HILMA AF KLINT EVA LANGE - Södertälje kommun

EVA 

LANGE 

HILMA 

AF KLINT 

Södertälje konsthall 1 september – 28 oktober 2012

Omslagsfoton: Hilma af Klint, Svanen nr 9. Grupp 9, Serie SUW. Oktober 1914-mars 1915. 150 x 150 cm. Foto: Thomas Stjernquist 

Eva Lange, Örat. Foto: Viktoria Spasova Ahlenius 

HILMA 

AF KLINT 

– måleri 

EVA 

LANGE 

– skulptur 

SÖDERTÄLJE KONSTHALL 

1 september – 28 oktober 2012

Det är med stor glädje vi presenterar höstens första utställning i 

Södertälje Konsthall: målningar av Hilma af Klint (1862-1944) och skulpturer 

av Eva Lange (f 1935). En pionjär inom abstrakt måleri från förra sekelskiftet 

möter en av vår tids mästare i att renodla den skulpturala formen. 

Våra trogna utställningsbesökare minns kanske separatutställningen med 

Hilma af Klint 1998 i konsthallen. Tolv år tidigare hade hennes verk uppmärksammats 

internationellt i utställningen The Spiritual in Art – Abstract Painting 

1890-1985 i Los Angeles County Museum of Art. Hilma af Klint var då helt 

okänd och hennes abstrakta verk visades för första gången 42 år efter hennes 

död. Hon är idag utnämnd till den abstrakta konstens moder och de fyra 

manliga abstrakta pionjärerna: Wassily Kandinsky, Piet Mondrian, Kazimir 

Malevich och František Kupka har fått maka något på sig på den konsthistoriska 

scenen! 

Eva Lange har från unga år arbetat med skulpturens form och uttryck. Hon 

har varit yrkesverksam i 48 år och har genomfört ett stort antal utställningar 

i Sverige och utlandet. Eva Lange har även lång erfarenhet av att undervisa i 

skulptur. Sedan 1998 är hon ledamot av Kungliga Konstakademien. Hennes 

sökande efter formens fulländning har gått från upptäckter av andra kulturers 

uttryck till att finna sitt eget genom utforskning av naturen. Eva Langes 

signum är hennes stora volymer med former av bland annat tulpanen, vallmon 

och stjälken utförda i vit gips. I hennes skapande av form spelar ljuset en viktig 

roll. Det skärper vitheten i skulpturernas yta och fördjupar skuggan: från de 

ljusaste dagrar till den mörkaste skugga. 

I utställningen möts två formvärldar med olika konstnärliga utgångspunkter; 

i fem målningar ur sviten Svanen och i hela Eros-seriens åtta verk, får vi en 

inblick i Hilma af Klints esoteriska värld. Höga mästare på det astrala planet 

önskade, enligt konstnären, kommunicera via henne med mänskligheten. 

Eva Lange visar dels skulpturer som har förankring i den botaniska formvärlden, 

dels skulpturer där människokroppen är formkällan, exempelvis i 

serien Örat. Vi får även stifta bekantskap med nya verk som Anello Grande från 

2011, en universell form. 

Målningar med budskap om andlig helhet och skulpturer med förnimmelser 

om jordiska former förenas i rummet – i ett gemensamt ljus. 

Vi vill rikta ett mycket varmt tack till konstnären Eva Lange som generöst 

delat med sig av sin tid och som med sin humor har förgyllt stunderna i vårt 

arbete. Ett mycket varmt tack riktar vi även till Stiftelsen Hilma af Klints 

Verk och då speciellt till Ulf Wagner som med sitt engagemang varit viktig för 

utställningens tillblivelse. Tack! 

Välkomna! 

Maarit Nilsson Polet 

Intendent/konstpedagog, Södertälje konsthall 

Det stora uppdraget 

Ulf Wagner 

4 5 

I början av 1900-talet 

ifrågasattes den bestående föreställningen 

att konsten, och 

framförallt måleriet, genom 

att så troget som möjligt efterhärma 

verkligheten, gav en bild 

av hur världen var beskaffad. 

Var konstens uppgift verkligen 

att avbilda, att illusoriskt återge 

det som visar sig för oss som ett 

flyktigt synintryck? Kameran och 

filmen hade till stor del övertagit 

konstens dokumenterande 

uppgift, och många konstnärer 

ansåg dessutom att den naturalistiska 

framställningen begränsade 

deras möjligheter att återge såväl 

yttre som inre erfarenheter på ett 

trovärdigt sätt. 

Den nya tiden krävde att de 

gamla imiterande konstformerna, 

som enbart avbildade ett synintryck 

förkastades, för att istället Hilma af Klint från studietiden i Stockholm 

ersättas av ett autentiskt och mer 

omfattande förhållningssätt till världen. Många konstnärer sökte i högre grad förbinda 

konsten med livet, uppenbara en lyhördhet för det inre livets krav och skapa en direkthet 

i uttrycket. Den individuella friheten kom i centrum på ett helt annat sätt än tidigare, 

och tog med nödvändighet sin utgångspunkt i den egna personliga erfarenheten. 

