54 A4/A3 - Sveriges geologiska undersökning

INNEHALLSFURTECKNING
l
2
2. l
2.2
2.2. l
2.2.2
2.2.3
2.2.4
2.2.5
2.3
2.4
2.4. l
2.4.2
2.4.3
2.4.4
2.5
2.6
3
3. l
3.2
3.3
3.4
3.5
4
4. l
4.2
4.2.1
4.2.2
INLEDNING
sid
4
GULDVASKNING MED VASKPANNA, EN METODSTUDIE 4
Allmänt
Teknisk beskrivning och metodstudie av
4
guldvaskning i Norrbotten 1982 5
Utrustning 5
Provtagningsmetod och provtagningsvolym 11
Vaskning med vaskpannan
Tillvaratagandet av guldkorn och tungmine­
12
ralkoncentrat 14
Do kumenta t i on 15
Resultat och erfarenheter från vaskningen
Förslag på arbetsorganisation vid fortsatt
16
vaskning 19
Vem s ka 11 va s ka ? l9
Organisation 20
Utförande 20
Styrning av vaskningen 21
När bör inmutning ske
Slutsatser och kommentarer gällande hand­
22
vaskning
UNDERLAG FöR PROSPEKTERINGSBORRNING VID UT­
23
VARDERING AV ALLUVIALA GULDFYND 24
Problemställning och behov 24
Mobile Drill moränborrningsmaskin 25
Borrningens utförande 27
Kostnad
Slutsatser och kommentarer gällande morän­
28
borrning 28
UNDERLAG FöR VASKMASKINER 30
Problemställning och behov 30
Goldhound, roterande vaskpanna 31
Funktionssätt 33
Prestanda 34
2

INNEHALLSFöRTECKNING forts
4.3 Vaskmaskin av dredge-typ
sid
35
4.3. l Funktionssätt 35
4.3.2 Prestanda 39
4.3.3 Erfarenheter från SGAB:s vaskmaskin 39
4.4 Kostnader för vaskmaskiner 40
4.5 Personalbehov och transport 41
4.6 Slutsatser och kommentarer gällande vaskmaskiner
42
5 RESULTAT OCH SLUTSATSER 43
6 DISKUSSION 46
7 REFERENSER 47
8 PROJEKTANKNUTNA RAPPORTER 47
BILAGOR
Bi l l Instruktion för guldvaskning
II 2 Faktablad för excenterutrustning för jordborrning
II 3 Goldhound, detaljerad skiss
II 4 Vaskmaskiner, utdrag ur Keene Engineering Inc.
ka tal og
Nyckelord: Guldvaskning, moränborrning, moränprovtagning, vask
maskin, metodstudie, alluvialt guld, glacifluvialt
guld.
3

Som grävredskap för att fylla vaskpannan med material har en vanlig
fyllhammare visat sig mycket lämplig. Den är spetsig och
därför mycket bra vid provtagning mellan eller bakom stora stenar,
dessutom är den helt överlägsen en vanlig spade vid provtagning i
dj upa bäckar, se fi g l.
Fig l. Fyllhammare har använts som provtagningsredskap.
Vaskpannor finns av olika storlekar och material. Storlekarna
varierar mellan 20-40 cm i diameter och materialen är antingen
den traditionella pannan i plåt eller en ny typ tillverkad i
kraftig svart plast.
Typerna är i huvudsak två - bred botten med branta kanter eller
svagt sluttande ,kanter med nedsänkt botten - ett s k "dropcenter",
se fig 2.
6

ORIGINALTYPEN: Tillverkas i plåt
. Branta sddor
Bred botten
NYA TYPEN: Tillverkas i plåt
eller plast
sluttande sidor
Kant
( 9,ul dfä 11 a)
"Drop-center"
Fig 2. De två vanliga typerna av vaskpanna
(från Thornton, 1979}
Enligt litteraturen är valet mellan plast- eller plåtpanna en
smaksak, men beror också mycket på under vilka förhållanden
vaskningen sker (Thornton, 1979).
Vi har under sommaren 1982 provat båda sorterna och funnit att
Eastwings 40 cm plastpanna, som rymmer ca fem liter material är
speciellt lämplig för de förhållanden, som råder i Norrbotten.
Det visade sig nämligen att den svarta bakgrunden i plastpannan
är nödvändig för att lätt kunna se de små guldkornen, som är vanliga
i Norrbotten. Dessutom gör pannans nedsänkta botten och
svagt ojämna insida (enligt Thornton, 1979), att även en nybör­
jare behåller sitt guld i pannan utan längre träning. En förutsättning
är att grundtekniken är riktig.
7

Pannan som kostar ca 50 kr håller en säsong och är alltså ett
mycket billigt prospekteringsredskap. Den har försetts med handtag
för att hålla fingrarna varma - en finsk ide som vidareutvecklats
inom SGAB, se fig 3.
-
Fig 3. Vaskpannan i plast med handtag av PVC-rör, enligt SGAB:s
mode 11 .
För att ta tillvara det tungmineralkoncentrat,som vaskningen ger
har små plastburkar (30 och 100 ml) använts. När den mindre burken
använts har det visat sig nödvändigt med en tratt (tillverkad
aven T-spritflaska) och en pumpflaska (t ex "Barnängens flytande
tvål") för att inte spilla materialet utanför burken, se fig 4.
8

------
Fig 5. Fältkrossen (Dolly) för "snabbanalys" av guld i bergarts
prov, enligt SGAB:s modell.
Dollyn möjl iggör snabba och bill iga "gul danalyser" även om de
inte kommer på datalistor.
Genom att krossa ett bergartsprov till ett fint pulver (tar ca
tio minuter för en knytnävsstor stuff) och sedan hälla pulvret i
en vaskpanna och vaska fram eventuellt guld på det sätt som
beskrivs senare, tar det ungefär 15 minuter att få veta om det
finns guld i stuffen eller ej.
Man bör dock inse Dollyns begränsning då den kräver fritt guld
exempelvis i kvarts och på glidplan. Vid uteblivet guld i vaskpannan
kan man alltså ej med säkerhet förkasta provet. Guld kan
vara finkornigt kisbundet. Även krossningsarbetet avgör vilket
utbyte man får.
Metoden har testats på material från den kända guldfyndigheten
Fridhem och visat sig fungera bra. Den har också i ett fall gett
nyfynd av gul d.
la

