta och feber<br />
försvin<strong>ner</strong> efter en liten mängd propolis.<br />
Propolis är också en primär källa av histamin<br />
och serotonin, två substanser som<br />
kroppen behöver för att kunna handskas<br />
med allergier. En annan vinst hos propolis<br />
är att det verkar hjälpa till vid bildning<br />
av brosk, benvävnad och kanske<br />
även tandpulpa. Det har också rapporterats<br />
om att det hjälper till att påskynda<br />
den sammanvävning av benvävnad,<br />
som stimulerar läkning av benbrott. Listan<br />
över positiva effekter fortsätter och<br />
fortsätter.<br />
Propolis är en av de mest effektiva biprodukterna<br />
om man ser på aktiva beståndsdelar<br />
som förmedlas från växt till<br />
människa. Det hjälper mot oräkneliga<br />
omständigheter utan att skada. Det saknar<br />
inte bara skadliga sidoeffekter utan<br />
stärker dessutom immunförsvaret. Ett<br />
starkt immunförsvar är grundstenen i<br />
en stark kropp, som själv har möjlighet<br />
att bekämpa infektio<strong>ner</strong> och sjukdom.<br />
Att göra i ordning propolis för mänsklig<br />
användning står under strikt kontroll.<br />
varje leverans måste analyseras för att<br />
försäkra att de inte är smittade eller nedsmutsade<br />
och att det är genuin propolis<br />
tillverkad av bin från växtharts. I dess<br />
råa form ser det ut som mi<strong>ner</strong>alflisor, då<br />
det bokstavligt talat skärs loss från kupan<br />
och bryts ned i småbitar. Det säljs i<br />
många former, som tinktur, lösning, puder,<br />
tabletter, kräm, tandkräm etc. etc.<br />
Det är framför allt känt för behandling<br />
av mun- och halsinfektio<strong>ner</strong>. Ett fåtal<br />
perso<strong>ner</strong> verkar vara allergiska mot denna<br />
bi-produkt; de utvecklar hudutslag<br />
efter användning, men de försvin<strong>ner</strong> så<br />
snart intag upphör.<br />
Ett stort hot mot bin, biodlare, mot människor<br />
som använder bi-produkter och<br />
mot naturen i allmänhet, är experimenterandet<br />
med genetiskt modifierade grödor.<br />
Det har visat sig att det sker förändringar<br />
i biets tarmbakterieflora, när det<br />
samlar in pollen från GMO-grödor. Det<br />
säger sig självt, att honung och alla andra<br />
bi-produkter blir förorenade när bina<br />
samlar pollen från GMO-växter. Vi vet<br />
inte vilka långsiktiga konsekvenser det<br />
blir om gentekniken sprider sig längre<br />
och längre och stiger in i födokedjan hos<br />
bina och på sikt i människan i stor skala.<br />
Naturen håller oss med allt vi behöver,<br />
till mat och till läkande, som så många<br />
forskare från länder världen över visar<br />
med propolis och andra naturprodukter.<br />
Luzia Barclay<br />
Översättning Vera Billing<br />
Bina bildar propolis i sådana här galler,<br />
som sätts in i kuporna. I förgrunden en<br />
klump ren propolis. För medicinskt bruk<br />
löses den upp i alkohol till tinktur.<br />
Natural healing with propolis<br />
from the bees<br />
Propolis is an amazing bee product,<br />
known and used for medical purpose<br />
all over the world for thousands of years,<br />
but as so many other natural products<br />
neglected and almost forgotten<br />
in the Western Community. Now more<br />
and more research shows propolis’ important<br />
healing function on infections<br />
and inflammations, especially for<br />
mouth and throat infections. The bees<br />
produce this resin-like substance from<br />
leaf buds and bark, especially willow,<br />
and bring it around the entrance to the<br />
hive and mends holes with it. Propolis<br />
contains more than 180 bioactive substances,<br />
the flavonoids being the antibiotic<br />
ones. The effects of propolis are<br />
almost the same as with aspirin – but<br />
without any side effects!<br />
Propolis for medical purpose is very<br />
carefully prepared and controlled. A<br />
big threat to the bee’s production of<br />
this extremely important health bringer<br />
is GMO agriculture. The genetically<br />
manipulated plants seem to change<br />
the bees’ digestion flora, which has<br />
impact on the function of propolis.<br />
The substance is of crucial need for<br />
their survival.<br />
Foto Bo Lundberg<br />
1 1/2007 1/2007<br />
1
GRODDAR! odla vårkraft i skåpet<br />
Groddade frön är en speciell sorts<br />
mat för oss. Inte bara för att de är<br />
proppfulla med nyttigheter – mi<strong>ner</strong>aler,<br />
vitami<strong>ner</strong> och lättillgängliga<br />
protei<strong>ner</strong>, men för att det faktiskt<br />
innebär att vi äter urplantor.<br />
Varje grönsak har sin karaktär,<br />
till smak, utseende och innehåll.<br />
Våra kroppar kan bättre använda<br />
morotskarotin än konstgjort eller<br />
extraherat karotin, det har om<br />
inte annat forskning visat.<br />
När vi äter groddar innebär det<br />
att vi äter ett slags ”allnäring”,<br />
som inte ännu blivit specifik och<br />
som därför våra kroppar kan använda<br />
och ta i bruk mer allsidigt<br />
än annan mat. Därmed inte sagt<br />
att vi kan leva av groddar allena,<br />
då kanske vi småningom tappar<br />
våra egna karaktärer och blir alla<br />
lika, ett slags urmänniskor…<br />
Babyleaf?<br />
Groddar är alltså näringsmässigt helt<br />
väsenskilda från alla ”babyleaf”-produkter<br />
som finns i plastpåsar numera.<br />
De har förbrukat groddens magiska näringsexplosion,<br />
men ännu inte utvecklats<br />
till mogna, fullbordade plantor. Det<br />
är som att sälja små äppelkart för dyra<br />
pengar! Och de kan ju också vara förrädiskt<br />
vackra och söta – att se på… I<br />
mina ögon ganska värdelös som mat betraktad<br />
och ett påhitt av den konventionella<br />
industriella grönsaksodlingen.<br />
Odla groddar!<br />
Jag var tidigare en av Sveriges största<br />
groddproducenter, en lärorik tid. Jag<br />
startade också med ekologiska groddar<br />
i större skala. Nu är alla groddar i butik<br />
ekologiska, vilket är mycket glädjande!<br />
Fröodling kräver ju mer ogräsbesprutning<br />
än andra grödor, då det tar lång<br />
tid för moget, grobart frö att bli till,<br />
så att grodda ekologiska frön kändes<br />
