Det blir ju lätt så, att när man snöat in på något glömmer ... - Archileaks

Det blir ju lätt så, att när man snöat in på något glömmer man hur det började. När man 

sett tillräckligt många dörrar minns man kanske inte längre att de är en öppning i väggen att 

gå in genom. Det kanske inte längre är självklart att en trappa har steg för att fötterna ska 

trampa på dem. Fastän det borde vara uppenbart får man ändå påminna sig själv: man måste 

utgå från kroppen när man ska rita ett hus. 

Men vilken kropp är det vi ska tänka på? Människan har ofta förenklats till en universell 

mätsticka som man med lite enkel multiplikation och division kan förvandla till måtten på bord, 

bänkar och badkar. Men bara genom att titta på folk omkring sig inser man: alla andra har kroppar 

som inte är som min. Det finns inga standardpersoner att befolka våra standardrum med. 

Rummen är till för människor. Utan oss blir de meningslösa. Vår syn på kroppen och dess 

relation till arkitekturen är en central fråga som aldrig får sluta diskuteras. Därför har detta 

nummer av 4 ARK temat ”Kroppen”. Det handlar om hur man ritar utan att se något, hur 

man låser in någon utan att den märker det, hur vår framtid i rymden kommer att bli och hur 

arkitektur kan bli till i ögonblickets utsatthet, som flyktiga steg i en dansimprovisation. 

/redaktionen, oktober 2008

4 ARK ges ut av den ideella föreningen: 

Studenternas Arkitekturtidskrift 

c/o Chalmers Arkitektur 

Sven Hultins gata 6 

412 96 Göteborg 

Tryckt av Trydells Tryckeri, Laholm 

ISBN 978-91-976913-2-1 

Trycksak 341 091 

4 BREVET 

text: Jonas Bäckström 

bild: Johanna Landin 

6 suBconscious ciTy planning 

text: Fredrik Hansson 

bild: Klara Källström 

8 BoDy languagE 

Sizar Failli 

9 En BlinD aRKiTEKT 

Björn Ehrlemark 

12 uTan TiTEl 

Per Nadén & Nor Toma 

14 i VaRJE DRÖMHEM, 

En Ängslan 

text: Jonatan Ahlm Brenander 

bild: Sanna Johnels 

16 pÅ VÄgEn HEM 

Lillemor Boschek 

17 sKala 1:1 

Jakob Aldén 

19 oFTasT inga, 

iBlanD suDDiga 

text: Martin Nordahl 

bild: Dan Perén 

22 RÖRa sig planlÖsT 

text: Fredrik Metso 

bild: Emelie Siemonsen 

24 RÖRElsE ÄR KRoppEns MinnE 

Anna-Karin Stråhle, Maria Poll 

& Malin Hedman 

26 FyRKanTiga KRoppaR 

Elin Rittmark 

4 ARK drivs av studenter på Chalmers 

Arkitektur och utkommer två gånger per år. 

Citera oss gärna, men ange källan. 

För ej beställt insänt material ansvaras ej. 

De medverkandes åsikter är deras egna. Samtliga 

medverkande kan nås per e-post enligt: 

fornamn.efternamn@0ark.se 

www.0ark.se 

27 nEW yoRK cyKlaR 

Johanna Landin 

30 En sVÅRlÖsT uppgiFT 

Martin Hanberg 

31 Bo 

Sanna Nordlander 

32 HÄR Kan nÅgon Dansa, 

HÄR Kan nÅgoT HÄnDa 

text: Johanna Hägerstrand 

bild: Petter Frid & Jenny Öryd 

36 REFining iDEals 

Anton Kolbe 

37 ByE ByE BoDy 

text: Erik Berg 

bild: Klas Trollius 

40 EXTEnDED ME 

Emelie Bergrem 

& Tine Bernstorff Aagaard 

44 oM BaRBapapaisMEn 

text: Edvin Bylander 

bild: Björn Ehrlemark 

47 RuM 

bild: Frida Reineholm Hult 

text: Nina Svanberg 

48 EsTETiK & VaRDagsRuM 

text: David Rynell Åhlén 

bild: Sanna Nordlander 

52 naTTEns Ögon 

text: Axel Carlsson 

bild: Johan Fjällström 

54 KÄlla: MoRMoR 


Redaktionen för 4 ARK Kroppen 

Jakob Aldén 

Solmaz Beik 


Henrik Hiltula 

Carl Johansson 

redaktionen@0ark.se 

Johanna Landin 

Per Nadén 

Martin Nordahl 

Agnes Orstadius 

3

4 ARK Kroppen 

4

BREVET text: Jonas Bäckström bild: Johanna landin 

5

4 ARK Kroppen 

6

subconscious 

city planning 

The skyscraper is a construction to look 

at. Its vertical distribution functions as a 

target for the citizen’s gaze; its visibility 

is cause for its existence. It is not based 

on a site, but on sight, which is why 

skyscrapers around the world compete in 

height. Its surface is a symbolic mediator 

and its huge body is charged with values. 

It is a superficial and obsolete symbol. 

It thrives on the history of rational and 

patriarchal interventions that were 

supposed to project the image of an 

industrial metropolis. 

The collapse of a phallus leaves space 

for something else to take place: the 

creation of holes, ground zeros and voids. 

The hole, as opposed to the phallus, is 

open to interpretation. It is unoccupied 

and, most importantly, it lacks an outside 

or a projective surface. 

The hole is nothing but space; 

to make holes is to construct space. 

The hole is our collective lack given a 

physical form; we can fill its emptiness 

with our fantasies and desires. It works 

as a catalyst and a subject for our 

subconscious thoughts; the hole is our 

desire. It’s superior to the phallus in 

depth. 

The hole will provoke anxiety in 

people confronted with its emptiness: 

The neurotic: “I don’t want to confront 

the hole; I repress it and become afraid of 

heights.” 

The perverted: “I deny the hole, but I 

must fill its emptiness.” 

The psychotic: “I’m in the hole; I 

wallow in it, but I’m not aware of it.” 

Emptiness is a strong force in 

producing new realities; we can’t live 

with the hole placed in an urban context. 