2.2.4 Tillvaratagandet av guldkorn och tungmineralkoncentrat
De guldkorn som observerats vid avsyningen av pannan har tagits
tillvara på följande sätt:
- Svartsanden sköljs bort från kornen så dessa blir frilagda
- Vattnet hälls ur pannan och fukten runt kornen torkas försiktigt
upp med ett torrt finger
- En fuktad bit genomskinl ig tape trycks mot kornen, ett i
sänder, med hjälp aven knivsudd eller en tandpetare, se fig
7. Kornen fastnar då på tapen.
- Tapen trycks fast på en svart bred OYMO-tape och provpunktens
nummer antecknas på tapens baksida.
Fig 7. Tillvaratagandet av guldkornen med hjälp av tape.
För att vid ett senare tillfälle kunna utföra en mineralogisk
undersökning av tungmineralfraktionen i provpunkten, har koncentratet
tagits tillvara i plastburkar. Genom att hålla pannan lutande
över en 30 ml:s burk med tratt och sedan sakta sprida vat­
ten i pannan med hjälp aven annan burk eller en sprayflaska, har
tungmineralkoncentratet kunnat sparas. Vid stor mängd koncentrat
är det lämpligare med 100 ml:s burkar.
14

Burken har fyllts med vatten för att förhindra att provet börjar
rosta innan det hunnit torka. Vid torkningen hälls vattnet av och
provet stjälps upp på ett papper för att lufttorka inomhus.
Det är viktigt att man vid provtagningen sköljer av vaskpanna och
fyll hammare mellan provpunkterna, så att guldkorn inte förs med
till en ny provpunkt och falska guldfynd uppkommer.
2.2.5 Dokumentation
Vid den regionala vaskningen 1982 har provpunkternas läge markerats
på en topografisk karta i skala 1:50 000 enligt följande:
Icke guldförande prov: N 211
Guldförande prov: o N 212
Proven har numrerats enligt exemplet ovan, en bokstav och tre
siffror. I fortsättningen bör dock proven numreras enligt GDAstandard
och provpunkterna koordinatsättas (se kap 2.4.3).
Provnummer har skrivits på provburken, kartan och eventuella
tapebitar med guldkorn på. Dessutom har en kort anteckning om
provplatsen och antalet funna guldkorn samt deras uppskattade
storlek visat sig vara av värde.
En veckorapport till projektledare har skrivits för varje vecka.
Den har sammanfattat de tagna proverna, hur många och vilka som
är guldförande, vaskad volym, material, materialets typ samt
ideer om varifrån eventuellt guld kan ha kommit. Rapporterna har
visat sig ge ett bra underlag åt projektledaren för att snabbt
kunna styra in vaskningen på lämpliga områden. Dessutom ger
veckorapporterna en fin sammanfattande dokumentation av det
utförda arbetet för slutrapporteringen.
Blockfynd och andra geologiska observationer har givetvis också
rapporterats i veckorapporten.
15

2.3 Resultat och erfarenheter från vaskningen
Resultaten av sex mans vaskning inom olika områden i Norrbotten
under en tid av ca två månader, kan kort sammanfattas i tabell l.
Område Antal prov Anta l gul d- % guldförande
förande prov prov
A 101 43 43
B 22 9 41
C 225 71 32
övrigt 150 37 25
Tota l t 498 160 32
D (del av
område C) 112 65 58
Tabell l. Resultat av guldvaskningen, i N Norrbotten 1982.
Den provtagna volymen är i de flesta fall 50 liter och mängden
guldkorn i de guldförande proven varierar mellan 1-76 st. Både
runda, spikformade, bulliga, kantiga och flagliknande korn har
observerats i fält och deras storlek varierar mellan 0,1-1 mm i
diameter. Som jämförelse kan nämnas att guldkorn,som har hittats
i Finnmarken i Norge har varit tunna flagliknande korn med ungefär
rund omkrets och en diameter av 0,5-1 mm. I Finland har
nuggets upp till 395 gram hittats men även där är det finkorniga
guldet vanligast förekommande.
Vid efterföljande mineralogiska studier av guldanomala prov från
Norrbotten har ytterligare korn hittats i storleksområdet
0,05-0, l mm, vil ket tyder på att det minsta korn nlan kan upptäcka
i fält med blotta ögat är ca 0,1 mm. Luppen bör inte användas för
att syna av hela materialet utan bara kontrollera misstänkta
korn. Korn av denna minsta dimension (0,05 mm) är ändå ointressanta
att ta upp på tape. Orsaken till detta belyses i följande
exempel.
16

Veckorapporter bör även i fortsättningen skrivas av de som vaskar.
De skall vara korta och innehålla ungefär följande:
- Sammanfattning
- Områdesbeskrivning
- Vilka prov är tagna, vilka är guldförande, antal korn och kommentarer
- Block och hällfynd av intresse (provtagna)
- Slutsatser, allmänna tankar
Bilagor: kopior av kartor med provpunkter markerade
- situationsskisser över hur guld hittats
- protokoll över provställe (t ex grusbank, bakom
sten ... ), provnummer, antal korn, materialtyp och
kommentarer.
2.5 När bör inmutning ske?
När ett område begränsats med förtätad handvaskning och det finns
en klar anomali på alluvialt guld inom detta område ställer man
sig frågan: Vad skall vi göra nu då?
Någon erfarenhet inom utvärdering alluviala guldfyndigheter finns
ännu ej i Sverige men utomlands har denna fråga besvarats med:
Moränborrning och/eller grävning. Med hänsyn till guldets densitet
och mycket finkorniga och impregnationsliknande uppträdande
är det dock klart att fyndigheter måste utvärderas genom provtagning
i stora volymer och på djupet. Då sådana resurser kan
komma att sättas in i ett område är det också nödvändigt att
skydda området genom inmutning.
Inmutning bör grundas på en förtätad handvaskning av 50-liters
prover till en ungefärlig punkttäthet av 1-10 prov/km 2 samt en
utvärdering av den kvartärgeologi ska miljön guldet förekommer ri.
En tätare handvaskning ger troligtvis inte ytterligare information
till ett rimligt pris, det blir bara en ytterligare skumning
på ytan av ett 3-dimensionellt problem.
22