Hilma af Klint och hennes samtid 

Det är nu redan en del av konsthistorien att Hilma af Klint (1862-1944) uppmärksammades 

42 år efter sin död på utställningen The Spiritual in Art – Abstract Painting 

1890 – 1985, som visades på Los Angeles County Museum of Art 1986. Tidigare hade 

den abstrakta konsten i många årtionden ansetts ha haft fyra kraftfulla pionjärer eller 

fäder; Wassily Kandinsky, Kazimir Malevich, Piet Mondrian och František Kupka. 

Denna utställning ledde till ett sensationellt internationellt genombrott för den svenska 

konstnären och gav för första gången modernismen en kraftfull kvinnlig frontfigur. 

Den abstrakta konstens moder hade äntligen anlänt. 

Frågan om det abstrakta verkets mening var en av de stora frågorna för de konstnärer 

som i början av 1900-talet sökte sig bort från den föreställande konsten. När 

referenserna till den synliga världen upplöstes var risken stor att även verkets innehåll 

suddades ut. Risken var överhängande att när de föreställande formerna upplöstes

återstod bara linjer, former och färger som ändade i en tom ornamentik. Men ändå 

valde några konstnärer att ta det avgörande språnget och lossa förtöjningarna till den 

fysiska världen och bege sig ut på klarare, men även djupare vatten. Många konstnärer 

drogs även till olika esoteriska riktningar som hade den gemensamma nämnaren att de 

ville uppenbara det som fanns bortom den fysiska världens begränsningar. Ofta var 

dessa hemliga läror och fördolda kunskaper knutna till slutna sällskap. 

Det andliga i konsten 

Ur en aspekt kan Hilma af Klints konstnärskap emellertid sägas vara ett parallellspår 

till den tidiga modernismen, för redan i mitten av 1900-talets första decennium, fem 

år innan Wassily Kandinsky (1866 – 1944) 1911 skapar sin första abstrakta målning, 

börjar Hilma af Klint med förarbetet till det som hon själv kallade huvudverket: 193 

målningar som gavs namnet Målningarna till Templet. Helt ovetande om sina abstrakta 

manliga kollegor kom hon fram till ett liknande, icke föreställande formspråk. Men 

hennes väg dit var helt annorlunda. 

I sin bok Om det andliga i konsten som utgavs 1911, beskriver Kandinsky hur en 

yttre avbildning kan ersättas av konstnärens inre strävan och skapa ett nytt innehåll 

där färgen i första hand uppfattas som ett medel att direkt påverka själen. Och att det 

är ur denna inre strävan som en ny formvärld kan uppstå. Det gäller för den moderna 

konstnären att skola sin upplevelseförmåga, och bli uppmärksam på helt nya inre 

själsliga kvalitéer. Denna inre andliga verklighet, som ligger bortom de kroppsliga 

formerna, kan vi förnimma genom att ”objektivera” vår upplevelse, och så småningom 

översätta, låta den bli till färg och form. 

Det finns en tydlig gemensam bakomliggande intention hos dessa abstrakta avantgardepionjärer 

att visualisera, uppenbara det som de redan vet existerar, men som 

inte kan upplevas genom våra yttre sinnen. Gemensamt är även att de valde en intellektuell, 

tankemässig väg. De var samtliga delaktiga i den moderna konstens framväxt, 

upplevde sig som förespråkare för en ny tid, med en radikalt ny inställning både till det 

konstnärliga skapandet och till livet, och framförallt tog de intryck av, och deltog och 

påverkade den moderna konstens utveckling. 

Hilma af Klint hade en helt annan utgångspunkt. Hon var ett med sin vision och 

såg sig själv som ett redskap för en andlig värld. Från 1906 fram till sin död 1944, 

kommer hon att skapa drygt 1000 verk. Ett återkommande tema i hennes anteckningsböcker, 

totalt många tusen sidor, är uppgiften att delge mänskligheten nya sanningar 

som förmedlats till henne från denna värld. Hennes bilder skapades i hemlighet 

och hade därför inget samtida inflytande på hennes egen samtid. 

Vägen in i det esoteriska 

Många av den abstrakta konstens pionjärer ansåg att genomträngandet av den synliga 

verkligheten var förutsättningen för utvecklandet av den abstrakta konsten. Även 

Hilma af Klint kommer fram till ett liknande formspråk som sina samtida manliga 

kollegor, men medan de beskriver en andlig verklighet till stor del från ett ”utifrån” 

perspektiv, beskriver hon ett innehåll ur en delaktighet från ett ”inifrånperspektiv” 

och hennes väg in i en andlig verklighet blir därmed en helt annan. 

Hilma af Klint hade redan som barn ett stort naturintresse och detta bidrog helt 

säkert till att hon började intressera sig för konstnärliga uttryck och ledde även till att 

hon började studera vid Tekniska Skolan, nuvarande Konstfack. Hennes religiösa intresse 

uppstod i samband med systerns Hermines död 1880 och i samband med detta 

vaknade även hennes intresse för spiritismen. 

1882 började hon sina studier vid Konstakademiens läroverk och utmärkte sig 

som en ambitiös elev. Här mötte hon också akademikamraten Anna Cassel för första 

gången och deras vänskap skulle komma att bestå livet ut. Hilma af Klints ockulta 

intresse hade vaknat redan under tonåren. 1879-1882 deltog hon i spiritistiska seanser 

som hade en stark kristen förankring. Teosofin utvecklades ur spiritismen som hade 

växt fram i USA på 1850-talet, och spridits vidare till först England och Frankrike och 

så småningom till Sverige. Hilma af Klint drogs med in i den nya rörelsen och kunde 

nu förena de översinnliga förmågor som alltmer gav sig till känna för henne med intresset 

för teosofi. 