därför mycket motiverat. Då importerades<br />
alfalfan från Kanada och USA,<br />
men småningom letade en frögrossist<br />
fram jättefina italienska frön. Jag tror<br />
de ännu finns till försäljning hos ekologiska<br />
grossister, fråga! Arbetet med odlingarna<br />
gav mycken tid för filosofiska<br />
funderingar om fröets existens och om<br />
livets tillblivelse. Dessutom en hel del<br />
praktisk erfarenhet.<br />
En del kunskap om hur du får fram riktigt<br />
krispiga, långa och kraftiga groddar<br />
även utan storodling får du här. Storproduktion<br />
kräver rigorösa hygienregler,<br />
men hemma gör du det enkelt! Glöm<br />
tygdukar och kvarglömda uppoch<strong>ner</strong>vända<br />
brukar i diskstället och kvarglömda<br />
förtorkade, halvruttna groddar<br />
i köksfönstret och apparater i flera våningar,<br />
gör bara så här:<br />
1. De enda redskap du behöver är en<br />
djup skål eller högre glasburk, lite plastfolie<br />
och en tesil! Köpta groddapparater<br />
ger inte bättre groddar, snarare tvärtom,<br />
kostar pengar och göder plastindustrin.<br />
2. Lägg i en till två matskedar alfalfafrön.<br />
Skölj dem i flera vatten, häll av genom<br />
att hälla försiktigt och håll tesilen<br />
så du fångar upp de frön som vill rinna<br />
med. Låt fröna ligga i vatten och svälla<br />
i rumstemperatur ca 8 timmar, dvs. över<br />
dagen eller över natten.<br />
3. Häll av det vattnet, skölj dem gärna<br />
igen för blötläggningsvattnet blir gulfärgat<br />
och lite slemmigt. Riv av en bit<br />
plastfolie och täck öppningen, men låt<br />
det glänta, så att luft kommer in. Eller<br />
lägg burkens lock över, på glänt.<br />
Varje gång du sedan sköljer fröna/<br />
groddarna häller du i vatten så det når<br />
ordentligt över dem, lutar så kärlet sakta<br />
och låter det rinna av. De frön som vill<br />
rinna med fångar du upp i tesilen som<br />
förut. Knacka tillbaka fröna ur silen ned<br />
i kärlet. Enkelt och snabbt gjort! Häll av<br />
så mycket vatten du kan, men det är alls<br />
inte så nödvändigt med jättenoga avrinning,<br />
som det brukar påstås. Eftersom<br />
burken inte ska stå i fönstret och jäsa, se<br />
nedan. Denna sköljning gör du morgon<br />
och kväll.<br />
4. Viktigt är att a) burken eller skålen<br />
står i rumstemperatur, frön vill ha det<br />
varmt för att börja gro, och b) burken<br />
eller skålen står mörkt! Ett enkelt sätt<br />
att få till det och samtidigt inte glömma<br />
bort sköljningarna är, att göra plats för<br />
burken på hyllan där du har dina kaffemuggar<br />
och glas – för där hämtas oftast<br />
något morgon och kväll!<br />
Många låter groddodlingen stå i fönstret,<br />
vilket är ohälsosamt och ger betydligt<br />
ofräschare groddar. I ljuset trivs<br />
alla möjliga mikroorganismer i fukten,<br />
förruttnelsebakterier får det trivsamt.<br />
Frön gror inte ute i solen! De gror i fukt,<br />
värme – och mörker! Så in i ett skåp<br />
med dem. När groddarna väl är färdiga<br />
och sköljda kan man ställa dem helt kort<br />
i ljuset för att klorofyll ska skapas, om<br />
man vill, men sen in i kylen!<br />
Hemligheten...<br />
Hemligheten med att få saftiga, krispiga<br />
och läckra groddar är att tänka sig in<br />
i hur det groende fröet vill ha det och<br />
försöka efterlikna det… Fröet gror i jordens<br />
mörker – okej, mörkt kan vi ordna,<br />
men av hygieniska skäl och omsorg om<br />
våra tänder, så skippar vi jorden. För ett<br />
frö behövs inte jorden som sådan förrän<br />
Grodden gjort sitt och ersatts av Växten.<br />
(Se även artikeln om humus hemlighet<br />
s. 8-11). Varmt och mörkt… Och<br />
fuktigt – frön gror inte utan vatten, utan<br />
vatten inget liv. Dock är det faktiskt<br />
dessutom så, att fröna alstrar en enorm<br />
mängd värme när groningsprocessen<br />
kommer igång, så vattnet behövs också<br />
för att kyla <strong>ner</strong> till livstemperatur. Detta<br />
märks mer ju större mängd frö som<br />
gror tillsammans. Idealet är att hålla så<br />
jämn temperatur som möjligt hela tiden,<br />
precis som när man sår frön så här på<br />
våren.<br />
Skörda groddar!<br />
Groddar ska skördas precis innan de börjar<br />
bilda blad och sidorötter, riktiga rötter,<br />
det vill säga börjar på allvar att vilja<br />
förbinda sig med jorden. Den enorma<br />
näringsupplaget vill plantan nu ha för<br />
att börja bli till en ”riktig” planta. Under<br />
groningsprocessen sker dels en enorm<br />
ökning av vitamininnehållet, dels blir<br />
protei<strong>ner</strong> och mi<strong>ner</strong>aler med ezymers<br />
inverkan lättare för matsmältning att ta<br />
upp. Precis då tar vi den! Skördas groddar<br />
tidigare, vilket en del storproducenter<br />
gör, är näringsinnehållet faktiskt<br />
inte alls det utlovade... Alfalfafrön tar<br />
ca 5 dagar till skörd, mungbönor, rädisa<br />
och broccoli kortare tid och lök någon<br />
dag längre. Lökfrö är väldigt gott som<br />
krydda i alfalfa, men behöver några timmars<br />
blötläggning och en dags groddning<br />
själva, innan blötlagda alfalfafrön<br />
försiktigt blandas i. Värmealstringen i<br />
alfalfa är som kraftigast precis då groningsprocessen<br />
startar, medan mungbönor<br />
och liknande kan utveckla kraftig<br />
värme mot slutet. Om du inte har tid<br />
att skörda precis när groddarna är som<br />
bäst, kan du ställa in hela burken/skålen<br />
i kylen för att stanna av processen och<br />
skölja dem senare. Men vänta inte mer<br />
än över en dag eller natt.<br />
När det är dags för skörd skurar du jätterent<br />
i diskhon eller tar ännu hellre en<br />
ren balja och fyller upp med rejält med<br />
kallt vatten, tömmer i groddtrasslet och<br />
arbetar isär det, antingen med fingrarna<br />
som en kratta eller med en gaffel. Fröskalen<br />
flyter upp. Svep undan dem och<br />
lyft upp groddarna i ett durkslag och låt<br />
dem rinna av väl. Baljan med skal och<br />
groddrester kan du vattna komposten<br />
med! Sköljningen i kallt vatten är också<br />
en viktig avkylning, som gör att växtprocessen<br />
stoppas och gör groddarna<br />
hållbara, förutsatt att de sedan också<br />
förvaras kallt.<br />