The hole will compel the citizens 

surrounding it to go out on the streets; 

it will force them to become urban and 

fill their own most private holes with 

social confrontation. The hole as a 

dream catcher is a strategy towards the 

becoming of something. It is urbanity, 

not as an exercise in form, but as action. 

The hole is both diagnostic and operative; 

its nothingness produces something. 

suBconscious ciTy planning text: Fredrik Hansson bild: Klara Källström 

7

BoDy languagE Sizar Failli 

8

en 

blind 

arkitekt 

caRlos MouRão pEREiRa HaDE VaRiT VERKsaM soM 

aRKiTEKT i FEMTon ÅR nÄR Han FÖRloRaDE synEn 

pÅ BÅDa ÖgonEn. DET BoRDE Ha VaRiT FÖRÖDanDE 

inoM ETT yRKE soM ÄR sÅ pRÄglaT aV DET 

VisuElla. ÄnDÅ DRiVER Han DRygT TVÅ ÅR sEnaRE 

FoRTFaRanDE siTT EgET KonToR i lissaBon. 

Var det självklart att fortsätta att arbeta 

med arkitektur? 

– Det var ett självklart val, när jag 

väl förstått att det var möjligt. Jag 

förvånades av att det inte var så 

komplicerat som jag trodde att ändra 

mina arbetsmetoder. När jag tänkte efter 

insåg jag att mycket av mitt kreativa 

arbete i ett projekt egentligen utfördes 

utan synen. Mina mest kreativa stunder 

hade alltid varit på kvällen, precis innan 

jag somnade, och på morgonen när jag 

just vaknat. Dessutom tog jag många av 

de viktigaste besluten i projekten utan 

att kunna använda ögonen. Exempelvis 

under en telefonkonversation med 

en kund som bad om alternativ. Då 

föreslog jag ofta lösningar endast med 

hjälp av mitt visuella minne. Jag hade 

tur som tidigt bestämde mig för att bli 

arkitekt och jag tyckte mycket om att se 

arkitektur. Under den tiden lagrade jag 

en mängd visuell information, som jag nu 

ofta använder mig av. 

– Jag gick igenom en svår tid innan 

jag till sist lärde mig de tekniker som 

synskadade använder för att förflytta sig. 

Den här perioden av nedsatt rörlighet 

var väldigt nyttig för att få kunskap om 

behoven för synskadade, men också för 

äldre, som har liknande behov. Det var 

som om jag vid 36 års ålder hade gjort en 

tidsresa och under några månader fått 

rörelseförmågan hos en gammal man. 

Det dagliga arbetet på kontoret skiljer 

sig en del jämfört med hur Mourão 

Pereiras kollegor arbetar. All bearbetning 

av text sker med datorprogram som 

kan läsa upp text och överföra talat 

språk till skrift. Grafisk information 

uppfattas taktilt genom relieftryck. 

När det kommer till mer komplicerad 

visuell information använder han olika 

typer av modeller och lyssnar på sina 

medarbetares beskrivningar. 

– Mina medarbetare får, i avsaknad av 

det visuella, använda sig av samtalet. 

Det sättet att kommunicera arkitektur 

har uppskattats mycket i de grupper 

jag arbetat. Jag har helt enkelt hittat 

personer med ett passionerat förhållande 

till arkitektur och som älskar att prata 

om det. 

– En annan spontan kommunikationsmetod 

är att skissa volymer med saker 

som finns till hands; en mobiltelefon, 

en penna, och så vidare. Jag använder 

också snabba modeller i lera för organiska 

former. När jag vill förstå eller 

kommunicera en rätvinklig volym är 

En BlinD aRKiTEKT Björn Ehrlemark 

9

4 ARK Kroppen 

10 

”Jag skulle aldrig lägga 

in ett golv i ett hus utan 

att beställaren först fått 

möjlighet att lukta på det.” 

Lego utmärkt eftersom det ger en 

känsla av skala genom modulariteten i 

dess uppbyggnad. Jag tecknar också med 

ett speciellt papper som när det utsätts 

för tryck lämnar efter sig en relief. Det 

gör det möjligt att förstå teckningen 

taktilt, och samtidigt som man fortsätter 

rita har man en referens av vad som 

redan finns på pappret. 

– När jag ska välja en vattenkran, 

dörrhandtag eller strömbrytare 

gör jag det alltid genom att jämföra 

provexemplar: deras form, temperatur, 

ytstruktur och vikt i handen. Jag skulle 

aldrig lägga in ett golv i ett hus utan att 

beställaren först fått möjlighet att lukta 

på det. 

– De svåraste situationerna 

uppstår när jag ska sätta mig in i ett 

ombyggnadsprojekt. Vid besöket av den 

befintliga byggnaden är det nödvändigt 

att bland annat röra vid ytor och 

detaljer och klappa med händerna för 

att med hörseln få en uppfattning av 

rummets storlek. Ofta använder jag 

en stege för att känna former i taket 

eller på fasaden. Det har faktiskt hänt 

att jag känt på väggarna och genom 

temperaturskillnader lokaliserat 

dragningen av varmvattnet. Vanligtvis 

avslutar jag jobbet med smutsiga händer, 

men efter all ansträngning har jag med 

mig en avancerad rumslig kunskap – tack 

vare att processen är intensivt upplevd 

och verklig. 

Carlos Mourão Pereira arbetar 

sedan 2003 även som lärare på 

Instituto Superior Técnico i Lissabon. 

I undervisningen vill han förmedla 

en medvetenhet om det ansvar som 

alltid följer med i den arkitektoniska 

verksamheten. Tillsammans med 

studenterna har han utvecklat metoder 

för ett sinnligt utforskande av arkitektur. 

– Jag försöker uppmuntra träning 

i empirisk observation. Vi väljer 

platser med särskild sinnlig potential 

och försöker tillsammans dechiffrera 

komplexiteten i den akustiska, 

doftmässiga och taktila upplevelsen till 

en sammansatt analys. Detta kan till 

exempel innebära undersökningar av 

de olika upplevelserna av temperatur 

i ett rum. Barfota och försedd med 

ögonbindel förstärker man upplevelsen 

och studenterna kan helt plötsligt känna 

med fötterna att det är ett fönster på 

väggen bredvid dem tack vare solens 

strålar på det kalla stengolvet.