esultaten och den kvartärgeologi ska situationen måste göras för
att styra in arbetet på intressanta områden. Vaskningen kommer
med all sannolikhet att leda fram till nya alluviala guldfyndigheter
av intresse i Norrbotten.
3 UNDERLAG FöR PROSPEKTERINGSBORRNING VID UTVÄRDERING
AV ALLUVIALA GULDFYND
3. l Problemställning och behov
De alluviala guldfynden som sommaren 1982 lokaliserats i Norrbotten
vid Idivuoma och Ängesån-Ullatti, måste utvärderas närmare
för en 3-dimensionell bild av guldets uppträdande. Detta
innebär att en grundlig provtagning måste ske, lämpligen kontinuerligt
från markytan till berggrunden.
Eftersom grävning med grävskopa har en djupbegränsning av ca sex
meter och lämnar betydande markskador, bör i stället moränborrning
nyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Grävning kan
sedan sättas in vid undersökning av positiva borrresultat och
utvärdering av större volymer. Förutom dessa två metoder är en
metod för provtagning vid vattendrag med vacuumpump under utveckling
vid SGAB. Iden kommer från den finske guldvaskaren Kaarlo
Palovaara.
De krav som ställs på en borrutrustning för utvärdering av alluviala
guldfynd är att den
- tar kontinuerlig provtagning vid borrning i morän
- tar upp stor provvolym per meter, dvs har en håldiameter på
10 cm
- kan borra genom block i moränen
- kan ta kaxprov (ca 1/2 m) av berggrunden
inte är bunden till vägar utan går att transportera i skogen
- är funktionssäker
För att uppfylla dessa krav krävs en brunnsborrningsutrustning
men dessa går inte att köra ut hur som helst i skogen (muntlig
referens av Roger Norman, Malå).
24

Vid SGAB:s borravdelning i Malå finns emellertid en borrmaskin,
Atlas Copcos Mobile Drill, som uppfyller alla dessa krav. Den
är bl a tidigare använd vid uranprospektering i Rabnaträsket och
vid kaolinprospektering i Skåne. Maskinen är således väl inkörd.
Det material maskinen blåser upp vid varje provsektion skall tas
tillvara och vaskas på platsen eller eventuellt vid närmsta vattendrag.
Hur detta bör gå till finns utrett i kapitel 3.3. Syftet
är att kunna använda en Goldhound vaskpanna för ändamålet.
Nedan lämnas en kort beskrivning av maskinen Mobile Drill.
3.2
Mobile Drill moränborrningsmaskin
Borrutrustningen är tung (ca 8 ton), och hjulburen, vilket innebär
att en skogstraktor krävs för att få den på plats vid ojämn
terräng. Utrustningen är avsedd för såväl morän- som bergborrning.
Vid tidigare borrningar, i morän och berg, vid uranfyndigheten
Rabnaträsket (Lindroos 1980), borrades totalt 48 hammarborrhål
med totalt 300 meter i morän och l 195 meter i berg. Borrhålsdiametern
var där 152 mm i moränen. Borrning med denna diameter
är det som är nlest länlpad för utvärdering av alluviala guldfynd
i Norrbotten.
Borrutrustningen borrar enligt hammarborrningsprincipen och drivs
aven kompressor med ett lufttryck på 200 MPa. Vid borrning med
mindre diametrar bör drivkraften vara en topphammare. Vid borrning
med en 152 mm:s moränborrkärna sker drivningen däremot med
en sänkborrmaskin, vilket gör att borrkraften blir större. Inga
effektförluster sker vid denna metod i borrstångskarvarna. Utrustningen
är avsedd för borrning i jordlager, lösa formationer
och genom stenblock. Ett mindre kaxprov av berggrunden går också
att ta med moränborrmaskinen.
Utrustningen består aven 152 mm:s excenterborrkrona monterad på
ett 89 mm:s borrör. Bakom kronan följer kontinuerligt hopgängade
beklädnadsrör nled ytterdiametern 142 nm för att hindre borrhålsväggen
att rasa in, se fig 8. I bakre delen av kronan finns ett
25

26
Fig 8. Excenterborrutrustning
(ODEX 115) för moränborrning.
spolhuvud för bortförande av borrkax med hjälp av tryckluft. En
detaljerad beskrivning av utrustningen (ODEX 115 och ODEX 115 T)
finns i bilaga 2. Den nyare, ODEX 115 T, är den mest aktuella
utrustningen och har gängade beklädnadsrör. Funktionssättet är
däremot likartat för de båda modellerna.
Beklädnadsrören roterar ej utan följer efter borrkronan av sin
egen tyngd. Således förloras ingen effekt vid friktion mot borrhålsväggen.
Om borrningen skall fortsätta i berg borras beklädnadsröret ner
en bit i berget innan borrstängerna tas upp och en gängse stifteller
skärkrona monteras på för den fortsatta borrningen. Detta
kommer dock inte att bli aktuellt vid de planerade borrningarna
efter alluvialt guld.