Ät groddar!<br />
Förvara dem därför i kylskåp och ta<br />
bara fram den mängd som ska serveras.<br />
Då håller de sig fräscha och goda i åtminstone<br />
en vecka. Lägg genast efter<br />
skörden nya frön i blöt…<br />
Groddar är extrem färskvara, inte konstigt<br />
med tanke på att de ju egentligen<br />
inte hunnit utveckla sig till självständighet<br />
och identitet ännu. Groddar passar<br />
utmärkt på vsenvintern och våren, fram<br />
till de inhemska eller till och med egna<br />
primörerna kommer. De tål att väntas på,<br />
åksjuka primörer? Nej tack... Ät groddar<br />
i drivor! På smörgås, på knäckebröd. På<br />
tallriken till huvudrätten, sprinkla över<br />
lite god dressing, gärna med torkad<br />
fransk dragon. Blanda i sallader. Barn<br />
Blötlagda alfalfafrön<br />
Alfalfafröna börjar gro<br />
Färdiga att skörda!<br />
Varsågod och ät!<br />
Growing sprouts!<br />
The author has had one of Sweden’s<br />
largest alfalfasprouting productions<br />
and here teach how to get the very<br />
best result also in small-scale. The<br />
secret of getting crisp, white, fresh<br />
and tasty alfalfasprouts and other<br />
kinds, is to let them grow in the<br />
dark. And in a warm place. And<br />
be kept moist in a glassjar with the<br />
lid just loosely on top. In that way<br />
you get the best results, because you<br />
imitate the important natural conditions<br />
for the seed to sprout! The soil<br />
is not important for the seed, until it<br />
starts to connect with the soil with<br />
proper roots and starts to grow into<br />
the air and light with the forming of<br />
proper leafs.<br />
Sprouts are extraordinary food<br />
for us, because they are not yet individualized<br />
into specific kinds of<br />
plants. Therefore the nutrients can<br />
also be taken up and used in our<br />
bodies in a more ge<strong>ner</strong>al way than<br />
other kinds of food.<br />
Sprouts are in fact ”old” stored<br />
sunlight, e<strong>ner</strong>gy from the year when<br />
the plant produced the seed. They<br />
have not yet connected to the soil.<br />
They are pure divine food.<br />
brukar gilla att plocka i sig ”goddaj”.<br />
Alfalfa passar inte att ha i varm mat, det<br />
gör däremot mungbönsgroddar, groddade<br />
linser och andra groddar från större<br />
frön.<br />
Grodden är faktiskt lagrat ”gammalt”<br />
solljus, e<strong>ner</strong>gi från det år växten producerade<br />
sina frön. Den har ännu inte helt<br />
förbundit sig med jorden. Ren himmelsk<br />
föda.<br />
0 1/2007 1/2007<br />
1<br />
Vera Billing
BUDSKAP FRÅN VATTEN<br />
bokanmälan om Masaru Emotos böcker<br />
För många år sedan mötte jag<br />
en trädgårdsmästare som spelade<br />
och sjöng för sina plantor i<br />
växthuset när han hade en ledig<br />
stund. Hans plantor frodades och<br />
tycktes trivas väldigt bra.<br />
Nu, långt senare, får jag ytterligare<br />
en pusselbit till hur det<br />
kan hänga ihop när jag läser Dr<br />
Masaru Emoto’s böcker om hur<br />
vattenkristaller förändras beroende<br />
på deras miljö och vad de<br />
utsätts för. Han visar att vatten<br />
bildar mer eller mindre fulländade<br />
sexkantiga kristallstrukturer<br />
när hans provkärl etiketteras med<br />
olika ord, utsätts för musik eller<br />
tas från olika miljöer.<br />
Sedan Dr Emoto först publicerade<br />
sina upptäckter i ”The Message<br />
from Water nr1” i juni 1999 så har hans<br />
rön väckt stor uppmärksamhet. Han har<br />
skrivit flera böcker som översatts till<br />
många språk och han reser flitigt i världen,<br />
visar sina bilder och berättar om sin<br />
forskning. Sverige fick helt nyligen besök,<br />
i slutet av mars. Vid sina föredrag<br />
får han många nya frågor som han sedan<br />
försöker finna svaren till. Hans böcker<br />
flödar av bilder på fantastiska kristaller,<br />
men även foton av vatten som utsatts<br />
för ord som ”hat” och ”krig” eller tagits<br />
från smutsiga dammar eller ur en kran<br />
i Tokyo eller London, en del är bara en<br />
röra utan kristallbildning och andra har<br />
deformerad och ofullständig form.<br />
Fotograferande av iskristaller<br />
Vattenproverna fryses till minus 25<br />
grader och får sedan tina. Vid ungefär<br />
minus 5 grader framträder de kristaller<br />
som fotograferas och förstoras 200<br />
gånger. Dr Emoto har tillsammans med<br />
sina medarbetare på laboratoriet i Japan<br />
fotograferat vattenkristaller som expo<strong>ner</strong>ats<br />
för text, tal, bilder, miljöer och de<br />
har tagit prover från mängder av sjöar<br />
och vattendrag. Det finns utan tvekan en<br />
signifikans och ett tydligt förhållande<br />
mellan påverkan/miljö och resultat. Det<br />
är stor skillnad mellan det formfulländat<br />
vackra och det ostrukturerade.<br />
Vi vet att ett foster består till mer än 90<br />
procent av vatten och en vuxen människa<br />
består till ca 70 procent av vatten.<br />
Det mesta av vår mat består till 50<br />
- 90 procent av vatten. Och nu ser vi<br />
att vatten påverkas av tankar, ord och<br />
omständigheter.<br />
Vattnets lyhördhet för känslor<br />
I de böcker som nu kommit ut på svenska<br />
beskriver Dr Emoto sina metoder och<br />
han delar med sig av tankar och informatio<strong>ner</strong><br />
om sådant som kommit i hans<br />
väg. Boken ”Vattnets dolda budskap –<br />
en ny värld av möjligheter för hälsa och<br />
fred”, publicerades först på japanska år<br />
2001. Då hade nästan 10 år gått sedan<br />
han började fotografera frusna iskristaller.<br />
Han har hunnit fundera över vad<br />
vattnet har att berätta.<br />
Han beskriver utförligt hur forskningen<br />
går till och hur metoden har utvecklats<br />
och många spännande experiment<br />
nämns. Som till exempel när en skolklass<br />
fick förhålla sig till tre vattenprover under<br />
en period. Till det ena vattenkärlet<br />
sa man, ”du är fin”, till det andra, ”du är<br />
dum” och det tredje kärlet ignorerades<br />
fullständigt. När man sedan fick fram<br />
kristaller från de olika vattenproverna<br />
visade det sig – inte oväntat – att det blev<br />
mycket vackra kristaller av vattenprover<br />