Vid ingången till det nya århundradet ägnade sig Hilma af Klint åt porträttmåleri 

i vilket hon följde samtidens ideal utan att nämnvärt sticka ut. I både porträtten och i 

sitt landskapsmåleri behärskar hon tekniken och arbetar med beslutsamma penseldrag 

utifrån en behärskad färgskala. 

Gruppen De Fem 

Många av anteckningsböckerna beskriver vad som skedde under de spiritistiska seanserna. 

Tillsammans med Anna Cassel och ytterligare tre kvinnor bildar de en grupp, 

De Fem, som höll regelbundna möten. 

Sammankomsterna inleddes med att man läste ur bibeln för att sedan övergå till att 

komma i kontakt med en översinnlig värld. Under den första tiden skedde oftast detta 

genom att en av medlemmarna i gruppen, Sigrid, som tycktes ha starkast medial förmåga, 

föll i trance eller sov, och efteråt vidarebefordrade budskap från ledare från den 

andra sidan. De tidiga anteckningsböckerna är fyllda med dessa budskap som förmedlades 

till gruppen. Denna typ av seanser var inte ovanliga i konstnärskretsar. 

Hilma af Klint arbetar också med automatiska eller spiritistiska teckningar och försätter 

sig i ett medvetet medialt tillstånd och gör sig mottaglig för meddelanden från ett 

antal andliga ledare, De Höga och deras bundsförvanter. Under arbetets gång råddes 

konstnären av De Höga att inte visa verken för utomstående. 

Det var viktigt för henne, för att undvika ensidigheter, att dela upp sin tid mellan 

det yttre livets krav och det inre mediala arbetet. Medlemmarna i De Fem tycks ha varit 

väl medvetna om de faror som var förknippade med dessa seanser, och så småningom 

blir Hilma af Klint den som hamnar i förgrunden och de övriga träder tillbaka. 

Målet för seansernas övningar tycks ha varit att göra deltagarna mottagliga för 

kontakter med en översinnlig värld genom en förhöjd närvaro. Det var framförallt tre 

andliga väsen som gjorde sig hörda och gav instruktioner och meddelanden till gruppen; 

Gregor, Clemens och Amaliel. Målet var att kvinnorna på längre sikt, med ett 

fullt dagsmedvetande, skulle kunna utföra mästarnas eller olika gurus önskemål. De 

automatiska teckningarna kan ses som ouvertyren till det som skall komma. Hilma af 

Klint hade visat att hon var mogen uppgiften att etablera en kontakt med sina andliga 

ledare.

Dualtanken 

Urkaos nr 2. 

Grupp 1, Serie WU/Rosen. 

190 . Olja. 50 x 3 cm 

I de anteckningar som De Fem för är det ett tema som ständigt återkommer: föreställningen 

om dualen. Hilma af Klint får veta att hon skall förmedla dualtanken till 

mänskligheten, vilket innebär att människan, man som kvinna, måste nå förståelse om 

sitt komplement, eller sin halvpart. I en av dagböckerna skriver hon: 

I begynnelsen skapade urkraften Gud Allsmäktig man och kvinna 

och man gingo således i varandras omedelbara närhet, därför att de 

ägde en gemensam ande, kunde de icke leva åtskilda. Varje urtyp är 

således tvåfaldig till sin innebörd. Oberoende är således varken man 

eller kvinna av varandra, mångfalden inom universum står under en 

gemensam styrelseform. 

Denna uppgift, att förmedla dualtanken till människorna, tar hon på stort allvar och 

den kommer att vara den övergripande uppgift som sysselsätter henne fram till hennes 

död 1944. Det är nödvändigt att söka sin rätta halvpart eftersom vi annars tenderar 

att bli ofullgångna individer. 

Just denna drivkraft att hitta sin dualhälft visar sig också i spänningen mellan 

könen. Det manliga och det kvinnliga är grunden och för skapandet, den viktigaste 

drivkraften, och det är denna tematik som är utgångspunkten i hennes konstnärskap. 

Hilma af Klint lyfter fram det kvinnliga skapandet, vilket var en radikal tanke vid 

denna tid; t.ex. såg symbolisterna kvinnan som en ”femme fatale”, som det stora hotet 

mot den suveräna manliga skaparkraften. I många av målningarna representeras det 

manliga av den gula och orange färgen och det kvinnliga av den blå. På liknande sätt är 

haken och hyskan, rosen och liljan, även de symboler för det manliga och det kvinnliga. 

Efter många års regelbunden kontakt med främst Gregor genom seanser, klarnar 

uppdraget alltmer. I en dagboksanteckning från december 1905 skriver Hilma af Klint 

att det är med tillfredsställelse hon nu får reda på att uppdraget gäller måleri och att 

hon kommer att få ett ”lyckligt arbete”. Hon skall utföra 26 mindre målningar som 

förövningar till det stora uppdraget Målningarna till Templet. I november 1906 sätter 

arbetet igång. Säkert känner Hilma af Klint en stark bävan, men också en spänd 

tillförsikt inför dessa förövningar. 