– En av de starkaste upplevelserna var 

analysen av Paley Park i New York, ritad 

av Zion & Breen. Det är en liten park med 

ett vattenfall mellan några byggnader. 

Att höra vattenfallet när vi passerar på 

gatan är så akustiskt stimulerande att det 

drar oss till parken. När vi koncentrerar 

oss på det akustiska rummet, märker 

vi att det finns en tydlig tröskel mellan 

ett rum där ljudet av vattenfallet 

samexisterar med trafikljudet och ett 

annat distinkt rum där ljudet av vattnet 

tar över och osynligt förändrar platsen. 

Det här arbetssättet går igen i 

Mourão Pereiras egna projekt, exempelvis 

utformningen av ett bad vid havet i 

Lourinhã, Portugal, som färdigställdes 

2007 (se bild). Precis vid strandremsan 

låg tidigare några gamla betongbassänger 

för fiskodling. Dessa blev fundamenten 

till den nya badanläggningen, där han 

ville framhäva naturupplevelsen på 

gränsen mellan hav och land: vågorna, 

stenarna, solen och vinden. Strandens 

flora och fauna har tagits med in i 

anläggningen i mindre bassänger och 

vattnet följer tidvattnets rörelser. Här 

kan man känna närvaron av havet även 

om man är gammal, gravid, har små 

barn, ser dåligt eller är rörelsehindrad. På 

kontorets hemsida presenteras de flesta 

av projekten inte bara med beskrivande 

från platsen, eller som i nyss nämnda 

badanläggning, med exempel på 

sjöväxter från stranden. 

Har förlusten av synen ändrat vilken 

arkitektur du uppskattar? 

– Det har faktiskt ändrats. Eftersom 

jag uppskattade rena former använde 

jag mig ofta av enkla, skarpa linjer, 

med inspiration från 1900-talets 

arkitektoniska klassiker. Men jag har nu 

insett att mycket av den bekvämlighet 

som alltid var närvarande i 1800-talets 

arkitektur försvunnit under de senaste 

hundra åren. Jag frågar mig själv: 

Var verkligen 1800-talets människor så 

fysiskt olika jämfört med oss? Det finns 

så mycket hårdhet i dagens arkitektur, 

ledstänger i rostfritt stål med skarpa 

hörn som är obekväma på ett sätt 

som jag lagt märke till först sedan jag 

blev blind. På 1800-talet gjordes dessa 

arkitektoniska detaljer med rundade 

ytor och ergonomiska former. Mycket av 

arkitekturens generositet har glömts bort. 

– Men jag uppskattar också mycket 

samtida arkitektur, om än på andra 

sätt än tidigare. Istället för att titta på 

bilder i tidskrifter som jag gjorde förr, 

så tar jag kontakt med och ber att få 

besöka andra arkitektkontor. Med hjälp 

av skalmodeller och samtal utbyter jag 

idéer med andra arkitekter, vilket är 

väldigt givande. 

Är det begränsande för arkitekter att så 

mycket av deras kommunikation sker via 

bilder och ritningar? 

– Jag tror inte att det behöver vara 

det. Arkitekten Álvaro Siza Vieira visar 

att visuell kommunikation kan vara 

mycket effektiv. Han uttrycker sina 

arkitektoniska idéer med teckningar 

som följer hans tankar och hans tal på 

ett intuitivt sätt. Jag tror att det är tack 

vare sitt snabba och spontana uttryck 

som han kan kommunicera de rum han 

skapar. 

– Det finns dock andra former av 

kommunikation, utöver den visuella, som 

kan vara lika berikande, speciellt utanför 

själva projektgruppen. Arkitekten Aires 

Mateus utvecklar modeller som möjliggör 

en komplex uppfattning, inte bara av 

det byggda men också dess insida, med 

modeller av de tomma volymerna. När 

det kommer till det akustiska, tycker jag 

att det är filmregissörer som bäst vet 

hur man kommunicerar ljudet av rum. 

Godard vet hur man gör det – lyssna 

bara på hans film Nouvelle Vague. Det 

vore inte fel att utveckla den formen av 

kommunikation även inom arkitektur. 

text och bilder utan också med ljudklipp Läs mer: www.carlosmouraopereira.com 

En BlinD aRKiTEKT text: Björn Ehrlemark bild: Office Carlos Mourão Pereira & Pedro Ferreira 

11

4 ARK Kroppen 

12

uTan TiTEl Per Nadén & Nor Toma 

13

4 ARK Kroppen 

14 

i varje drömhem, 

en ängslan 

På repfria polykarbonatpelare reser sig vår levnadsstandard allt högre ur den ocean av 

vämjeligheter som utgör det förflutna. Högt höjer den oss över den bråte som fyllde vår 

tillvaro, över dammsamlande sammetsdynor, mahognyvoluter, nikotinfläckade gardiner 

och kvalsterfyllda mattor vävda av flinka barnfingrar. Det var enklare människor som 

levde där i bottenslammet på historiens algblomstrande hav. Deras kroppar, liksom deras 

värld, vred sig ansträngt under de andliga och köttsliga farsoter som härjade: syfilis, 

tuberkulos och spöknippesideologier. 

Vi, de nya sköna, lever under andra förhållanden, med andra förväntningar. Man kan 

föreställa sig att den enorma hängivelsen med vilken vi lever våra liv efter populärkulturens 

myter skulle vara sig själv nog, men ändå bygger vi bokstavligen kontrollsystem för 

vägledning. Det moderna hemmet är den moderna kroppens förvaringsplats och kan 

tyckas omfamna köttet lika kärleksfullt som kvadraten och cirkeln omfamnar den 

vitruvianske mannen. Nyförälskat viskar det förföriska löften om den nära förestående 

framtiden, i vilken vi slutligen ska kasta de bojor naturen slagit oss i. När Hemmets 

Forskningsinstitut noggrant studerade hur kroppar rör sig i bostaden, när man blottgjorde 

begärets stigar, beskrev man med all önskvärd tydlighet vilka ideal som bör råda. 