Med Mobile Drill kan proven tas kontinuerligt genom att allt material,
med hjälp av lufttryck, pressas upp mellan borröret och
beklädnadsröret. I övre delen av röret blåses materialet ut och
kan där antingen samlas upp i en behållare eller också transporteras
via en slang genom en dammavskiljare innan det tas tillvara.
Vid provtagning är det viktigt att proven är representativa
för sin sektion och inte kontamineras av föregående prov i t ex
dammavskiljaren. Därför bör provtagningen ske så tidigt som möjligt
i systemet, eventuellt utan dammavskiljare om materialet är
fuktigt.
3.3
Borrningens utförande
Inom de speciella objekt där moränborrning är planerad har profiler
över ackumulationsområdena föreslagits. Detta finns i detalj
presenterat i prospekteringsrapporterna BRAP 82107 och BRAP 82110.
Hålen borras med ett inbördes avstånd på 100 meter inom profilerna.
Ett maximalt morändjup är nog 15-20 meter. Prov skall
tas kontinuerligt i tvåmeters sektioner i moränen och slutligen
skall ett kaxprov på ca 1/2 meter tas i berggrunden.
Proven skall klassas aven kvartärgeologiskt kunnig person innan
de vaskas ner till tungmineralkoncentrat. Med den ytterdiametern
på beklädnadsrören som beräkningsgrund (142 mm) kommer provmängden
att bli ca 31,7 liter per tvåmeters sektion.
Proverna bör anrikas på platsen eftersom det annars uppstår
problem med att frakta stora provvolynler i terrängen,vi1lket blir
kostsamt under sommarhalvåret. Det innebär dock att borrningen
endast kan äga rum under juni-augusti och eventuellt in i september
på grund av de klimatförhållanden,som råder i norra Norrbotten.
För anrikningen bör en motordriven vaskpanna typ Goldhound
användas (beskrivs i kap 4.2). Utrustningen är lämplig att
ha i fält. En definitiv fördel med att anrika proven på platsen
är att resultatet då erhålles direkt och eventuell förtätning går
att utföra medan borrmaskinen finns i den omedelbara närheten.
27

Borrningen och provanrikningen bör således i första hand ske under
sommarmånaderna. Men ur ekonomisk synpunkt skulle en åretruntprovtagning
allvarligt tas upp till diskussion. Fördelarna
med detta vore att utnyttja den arbetskraft och det investerade
kapital maskinerna utgör under hela året. Detta kan genomföras
genom smärre ändringar i utförandet. Proven skulle då under
vinterhalvåret kunna lastas i backar och transporteras på snöskotersläde
till landsvägen. Därifrån kan vidare transport ske
med lastbil till en lämplig lokal där materialet kan tinas upp
och vaskas med Goldhoundvaskmaskinen.
Vinterborrning bör definitivt provas under våren 1983 för att se
om det är praktiskt genomförbart. Fördelen med vinterborrning är
att borrmaskinen säkerligen har större framkomlighet i terrängen
när det översta marklagret är fruset. Kylan kan dock kanske
orsaka fastfrysning av blött material i beklädnadsrören och därigenom
öka kontaminationen av proven eller omöjliggöra borrningen.
Därför bör torra hål ,som är långt från vattendrag borras under
vinterförsöken.
Kaxproven från berggrunden skall analyseras. Proven kan även
användas vid tillverkning av slip.
3.4 Kostnad
Kostnaden för själva borrningen och transport av borrmaskinen är
ca 560 kr/tim enligt 1982 års priser för en borrskiftsmånad. Det
är dock osäkert vad det blir i kr/hål eftersom osäkerhet av
borrhastigheten för tillfället råder. För detaljerade kostnadsförslag,
se de båda objektsrapporterna BRAP 82107 och BRAP 82110.
3.5 Slutsatser och kommentarer
För utvärdering av de alluviala guldförekomsterna i Norrbotten
bör moränborrning med kaxprovtagning av berggrunden utföras.
Borrningarna skall ske med SGAB:s Mobile Drill, hammarborrmaskin,
som med sänkborrningsprincipen gör ett moränborrhål med ca 142
mm:s diameter. Den kontinuerliga provtagningen och den någorlunda
28

stora diametern gör utrustningen lämplig för ändamålet. Provvolymen
blir 31,7 liter material per 2-meters sektion, vilket är
en lämplig provtagningslängd. Kaxprov på ca 1/2 meters längd
skall tas av berggrunden och analyseras.
Utvärderingar av denna typ av fyndigheter är något nytt inom
svensk prospektering. Säkerligen kommer därför vissa ideer om
borrningarnas utförande och provtagningen att omvärderas under
projektets gång.
För att undvika kostsamma fördröjningar och efterklokhet efter
1983 års sommarprovtagningar är det viktigt att göra försök även
med vinterborrning med transport av proverna till en uppvärmd
lokal för anrikning med en Goldhound vaskpanna.
Från en profil med 25 borrhål med 15 meters djup vardera skulle
det röra sig om en transport av 25x7,5x2x31,7 kg = 11,9 ton material
( l lastbilslast) vid vinterborrning av denna profil.
Problemen med kontamination på grund av fastfrysning av material
i beklädnadsrören måste utredas genom provborrning i fält. Andra
borrningstekniska problem måste närmare utredas med borravdelningen
i Malå. Borrningsarbetet bör förutom försöken med vinterborrning
utföras under sommarmånaderna juni-augusti.
Om en guldförande horisont påträffas i borrhål i anknytning till
t ex lerskikt är seismik eller markradar två snabba geofysiska
metoder för att få veta lerskiktets utbredning. Därefter bör en
grävmaskin sättas in för en provtagning av flera kubikmeter material.
Prov av den dimensionen bör då kunna anrikas med en av de
vasknlaskiner för större volynler, beskrivna i kap 4.3.
Målet med denna typ av moränborrning och provtagning är att i
varje borrprofil kunna upprätta en vertikalskiss beskrivande
olika materialtyper samt guldinnehåll , liknande skissen i fig 9.
29

l. Tunga och stora materialtransporter blir kostsamma
2. Det direkta resultat som erhålls vid vaskning på platsen innebär
möjlighet att förtäta borrhålen medan maskinen är på platsen.
Argumenten avser i första hand provtagning med borrning. Vid
grävning av provgropar med grävmaskin kommer det att innebära
prov i storleksordningen flera kubikmeter, vilket då helt utesluter
transport av materialet några längre sträckor. Materialet
från borrningarna har en maximal kornstorlek på 1/2-1 cm.
För nedvaskning skall materialet först klassificeras av kvartärgeologiskt
kunnig person, sedan våtsiktas ner till 5 mm innan
det vaskas till tungmineralkoncentrat. En maskin,som är lämplig,
för denna vaskning är Goldhound roterande vaskpanna och användbarheten
utreds i kap 4.2. Eventuella guldnuggets,som fastnar i
siktanordningen,bör kunna observeras utan större problem.
För vaskning av de volymer det kan bli fråga om vid grävningarna
krävs en maskin med stor kapacitet och säkerhet för att tillvarata
finkornigt guld. Tre sådana vaskmaskiner typ "dredge" beskrivs
i kap 4.3. Där krävs troligen också våtsiktning före vaskningen.
Kanske till en maximal kornstorlek på 1-2 cm.
En ide som kommit fram under hösten 1982 är den av Kaarlo Palovaara
(finsk guldgrävare) föreslagna maskinen för provtagning av
moränmaterial i vatten. Iden bygger på uppsugning av material via
ett hydrauliskt styrt insugningsrör och med hjälp aven vacuumpump.
Provtagningen skulle ske från flotte på grunt vatten.
Metoden är under utvärdering på SGAB och beskrivs inte i denna
rapport.
4.2 Goldhound, roterande vaskpanna
Goldhound är i princip en stor lutande roterande vaskpanna (48­
96 cm i diameter) med räfflor i botten, se fig la. Pannan samlar
genom ett hål i mitten upp tungfraktionen av det material den
matas med. Enligt försäljarens uttalande har den högt utbyte även
då det gäller finkornigt guld, som är så vanligt i Norrbotten.
31