Under några år har De Fem arbetat med automatisk teckning och dels blivit allt mer 

lyhörda för de meddelanden som de tar del av, men även allt skickligare att överföra 

dessa till papperets yta. När Hilma af Klint nu griper sig an uppgiften med dessa målningar 

kommer hon att tekniskt arbeta på ett radikalt annorlunda sätt jämfört med 

sina konventionella landskap och porträttbilder. De Höga preciserar uppdraget och 

försöker lugna Hilma af Klints spänning inför denna prövning genom att meddela att 

”oro framkallar gungfly”. 

Inspirerad av sina ledare sätter hon igång med arbetet 1906. Hon spänner upp de 

26 dukarna (som så småningom kommer att benämnas Urkaos) med beslutsamhet; nu 

skall hennes krafter prövas. De första bilderna eller ”teckningarna” som hon själv kalllar 

dem utgår från evolutionen och skall beskriva världens uppkomst: 

Historiens första sida skall du tolka med ockulta oroliga moln av 

svartblå färg blandat med vita. Historiens andra blad framställes genom 

svart och svartblått vatten med vitt skum. Färga vad du kan av 

ovädersskyar. Det skall vara vilt stormande och oroligt vatten, blixt 

och åska. 

Brottet med hennes parallella, konventionella landskap kunde inte varit större. I dessa 

förstudier arbetar hon intuitivt med en fokusering på själva målningsprocessen. De 

första målningarna i serien har en omedelbarhet och ett lätt anslag. Tekniskt arbetar 

hon friare än under akademitiden; här finns ingen uppteckning av motivet, ingen undermålning, 

inget skiktmåleri utan bara en snabbt bearbetad färgvision som i Urkaos, nr 2. 

Det är en dramatisk bild med blixtar som avtecknar sig mot en kontrastrik och orolig 

himmel, havet är upprört och helt uppenbart refererar målningen till bibelns skapelseberättelse. 

Bilden målas mediumistiskt, d.v.s. hon intar en passiv hållning och låter sin 

hand ledas av företrädare för sina andliga ledsagare. 

De övriga målningarna i denna serie har ett mer symboliskt innehåll med en mängd 

bokstavstecken. Hon avläser, eller hör i sitt inre, att hennes livsmål skall vara att framställa 

”dualsanningen”. Innehållet är Hilma af Klint alltså klar över men hon beskriver 

vidare i sina anteckningar hur svårt det är att tolka ledarna eftersom arbetet just har 

påbörjats. 

Innehållet refererar med andra ord till för henne helt konkreta symboler som hon 

hoppas senare skall förklaras för henne. Men även om frågetecknen var många tycks 

det som hon hela tiden var medveten om att den inslagna vägen ledde framåt. 

9

Erosserien nr 1. Grupp 2, Serie WU/Rosen. Olja. 5 x 9 cm 

Erosserien nr 2. Grupp 2, Serie WU/Rosen. Olja. 5 x 9 cm 

Två serier: 

Eros och Svanen 

10 11 

Serie WU/Rosen eller Erosserien påbörjas i januari1907. Hilma af Klint 

är nu fullt medveten om uppgiften som hon fått och trots en stor osäkerhet har hon 

accepterat att gå in i arbetet med Målningarna till Templet. Med lätta färger gestaltar 

hon under trekvarts år de åtta bilderna i serien. Mot den gråvioletta bakgrunden 

avtecknar sig olika enskilda bokstäver eller ord. Organiska former i blått och gult 

rör sig dynamiskt över ytorna; liksom i många av de övriga målningarna refererar de 

till eller symboliserar helt specifika själskvaliteter; den blå linjen eller formen till den 

kvinnliga aspekten och de gula formerna den manliga. Själv betraktade Hilma af Klint 

sig som asket, medan en annan medlem av De Fem, Gusten betecknades som vestal 

(tempeljungfru). Olika bokstavskombinationer förekommer flitigt i bilderna där U 

ofta betecknar anden och W materien. Det kan vara viktigt att påpeka att det manliga 

såväl som det kvinnliga finns som kvaliteter i varje individ och således inte är könsrelaterat 

enligt Hilma af Klint. 

I en av de sista seriernas från denna tid, SUW/Svanen, bestående av totalt 24 målningar 

tillkomna åren 1914-15, är det än en gång denna tematik kring de kvinnliga och 

manliga kvaliteterna som står i centrum. Konstnären är nu mer delaktig och aktiv i 

den skapande processen jämfört med arbetet med de tidigare serierna. 

Svanen betraktas i t.ex. den grekiska mytologin som en symbol för det andliga. Och 

i denna serie kan vi följa det kvinnliga och manliga ur ett själsligt perspektiv. I den 

första bilden i serien är de två svanarna helt åtskilda och polära. I den sista målningen 

har de förenats och är helt omslingrade av varandra. Det har alltså skett en dramatisk 

förändring; utvecklingen har gått från tudelning till enhet. Det intressanta är att 

Hilma af Klint väljer att gestalta mötet både figurativt och icke-figurativt i samma 

serie, som om hon i varje enskild målning vill hitta det starkaste uttrycket. Ibland är 

svanarna nästan naturalistiskt avbildade mot en monokrom bakgrund för att i nästa 

bild förvandlas till cirkulära former. Här finns inga korrigeringar eller ändringar, utan 

allt verkar komma ur ett existentiellt flöde. 