Det moderna hemmet är hemmet vars form dikterar kroppars rörelse.

Allt i dess innandöme, från de fashionabla handtagen i borstat stål till rummens öppna, 

ljusa planlösning, är utformat för att underlätta friktionsfri rörelse och skulle vi söka vila 

omsluter oss hemmet med sina utstuderat ergonomiska möbler som läkande sårvävnad. 

Ingenting i hemmet ska hetsa eller störa kroppen. Ingenting ska där ge upphov till den 

sexuella varelsens så karaktäristiska kroppsutsöndringar: fläckar av blod, svett eller 

tårar som vittnar om förbrytelser begångna. Där tvingas ett pubeshår på diskbänken 

av portugisisk sten från Cascais eller en avklippt tånagel på det blanka merbaugolvet 

bekänna sitt utanförskap. I var och en av dessa avvikelser från hemmets ordning blottgörs 

vår sårbarhet, vår kroppslighet och därigenom det moderna hemmets avsikter. Det är 

tilltalande för att det inte bemöter oss som varelser av kött och blod. Det gör allt för att 

låta oss glömma våra kroppars beroende av livets mekaniska processer och det oundvikliga 

sammanbrottet. 

Hemmets friktionsfria tillvaro är ett stilleben, en fullskalig modell av livet, men 

motivet är för evigt skyddat från förruttnelsens flyende vätskor och odörer. Kroppar rör 

sig på betryggade avstånd från varandra. Aldrig ska den klibbiga hettan av kött som gnids 

mot kött behöva infinna sig, det är en sval, dödlös tillvaro. Det moderna hemmet önskar 

inget hellre än vinylglänsande vestalska jungfrur, behagfullt skridande från rum till rum 

som luxuösa pendanger till kromade fåtöljer med högblank skinnklädsel i platt-tevens 

högdefinitionssken. 

i VaRJE DRÖMHEM, En Ängslan text: Jonatan Ahlm Brenander bild: Sanna Johnels 

15

pÅ VÄgEn HEM Lillemor Boschek 

16 

På vägen hem går jag förbi huset. Det är svårt att inte titta, försöker se ner 

i asfalten. Idag är det mörkt bakom den uppglasade fasaden, de är inte 

hemma. Men i onsdags stod han där, nonchalant lutad mot fönstret. Om jag 

hade vetat hade jag inte tittat. Visste han inte att vi såg in? Cyklisterna, de 

unga mödrarna med kextuggande, kladdiga ettåringar. Jag som skämdes och var oskyldig. 

Var jag oskyldig? 

Den onsdagen släppte inte rodnaden greppet om mitt ansikte förrän jag stod i hallen. 

Hemma var bara S. Gästerna hade ännu inte kommit men det luktade mat från köket. 

– Det är bara jag, sa jag innan jag sköt upp dörren som delade av köket från hallen. 

S. stod och rörde i en gryta. 

– Vad har hänt? Du ser så konstig ut. 

Jag sjönk ner på en stol och lade pannan mot bordet. 

– Jag förstår inte. Varför vill man visa upp sin smutstvätt, sina dammråttor, sin… 

– Aah… det är skyltfönsterhuset du tänker på, misch? 

– Varför? Jag förstår inte. 

S. ryckte på axlarna. 

– Jag vet inte heller. 

– Kanske förstår de inte skillnaden mellan sjöutsikt och tätbebyggelse. 

– Du behöver inte titta. 

– Hur? Hur vet jag vart jag inte ska titta? Ska jag skaffa en personlig assistent som säger 

titta där, inte där, kanske där, ojsan? 

– Men det är så det är! Där ute finns inget val. Vill du slippa får du stanna hemma. 

– Eller förse allt med skjutdörrar. 

– Du är knäpp, sa S. när hon såg hur jag kramade om köksdörren. 

– Jag älskar vår skjutdörr! Jag älskar korridoren mellan toaletten och sovrummet! Jag 

älskar våra tunna vita gardiner fastän vi bor på femte våningen och ingen kan se in! Åh, 

habibti, varför bygger de inte längre hus med integritet?! 

S. log. 

– För att den öppna planlösningen sparar yta, sparar pengar. För att det stora rummet 

där alla kan umgås över gränserna, kommunicera, ger sken av ett liv människor tror de 

vill ha. 

– Inte jag! Jag vill hellre ha KnatteFnatteTjatte-sängar i sovrummen och får laga mat 

ifred. 

– Du ingår heller inte i byggbolagens favoritmålgrupp. 

– Nähä, och vilka är det då? Nudisterna? 

– Den moderna människan. Kvinnan utan celluliter på låren eller hårutväxt på brösten, 

och mannen med de ständigt babymjuka kinderna och rena kalsonger. 

– Herejj, vad du är äcklig! 

– Vadå? Det här är Sverige, landet där den offentliga nakenheten är en del av 

yttrandefriheten. 

– Men jag vill ha min kropp ifred, och slippa nakna rumpor när jag åker rulltrappa. 

– Du kan alltid ta hissen… 

– Så det är alltid jag som betraktare som ska anpassa mig? 

– Det går inte att uppfylla allas behov. 

– Inte? 

– Nej. Så fixa lite te, jag hör människor i trappuppgången, termosen är redan diskad. 

S. gick ut i vardagsrummet där bordet redan stod dukat. Jag lät vattnet koka upp en 

extra gång tillsammans med tepåsarna innan jag slängde i några kardemummakapslar och 

en kanelstång. Att det var så svårt att leva tillsammans. 

”Det här är sverige, 

landet där den offentliga 

nakenheten är en del av 

yttrandefriheten.”

Skala 1:1 

i VÅRas oRDnaDE 4 aRK ETT sEMinaRiuM KRing laT:s 

pRoJEKT 1:1 - en skiss. laT:s iDé VaR aTT sKapa ETT 

KoMplEMEnT Till DET sTRiKT FunKTionsuppDElaDE 

saMHÄllE Vi lEVER i gEnoM aTT EXpERiMEnTERa 

FRaM En inTEgRERaD, KREaTiV aRBETs- ocH 

BoEnDEMilJÖ. nu ÄR DET inTE lÄngRE En sKiss. 