Vattenpumpen och rotationen av vaskpannan drivs aven liten motor
som går på 12 V DC eller 110 V AC. Maskinen saluförs av Goldhound
International Inc och enligt uppgift från Arne Björlykke, NGU,
har NGU:s erfarenheter av den varit goda.
Syftet är att använda maskinen vid såväl fält- som eventuellt
inomhusarbete vid framtagning av tungmineralkoncentrat i samband
med moränborrningarna på alluvialt guld. Justering av bl a lutningen
på pannan möjliggör vaskning och utvärdering av även andra
tungmineral såsom silver, scheelit, wolframit, platina etc. ;.:
Efter det att koncentratet framtagits med Goldhound kommer det
att handvaskas. Guld och tungmineralkoncentrat tas tillvara.
Handvaskningen beror till stor del på att andelen guld/svartsand
i koncentratet minskar med minskande kornstorlek. Se vidare kap
4.3.2.
Med tanke på att borrmaskinen inte kommer att åstadkomma mer än
ca l hål per skift (muntlig ref Roger Norman, Malå) inser man
snabbt att den maximala mängden material (vid 20 m hål) blir 317
liter per skift. Det innebär att två man med lätthet på samma tid
vaskar detta material om så skulle behövas vid eventuell driftstörning
på Goldhound-pannan. Den vanliga vaskpannan blir således
en bra reserv om något skulle trassla med Goldhounden. Goldhound
har dock den fördelen att jämförbara prov erhålles vad gäller
övrig tungmineralfraktion förutom guld.
Goldhoundpannan går bra att använda i fält långt från vattendrag
eftersom vattnet, som krävs kan återanvändas via en behållare eller
ett litet kar. Detta syns på en detaljbild av vaskpannan i
bil 3. Ett sådant kar och vatten samt sikt och vattenpump för
våtsiktning bör utan svårighet kunna transporteras ut till en
borrplats tillsammans med borrmaskinen och vattnet kan då även
användas vid eventuell handvaskning.
32

4.2. l Funktionssätt
Den stora lutande pannan, se fig la, har spiralformade räfflor i
botten. Genom att spola in vatten över räfflorna med hjälp av ett
horisontellt spridarrör när pannan roterar kommer en rörelse av
material in mot mitten att skapas samtidigt som lättare material
sköljs över räffelkanten och till pannans nedre kant. Det uppstår
alltså en separering av tungt från lätt material och den tunga
fraktionen kan fångas upp i en behållare bakom hålet i pannans
centrum.
Fig la. Goldhound roterande vaskpanna,
diameter 46 cm.
Genom att ändra pannans lutning, vattenhastigheten eller rotationshastigheten
kan olika tungfraktioner urskiljas från lättare
material. Vid utvinning av riktigt finkornigt guld (s k flour
gold) kan man enligt fabrikanten öka graden av utvinning genom
att minska vattnets ytspänning med en "wetting agent", t ex
flytande tvättmedel eller aluminiumsilikat (Alum). En mer detaljerad
figur av pannan finns i bilaga 3.
33

4.2.2 Prestanda
En av storlekarna (18 tum diameter och 12 V bilbatteri som drivkälla)
är intressant, för SGAB. Denna utrustning har använts av
NGU med positiva erfarenheter. I prospekt från Goldhound International
Inc anges en kapacitet på 23-46 kg/timme för svartsand men
kapaciteten verkar variera med hur bra man ställt in lutningen
m m. Kapaciteten ökar 2-5 gånger när man kör lätt sand-grusmaterial
i stället.
I tabell 2 finns utrett hur stor utvinningsgraden är för guldet
vid olika storlekar på guldkornen.
Guldkornens % utvinnings- Slutlig renhet
storlek effektivitet (delar Au till
(mm) delar svartsand)
1,25 - 0,6 90-95 10/1 - l/l
0,6 - 0,3 90 l/l - 1/10
0,3 - O, l 80-90 1/10 - l/50
< O, l 30-80 l/50 - 1/500
Tabell 2. Utvinningsgrad av guld med Goldhound vaskpanna.
(Från Goldhound International Inc.)
Tabellen visar att utvinningsgraden är relativt hög ända ner till
0,1 mm:s partikelstorlek. Utvinningsgraden minskar då betydligt
samtidigt som mängden svartsand i det utvunna guldet ökar kraftigt.
Handvaskning måste därför användas efter maskinvaskningen. I
det i Norrbotten vanliga kornstorleksintervallet 0,1-0,5 mm
verkar dock maskinen ha bra prestanda. Även om det är sannolikt
att man vaskar ikapp med maskinen med hjälp aven handvaskpanna
torde den ge en mer jämförbar tungmineralfraktion när många prov
skall jämföras. Reproducerbara resultat bör således kunna uppnås.
34