Serien kan ses som en kärlekens metamorfos; hur den personliga kärleken förvandlas 

till en mer altruistisk kärlek. Eros förvandlas till den ödmjuka och omtänksamma 

kärleken Agape. 

Uppdraget att göra Målningarna till Templet upptar Hilma af Klint i elva år, 1905 – 1916. 

Vid periodens slut är Amaliels uppdrag slutfört, men hon kommer att fortsätta på den 

väg hon slagit in på: att gestalta själsvärlden. 

Hon har under dessa år övat upp en förmåga att få insyn i det översinnliga området 

och hon fortsätter att hålla kontakten med de andliga väsen som stått henne nära 

under uppdraget. Hon kommer nu att arbeta betydligt mer självständigt och i huvudsak 

med akvareller och teckningar. I sina arbeten fortsätter hon att beskriva relationen 

mellan man och kvinna från olika upplevelseplan.

Erosserien nr . Grupp 2, Serie WU/Rosen. Olja. 5 x 9 cm 

Erosserien nr . Grupp 2, Serie WU/Rosen. Olja. 5 x 9 cm 

12 13 

Redan under Hilma af Klints teosofiska period kom hon i kontakt med Rudolf Steiner 

som var det tyska Teosofiska Sällskapets generalsekreterare. Vid ett av hans besök 

i Sverige, antagligen 1908, bjuder Hilma af Klint in honom till sin ateljé. Under detta 

möte får Steiner tillfälle att se hennes hemliga, esoteriska målningar och han förutsäger 

att målningarna kommer att kunna förstås först om ca 50 år. 

Detta var naturligtvis nedslående för Hilma af Klint som hade gjort sig stora förhoppningar 

inför mötet och hon kommer nu att göra ett uppehåll på fyra år innan hon 

återupptar sitt esoteriska målningsarbete igen. Däremot kommer De Fem att fortsätta 

både med sina seanser och mediala antecknande. 

Hilma af Klint ville att de ”hemliga” bilderna, ca 1000 verk, inte skulle visas förrän 

tidigast 20 år efter hennes död. Endast ett fåtal personer kände överhuvudtaget till 

deras existens. I början av 1970- talet erbjöds Moderna Museet i Stockholm hela samlingen 

som gåva men avböjde vänligt men bestämt. Tydligen var tiden fortfarande inte 

mogen för att förstå hennes livsverk och efter ytterligare några år bildades Stiftelsen 

Hilma af Klints Verk som idag äger och förvaltas hennes kvarlåtenskap. Men tiderna 

förändras och våren 2013 kommer Moderna Museet att visa den hittills mest omfattande 

utställningen med hennes verk. 

Innehållet i de tidiga målningarna kom till henne genom samtal med andliga väsen 

eller genom tydliga inre bilder som gavs henne. Budskapet tycks ha varit lika påtagligt 

och uppenbart som vilket yttre syn- eller hörselintryck som helst. Hon försätter sig 

i ett skapande urtillstånd där allt framstår som självklart för henne. Med ett nutida 

språkbruk skulle vi kanske kalla det flow. Även själva kompositionen finns där från 

början. Hon söker sig inte fram, utan osentimentalt beskriver hon så trovärdigt och 

konkret hon kan de inre bilderna ur en total mental närvaro. 

Målet för henne var att nyktert och objektivt beskriva en reell inre upplevelse. Ur 

denna aspekt kan hennes målningar sägas vara konkreta uttryck för helt bestämda 

exakta upplevelser på det inre planet, oavsett om de innehåller figurativa eller nonfigurativa 

element. Genom att visualisera inre förlopp och upplevelser, beskriva dem så 

konkret och exakt som möjligt, kom hon fram till sitt mycket personliga formspråk. I 

en anteckning från 1912 beskriver af Klint hur den konstnärliga utvecklingen måste 

föregås av en motsvarande inre mänsklig utveckling och där hon ser sig själv som en 

förpost med ett för henne konkret uppdrag. I en annan anteckning beskriver hon hur 

hon måste erövra tre specifika egenskaper eller kvaliteter som människa, men även 

som konstnär; för det första ödmjukhet, för det andra måste hon utveckla mod inför 

tillvarons utmaningar och för det tredje en inre och yttre självständighet. Det är lätt 

att inse att hon utifrån sin konstnärliga kompromisslöshet och som kvinnlig konstnär 

i början av 1900-talet inte fick någon som helst respons. Framtida forskning kommer 

med all säkerhet att alltmer omvärdera och ge Hilma af Klints unika konstnärskap 

den uppmärksamhet hon inte fick under sin samtid.