Det kreativa kollektivet LAT har dragit 

vidare till nya lokaler på Lindholmen, och 

4ARK har pratat med Torsten Ottesjö 

för att höra vad som händer härnäst. 

Han visar runt: köket, matplatsen, det 

generösa arbetsutrymmet, musikrummet 

och de små sovcellerna som man får 

klättra in i och som samtidigt bildar 

ett slags apberg med sittplatser och 

förvaring på utsidan. 

Vad har ni tagit med er för erfarenheter 

från skissen i 1:1? 

– Den nyttigaste erfarenheten, som 

jag ser det, är att estetiken är mycket 

viktigare än vi trodde. Man kan inte ha 

det för avskalat, det blir inte hemtrevligt. 

Våra sovceller till exempel var väldigt 

spartanska först, men det kändes för 

provisoriskt. Man kan inte testa en 

praktisk teori om man inte väger in 

estetiken, eftersom vi ofta fattar våra 

beslut på känslomässig grund. 

– Sen har vi gjort den nya lokalen mer 

funktionsuppdelad, så att det är tydligare 

vad som är arbetsutrymme och vad som 

är fritidsutrymme. Det är framför allt 

för att när folk kom på besök så förstod 

de inte var de fick vara, man behöver en 

tydlighet. Ska man hälsa på någon som 

sitter och arbetar, eller inte störa? Det 

kan kännas jobbigt att sitta och snacka 

precis där någon jobbar. 

Hur många är ni som bor här nu? 

– Tre ... eller fyra egentligen. Och så 

kommer vi att ha två som hyr in sig på 

arbetsplatser, men inte bor här. Det 

testade vi aldrig under skissprojektet, det 

ska bli intressant att se hur det fungerar. 

Vi är redan människor med väldigt olika 

förhållningssätt till yttervärlden som bor 

under ett och samma tak. 

Vad är kriteriet för att det fungerar? 

– Hm ... att man blir lyckligare. Vi skulle 

vilja se på det här som en ”instutition 

för ett gott liv”. Det är helt galet att ha 

tråkigt fem dagar i veckan för att vara 

lycklig i två, är man lycklig i vardagen 

behöver man inte vara lycklig på helgen. 

Men man måste leva i det, för att få ett 

så normalt liv som möjligt. Det finns en 

risk att man tror så mycket på idén att 

man inte märker bristerna i den fysiska 

miljön, därför tror jag att det är först på 

lång sikt som man kan se om det 

Torsten provar ut en sovcell under projektet 

1:1 - En skiss. Hur mycket privat utrymme 

behöver en människa? Svar: ca 1,5 m 3 . 

sKala 1:1 text: Jakob Aldén bild: LAT 

17

4 ARK Kroppen 

18 

”Det är helt galet att ha 

tråkigt fem dagar i veckan 

för att vara lycklig i två.” 

fungerar. För att klassa det som 

statistiskt säkert borde man testa på 

1000 pers. Gärna i fem år. Vi skulle vilja 

bygga upp det här i stor skala, först hus, 

sen kvarter och hela städer. 

Känns det som ett hem? 

– Ja, verkligen. Sen har jag också mitt 

hus 10 mil norrut, som rekreationsplats. 

När jag arbetar på ena stället så har jag 

fritid på det andra, och tvärtom. Nu i 

sommar har jag jobbat på landet och varit 

ledig här, ungefär nu växlar jag om. 

Jag kom att tänka på det förut, till 

skillnad från när jag bodde i etta och 

jobbade på kontor: vad mycket tid jag har 

nu! Jag tror att de flesta som har vanliga 

arbeten jobbar effektivt ungefär fyra 

timmar per dag. Det är en massa ställtid 

I projektets första fas experimenterade man 

fritt med olika sorters arbetsplatser och 

sovutrymmen. ”Den nyttigaste erfarenheten var 

att estetiken är mycket viktigare än vi trodde.” 

och dötid som försvinner. Då satt jag 

ofta och tänkte ”nu borde jag jobba”. Jag 

tycker det är dötråkigt att göra samma 

sak två gånger, jag tänker hellre ut en 

smart lösning. Det är därför företaget 

heter LAT. 

Vad har ni för plan nu? 

– Fem år är planen. Som en gammal 

sovjetisk femårsplan. Allt som är 

knöligt fysiskt här ska man väl fixa på 

ett år ungefär. Jag lägger cirka 50% av 

min tid på det här projektet nu, och 

50% på andra projekt. Sen försöker 

vi dokumentera, men det blir mest 

subjektiv dokumentation, fast vi vill 

försöka göra lite objektiv dokumentation 

också. Så objektiv det går. 

Skissen handlade mycket om det 

fysiska, men det sociala är minst lika 

viktigt ... på något sätt var det en social 

skiss. När man skissar på papper kan 

man hålla upp skissen på armslängds 

avstånd, kisa och få en idé om hur det 

ska bli. Men man kan inte skissa socialt, 

för man lever i det. Det är verklighet. 

Projektet är ingen skiss längre, det är på 

riktigt. Jag börjar bli hård på det, mot 

mig själv, en ogenomförd idé är väldigt 

lite värd. När man tar tag i sina idéer 

och gör det man kan, det är då man 

lär sig något, och det är då det blir en 

diskussion. 

men gärna att de 

följer en eller flera 

spalters bredd. 

Läs mer på www.latast.se.

oftast inga, 

ibland suddiga 

oM Man Vill FoTogRaFERa aRKiTEKTuR HaMnaR 

DET lÄTT En Massa FolK i VÄgEn. lÅTER Man DEM 

isTÄllET KliVa uT uR BilDEn sER Man TyDligT alla 

VÄggaR, golV ocH TaK. 

MEn glÖMDE Vi inTE nÅT pÅ VÄgEn nu? 

För den som för första gången bläddrar 

i en arkitekturtidskrift bör en aspekt 

tydligt utkristallisera sig: fotografierna 

saknar människor. Detta faktum är 

genomdrivet med sådan konsekvens 

att det efter några års läsning av 

arkitekturpress framstår som det 

självklara sättet att avbilda byggnader. 