som fått höra ”du är fin”. Även ”du är<br />
dum”-proven uppvisade kristaller, men<br />
de var ofullständiga och disharmoniska.<br />
Den tredje gruppen, som ignorerats,<br />
uppvisade inga kristaller alls. Är alltså<br />
ignorans värre än elakhet?<br />
Mångsidig forskning<br />
Dr Emoto delar frikostigt med sig av<br />
tankar och upptäckter om allt från människan<br />
till samhället och universum. År<br />
2003 publicerades ”Vattnets sanna kraft<br />
– upptäck och hela dig själv” på japanska.<br />
Även den finns nu på svenska. I<br />
den boken är Masaru Emoto också både<br />
vetenskaplig och filosofisk. Han utvecklar<br />
teorin kring det japanska begreppet<br />
”hado” som han förklarar vara ungefär<br />
ett ”sinnrikt vibrerande mönster som på<br />
atomnivå finns i all materia.” Han menar<br />
att människans medvetande utgör basen<br />
för denna minsta enhet av e<strong>ner</strong>gi.<br />
Emoto kommer även in på den aktuella<br />
växthuseffekten och globala uppvärmningen<br />
och pläderar varmt för att man<br />
Uppifrån och <strong>ner</strong>:<br />
Tack<br />
Din dåre!<br />
Lycka<br />
Olycka<br />
skall låta hampa ersätta skogen som<br />
råvara för papper och fibrer. Han föreslår<br />
också att man gör bränsle av oljan<br />
och berättar att redan 1971 konstruerade<br />
Ford en bil med kaross av pressade<br />
hampfibrer som använde hampolja till<br />
bränsle.<br />
Men lika ofta som Masaru Emoto tar<br />
oss med på världsliga utsvävningar så är<br />
han i universum och i människans in<strong>ner</strong>sta,<br />
mindre utforskade vrår. Bilderna<br />
sträcker sig från en serie där kristallisationen<br />
syns komma, manifesterar sig<br />
och försvin<strong>ner</strong> igen, till bilder av vattenkristaller<br />
som utsatts för musik, begrepp<br />
och sjövatten före och efter man<br />
läst en bön till det. Han har också använt<br />
blomessenser, fotografier och t.ex. ordet<br />
”kärlek” på flera olika språk. Och allt<br />
skapar i någon bemärkelse signifikanta<br />
vattenkristaller. Det lämnas många frågor<br />
åt läsaren, att själv fundera över.<br />
Fördjupning i bilderna<br />
Hans tredje bok på svenska heter ”Budskap<br />
från vatten - älska dig själv”. Masaru<br />
Emoto menar sig ha lärt genom<br />
forskningen att vi först själva måste lysa<br />
av positiva vibratio<strong>ner</strong>, fulla av kärlek,<br />
innan vi kan göra gott för världen. Vattnets<br />
budskap hjälper oss förstå religio<strong>ner</strong>,<br />
bönens kraft och vår koppling till<br />
det andliga. Han vill visa en väg till en<br />
ny värld utan krig och terror, en väg att<br />
komma närmare förståelsen av livets<br />
eviga frågor. I denna bok som har ett<br />
större format domi<strong>ner</strong>ar bilderna.<br />
Dr Masaru Emoto’s böcker är en fasci<strong>ner</strong>ande<br />
och spännande upplevelse. Från<br />
det att en medhjälpare fotograferade<br />
vattenkristaller i ett kylskåp i början av<br />
90-talet så jobbar nu sex forskare i tre<br />
stora kylrum. Inom kort öppnas också<br />
ett forskningslaboratorium i Europa.<br />
Det är sympatiskt att han själv framträder<br />
utan ambitio<strong>ner</strong> på guruskap eller<br />
frälsarfaso<strong>ner</strong>. Han bara berättar vad<br />
man upptäckt och delar med sig av de<br />
tankar det fört med sig.<br />
Text Percy Andersson<br />
Foto:© Damm Förlag<br />
Fotnot: Masaru Emoto är född 1943 i<br />
Yokohama, Japan. Han har studerat vid<br />
universitetet där och är doktor i alternativmedicinsk<br />
vid Open International<br />
University. Sverige fick besök i slutet<br />
av mars i år.<br />
1/2007 1/2007<br />
Liten historik över dokumenterade iskristaller.<br />
År 1555 utkom ”Curios book on natural fenomen” av ärkebiskopen Olaus Magnus<br />
Uppsala. Däri fanns 23 träsnitt föreställande snöflingor. Det sägs att endast<br />
ett hade likhet med vad det skulle föreställa. Det förmodas att en mindre kunnig<br />
novis fått uppdraget att återge Biskop Olaus teckningar.<br />
År 1820 kom upptäcktsresande William Scoresby ut med boken ”An Account<br />
of the Arctic Regions, with a history and description of the Northern Whalefishery”.<br />
Den innehöll bl.a. 96 teckningar av snöflingor som sägs vara utförda<br />
med största noggrannhet och skicklighet.<br />
År 1893 kom ”Schneekrystalle” av G. Hellman ut i Berlin. Den innehöll foton<br />
tagna genom mikroskop och en sammanställning av allt som dittills var känt<br />
om snökristaller.<br />
År 1930 publicerade fotografen W.A. Bentley 2 453 fotografier av snökristaller<br />
i boken ”Snow Crystals”. Vinter efter vinter, under nästan 50 år fotograferade<br />
han i sin hemtrakt, norra New England USA. Han beskriver hur han först fångar<br />
snöflingor på en svart skiva. Så tar han in dem i ett vindskydd så de inte blåser<br />
bort. Efter en snabb titt i förstoringsglas väljer han ut en kristall och flyttar den<br />
med hjälp av en träspatel till en glasskiva. Där placeras den i rätt läge med hjälp<br />
av en fågelfjäder. Efter en snabb titt i mikroskop, huruvida den är värd att fotograferas,<br />
så skrider han till verket. Om inte, är det bara att börja om igen. Hans<br />
kamera, stor som en dammsugare, har ett mikroskop monterat vid linsen. Den<br />
är placerad så att han får bra ljus från himlen. Expo<strong>ner</strong>ingstiden är vanligen 20<br />
sekunder.<br />
År 1997 upptäckte fotografen Patricia Rasmussen, född och uppvuxen i Wisconsin<br />
USA, Benteys bok ”Snow Crystals” och blev inspirerad. Med utrustning<br />
som hon funnit i internethandeln började hon fotografera snökristaller med fasci<strong>ner</strong>ande<br />
resultat vilket år 2004 resulterade i boken ”The Snowflake – Winter’s<br />
Secret Beauty” tillsammans med författaren och professorn i fysik Kenneth<br />
Libbrecht.<br />
År 2007 fin<strong>ner</strong> vi allt om snökristaller och snöflingor – vad de är, var de kommer<br />
ifrån och hur dessa fantastiskt komplexa och vackra strukturer, i stort sett<br />
skapas ur tunn luft. på: www.snowcrystals.net, Denna hemsida som skapades<br />
