ModErNiTETENs MaTErialiTET - Lunds universitet

106
Modernitetens materialitet
Trädgården inrättades 1821, endast dryga sex år efter det att det kandyanska
kungariket (Tun-Sinhalē) hade annekterats av britterna. Den mark som togs i
anspråk var en före detta kunglig trädgård, anlagd 1780 inom en slinga av floden
Mahaweli strax sydväst om staden Kandy, under kung Kīrtī Srī Rājasimhas
regering (1747–1782), och på mark som varit i kungamaktens ägo sedan 1371
(Pethiayagoda 2007:63).
På sina ägor hade kungarna uppfört ett palats och en monastisk inrättning (vihare)
med en stupa, vilka kunde anas som ruiner då botaniska trädgården anlades.
Vilken av de båda huvudströmningarna i äldre asiatisk trädgårdskonst (geometrisk
eller ”mystisk”), som trädgården i Peradeniya har gått tillbaka på – eller om
den möjligen haft element av båda, som i det mycket äldre Sigiriya – är inte
möjligt att avgöra. Att den skulle ha varit strikt utilistisk och saknat symboliska
element är inte sannolikt, med tanke på vad vi vet om staden Kandy och
dess plan (Duncan 1990).
Alexander Moon, den superintendent för botaniska trädgården som fick
uppdraget att flytta den från Kalutara 1821, har efterlämnat en kartskiss från
1822 som visar att det parallellt med flodstranden fanns ett större dike. Det
går möjligen tillbaka på ett idégods från antiken då de formella trädgårdarna i
Sydasien geometriskt lades ut innanför vallar eller murar och ibland med omgivande
vattengravar, såsom vi ännu kan se i Sigiriya. Sannolikt hade dock diket i
Peradeniya främst den praktiska funktionen att hålla elefanterna ute. I övrigt är
så gott som ingenting känt om trädgårdens plan. Där odlades diverse inhemska
fruktträd och andra nyttoväxter (Karunaratna 1999:277ff; Palipana 2006).
När britterna intog Kandyriket 1815, lade de märke till att det växte kaffebuskar
här och där i trädgårdarna, och de antog att kaffe var en inhemsk växt. Detta
var en felaktig förmodan; kaffet är endemiskt i vild form i Etiopien och norra
Kenya, och hade länge odlats som kulturväxt i Sydarabien. Det hade spridit sig
med muslimska handelsmän över Indien ner till Ceylon och hade planterats i
såväl privata som kungliga trädgårdar under förkolonial tid – och planteras än
idag som enstaka buskar i privata trädgårdar. Britterna förstod emellertid att
de ekologiska förhållandena var gynnsamma för kaffe, och guvernören Sir Edward
Barnes inledde 1824 försöksodlingar i Gannoruwa omedelbart intill den
nya botaniska trädgården. Han stöttade också den förste kommersielle plantern,
George Bird, som redan samma år startade den första egentliga kaffeplantagen,
Sinhapitiya på sluttningarna strax väster om staden Gampola.
Här fick alltså den koloniala botaniska trädgården strax sitt existensberättigande.
Under de första två decennierna hävdades endast ca 16 av de ca 60 hektar
som botaniska trädgården omfattar. Där odlades jak, kokos och grönsaker
som konsumerades av the Government Agent (provinsens högste styresman)