Men alla byggnader, även de som 

upphöjts till arkitektur, är byggda av 

människor och för att fylla ett mänskligt 

behov, om än i ett fåtal fall enbart för 

betraktande. Av detta finns sällan något 

spår i arkitekturfotografiet. 

Samtidigt är ingen annan kultursfär 

lika beroende av ett annat medium som 

arkitekturen. Medan hus skapas genom 

att sammanfoga byggnadsmaterial 

uppstår Arkitekturen i stället genom 

representationer. Först som vision, i 

representationen av hur det skulle kunna 

se ut, men främst då den reproduceras 

och den färdiga byggnaden görs 

tillgänglig för en publik. Dessutom är den 

samtida internationella arkitekturscenen 

givetvis helt beroende av reproduktioner 

då arkitekturen ofrånkomligen är 

platsspecifik. Hur byggnader avbildas är 

därför inget sidospår utan centralt för 

såväl arkitekturpraktikens kunskapsproduktion 

som dess självförståelse. 

Då arkitekturen töms på människor 

bleknar dess funktioner. Från att ha varit 

ett materiellt fundament för mänskliga 

handlingar förvandlas byggnaden 

i fotografiet till att enbart vara ett 

estetiskt objekt. Det nakna fotografiet 

närmar sig den avskalade, sterila 

atmosfären i vilken konstföremålet 

vanligen betraktas. Byggnaden fram- 

står som en autonom idé; en samman- 

ställning av linjer och volymer att 

betrakta för dess estetiska kvalitéer. 

När Claesson Koivisto Rune i en 

utställning om deras verksamhet på 

Röhsska museet påpekade att modellerna 

var det mest intressanta eftersom de 

visade de rena idéerna, fullföljde de 

egentligen bara en av Platons gamla 

huvudtankar: det vi ser är bara bleka 

kopior. Följaktligen blir upplevelsen av 

arkitektur lätt bara en rad påpekanden av 

brister - där skarvarna är för tydliga eller 

transparensen otillräcklig. 

Arkitekter som vågar släppa de 

krampaktiga greppet kan i stället inse 

oFTasT inga, iBlanD suDDiga text: Martin Nordahl bild: Dan Perén 

19

4 ARK Kroppen 

20

”Återigen ekar det i konst- 

hallen och i biblioteket 

gapar hyllorna tomma.” 

att en verklighet som på samma 

gång är teorier, material, ekonomiska 

eller politiska mekanismer och estetiska 

ideal ofta är en mer fruktbar omgivning 

än det vita arket. I bilderna från 

Lacaton & Vassals välpublicerade Social 

Housing-projekt i Mulhouse finns en 

bedräglig vardaglighet. De är tagna efter 

inflyttning – en omöjlighet för poloklädda 

modernister. Arbetarklassen 

kan ju ha dålig smak. Här talar 

bilderna ett annat språk och påminner 

snarare om inredningstidningar eller 

reklamkataloger. Istället för att på 

klassiskt maner spela på främmandegörning 

är scenerna fyllda med prylar 

och möbler, sociala markörer, som ger 

upphov till associationer och underlättar 

för läsaren att avkoda scenen. Men 

fortfarande inga människor. 

Så plötsligt, några gånger om året, 

kommer de fram. Nu ska det tävlas 

i arkitektur och arkitektkontoren 

försöker överträffa varandra i att klistra 

in urklippta siluetter och vilda djur. 

De flesta tävlingarna rör offentliga 

prestigeprojekt och förhoppningen är 

att arkitekturen utöver sina mer direkta 

funktioner ska bidra med så mycket mer: 

högre tillväxt, aktivare barn och ljus över 

avfolkningsbygder. Därför kan vi se hur 

tävlingsbilder vimlar av människor: de 

promenerar och shoppar, fiskar och flyger 

drake. Ibland äter de glass, för himlen är 

alltid blå. 

Fast när så vinnare är korad och 

byggnaden står färdig blir ännu en 

gång allt som förbytt. Återigen ekar det 

i konsthallen och i biblioteket gapar 

hyllorna tomma. Arkitekturen som skulle 

förbättra samhället och symbolisera en 

fantastisk skapelse sprungen ur våra 

gemensamma mödor framstår istället 

som tom och livlös; det moderna 

projektet har inte befriat människorna. 

Fotografiet kan, likt inga andra 

medier, förvandla motivet till ett fetisch- 

istiskt objekt. Det visar en fixerad del 

av verkligheten, lyfter ut ett ögonblick 

ur tiden och håller kvar det. Men i 

utsnittet av verkligheten finns även 

fotografiets brist: den begränsning 

som ramen påtvingar betraktaren. 

Bristen utgör samtidigt grunden för 

fotografiets användning som fetisch. 

Eftersom fotografiet är statiskt möjliggör 

det för betraktaren att föreställa sig 

en tidsrumslig fortsättning av den 

avbildade scenen, vilken inte riskerar att 

bli motbevisad. Betraktaren har därmed 

fullständig kontroll, dels över det fysiska 

föremålet och dels över scenen som den 

fasta grund där fantasier kan projiceras.* 

Arkitekturtidskrifternas strävan att 

jämställa arkitekturen med det av- 

skärmade konstobjektet framstår lätt 

som ett symptom på arkitekturinstitutionens 

komplex över dess hybrida 

sammansättning. Insikten om att 

vara befläckad utlöser fetischen som 

manifesteras i arkitekturfotografiet: en 

ersättning för den upplevda bristen. I 

fotografiet förblir arkitekturen autonom. 

Men hur genomträngande det här 

estetiska paradigmet än är i dag så 

har det inte alltid sett ut så här.** När 

arkitekter under sextiotalet intresserade 

sig för det vardagliga och livet såväl 

inom som mellan husen förmedlade 

fotografierna en annan syn: barn är på 

väg till skolan och till och med museet 

har lyckats locka några besökare. 

