ModErNiTETENs MaTErialiTET - Lunds universitet

More documents

Recommendations

Info

96 Modernitetens materialitet fig. 1. kew gardens är idag såväl en förstklassig vetenskaplig institution som en oas för londonborna och en magnet för turister, men det stora palmhuset från 1840-talet minner om den tid då William j. Hooker omsatte sir joseph Banks program i praktiken och gjorde kew till centrum i ett globalt nätverk av botaniska trädgårdar. palmhuset var på sin tid en ingenjörsmässig bedrift och blev en förebild för crystal palace. det utgör därmed en kraftfull symbol för den viktorianska moderniteten. det är numera helt restaurerat. foto ©: författaren 2002. av relativt förfall, men när Kew blev en publik institution 1841 inleddes en storhetstid under dess direktörer William J. Hooker (1841–1865) och efterträdaren sonen Joseph D. Hooker (1865–1885), båda framstående forskare, den senare Darwins gode vän och försvarare (Brockway 1979:77–99), och dessa kunde omsätta Banks nätverkskoncept i verkligheten. Britterna uppfann inte spridningen av kulturväxter mellan kontinenterna. Denna har en mångtusenårig historia. Medeltidens muslimska kalifat förenade det tropiska Asien och Afrika med Europa och Centralasien och ledde till en mängd introduktioner av kulturväxter, inte minst via al-Andalus (Spanien). Portugisernas acklimatiserings-trädgårdar har redan nämnts. Det ”kolumbianska utbytet” efter upptäckten av Amerika förändrade ekologin både på västra och östra halvklotet. Under kolonialismens tidiga år skedde många botaniska förflyttningar. Det påstås att en enda kaffeplanta från Java som år 1706 planterades i Amsterdams botaniska trädgård var upphovet till näst intill alla kaffeplantager på västra halvklotet och holländarna smugglade tidigt ut kakao från Venezuela för plan-
Modernitetens materialitet tering på Ceylon (Brockway 1979:51, 53). Det var emellertid britterna som organiserade trafiken i större skala. Britterna hade den fördelen framför de andra kolonialmakterna att de hade besittningar i alla världsdelar och i så gott som alla biotoper. Nyttiga växter från jordens alla hörn kunde därmed exporteras dit de ansågs göra bäst nytta. De koloniala botaniska trädgårdarna tog, oftast via Kew, emot plantor från andra håll i världen, och spred dessa bland kolonins plantageägare. Man syftade till att eliminera svårigheter (nyttoväxter i svårtillgängliga, glesbefolkade områden där man hade bristande politisk kontroll) och utnyttja latenta möjligheter (gynnsam ekologi i områden under brittisk kontroll, med betydande arbetskraftsresurser), till Imperiets fromma. En hel del växter smugglades ut från sina hemländer, om dessa inte låg inom det brittiska maktområdet. En av de första större operationerna var transporten av brödfruktträd från Tahiti till Karibien. Efter att en första expedition hade misslyckats (skeppet hette Bounty!), lyckades man i andra försöket leverera en stor mängd trädplantor till den botaniska trädgården på S:t Vincent. Projektets storslagenhet var egentligen onödig; det fanns redan bättre föda att tillgå, t.ex. bananer och cassava, och det fanns brödfrukt att hämta på betydligt närmare håll, t.ex. på Ceylon eller till och med på det franska Saint Domingue (Haiti). Projektet var snarast av ideologisk natur. Dels ville man stilla en tilltagande abolitionistisk opinion i Europa, dels ville man stävja utvecklingen av en av slavarna kontrollerad ekonomi, som byggde på avsalu från deras lotter för subsistensodling. Dessutom gillade inte slavarna brödfrukt (DeLoughrey 2008). Spridningen av växter gynnades av Nathanael Bagshaw Wards uppfinning av de transportabla växthusen, ”Wardian cases”. Dessa miniatyrväxthus möjliggjorde Robert Fortunes introduktion av den sydvästkinesiska tebusken i Indien, via Calcutta. Likaså möjliggjordes Richard Spruces, Robert Cross och Clements Markhams utsmuggling, i strid med de andinska republikernas lagstiftning, av flera arter av östandinska cinchonaträd, vilka sedan via Kew fördes vidare till Nilgiri Hills i Indien och därefter till flera andra besittningar (Hill 1915:205; Brockway 1979:103ff ). De utsmugglade cinchonaträden trivdes emellertid allra bäst på Java, varför det snopet nog blev holländarna som kom att dominera världsmarknaden under början av 1900-talet (Brockway 1979:119f ). Det var cinchona-baserade mediciner, främst kinin, som möjliggjorde erövringen av Afrika bortom kustens handelsstationer. En av de viktigaste operationerna, och en av de mest spektakulära, var Henry Wickhams chartrande av en hel oceanångare i Santarém vid Amazonfloden år 1876, vilken fylldes med 70 000 frön av Hevea brasiliensis, den mest produktiva av de många arter som producerar kautschuk, för omedelbar transport till Kew. Hevea-frön ruttnar lätt, men 2 800 av dessa frön överlevde och grodde 97
Page 1 and 2: Modernitetens materialitet ModErNiT
Page 3 and 4: Modernitetens materialitet iNNEHål
Page 5 and 6: Modernitetens materialitet ModErNiT
Page 7 and 8: Modernitetens materialitet Det bäs
Page 9 and 10: Modernitetens materialitet dem alla
Page 11: Modernitetens materialitet k u N s
Page 15 and 16: Modernitetens materialitet klassiga
Page 17 and 18: Modernitetens materialitet längs v
Page 19 and 20: Modernitetens materialitet kinesisk
Page 21 and 22: Modernitetens materialitet 105
Page 23 and 24: Modernitetens materialitet i Kandy,
Page 25 and 26: Modernitetens materialitet fig. 5.
Page 27 and 28: Modernitetens materialitet fig. 6.

ModErNiTETENs MaTErialiTET - Lunds universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?