av Kenneth Libbrecht år 1999 har hittills haft 11 783 457 besökare (i skrivande<br />
stund nu 11 783 458 inkl. mig).<br />
Vi är många som fasci<strong>ner</strong>as av detta fenomen, kristallerna som naturligt bildas<br />
högt ovan jorden och sedan på grund av sin nästan obefintliga vikt under flera<br />
timmar faller mot marken för att där fångas av bland andra Olaus Magnus nyfikna<br />
blick i Uppsala, eller av Patricia Rasmussens kamera i Wisconsin.<br />
Information på Internet:<br />
www.hado.net – här finns bl.a. en kort film om fotograferingen.<br />
www.masaru-emoto.net.<br />
Text Percy Andersson<br />
Anmälda böcker:<br />
Vattnets dolda budskap – en ny värld av möjligheter för hälsa och fred. 2006.<br />
93 sid. Damm förlag, ISBN 91-7130-491-6<br />
Vattnets sanna kraft – upptäck och hela dig själv. 2007.<br />
160 sid. Damm förlag, ISBN 91-7130-415-0<br />
Budskap från vatten - älska dig själv. 2007.<br />
144 sid. E<strong>ner</strong>gica Förlag, ISBN 978-91-85127-37-5
REcENSION: Pengar - ett miljöproblem<br />
Göran Hjort och Johan Sandwall<br />
Eget förlag, 143 sidor, häftad.<br />
Jag fick en viktig pusselbit i min<br />
hand, en liten men oerhört viktig<br />
bok som med skissartade men tydliga<br />
streck gör att bilden över vår<br />
tids problem klarnar betydligt.<br />
Samtidigt kan den fungera som<br />
viktig pusselbit i den nya framtidsriktade<br />
bild vi måste bygga<br />
upp, och också börja göra verklighet<br />
av. Läs den!<br />
Pengar - ett milöjproblem är en saklig,<br />
tydlig, klarspråkig och lättläst<br />
sammanställning, som via det västerländska<br />
penningsystemet gräver fram<br />
själva urgrunden till vår tids stora miljöproblem,<br />
med Östersjöns död, glaciärernas<br />
avsmältning, regnskogsavverkningarna<br />
och GMO-odlandet som delar.<br />
Författarna säger i inledningen: ”Denna<br />
skrift handlar om sambandet mellan vårt<br />
ekonomiska system och miljön. Den är<br />
ett inlägg i en debatt som inte förs…<br />
Det finns två orsaker till att penningsystemet<br />
och miljöfrågorna inte debatteras<br />
offentligt. Den ena att alltför många vet<br />
för lite om hur dessa frågor hänger ihop.<br />
Den andra handlar om makt.” Efter att<br />
ha läst denna lilla skrift kan man knappast<br />
säga att man inget visste… Viktigt<br />
och helhetsskapande är att författarna<br />
tar med människan som kulturvarelse<br />
i resonemanget och menar med ”miljö”<br />
inte bara den fysiska utan också den<br />
mentala, inre miljön.<br />
Boken är uppdelad i tre stora frågor som<br />
berör nutid, dåtid och framtid. Det första<br />
kapitlet heter Vad är problemet? Här<br />
ges ett ganska kort uppradande av allt<br />
det som vi ständigt matas med av media.<br />
Vi vet rätt bra vilket problemet är, men<br />
för lite om de egentliga grundorsakerna<br />
till det och kan därför inte genomföra<br />
några kraftfulla lösningar på problemet<br />
heller.<br />
I det gedigna och mångfacetterade kapitlet<br />
Varför finns problemet?, som upptar<br />
ca 2/3 av boken, sätts en mängd begrepp<br />
under skarp lupp – historien bakom vårt<br />
bruk av pengar, beskrivning av pengars<br />
och valutors funktion som sådan, om<br />
vad kapitalism är utifrån ett icke politiskt<br />
perspektiv, liksom kommunism,<br />
men framför allt om räntesystemet, som<br />
den e<strong>ner</strong>gi som hela världsmarknadens<br />
motor går runt på och som innebär att<br />
jordens, allas vår planets tillgångar,<br />
successivt genomgår en märklig omvandling<br />
till abstrakta siffror i datorer<br />
– enorma värdesummor hos ett extremt<br />
fåtal av jordens befolkning. Med oerhörda<br />
miljökonsekvenser för hela planetens<br />
liv och befolkning som konsekvens.<br />
Och räntesystemet kommer ur och vidmakthålls<br />
av män och kvinnor med den<br />
värdegrund som förhärskat i tusentals<br />
år och som grundar sig på egen vinning<br />
och lineärt tänkande. Författarna rensar<br />
fram ”pudelns kärna” och talar om att<br />
vi har ”mentala miljöproblem”… Detta<br />
oerhörda faktum, som kan vara svårt att<br />
förhålla sig till, läggs fram mycket enkelt<br />
och okomplicerat.<br />
Så kommer bokens avslutande kapitel<br />
Vad kan man göra åt problemet? med<br />
hopp, inte bara vackra önsketankar<br />
tänkta i luftslott, utan mycket konkret<br />
möjliga lösningar, som får tyngd av att<br />
de grundar sig på tidigare erfarenheter<br />
– alternativa valutor och penningsystem<br />
finns redan och antalet ökar hela tiden,<br />
då denna bok skrevs var de över 2600!<br />
Flera av dem presenteras i boken.<br />
Pengar - ett miljöproblem ger många<br />
tankeställare, av den typ man kan känna<br />
sig lite obekväm i, för de har stark förändringskraft,<br />
men läsaren ställs fri och<br />
pådyvlas inte subjektivitet och skuldbelastning<br />
och den avslutande delen ger<br />
möjlighet att sätta igång och faktiskt<br />
göra något. Men som författarna säger i<br />
de sista raderna: ”Viljan att experimentera<br />
kommer givetvis inte från dem som<br />
idag tjänar på det nuvarande systemet.<br />
Viljan måste komma från dem som inser<br />
dagens belägenhet.” Och även, så<br />
enkelt eller hur: – ”Vi anser att hoppet<br />
om en utveckling finns. Om kvinnor och<br />
män börjar tala med varandra kan något<br />
hända.”<br />
Foga in denna viktiga pusselbit i din tillvaro<br />
och börja tillsammans med andra<br />
att skapa nya bilder som kan förverkligas.<br />
Köp den, läs den, prata om den,<br />
i syn<strong>ner</strong>het med ungdomar, sprid den<br />
vidare!<br />
Vera Billing<br />
Fotnot: Boken kostar 100kr plus porto<br />
och beställs via<br />
goranhjort@hotmail.com eller<br />
jsandwall@hotmail.com.<br />
ISBN 91-631-8047-2.<br />
Om författarna: Göran Hjort är f.d.<br />
skeppsbyggare som blev organisationskonsult,<br />
gymnasielärare, läroboksförfattare<br />
och fristående forskare. Håller kurser<br />
i ekonomi och penningsystem. Johan<br />
Sandwall är ekonom och har arbetat med<br />
det och IT i ett 20-tal organisatio<strong>ner</strong>, varit<br />
aktiv i många alternativ- och miljöorganisatio<strong>ner</strong>,<br />