maskinens huvudsakliga användning bör vara att vaska volymbestämda
prov, dvs prov som exempelvis är lastade i plastbackar,
innebär det bara att provbacken skall stå under vattenytan och
maskinens vatteninsug måste vara nedsänkt i vattnet. Ett direkt
krav blir då att maskinen måste stå i vattenbrynet, i en bäck
eller sjö, så inte en extra vattentillförsel måste ske.
Maskinen består i stort sett av vattenpump, suganordning och
vaskränna. Vattenpumpen drivs aven liten bensinmotor på vanligen
1-16 hk. Pumpen som är en tryckpump av höghastighetstyp (centrifugalprincipen)
skickar vatten via en högtrycksslang till suganordningen.
Denna anordning bygger på Venturis hydromekaniska princip, att
skapa tillräckligt undertryck i övre delen av sugslangen för att en
uppsugning av vatten, grus och sand skall ske vid slangens nedre
del. Sugslangen har en svagt ökande diameter uppåt för att inte
stocka igen. Det sonl anges som "dimensionen" av fabrikanten avser
inte slangens nedre diameter och därmed insuget materials maximidiameter,
som man först kan tro, utan dimensionen på övre delen av
slangen där den levererar materialet in till vaskrännan.
Det finns två typer av suganordning, suction nozzle (fig 11) och
power-jet (fig 12). Den modernare power-jetanordningen kan enligt
litteraturen (Thornton, 1979) skapa mer undertryck i sugslangen
och därmed ge en större kapacitet åt maskinen som helhet. Vaskrännans
funktion är lika för de båda typerna av suganordning.
Vaskrännan består schematiskt aven sönderdelarbox där hopkittade
klumpar slås isär samt själva vaskrännan där den tunga fraktionen
fastnar bakom tvärstående räfflor. Dessa ligger an mot en gummiplatta
i botten av rännan. På vägen fram till räfflorna stöter
materialet på ett klassificeringsgaller som förmår större partiklar
att studsa upp och följa med den kraftigare vattenströmmen
över de första räfflorna. Detta är till för att hindra igenstockning
av materialet framför räfflornas början. Se skissen i fig
13.
36

4.3.2 Prestanda
Tre nlaskiner av IItriple-sluice ll -typ har speciellt studerats för
ändamålet. Alla tre har suction-jet-principen som grund för att
suga upp materialet. Maskinerna hör till de större typerna beskrivna
i en katalog från Keene Engineering Inc. Utdrag ur katalogen
finns i bil 4. De tre typerna har prestanda enligt tabell
3.
Modell 4738 5538 6018 E
(4 tum) (5 tum) (6 tum)
Dimension in till vaskrännan
cm l 0,2 12,7 15,2
Motorstyrka hk 8 8 18
Pumpkapacitet (vatten)
l/min 1500 1500 2460
Material kapacitet
(idealt) m
3 /tim 12 16 30
Bränslekonsumtion l/tinl l ,9 l , 9 5,7
Sugslangens längd m 4,6 4,6 4,6
Mittrännans bredd x
l ängd cm 36x122 36x122 56x122
Sidorännorna s
bredd x längd cm 27x122 27x122 41x183
Totalvikt kg 103 114 306
Tabell 3. Prestanda för 3 st IItriple-sluice ll vaskmaskiner,.
enligt Keen Eng., Cal., USA 1982.
Samtliga maskiner levereras med flyttankar. De är isärtagningsbara
och är därför lätta att transportera.
4.3.3 Erfarenheter av SGU:s vaskmaskin (delvis efter
J Bergström)
Vid geokemisk tungmineralprovtagning har under delar av 1970talet
en liten vaskmaskin byggd i Malå, använts av SGU-Luleå.
Modellen kommer från Californien och maskinen är en "suc tionnozzlell-typ
liknande den i fig la, dock med mycket kort ränna
39

och liten kapacitet. Maskinen användes för att på platsen anrika
lO liters moränprover tagna ur vägskärningar m m. Proven våtsiktades
till 5 mm kornstorlek och prov slogs ihop till en volym
av 50 liter innan de vaskades igenom maskinen. Vid denna provtagning
var man också intresserad av andra, lättare, mineral än
guld. Anrikningen av dessa mineral skedde under en okontrollerad
process.
Inom projektet IIGuld i NorrbottenII testades SGU-maskinen sommaren
1982 på två platser i Gällivareområdet där det fanns alluvialt
guld. Guld fastnade i rännan, men det fanns nästan lika mycket i
det material, som passerade rännan. Intrycket var att rännan var
för kort och pumpens kapacitet för liten. Maskinen är därför
olämplig för utvärdering av guld i större provvolymer. Med allt
II run djobb ll , som krävdes, gick det smidigt och lätt för tre personer
att vaska ikapp med maskinen.
Vid ett försök med maskinvaskning av 20 st 1/2-1 mm:s blyflagor i
en hink med 10 liter sand, visade det sig att 14 st fastnade
bakom räfflorna i maskinen medan 6 st åkte rakt igenom. Detta utbyte
är alldeles för litet och vaskmaskinen måste därmed anses
som undermålig för guldvaskning. Eventuellt klarar maskinen att
behålla nuggets över 5 nlm men sådana är mycket!',säll'synta i Norrbotten
från vad vi vet idag.
4.4 Kostnader för vaskmaskiner
Inköpskostnaden för en l8-tums Goldhound roterande vaskpanna med
12-volts batteridrift har erhållits från Goldhound International
Inc. Priset är drygt 6 000 SvKr enligt dollarkurs den 24 nov 1982
och inkluderar då flygfrakt till Luleå samt fraktförsäkring.
Något liknande specifierat pris har ej erhållits från Keene Engineering
Inc men priset i dollar enligt katalog 1982-03-15 är
enligt följande:
40