Föregående sida: 

Svanen nr 1. Grupp 9, Serie SUW. Oktober 1914-mars 1915. Olja. 150 x 150 cm 



Denna sida: 

Svanen nr . Grupp 9, Serie SUW. Oktober 1914-mars 1915. Olja. 150 x 150 cm 

Svanen nr 1 . Grupp 9, Serie SUW. Oktober 1914-mars 1915. Olja. 155 x 152 cm 



15 

Samtliga bilder på Hilma af Klints konstverk: Fotograf Thomas Stjernquist

Foto: Hans Hammarskiöld 

Eva Lange, skulptör 

Inte gest men växande – växande och väntande 

Ur många famnars djup stiger dervischens virvel mot ytan. Där rörelsen är så 

snabb att den övergår i stillhet - ett stilla oemotståndligt växande. Arketyper: 

Huset, Handen, Blomman, Lägeln. 

Giacometti har en gång sagt att en yxa, hur vacker den än är, aldrig kan vara en 

skulptur. 

Eva tycks invänta det ömtåliga läge där blomman och bilden av blomman sammanfaller 

och löses upp. Inte en avbild av sinnevärld, utan själv sinnevärld. Ett 

regn är ett regn, men också en pelare. Livets styrka och skönhet på andra sidan 

virtuositeten – som i Ingres tecknade porträtt, där konturen blir den ytterst 

tunna gränsen mellan det ändliga och oändliga. 

Evas skulpturer är vidöppna och slutna som blomkalkar. Det är boningar där 

huset, handens, blommans, lägelns och regnets väsen lever och låter oss sjunka in i 

den vita, gnistrande gipsens bråddjup, samtidigt som de vidmakthåller en absolut 

gräns. Ytan må vara hur lockande som helst, dessa skulpturer är i viss mening 

oberörbara, men berör själva starkt i kraft av sin sinnlighet och tystnad. Kanske 

har hennes resor till Indien lärt henne de små skillnadernas betydelse att motstå 

det västerländska kravet på synlig dynamik. Någon har sagt att den enda lyx som 

återstår heter verklighet. Verklighet kräver tid, sin tid. Evas skulpturer kräver tid 

för åskådaren att bli deltagare. När man ser många av hennes skulpturer samtidigt 

löser de upp sig och förvandlas till dröm, sin faktiska närvaro till trots. 

– Är drömmen den åtrådda verkligheten? – Dervischen verkar ur djupet. 

1 

Curt Asker

Stjälken, gips, 199 . Foto: Kjell Carlsson 

Ryggraden, alabaster, 200 . Bilden tagen i Körsbärsträdgårdens konsthall. Foto: Helga Jonsson Stora Örat, gips, 200 . Från ateljén i Haga, Stockholm. Foto: Kjell Carlsson 

1 19

Foto: Viktoria Spasova Ahlenius 

Detalj Stora Regnet, gips, 1999. Foto: Irene Vestman 

21

Hilma af Klint 

Biografi: 

1 2 Hilma af Klint föds 2 oktober på Karlbergs Slott, Stockholm. 

1 2 Familjen flyttar till Norrtullsgatan. 

1 9 Intresserad av ockultism och deltar i spiritistiska seanser. 

Studier i porträttmåleri vid Tekniska Skolan, Stockholm. 

1 2- Studier vid Konstakademiens Läroverk, Stockholm. 

1 Arbetar som porträtt- och landskapsmålare. 

1 9 Bildar gruppen De Fem tillsammans med fyra väninnor. Gruppen deltar i seanser 

och utför automatiska teckningar. Börjar skriva ner innehållet i seanserna i dagböcker. 

1 9 Fadern avlider. 

1900-01 Tecknare vid Veterinärinstitutet. 

190 Utför 2 målningar som utgör första delen av sviten Målningarna till Templet 

190 Modern blir blind, ger upp ateljén på Hamngatan och flyttar med henne till 

Brahegatan. Träffar Rudolf Steiner för första gången som tar del av målningarna. 

190 -12 Landskap och porträtt. Gör ett uppehåll i arbetet med Målningarna till Templet. 

1912 Upptar målningsarbetet igen. 

1915 Avslutar den stora sviten Målningarna till Templet (193 st) 

191 Ateljén på Munsö blir färdig och målningarna visas för ett fåtal utvalda. 

1920 Modern avlider. Flyttar till Helsingborg tillsammans med Thomasine Andersson. 

Första resan till Dornach, Schweiz, där hon möter Steiner och den antroposofiska 

konstsynen. Börjar måla akvarell. 

1922 Tillbringar vintern i Dornach, Schweiz 

Arbetar med främst växt- och färgstudier i akvarell 

1935 Flyttar till Lund. 

1944 Återvänder till Stockholm. Avlider den 21 oktober i sviterna efter en 

olyckshändelse, nära 2 år gammal. 

Efterlämnar ca 1200 verk som enligt testamentet inte får visas 

förrän tidigast 20 år efter konstnärens död. 