lett studiecirklar, skrivit<br />
och hållit föredrag.<br />
Flory Gates stipendiefond Fred<br />
med Jorden delar sedan 1984,<br />
årligen ut stipendier till: ”i första<br />
hand kvinnor, som vårdar sig<br />
om modernäringen genom att yrkesmässigt<br />
driva jordbruk eller<br />
handelsträdgård enligt metoder,<br />
som bygger på kunskap om och<br />
tillit till jordens egen förmåga att<br />
förse en odling med nödvändiga<br />
växtnäringsämnen, där dess mikrobiologiska<br />
liv tillföres vad det<br />
behöver för en allsidig utveckling,<br />
samt att stödja forskning inom<br />
detta område”. Se vidare på www.<br />
fredmedjorden.se!<br />
Detta år har 109 000 kr fördelats till<br />
följande perso<strong>ner</strong> för utveckling<br />
av deras företag och ett stipendium till<br />
forskning/försök (Karin Sjöstedt):<br />
Camilla Wolgers, Åtgården, Öhn,<br />
Strömsund – har ett småskaligt lantbruksföretag<br />
på tre ben. Lantbruk, museum/besöksgård<br />
och ”kalaskokeri”.<br />
Stipendiet ges för hennes målinriktade<br />
satsning på att utveckla sitt ekologisk<br />
lantbruk genom hjälp till bygget av ett<br />
växthus.<br />
1/2007 1/2007<br />
Elisabeth Hansson, Bjärhus, Klippan<br />
– har ett ekologiskt lantbruk med grönsaksodling,<br />
lammproduktion, gårdsbutik,<br />
charkuteri, förädlingskök och plats<br />
för konferenser/kurser. Stipendiet ges<br />
för hennes målinriktade satsning på att<br />
utveckla detta ekologiska lantbruk genom<br />
hjälp till bygge av ett fårstall.<br />
www.bjarhus.se<br />
Katarina Molitor, Ändebols gård,<br />
Bettna – har ett ekologiskt lantbruksföretag<br />
med köttdjur, tomatodling och<br />
gårdsbutik. Stipendiet ges för hennes<br />
målinriktade satsning på att utveckla<br />
detta ekologiska lantbruk genom i första<br />
hand hjälp att investera i ett kylrum för<br />
tomater och andra grönsaker.<br />
www.andelsbogard.se<br />
Karin Sjöstedt, Aspö, Hornudden,<br />
Strängnäs – har ett ekologiskt lantbruksföretag<br />
med inriktning främst på<br />
växthusgrödor. Hon tilldelas stipendium<br />
tillsammans med Britt-Inger Nilsson,<br />
Senneby, Väddö och Jenny Lindström,<br />
Torstuna Tibble, Fjärdhundra som bidrag<br />
till fortsatt forskning och utveckling<br />
av den ekologiska tomatodlingen<br />
för att få fram bästa möjliga smak.<br />
Denna forskning möjliggörs genom ett<br />
väl fungerande samarbete med andra<br />
ekologiska tomatodlare och rådgivare.<br />
En fortsättning på förra årets forskning.<br />
www.hornudden.se<br />
Kerstin Brodin, Bäck, Unnaryd – har<br />
det ekologiska småbruket Bäckhästen<br />
med många olika djurslag, turridning,<br />
bageri, sommarcafé och en gårdsbutik<br />
REcENSION: Naturandar och vad de säger<br />
Nova Förlag, 227 sidor.<br />
Det finns mycket mellan himmel och<br />
jord, om det vet en del människor mer<br />
än andra. Några får sin kunskap genom<br />
direkt kommunikation med de naturväsen<br />
som de flesta av oss möjligen bara<br />
anar och andra totalt förnekar.<br />
Vissa perso<strong>ner</strong> har förmåga att förmedla<br />
vad de ser och får veta. En<br />
av dem är Verena Stael von Holstein.<br />
Boken ”Naturandar och vad de säger” är<br />
resultat av regelrätta intervjuer, av frågor<br />
och svar. 17 olika naturväsen kommer<br />
till tals.<br />
I boken möter vi väsen som ansvarar<br />
för huset, djuren, skogen, kärret. Vi möter<br />
elementarväsen som är jord, vatten,<br />
luft och eld. Och många fler. Vi får häpnadsväckande<br />
inblickar i hur både naturen<br />
och ibland också vi själva fungerar.<br />
Vad en månförmörkelse innebär. Om<br />
hur djur behöver tröstas efter den behandling<br />
vi människor utsätter dem för.<br />
Om hot och möjligheter.<br />
Vi inser också hur viktigt det är att vi<br />
lär oss inse att dessa väsen finns, vare<br />
sig ser dem eller inte. Allt vi gör får<br />
konsekvenser. Stora och obönhörliga.<br />
Tiden är inne för en medveten samverkan.<br />
Bland annat naturkatastrofer har<br />
ibland andra orsaker än vi vanligen tror.<br />
under uppbyggnad. Stipendiet ges för<br />
hennes målinriktade satsning på att utveckla<br />
detta ekologiska lantbruk genom<br />
hjälp till att bygga upp ett redan inköpt<br />
begagnat växthus.<br />
http://home.swipnet.se/backhasten/<br />
Mia Jonson, Lilla Labäck. Lidköping<br />
– har ett litet ekologiskt lantbruk med<br />
odling av sparris, hallon, smultron och<br />
rabarber med utvecklingspla<strong>ner</strong> runt<br />
dessa grödor med fokus på sparris. Stipendiet<br />
ges för hennes målinriktade<br />
satsning på att utveckla detta ekologiska<br />
lantbruk genom hjälp till bygge av<br />
växthus.<br />
www.sparrisivast.se<br />
Tua Hurtig Wigforss, Tuacultura,<br />
Vesene Fagered, Ljung – har företaget<br />
Tuacultura, med grönsaksodling, får och<br />
höns, gårdsbutik och brödkurser i vedeldad<br />
bakugn. Stipendiet ges för hennes<br />
målinriktade satsning på att utveckla<br />
detta ekologiska företag genom hjälp till<br />
inköp av någon maskin för ogräsreglering<br />
i grönsaksodlingen.<br />
www.vastgotalandet.se<br />
För vidare information från Flory Gates<br />
stipendiefond Fred med Jorden hänvisas<br />
till www.fredmedjorden.se, samt<br />
Karin Sahlström, Marieberg, 342 34 Alvesta.<br />
Tel: 0472-10637/076-8340073 Epost:<br />
stipendium@fredmedjorden.se.<br />
Är det någon som vill hjälpa FRI JORD<br />
att göra reportage hos någon av dem? Vi<br />
kan hjälpas åt med texten!<br />
Kontakta red. se s.2.<br />
Naturandarna söker oss!<br />
De ämnen som behandlas i boken är<br />
många och skiftande. T.ex. att film är<br />
ett medium som ligger rätt i tiden. Att<br />
Internet motsvarar vår tids anda. Att den<br />
tid då olika raser hade olika betydelse<br />
sedan länge är förbi. Att kemiska tillsatser<br />
i maten är av ondo. Att ömsesidig<br />
vänskap mellan ett djur och en människa<br />
skapar rum för positiva väsen. Att varje<br />
människa har ett träd – någonstans.<br />
En häpnadsväckande och viktig bok är<br />
detta. Fler finns i samma ämne – även<br />
dessa borde översättas!<br />
Berit Löfström<br />
Se annons s. 29!