Modell Dollar SvKr enl $1 = 7,58 SvKr
4738 (4 tum) l 595 12 090
5538 (5 tum) l 695 12 848
6018 (6 tum) 3 995 30 282
Dessa priser är inte dagsfärska och inkluderar ej frakt eller
fraktförsäkring.
Vad beträffar övriga kostnader för t ex personal, transport och
drivmedel m m hänvisas till de objektrapporter över Idivuoma och
Ängesån-Ullatti där utrustningen är tänkt att användas.
4.5 Personalbehov och transport
Både vaskmaskin och Goldhound-panna bör som tidigare nämnts
användas ute i fält i nära anknytning till provtagningen. Vid
eventuell vinterborrning kan det dock bli aktuellt att transportera
proven till Goldhounden i stället för tvärtom.
För fältbruk är Goldhound-pannan väl lämpad,eftersom den kan arbeta
med samma vatten flera varv. Maskinen är också lätt att
transportera till en borrplats eftersom den är isärtagbar. Vad
som däremot tillkommer är en vattenbehållare och ett kar,som
måste transporteras ut tillsammans med borrmaskinen, vilket
inte bör innebära några större problem.
1-2 man bör i samband med moränborrning assistera vid provtagningen
samt klassificering och utvaskning av proven med en
Goldhound.
De vaskmaskiner,som studerats i kap 4.3,är isärtagbara i mindre
delar. Enligt de mått,som erhållits från fabrikanten, kan en
maskin transporteras på en släpvagn eller t ex WV-pickup utan att
plockas isär fullständigt. En sådan maskin kräver sannolikt två
personers arbetsinsats vid vaskning av större prov i storleksordningen
en till flera kubikmeter.
41

4.6 Slutsatser och kommentarer
Provtagning av guldförande moräner med moränborrning är föreslaget
inom projektet IIGuld i Norrbotten" . De provtagna volymerna
som blir 31,7 liter per 2-meters sektion bör efter klassificering
och våtsiktning vaskas ner till tungmineralkoncentrat i fält.
Detta bör ske med en Goldhound roterande vaskpanna och en liten
vattenbehållare samt ett vattenkar. Utrustningen kan troligen
utan problem fraktas till platsen i samband med borrutrustningen.
Under försök med vinterborrning blir det nödvändigt att frakta
proven till en uppvärmd lokal där klassificering, siktning och
vaskning kan ske.
Eftersom Goldhound-vaskmaskinen är billig (6 000 SvKr) bör den
inköpas till det ovan nämnda syftet. Ytterligare motiv för detta
är att tungmineralfraktionerna i olika prov blir mer jämförbara
än om de vaskas fram för hand. Maskinen kan dessutom användas vid
separering av andra tunga mineral som t ex silver, wolframit,
scheelit, platina m fl.
Om Goldhoundpannan av någon anledning skulle vara för långsam
eller trassla så finns alltid reservutvägen att handvaska materialet
från borrningarna.
Materialet måste klassificeras aven kvartärgeologiskt kunnig
person innan det siktas och vaskas.
Av de tre vaskmaskiner, som studerats för större volymer, måste
den i mellanstorleken (5 tum) anses vara mest lämpad för vaskning
av större volymer provtagna med t ex grävskopa. Detta grundar sig
på att den inte är för tung och klumpig att använda vid strandkanten
i en bäck eller sjö. Enligt fabrikanten var det svårt att
arbeta annat än med en flytande maskin då det gällde de större
dimensionerna.
Kapaciteten och vaskrännornas längd anses dock tillräckliga hos 5
tums maskinen. Oviljan att satsa på den största maskinen grundar
sig främst på att den har en kapacitet, som långt överstiger
42

Vaskningen skall ske i en Goldhound, batteridriven, roterande,
vaskpanna. Under sommarmånaderna skall denna användas i fält på
borrplatsen medan den vid föreslagna provborrningar under våren
1983 skall användas inomhus. Proven skall då transporteras till
platsen för vaskningen.
För moränborrningarnas detaljerade utförande, antalet hål, totalkostnad
etc hänvisas till de båda prospekteringsrapporterna :\
BRAP 82107 och BRAP 821l0,som i detalj behandlar de aktuella områdena.
Vid guldanomalt positiva resultat från borrningarna bör en grundlig
haltbestämning utföras med hjälp av grävmaskin och vaskmaskin
för större volymer. Vaskmaskinen bör då vara av dredge-typ i
mellanstorleken (5 tum) av de maskiner, som är studerade i kap 4.3.
Inköp aven sådan bör dock dröja tills andra ideer på vaskanordning
utvärderats.
Den ovan beskrivna arbetsgången för prospektering efter och utvärdering
av alluvialt guld i Norrbotten kan i korthet sammanfattas
i ett flödesschema enligt fig 14. Schemat skall ses som
ett preliminärt förslag eftersom endast de tre övre rutornas
funktion har utvärderats i skrivande stund.
De kvartärgeologi ska och mineralogiska arbetena är av stor vikt
och bör utföras parallellt med hela prospekteringsinsatsen.
44

6
DI SKUSS lON
Det goda resultatet från handvaskningen i Norrbotten 1982 tyder
på att vaskpannan är ett överlägset redskap i sökandet efter
alluvialt guld. Vaskning är en billig metod med omedelbart resultat.
En snabb och förhastad slutsats är då att geokemisk provtagning
och analysering är onödig vid prospektering efter alluvialt
guld.
Så är emellertid ej fallet. På vissa ställen kan man helt enkelt
inte få tag i bra material i bäckarna. Vaskresultatet blir då
knappt någon tungmineralfraktion alls och absolut inte ett guldkorn.
Trots detta kan området vara guldanomalt.
Under sommaren 1982 gjordes uppföljning med vaskning av ett flertal
guldanonlala, geokemiska bäcknlosseanomalier i norra Norrbotten.
Detta resulterade ofta i överensstämmelse mellan vaskningen och
den geokemiska metoden men vid minst två tillfällen var bäckmossemetoden
överlägsen vaskpannan. En samtolkning av t ex bäckmosseprover
och vaskprover anses därför som betydelsefull.
Vid anrikningen av alluvialt guld i Norrbotten har inlandsisen
spelat en stor roll tillsammans med de isälvssystemm, som då
vaskade och sorterade materialet. Delar av de existerande guldanrikningarna
har observerats vid vaskningen 1982, men guldkornen
har genomgående varit små till storleken. Att större guldkoncentrationer
kommer att hittas i Norrbotten de närmaste åren, anses
som självklart. Detta innebär dock inte att det kommer att röra
sig om större korn (nuggets). Vad som anses troligare är att guldet
är finkornigt men att antalet korn är stort. Enligt den
finske guldvaskaren Karlo Palovaara är det mesta av Finlands guld
mycket finkornigt och nuggets är sällsynta.
Utvecklingen av nya metoder för tillvaratagande av finkornigt
guld bör ske. Detta kan bli en förutsättning för att göra fynden
ekonomiskt lönsamma.
46