Separatutställningar: 

19 -19 9 Hilma af Klints hemliga bilder 

Nordiskt Konstcentrum, Helsingfors, Finland 

19 PS 1, New York, USA 

Listasafn Islands, Reykjavik, Island 

Galleri F 15, Moss, Norge 

19 9-1991 Ockult målarinna och abstrakt pionjär 

Moderna Museet, Stockholm 

Göteborgs Konsthall 

Lunds konsthall 

Fyns Kunstmuseum, Danmark 

1991-1992 Okkultismus und Abstraction, 

Die Malerin Hilma af Klint 

Albertina, Wien, Österrike 

Kulturhaus der Stadt Graz, Österrike 

Museum Moderner Kunst, Passau, Tyskland 

199 -1999 Hilma af Klint 

Södertälje konsthall 

Skövde konsthall 

Växjö konsthall 

1999-2000 Målningarna till Templet 

Liljevalchs Konsthall, Stockholm 

Wäinö Aaltosen Museum, Åbo, Finland 

2004 Geometri och andlighet 

BildMuseet, Umeå 

2004-2005 The Paradise 

The Douglas Hyde Gallery, Dublin, Irland 

200 An atom in the Universe 

Camden Arts Centre, London, England 

200 Hilma af Klint – Une modernité rélévé 

Centre Culturel Suédois, Paris, Frankrike 

2009 Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn 

(tillsammans med Cecilia Edefalk) 

2010 The Secret Paintings of Hilma af Klint 

Museum voor Moderne Kunst, Arnhem, Holland 

2011 Beyond Colour 

See Colour! – Kulturforum Järna 

2011-12 Kallelser 

Borås Konstmuseum (tillsammans med Adam Fuss) 

2012 Södertälje Konsthall 

(tillsammans med Eva Lange) 

2013 Moderna Museet, Stockholm 

Samlingsutställningar: 

190 Konst- och industriutställning, Norrköping 

190 Konst- och industriutställning, Lund 

1911 Svenska konstnärinnor 

Konstakademien, Stockholm 

1914 Baltiska utställningen, Malmö 

Utställer hos Konstföreningen för södra Sverige och 

Konstnärernas förening 

19 -19 The Spiritual in Art, Abstract Painting 1890–85 

Los Angeles County Museum of Art, Los Angeles 

Museum of Contemporary Art, Chicago 

Gemeentemuseum, Haag, Holland 

19 -19 Konkret i Norden 1907–1960 

Amos Andersson museum, Helsingfors, Finland 

Norrköpings konstmuseum 

Heine-Onstad Kunstsenter, Hovikodden Norge 

Listasafn, Reykjavik, Island 

Brandts Klædefabrik, Odense, Danmark 

19 Fågel 

Östergötlands Länsmuseum, Linköping 

19 9 Wunderblock, Eine Gesichte des modernen Seele 

Royal Riding School, Wien, Österrike 

1990-1992 Det andliga i konsten 

Riksutställningar 12 platser 

1994 Konstmässan Sollentuna 

1994 Nordiskt Önskemuseum 

Göteborgs Konstmuseum 

1994-1995 Die Neue Wirklichkeit Abstraktion als Weitenwurf 

Wilhelm-Hack-Museum, Ludwigshafen, Tyskland 

1995 Okkultismus und Avantgarde - von Munch bis Mondrian, 

1900–1915 

Schirn Kunsthalle, Franfurt am Main, Tyskland 

199 Beyond Belief - modern art and the religious imagination 

National Gallery of Victoria, Melbourne, Australien 

199 The Dark side of the moon 

Myntkabinettet, Stockholm 

Cosmos 

Palazzo Grassi, Venedig, Italien 

2000-2001 Utopi och verklighet 


2002 Skönhetens metamorfoser 

Dunkers Kulturhus, Helsingborg 

2004 The Soul. Construction of inner Worlds in Art 

Staatliche Kunsthalle Baden-Baden, Tyskland 

Fra Rudolf Steiner till Joseph Beys 

Gl. Holtegaard Breda Fonden, Holte, 

Nordjyllands Kunstmuseum, Aarhus, Danmark 


22 23 

200 Bara färg 


Hilma af Klint i dialog med rysk avantgardekonst 


Simple 

Milliken Gallery, Stockholm 

200 -200 Pictogram – The loneliness of Signs 

Kunstmuseum Stuttgart, Tyskland 

200 Lunds Konsthall 50 år 

Lunds Konsthall, Lund 

200 -0 Moderne Kvinder. Kvindelige malere i Norden 1910–30 

GI Strand, Köpenhamn 


Trondheim Konstmuseum 


200 -200 Den 1:a på Moderna, Josiah McElheny 


200 Traces du Sacré 

Centre Pompidou, Paris, Frankrike 

Galleri Rekord, Oslo, Norge 

The Message. The Medium as artist 

Museum in Bochum, Germany 

200 -2009 Traces du Sacré 

Haus der Kunst München, Tyskland 


2009 Hypnos 

Musée de l’Hospice Comtesse, Lille, Frankrike 


Rudolf Steiner; die Alchemie des Alltags 

/ Die Kunst der Gegenwart 

Kunstmuseum Wolfsburg, Tyskland 

2011 Rudolf Steiner; die Alchemie des Alltags 

/ Die Kunst der Gegenwart 

Kunstmuseum Stuttgart, Tyskland 

Die Kunst der Gegenwart 

Dox Centre, Prag 

Rudolf Steiner; die Alchemie des Alltags 

Vitra Design Museum, Weil am Rhein, Tyskland 

The Edge Of Reason 

KinoKino, Sandnes, Norge 

Simon Starling: Never The Same River 

(Possible Futures, Probable Pasts) 

Camden Arts Centre, London, England 

Einszueins 

Goetheanum, Dornach, Schweiz 

L ’Europe des Esprits 

Musée d’Art moderna et contemporain de 

Strasbourg, Strasbourg, Frankrike 

2012 L ’Europe des Esprits 

Zentrum Paul Klee, Bern, Schweiz 

2013 I Strömmen 

Lunds Konsthall

Eva Lange 

Offentliga uppdrag i urval: 