Bokollon. Foto Dick Nord<br />
Nu lövas det snart här uppe i Norden.<br />
Det kan tyckas sorgligt att vi<br />
bara kan njuta lövträdens grönska<br />
halva året, men å andra sidan kan<br />
vi vara glada att det är så. För det<br />
gör att ljuset, det lilla som når oss<br />
under vinterhalvåret, när solen<br />
knappt orkar lyfta sig över horisonten,<br />
når ända ned på marken.<br />
Där vi är. Tänk dig vinterns mörker<br />
i kombination med sommarens<br />
täta lövverk! Här kommer en<br />
inbjudan till extra observerande<br />
och umgänge med lövträden. Var<br />
vaksam, lyssna med fler sinnen än<br />
du tror dig veta, att du har…<br />
BOK - perfect harmony<br />
Boken har kallats ”skogens moder”. Man<br />
kan också säga, att boken är som ett ”urträd”,<br />
med storlagen gest och av en upphöjd<br />
enkelhet. Mycket lodrät strävar den<br />
i höjden, veden är tung, hård och stark<br />
och ger stor värme när den bränns.<br />
Tidigt om våren får den ljusgröna, enkelt<br />
formade blad. Om hösten glöder<br />
den i röda, varma lysande färger. I oktober<br />
mognar fröna, som är fulla av närande<br />
olja, som kan bevaras i tio år utan<br />
att härskna.<br />
Boken står där som ett väsen som förbinder<br />
höjd och djup, som för in i jordens<br />
djupkraft/tyngdkraft och häver sig<br />
upp över sig själv mot ljuset. Ljus och<br />
värme, de övre elementen, förbinder<br />
sig med jordkraft och jordtyngd, helt i<br />
harmonisk ro, boken visar ingen kamp,<br />
ingen dramatik. Skapelsen är enkel och<br />
vilar i sig själv, barken är slät.<br />
Värdighet och ro är uttryck för en<br />
harmonisk utjämning av alla inre<br />
motsättningar. Detta är bokens gest.<br />
LöVTRäDENS FORMSPRÅK<br />
- om bokens och almens gester med öppna ögon<br />
Till sent på hösten bär den sina frön, genom<br />
hela vintern till ut på våren hänger<br />
mängder av frökapslar på träden. På våren<br />
ser man däruppe de unga, gröna bladen<br />
tillsammans med gamla fjolårslöv.<br />
De verkar såsom materialiserande, fasthållande<br />
erinringar. Jorden är översållad<br />
av nya bokgroddar med sina fröblad. De<br />
bär en skyddande huva på huvudet, åter<br />
som en gammal erinring, som vill hålla<br />
det unga livet tillbaka.<br />
Man minns Goethes ord: ”Naturen<br />
behöver mycket död för att kunna ha<br />
mycket liv.”<br />
Däruppe erinringar utan liv, skalet av<br />
det förgångna, där <strong>ner</strong>e ett överskott av<br />
nytt liv i skapande aktivitet.<br />
Spirande liv, döden med de varma, glödande<br />
färgerna, båda stammar från den<br />
gemensamma urgrunden, där liv och<br />
död ännu inte är motstridande krafter.<br />
Barken och veden är endast litet och enkelt<br />
tecknad, slät och grå. Grått fanns där<br />
innan ljuset var till, innan ljus och mörker<br />
började kämpa mot varandra, så att<br />
färgen uppstod. Diktarna talar om ”den<br />
grå forntiden” för att väcka en känsla för<br />
urtiden, den gång då skapelsen började<br />
lösa sig ur urgrunden. Boken är urträdet,<br />
Saturnuskraftens träd.<br />
ALMEN - bud om våren<br />
Almen är ett gåtfullt träd. Vi förstår det<br />
bättre när vi iakttar hur den förhåller sig<br />
till årsförloppet, och när vi jämför den<br />
med andra träd. Då först fin<strong>ner</strong> man den<br />
gest och inre dynamik som har skapat<br />
dess skepnad.<br />
Den är ett bud om våren. När bok och<br />
björk får sina skira, gröna slöjor, då<br />
strålar almen allaredan i ett tätt, saftigt,<br />
lysande grönt. Det är inte blad, men<br />
otaliga blommor, tätt samman i klasar<br />
eller buntar, som små gröna droppar.<br />
Så försvin<strong>ner</strong> det gröna för en tid och<br />
övergår i torrt brunt. Almen står nu naken<br />
och vinterlig mitt emellan de andra<br />
levande, gröna träden. Först i maj kommer<br />
bladen.<br />
Stammen hos gamla almträd visar tjocka<br />
utväxter med buntar av små grenar. Vid<br />
första anblicken kunde man tänka på<br />
eken. Också hos den är stammen en<br />
bild av sammanhållen kraft. Men bilden<br />
förändrar sig upp mot höjden: hos eken<br />
fortsätter denna kraft utåt i de yttersta<br />
bladspetsarna; hos almen strävar stammen<br />
först långsamt, strängt, styvt uppåt,<br />
men så bryter grenarna ut från en mittpunkt,<br />
strålar radialt uppåt och asymmetriskt<br />
utåt till sidorna, delar upp sig<br />
i långa, tunna, skira och sirliga grenar.<br />
På dessa bryter bladen fram, ordnar sig<br />
till höger och vänster, uppåt och utåt, rör<br />
sig fram över grenarna, som stadigt blir<br />
allt lättare och ljusare. Det är som om de<br />
kunde förvandla tyngd till lätthet.<br />
Bladen är asymmetriskt formade, men<br />
i förhållande till ekens oordnade asymmetri<br />
härskar här en tydlig lag. Det är<br />
jämvikt mellan höger och vänster, <strong>ner</strong>e<br />
och uppe, det tunga och det lätta. Först<br />
sent spirar de gröna bladen fram, snart<br />
Almen som vårdträd<br />
Alm i vinterskymning<br />
börjar fruktskapandet och i raskt tempo<br />
