ModErNiTETENs MaTErialiTET - Lunds universitet

94
Modernitetens materialitet
De två aspekter av de botaniska trädgårdarna som står i fokus här har inspirerats
från olika håll. Den första aspekten handlar om den ekonomiska botaniken
som instrument för kolonial exploatering. Detta är något som har diskuterats
ingående i vetenskaplig litteratur under senare år. Centrala verk har
författats av Lucile H. Brockway (1979) och Donal P. McCracken (1997), vilka
kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.
Den andra aspekten, de botaniska trädgårdarna som uttryck för en mer
eller mindre implicit dominansdiskurs, har däremot inte lyfts fram i diskussionen
i motsvarande utsträckning.
Bernard S. Cohn, är portalfiguren inom den forskningsinriktning som diskuterar
kolonialismens kultur utifrån dess kunskapssystem. I två betydande essäsamlingar
(1987; 1996) behandlar han en rad olika dokumentationsprojekt i
kompaniets och vicekungadömets Indien, folkräkningarna, lagstiftningen, lantmäteriet,
lingvistiken, filologin, arkeologin, m.m., som han kallar ”undersökande
modaliteter”. En sådan modalitet inkluderar definitionen av den information
man behöver, metoden för hur den samlas, ordnas och klassificeras, samt hur
den görs tillgänglig i statistik, historieskrivning, regelverk eller encyklopediskt
vetande. Han visar hur dessa till synes oskyldiga projekt har hjälpt till att forma
en kolonial diskurs och en kolonial kultur. Genom att definiera och kategorisera
tog man kontroll; Indien kunde förstås som en serie fakta. Man erövrade
såväl ett territorium som ett epistemologiskt rum (Cohn 1996:3ff ).
Jag ser de tropiska botaniska trädgårdarna som uttryck för en granskande,
kartläggande modalitet (survey modality; Cohn 1996:7f ); de samlar och ordnar
fakta och förmedlar kunskap som stöd för den koloniala plantagenäringen.
Men de är också uttryck för vad Cohn kallar en övervakande modalitet (surveillance
modality; Cohn 1996:10f ); de skapar ett socialt beteendemönster och
konstituerar därigenom ett samhälle.
Min behandling av ämnet går också tillbaka på diskussioner om maktdiskurser
och deras representation i det fysiska landskapet, inom gruppen av historiska
arkeologer i Lund, framför allt vid UV Syd, vilka kan vara värda att citera:
Att skapa nya platser kan summeras som rumsliga uttryck för en ny diskursiv ordning
som förskjutit styrkeförhållandena i samhället. De innebär en annan typ av
organisation och framställningsform av världen med sociala konsekvenser genom
att presentera såväl objekt som subjekt (landskap och människor) på andra sätt
och med andra avgränsningar än tidigare. Vissa typer av handlingar görs relevanta
medan andra utesluts. Det skapas en situation där några grupper kan omformulera
landskapets betydelse och genomdriva denna nya förståelse. Utläggandet av
diskursen i landskapet laddar om både dess form och struktur till nya sociala rum
(Anglert, et al. 2006:49).