Ryg sektionen, Ortopedkliniken Ryggsektionen, Ortopedkliniken ...

Instabila Cervikala Skador (traumatiska)
Bengt Lind
Etiologi: Ca 50 % trafikolyckor, 30 %
fallolyckor och 20 % annan olycka.
Naturalförlopp: Obehandlade eller
”missade” instabila skador risker att icke läka
och medföra neurologisk skada, deformitet
samt kronisk smärta.
Indikation behandling: Samtliga skador
som bedömts som instabila.
Behandlingsmål: Tidig diagnos för att
undvika neurologisk skada. Därefter tidig
reposition (vid behov), samt fixation och
mobilisering för att: underlätta läkning av
skadan undvika ytterligare ev neurologisk
skada samt förhindra framtida deformitet
och smärta.
Icke-kirurgisk behandling: Vissa icke
dislocerade skador där man bedömer att
risken för ökad dislokation är liten kan
behandlas med ”stel” halskrage ex:
odislocerad Hangmans fraktur (Effendi I )
(Effendi et al 1981), flexion-kompressions
skador grad 1 och 2 (Allen et al 1982),
Atlasring fraktur (1 och 2 frakturlinjer).
Haloväst behandling: De flesta
instabila skadorna reponeras vid behov med
halosträck i < 1 dygn. Därefter haloväst och
mobilisering. Behandlingstid vanligen 8
veckor. Undantag är densfrakturer typ II
(Anderson et al 1974), dislokationer utan
frakturer (distraktion-flexion och vissa
distraktion-extension skador), samt
komplexa frakturer, dvs instabila skador på
flera intilliggande segment som behandlas 3
månader.
Öppen kirurgisk behandling: Primärt:
Skador på patienter som ej lämpar sig för
haloväst behandling (ex senil demens,
kroniska etylbesvär), distraktion-flexions
skador grad 2 och 3 (Allen 1982) som ej gått
att reponera slutet, facettfrakturer med
kvarstående nervrotspåverkan samt patienter
med progredierande neurologi. Vid vissa
andra skador övervägs primär kirurgi som:
Bechterew-frakturer och kompressionflexions
skador grad 4-5 med kvarstående
dislokation efter sträck och med tetrapares.
Sekundärt: Pseudoarthros efter eller
komplikation under haloväst behandling.
Resultat: Haloväst: c:a 90 % läker utan
någon allvarlig komplikation(Lind et al
1988), Bucholz et al 1989, Ersmark et al
1990) inkluderat densfrakturer typ II.
(Halldin et al 1996, Stoney et al 1998).
Kirurgi: 98 % (n=51) med facettluxation med
eller utan facettfraktur som opererats med
öppen bakre kirurgi läkte i en retrospektiv
studie (Shapiro et al, 1999). I en annan
retrospektiv studie med främre fusion och
plattfixation, där 79 % kontrollerats > 10 år,
läkte 98 % (n=79) och man fann ingen
korrelation mellan outcome och tid för
kirurgi (Blauth et al, 1996). Goffin hade en
100 %-ig läkning på 25 patienter följda > 5
år och rapporterade få komplikationer
(Goffin et al, 1995). Få patienter uppger
någon behandlingskrävande smärta efter en
läkt traumatisk nackskada, oavsett typ av
behandling. Undantaget är patienter med
nackdistorsion, som i varierande grad kan ha
smärta > 1 år. Flertalet patienter återgår till
fullt arbete. Det vanligaste kvarstående
besväret är stelhet i nacken. Endast ca 15 %
har bestående neurologisk skada som kan
påverka funktionen på arbetet eller i hemmet
(Lind et al, 1988).
Komplikationer: Det är mycket ovanligt
med en neurologisk komplikation efter det
att diagnosen ställts.
Cost-effectiveness: Det saknas studier.
19