Västberga yrkesskola Stockholm, Hägerstensskolan Stockholm, Ing 1 Södertälje, Parken Zoo 

Eskilstuna, Jordbruksdepartementet Stockholm, Universitetet Linköping, Marinkommando syd 

Karlskoga, Rosenhills behandlingshem Huddinge, Hemmet för gamla Enskede, Poseidon Göteborg, 

Statens Institutionsstyrelse Stockholm, Runnagården Örebro, Högskolan i Kalmar, Högskolan i 

Malmö, Bostadsområdet Kortedala Göteborg, Botaniska trädgården Göteborg, Lasarettet Visby, 

Konstmuseet Visby, Södertulls sjukhem Gävle, Vårdcentralen Bålsta, Vårdcentralen Örsundsbro, 

Karolinska institutet Solna. 

Representerad: 

Moderna museet Stockholm, Nationalmuseum Stockholm, Museum for Foreign Art Riga Lettland, 

Gotlands konstmuseum Visby, Göteborgs konstmuseum Göteborg, Museum Anna Nordlander 

Skellefteå, Stockholms-, Göteborgs-, Solna- och Lidingö stads samlingar. 

Utmärkelser: 

199 Asmund och Lizzie Arles pris 

Ledamot av Kungliga Konstakademien 

1999 Interfloras pris 

2001 Paul Hedqvists pris 

Museum Anna Nordlanders pris 

Prins Eugenes medalj 

2005 Millesgårdens vänners pris 

Från ateljén i Haga. 

Foto: Kjell Carlsson 

Separatutställningar i urval: 

19 4 Galleri Gröna Paletten Stockholm 

19 Galerie Blanche Stockholm 

19 2 Galleri Svenska Bilder Stockholm 

19 Galleri Est Est Est Umeå 

1991 Galleri 54 Göteborg 

1992 Galleri Doktor Glas Stockholm 

1993 FGK Visby 

Rigas Galerija Riga Lettland 

Galleri Doktor Glas Stockholm, 

1994 Contemporary Art Gallery Vilnius Litauen 

199 Galerija Garaza Antra Riga Lettland 

199 Galleri Doktor Glas Stockholm 

199 Gezelius paviljong Ottenby 

1999 Teatergalleriet Kalmar 

Gotlands Konstmuseum Visby 

Galleri Doktor Glas Stockholm 

2001 Tomarps Kungsgård Kvidinge 

Karlskoga Konsthall Karlskoga 

Museum Anna Nordlander Skellefteå 

2003 011e Olsson-huset Solna 

200 Körbärsgården Gotland 

200 Konstakademien Stockholm 

Skövde konsthall 

2009 Kalmar slott 

Tengbomhallen, Konstakademien Stockholm 

2010 Tomelilla konsthall 

24 25 

Samlingsutställningar i urval: 

19 Nutida svensk skulptur Liljevalchs konsthall Stockholm 

19 Stadshuset Lidingö 

19 0 Miniskulptur Kulturhuset Stockholm 

19 Skulptur Kulturhuset Stockholm 

19 Ansikten Södertälje konsthall 

1991-92 INVOCATION samtida svensk konst i Indien 

1992 International sculpture quadrinal Riga Lettland 

1993 Från sten till gelé Göteborg 

Svenk skulptur Millesgården Lidingö 

Genius Loci Gotland 

1994 Kvinnor skildrar män Konstnärshuset Stockholm 

199 OPUS 439 Liljevalchs konsthall Stockholm 

Skulpturtriennalen Skulpturens hus Vinterviken Stockholm 

1999 Ainos konstmuseum Torneo Finland 

2000 Galerie Plaisiren Hässelby slott 

The first international drawing competition Wroclaw Polen 

Skulpturstråket Skulpturens hus Vinterviken Stockholm 

Görvälns slott Järfälla 

Galleri Astley Uttersberg 

2011 Rackstads konsthall Arvika 

Thielska galleriet Stockholm 

L2 Stockholm

Tack till: 

Stiftelsen Hilma af Klints Verk, Stockholm 


2 

KOLOFON: 

Curator: intendent/konstpedagog Maarit Nilsson Polet 

Reprofoto Hilma af Klint: Thomas Stjernquist 

Layout: Kjell Carlsson 

Utställningstekniker: Werner Näslund 

© Textförfattare och fotografer 

© Hilma af Klints Verk för Hilma af Klints målningar 

Typsnitt: Fago Pro, Adobe Jenson Pro och Myriad Pro 

Tryck: Trosa tryckeri, Trosa 

ISBN 9 -91-9 02 3-1-3 

Södertälje kommun, Kultur- och fritidsnämnden 

Södertälje konsthall 1 september – 2 oktober 2012 

www.sodertalje.se/konsthallen

Öppettider: mån–tors 09–20, fre 09–18, 

lör 11–15 och från 1 oktober sön 12–16 

Besöksadress: Lunagallerians mellanplan. 

Tfn: 08-523 022 60. 

www.sodertalje.se/konsthallen

HILMA AF KLINT EVA LANGE - Södertälje kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?