Givetvis är det något som många 

arkitekter intresserar sig för också idag, 

även om det aldrig syns i arkitekturtidskrifternas 

bilder. En annorlunda 

diskussion om den byggda miljön 

kan däremot existera parallellt, men 

uteslutande i form av reflekterande 

texter. Att de flesta av tidskrifternas 

bilder dessutom är producerade på 

uppdrag av arkitektkontoren bakom 

projekten gör situationen än mer 

problematisk. Bildredaktörerna har 

visserligen gjort ett urval, men accepterar 

genom att använda sig av arkitekternas 

egna bilder även deras syn på byggnaden 

(i dubbel bemärkelse). Om texterna 

hade producerats med liknande metoder 

– genom att enbart klippa och klistra i 

press meddelanden – hade tidskrifterna 

troligen haft svårt att hävda sin ställning 

som oberoende. Det speglar en okritisk 

läsning av bilder, och en seglivad 

föreställning om fotografi som ett 

transparent medium. 

* Christian Metz utvecklar resonemanget i 

artikeln “Photography and Fetish” (1985), bl.a. 

publicerad i antologin The Photography Reader, 

red. Liz Wells. 

** För en annan typ av fotografi, kolla in Johan 

van der Keukens bilder av Herman Hertzbergers 

arkitektur. 

oFTasT inga, iBlanD suDDiga text: Martin Nordahl bild: Dan Perén 

21

4 ARK Kroppen 

22 

HuR KoMMER DET sig 

aTT golVET ÄR sÅ planT 

nÄR naTuREn luTaR 

ocH BuKTaR? KansKE 

ÄR DET aRKiTEKTuREns 

FEl aTT Vi VuXna RÖR 

oss sÅ TRÅKigT. 

Är det något som i stort sett alla byggnader 

genom historien har gemensamt, 

så är det den plana yta som är vinkelrät 

mot gravitationen och kallas för golv. 

Till skillnad från både det naturliga och 

artificiella landskapets mark, som lutar 

åt alla möjliga håll och har underlag 

med så olika hårdhet och ojämnhet som 

gräs, sand, betong och asfalt, så är våra 

byggnaders golv släta och jämna plan. Vi 

är så vana vid dessa golv att det räcker 

med några få graders lutning eller små 

ojämnheter för att vi ska känna att 

golvet under oss inte är helt plant. Det 

säger något om hur centralt plan, både 

som begrepp och byggnadselement, är 

för arkitekturen. Det är på planen vi 

placerar ut väggar, pelare, fast och rörlig 

inredning, och de element som möjliggör 

vertikal förflyttning som trappor, hissar 

och ramper finns i första hand för att låta 

oss röra oss mellan olika plan. 

röra sig 

planlöst

“Det är lite svårt att föreställa sig en kontorsarbetare 

som hjular fram mellan raderna av skrivbord.” 

Lika centralt som planet är för 

arkitekturen är gåendet för vårt sätt att 

röra oss. Springandet är visserligen god 

tvåa i hektiska eller motionsinriktade 

liv, men det upprätta gåendet dominerar 

ändå som allmänmänskligt medel att 

förflytta sig. Tänk att istället ta sig fram 

genom att hoppa, hjula, hasa, krypa, 

snurra, smyga, åla eller rulla på samma 

spontana och ohämmade sätt som en 

femåring. Det skulle antagligen vara 

nyttigt för dem av oss som tillbringar det 

mesta av vår vakna tid med att sitta och 

gå. Ändå är det lite svårt att föreställa 

sig en kontorsarbetare som hjular fram 

mellan raderna av skrivbord på kontoret 

eller en taxichaufför som hoppar hela 

vägen till bilen efter lunchrasten. Varje 

kultur reglerar mycket bestämt vad som 

är ett accepterat sätt att röra sig på och 

det lär vi oss när vi växer upp. Som barn 

rörde vi oss fritt och spontant men snart 

förstod vi att det finns vissa platser 

och situationer då det är mer lämpligt 

att hoppa, springa och hjula och vissa 

platser och situationer då det är mindre 

lämpligt. 

Det plana golvet och gåendet 

är den minsta möjliga kroppsliga 

ansträngningens allians som ger våra 

kroppar minimalt med utmaning och 

stimulans då vi rör oss genom våra 

byggnader. Befinner vi oss till exempel i 

en skog så är marken ofta ojämn och träd 

och stenar är i vägen för oss. I skogen 

får vi lyfta fötterna högre, se efter var vi 

sätter ner dem och ibland ta stöd med 

händerna på ett sätt som ger betydligt 

mer utmaning för kroppen än att sakta 

gå fram över ett plant och stabilt golv 

med ögonen på konstant höjd och blicken 

riktad framåt, där de enda hindren är 

några trösklar och en och annan möbel. 

Det finns så många sätt att använda sin 

kropp och röra sig på men ändå envisas vi 

med att sitta eller ligga still och helst bara 

röra på huvudet och armarna. Eftersom 

de flesta av oss nog egentligen mår bäst 

av att vara fysiskt aktiva, kanske vi har 

gjort oss själva en björntjänst genom att 

utforma de miljöer och artefakter som 

omger oss så att de möjliggör ett alltför 

bekvämt liv. 

Tänk om vi istället lät oss inspireras 

av landskap och skapade inomhusmiljöer 

som bryter det vågräta planets hegemoni 

med hjälp av lutningar, skevheter, hinder 

och material. Då skulle vi bli tvungna 

att lyfta våra fötter något högre och se 

efter var vi satte ner dem även i våra 

byggnader och antagligen slippa en del 

stela nackar, dåliga ryggar och tjocka 

magar. 

Det plana golvet kommer dock 

sannolikt att fortsätta dominera våra 

byggnader av praktiska skäl men det 

skulle vara spännande att se fler exempel 

som vågade bryta mot denna dominans 

och fick oss att röra oss mer varierat i vår 

vardag. Tills sist kommer det ändå att 

vara upp till oss själva att utmana våra 

kroppar och använda dem till allt de kan 

användas till. Det finns dessutom faktiskt 

platser där detta är helt accepterat – på 

dansgolvet, i träningslokalen, i naturen 

och, faktiskt, hemma. 

RÖRa sig planlÖsT text: Fredrik Metso bild: Emelie Siemonsen 

23

4 ARK Kroppen 

24

Rörelse är kroppens minne. Genom att upprepade gånger gå i ett och samma spår 

söker vi erfarenheten, minnet av rörelse. Det är samtidigt ett försök att ge en bild av 

rörelsen frikopplad från rummet och dess sammanhang, vilket sätter rörelsen och 

kroppen i fokus. I sanden blir rörelsen ett avtryck och ett mönster. Ju mer man går desto 

mer framträdande blir mönstret och rörelsen. 