ilar almen mot mognad och död. Redan<br />
under sommaren ser man tusentals klasar<br />
med mogna frön. De faller av och<br />
täcker marken, men de flesta av dem är<br />
inte grobara. Almens ved är mörk och<br />
hård som ekens, men den spricker inte<br />
så lätt och låter sig lättare formas. Däremot<br />
visar den inslag av utkristalliserad,<br />
saltaktig substans. Teckningen i det inre<br />
ser ut som om den uppstått av en mycket<br />
fin, skir, skälvande ström. Jämförande<br />
med eken kan man säga: Det fasta har<br />
skilt sig ut som jord. Resten av stoffet<br />
blev pressat in igen i en belivande,<br />
upplösande, mjukare och formskapande<br />
ström.<br />
Alm, Ulmus glabra<br />
1/2007 1/2007<br />
Almens gest är således å ena sidan<br />
tillbakahållen, uppdämd kraft, som<br />
tränger in i det djupa mörka och jordaktiga,<br />
å andra sidan rörlig strömning,<br />
radial utstrålning som strävar<br />
upp mot ljuset, harmoniserande, aktiv<br />
utjämning av polära krafter.<br />
Denna polaritet mellan krafterna mörker<br />
och ljus, tyngd och lätthet, den förbinder<br />
i skridande svängar höger och vänster,<br />
<strong>ner</strong>e och uppe, denna skridande, lätta<br />
rörelse, belivad av inre kraft, är också<br />
karaktäristisk för almen. Almens väsen<br />
vill tränga igenom död och förhärdelse,<br />
veden och stammen visar detta. Men<br />
då uppstår en kraft som springer ur en<br />
hemlig, inre källa, den övervin<strong>ner</strong> det<br />
trånga och hårda, och almen strävar mot<br />
de ljusa höjderna, formar materian lätttare<br />
och lättare.<br />
En jämförelse med boken visar oss almens<br />
väsen också från en annan sida.<br />
Med sina gröna blad hör boken till de<br />
första buden om vår. Livs- och mognadsprocessen<br />
varar från april till oktober,<br />
den ger sig god tid att bära fram sina<br />
många frön till mognad och fruktsamhet.<br />
Den inre värmeprocessen blir helt<br />
indragen i livsströmmen och frambringar<br />
närande olja. Almen får blad och frukt<br />
inom loppet av ett kort tidsrum. Också<br />
den får ett överflöd av frö, men de flesta<br />
är ofruktbara och ”döda”. Ett egendomligt<br />
fenomen! Skall vi bara ta det som ett<br />
tecken på att almens livsprocesser är i<br />
tillbakagång, att den så att säga förfaller<br />
Bok, Fagus silvatica<br />
Yngre bokar har höstkläderna på ända fram<br />
till våren!<br />
till dekadens? Men kanske detta fenomen<br />
visar en hemlig naturlag? ”Naturen<br />
har mycket död, för att ha mycket liv”.<br />
Kanske gömmer sig här i dessa ord från<br />
Goethe en annan, djupare betydelse?<br />
Överallt i naturen frambringas ett överskott<br />
av frö. En del tjänar som näring för<br />
andra varelser, en del frambringar nytt<br />
liv. Resten går tillsynes till jorden utan<br />
nytta. En fråga dyker upp i oss – men det<br />
skall inte vara annat än en fråga – skulle<br />
detta självuppoffrande liv, som tillsynes<br />
går nyttolöst till marken, ha en inneboende<br />
kraft som ges tillbaka till hela jordorganismen?<br />
En kraft som belivar och<br />
helar jorden och ger den möjlighet till<br />
att fortsätta sitt liv? Också almen frambringar<br />
ett överskott av frö, men det är<br />
inte bestämt till att skapa nya almträd. I<br />
almen verkar Merkurius helande kraft,<br />
som gör döden till en spira för ett nytt<br />
liv. Merkuriusstaven är sedan gammalt<br />
en symbol för läkekonsten.<br />
Vera Billing<br />
bearbetning och översättning<br />
av text av Julia Bort, 1930-talet.<br />
Foto V. Billing om inget annat anges<br />
Fotnot: Almen har han- och honblommor<br />
i samma blomma. De flesta andra<br />
lövträd har separata han- och honblommor.<br />
Almen kan därför betraktas som<br />
en stor perenn vedartad ört!<br />
Fler lövträd följer i kommande<br />
nummer.
World Wide Opportunities on Organic Farms<br />
världsomspännande organisation för<br />
voluntärarbete och kulturutbyte<br />
på ekologiska gårdar.<br />
För 300 kr blir din gård WWOOF-värd!<br />
För 15€ blir du WWOOF-medlem och kan ge dig ut i<br />
världen på ett mycket spännande sätt!<br />
www.wwoof.se<br />
www.frijord.se<br />
MAJAS VÄRKTABLETTER!<br />
Majas värktablett är tyg med fastsydd, kardad, otvättad<br />
speciellt framtagen ull, särskilt rik på ullfett. Den ger smärtlindring<br />
och ökar blodcirkulationen. Olika storlekar!<br />
ULL & MULL<br />
EK. FÖRENING<br />
VEKHYTTAN, 716 93 <strong>FJ</strong>UGESTA<br />
TEL 0585-24125<br />
www.orbio.se!<br />
1/2007<br />
1/2007
0 1/2007 1/2007<br />
1
Lärjeåns Trädgårdar i Göteborg förra våren -<br />
nu nedläggningshot... varför möts goda initiativ<br />
ständigt med motstånd?<br />
RETUR:<br />
FRI JORD<br />
Orrevik 314<br />
451 96 Uddevalla<br />
B<br />
FRI JORD den friska planteringsjorden för spirande tankefrön...<br />
GÅRDSBUTIKER - ta gärna hem lite FRI JORD till försäljning!<br />
Sommarens nummer kommer runt midsommar.<br />
Tema: Det sunda jordbrukets mångfald och<br />
all den goda hantverksmaten därifrån.<br />
www.frijord.se