ModErNiTETENs MaTErialiTET - Lunds universitet

92
Modernitetens materialitet
generation senare, de vetenskapliga upptäckter som Darwin och Wallace presenterade,
slutgiltigt förpassade den grundval till det förgångna, utifrån vilken linnéanerna
och de tidigaste geologerna hade verkat, hade mänskligheten för första
gången i sin historia befriats från behovet av religion; insikten att utvecklingen
saknade avsikt hade slagit igenom och moderniteten fick ett absolut övertag.
M o d E r N i T E T E N s k o l o N i a l a p a r a d o x E r
Att moderniteten gjordes möjlig överhuvudtaget har delvis en förklaring
i dess egen mörka baksida. Industrikapitalismen och därmed moderniteten
hade knappast möjliggjorts utan exploateringen av världen utanför den europeiska
kulturkretsen. Moderniteten och imperialismen var i själva verket sidor
av samma mynt (Said 1978). Kolonialismen, som under århundraden hade
yttrat sig som en semifeodal exploatering av de, genom de stora pandemierna,
nästintill avfolkade amerikanska kontinenterna (jfr Mann 2006) och en
handelskolonialism med synnerligen begränsat besättande av främmande territorier
i Afrika och Asien, övergick nu i en imperialistisk fas under vilken de
främmande kontinenterna styckades upp mellan de europeiska makterna. Vid
samma tid blev européerna för första gången i världshistorien hegemoner; vad
som varit en polycentrisk värld ekonomiskt och militärt, blev åren kring 1830
en värld vars centrum entydigt låg i Västeuropa (Marks 2004).
Detta fick mycket dramatiska konsekvenser inte bara för den politiska
och kulturella situationen i de exploaterade länderna utan även för ekologin.
Det som vi kallar den globala metaboliska klyftan, det vill säga att industrialiseringen
i väst förutsätter ett storskaligt ianspråktagande av land och naturresurser
i andra delar av världen och därmed ett överflyttande av de ekologiska
problemen dit, samtidigt som den frigör resurser i metropolerna som kan användas
till industriutveckling (Foster 1999; Moore 2000; Hornborg 2007), är
sannolikt den viktigaste orsaken till att moderniteten blev så långlivad som
den blev. Hade industrialiseringens och kapitalismens ekologiska problem
dumpats i Europa hade sammanbrottet för framstegstanken troligen kommit
mycket tidigare.
Den modernitet som skall diskuteras här är en västerländsk modernitet i
ett kolonialt rum. En sådan är inte entydig. 1800-talets modernitet med sin
historie- och samhällsvetenskap fick det medeltida och tidigmoderna Europa
att bli fundamentalt annorlunda, i en essentialistisk bemärkelse, än t.ex.
det medeltida-tidigmoderna Islam, Indien eller Kina. Likaså definierades det
samtida Asien och Afrika under 1800-talet som traditionella och statiska. Vi
stöter här på en av modernitetens paradoxer, kanske den egendomligaste av