BORRUTRUSTNING FöR MORÄNBORRNING
ODEX 115
Excenterutrustning
för jordborrning
medCOP4
Beskrivning
Excenterutrustningens utseende framgår
av fig 2. Den är avsedd för borrning i jord·
lager, lösa formationer och även genom
stenblock. Den utgöres aven COP 4 sänk·
borrmaskin som utrustats med förlängd
kronhylsa, best.nr 3161 0992 och excen·
terborrkrona, bestående av styrning, rym·
mare och pilotkrona. Vidare ingår styrhyl·
sa och borrör, allt inuti kontinuerligt hop·
svetsade foderrör, som hindrar hålväggar·
na att rasa, samt spolhuvud för bortföran·
de av borrkaxet. Foderrören roterar icke
utan följer efter rymmaren i stort sett av
sin egen tyngd. Innerutrustningen däre·
mot bör rotera med max 40 varv per mi·
nut. Vid större håldjup, då foderrören kan
gå trögare, tvingas de nedåt med hjälp av
styrningen som slår på den invändiga slag·
skon i kronrörets främre del. Fig 1.
Tack vare att utrustningen är uppbyggd
kring sänkborrmaskin COP 4 och foder·
röret icke kräver någon rotation uppnås
hög borrsjunkning, som icke avtar nämn·
värt vid större håldjup. Borrningar till
50 m djup i jord och lera har utförts utan
svårigheter.
Spolluften bär borrkax och jord uppåt
mellan innerutrustning och foderrör och
ut genom en 2 1/2 " slang ansluten till
spolhuvudet som avslutar foderröret. Med
hjälp av pilotkrona och rymmare borras
vid högerrotation ett 152 mm (6") hål
för foderröret, som har en utvändig dia·
meter av max 142 mm. Detta hål kan
borras ned i fast berg någon meter för för·
ankring av foderröret. Excenterborrkro·
nan tages därefter upp genom foderröret
sedan rymmaren fällts in genom ett halvt
varvs rotation åt vänster. Borrning i berg
fortsätter därefter med standardkrona med
max 115 mm diam (4 1/2 "). Som foder·
rör användes standard handelsrör av god
svetsbarhet (SI S 1300) med mellan 128
och 130 mm invändig och max 142 mm
utvändig diameter. Motsvarande gods·
tjocklek av 5-6 mm kräves för att rören
skall motstå deformation och kunna svet·
sas till fullgod styrka. Rören måste även
ha god rundhet för att styrningen skall
kunna passera utan svårigheter.
Fig. 1
Användning
Metoden lämpar sig för
bru nnsborrning
injekteringsborrni ng
förankringsborrning
vägbanksborrning för rör· och kabel·
dragning under väg· och järnvägsbank-ar
och liknande arbetsuppgifter
borrning för pålning
Borriggar
Atlas Copcos borriggar ROC 601 resp.
Aquadrill 441/461 har som standard all
den utrustning som krävs för denna borr·
metod. Mobil drill B40 och B30 kan även·
ledes förses med sådan utrustning i form
av tilläggssats.
Bilaga 2:1
Sv-12118b
Nov. 1974
Ersätter Sv-12118a
Skarvning
Flik
RO 11
Utrustningen sammanfogas enligt fig. 2.
Förutom kronröret väljs ett foderrör av
samma längd som borröret. På detta sätt
kommer alla komponenter i rätt läge till
varandra. Utrustningen placeras i lyftoket,
lyfts på plats och gängas ihop med vrid·
motorn. Kronröret hopsvetsas med foder·
röret.
Skarvning sker i fortsättningen med borr·
rör och foderrör av samma längd. Den till·
går. så, att borröret gängas av från vrid·
motorn, spolhuvudet lyfts av, varefter ett
nytt foderrör med borrör inuti placeras i
lyftoket, spolhuvudet sättes på och hela
paketet lyftes på plats, varefter innerutrustningen
gängas ihop, foderröret fixeras
i rätt position och svetsas ihop med föregående
rör.
Spolning
Vid borrning i sådana formationer. som
denna metod är avsedd för, näml igen jord,
grus, lera, kvicksand och genom stenblock
är spolning och kaxtransport kritiska. Ge·
nerellt ger skumspolning bästa resultat.
Den erhålls genom tillsats aven utspädd
lösning av Atlas Copcos skummedel
DFA 51 i drivluften för sänkborrmaskinen.
Svetsning
Svetsningen måste vara av hög kvalitet
och utföras med omsorg. Fasmaskin och
och svetsfixtur måste användas. Den ena
röränden skall vara fasad till 60° och avståndet
mellan rören 1-2 mm vid svetsning,
se fig. 2 a.
Se till, att ingen svetsvalk uppstår på rö·
rets insida. vilket skulle försvåra upptag·
ningen av innerutrustningen. Den utvän·
diga svetsvalken slipas bort för att underlätta
neddrivningen av foderrören. Slipa
på svetsen i rörets längdriktning.

ODEX 115 T Jordborrning
Benämning
1. Spoltluvud 076mm
089mm
2. Rörböj för 2 W' slang
3. Adapterhylsa
4. Borrör (API 2 3/S" Reg.)
o 76 mm, längd 1500 mm
076 mm, längd 3000 mm
o 89 mm, längd 3000 mm
089 mm, längd 2000 mm
5. Foderrör, gängade
längd 1500 mm
3000 mm
6. Vinghylsa diam. 127 mm
7. Sänkborrmaskin
8. Kronrör
Bilaga 2:2
Beställningsnr.
7989-1680
7989-1679
7982-0001
7989-1658
8393-0702-09
8393-0701 -00
8393-0703-08
3702-0044-00
8393-8178-07
8393-8178-15
7989-1627
3702-0122
Följande foderrör och borrör skall ha samma längd.
9. Styrning för COP 4
för COP 42
10. Rymmare diameter 152 mm 6"
11. Pilotborrkrona diameter 110 mm
12. Injekteringshuvud
Nycklar för
Vinghylsa
Pilotborrkrona
Adapterhylsa, Injekteringshuvud
7989-1614
7989-1616
7588-0652-40
7588-0610-40
7989-1657
795-1495
795-1415
795-1445