ModErNiTETENs MaTErialiTET - Lunds universitet

Modernitetens materialitet
i Kandy, men det mesta av ytan planterades med kaffe och kanel, plantor som
sedan delades ut (ofta gratis) till nystartade plantager. Alexander Moon avled
redan 1825 och den botaniska trädgårdens standard föll snabbt till att enbart
vara en köksträdgård för den koloniala regeringen (Pethiyagoda 2007:64). Åren
1825–1844 hade trädgården hela sju olika intendenter (Palipana 2006).
Under de första åren av trädgårdens existens saknade den landsvägsförbindelser
med omvärlden. Den första primitiva kärrvägen mellan Colombo och
Kandy var färdig 1823 och först 1832 öppnades reguljär diligenstrafik. Det är
därför förståeligt att det tog en liten tid innan Peradeniya Botanic Gardens
blev det ”Kew of the East” som det kom att kallas (McCracken 1997:9).
Från 1844 och fram till åren strax innan Första Världskriget följde så en rad
intendenter som dels tog hela området i bruk, dels omvandlade trädgården till
den framstående botaniska anläggning som vi kan se ännu idag. De var såväl
goda botaniska forskare, som publicerade verk om landets flora, som effektiva
tillskyndare av plantagenäringens behov: George Gardner (1844–1849), George
Henry Kendrick Thwaites (1849–1880), Henry Trimen (1880–1896) och
John Christopher Willis (1896–1911) och under den senares period också trädgårdens
curator Hugh Fraser Macmillan (1895–1911). Willis och Macmillan
avgick i protest mot att botaniska trädgården förlorade sin självständighet och
lades under Department of Agriculture. Den senare återanställdes emellertid
som intendent 1912 och verkade fram till 1925. T. H. Parsons var curator fram
till 1943. Den förste inhemske intendenten, D. M. A. Jayaweera tillträdde 1945.
Den starka forskningsprofilen gick efterhand förlorad. Trädgården omvandlades
mer eller mindre till en rekreationspark för allmänheten. På senare år har viss
forskning återupptagits och självständigheten återupprättades 2006 då ett Department
of National Botanic Gardens inrättades (Pethiyagoda 2007:68–87).
Trots att ekonomisk botanik var huvudsyftet, så anlades trädgården som
en engelsk park. Efterhand byggdes monument till minne av både Gardner
(1855) och Thwaites (1885), det första i antikiserande, det andra i kandyansk stil.
Centralt i anläggningen placerades ett museum för ekonomisk botanik, ett
bibliotek, ett herbarium och ett laboratorium (Willis 1900).
Man anlade enormt stora gräsmattor, framför allt ”the Great Lawn” (fig. 4)
och ”the Great Circle”. Den senare anlades först, 1844, och omfattar 1,8 hektar.
”The Great Lawn” anlades 1885 och omfattar 3 hektar. Fram till 1860 var den
ytan ren djungel, som röjdes av för betande boskap, vilka fanns kvar till 1878
(Palipana 2006).
Trädgården försågs också med ett flertal alléer. Gångarna gjordes tillräckligt
breda för att man skulle kunna färdas runt i trädgården med häst och vagn.
”The Central Walk”, den långa raka axeln som löper i SSÖ–NNV genom hela
107