RÖRElsE ÄR KRoppEns MinnE Anna-Karin Stråhle & Maria Poll bild:Malin Hedman 

25

FyRKanTiga KRoppaR Elin Rittmark 

26 

Vi är vana att hantera och organisera de räta vinklarna, 

där fyrkanterna ger en direkt indikation på hus. 

Hur skulle det vara om de fyrkantiga kropparna tillhörde 

det avvikande och spektakulära … 

Det är de fyrkantiga byggnadskropparna vi till vardags ser, 

omges av och bor i. 

När formen avviker från fyrkantig börjar åskådaren fantisera. 

Tankarna svävar iväg till associationer bortom hus. 

Vad skulle då denna främmande form anta i människors 

skenande fantasier?

New 

York 

CYklar 

i DEn sTÖRsTa sTaDEn i DET BilTÄTasTE lanDET i 

VÄRlDEn HaR nÅgoT HÄnT. FRÅn En inDusTRiloKal 

i BRooKlyn ocH i poliTiKERnas KoRRiDoRER HÖRs 

saMMa oRD: nEW yoRK HaR BÖRJaT cyKla. 

En tvåbarnspappa hoppar smidigt 

upp i sadeln på den stationära 

milkshakecykeln. Han svalkas av 

fläktarna som drivs av solenergi, vilket 

är tur för honom denna nästan tropiskt 

varma eftermiddag på Habana Outpost. 

Den lilla restaurangen i Fort Greene, 

Brooklyn, syns på långt håll tack vare 

sina galet färgglada parasoll och vimplar. 

Här skryter man med att vara ”den 

första solcellsdrivna restaurangen” och 

erbjuder rabatt på milkshakes om man 

själv trampar cykeln som driver mixern. 

Skyltarna utanför skränar ”Amazing 

human powered bike blender!”. Det är 

sommar 2008 och trots värmen verkar 

det cyklas mer än någonsin i New York. 

På Union Square, Manhattan, håller 

ett stort antal cyklister precis på att 

sluta upp för Critical Mass Bike Ride. 

Fenomenet, som uppstod i San Francisco 

i början av nittiotalet, återfinns numera 

i ett flertal städer runt om i USA och har 

även fått fäste i Europa. I New York har 

man i snart fem år samlats sista fredagen 

i varje månad för att till synes planlöst 

cirkulera på cykel runt stan. Mängden 

deltagare gör att den tunga biltrafiken 

som i vanliga fall dominerar Manhattan 

under en liten stund denna fredag 

tvingas underordna sig cyklisterna. Ingen 

av deltagarna vet i förväg hur dagens 

rutt kommer att se ut eller hur lång den 

kommer att vara. 

I antologin Block by block - Jane Jacobs 

and the future of New York beskriver en 

Critical Mass-anhängare som kallar sig 

Reverend Billy de månatliga cykelturerna 

i religiösa ordalag. Han menar att i en 

stad så överröst med visuella intryck 

vars enda budskap är konsumtion, i en 

tid då naturresurser sinar och luften 

i staden är nedsmutsad, blir dessa 

cykelmanifestationer ett sätt att skrika 

ut sin protest. Ett sätt att ”ge cyklisterna 

sina svettiga kroppar och själar tillbaka” 

eftersom de bevisar att den riktiga 

kroppen fortfarande är mer användbar 

än alla dess simulationer. 

24-årige Zac var tidigare en flitig 

Critical Mass-deltagare. När polisen 

efter ett antal händelser under 

Republikanernas nationella konvent i 

New York 2004 började köra med hårdare 

tag mot cyklisterna ledsnade han. Zac 

bor tillsammans med tre kompisar i 

en ombyggd industrilokal i Bed-Stuy, 

Brooklyn. I den trånga hallen är det svårt 

nEW yoRK cyKlaR Johanna Landin 

27

4 ARK Kroppen 

28 

”om jag skulle cykla 

ut framför en bil på 

Manhattan tänker jag att 

det är rätt åt honom” 

att inte kliva på cykeldelarna som 

ligger huller om buller vart man än 

vänder sig i lägenheten. Här kan man, 

förutom en hel hög vanliga cyklar, också 

hitta fixed gears* samt en tall bike** och 

en tandemcykel. Längs några av de större 

gatorna i Brooklyn finns cykelfiler av 

varierande kvalitet, något som knappt 

existerar på Manhattan. Ändå cyklar Zac 

alltid vart han än ska, även om det råkar 

vara till sitt jobb på Manhattans Lower 

East Side. Tunnelbanekortet är dyrt och 

dessutom har cyklar kommit att bli hans 

och kompisarnas stora intresse, något de 

väljer att lägga pengar på. Mycket mer 

pengar än vad ett tunnelbanekort kostar. 

Zac cyklar helst på sin nya vita fixed gear. 

– Med den kommer man liksom 

närmare gatan, man känner den bättre 

än med en vanlig cykel, säger han. Att 

cykla istället för att åka bil är ett politiskt 

ställningstagande och en självklar del i 

hans cykelintresse. 

– Om jag skulle cykla ut framför en 

bil på Manhattan tänker jag att det är 

rätt åt honom, att det är jag som gör 

det rätta, förklarar han. Visst vore det 

fantastiskt med fler cykelbanor, men han 

erkänner också att lite av tjusningen med 

att cykla i New York faktiskt är att det 

är farligt och att man hela tiden måste 

vara på helspänn både mentalt och rent 

kroppsligt. Han minns att han under ett 

besök i Köpenhamn fascinerades av hur 

välordnat det var med alla cykelbanor 

och gratis lånecyklar. Men det gjorde 

det också betydligt tråkigare att cykla. 

Han tänker efter en stund och säger sen 

att han trots det mer än gärna skulle ge 

upp det vardagliga spänningsmomentet 

som skulle försvinna med säkra och 

utvecklade cykelmöjligheter, om det bara 

fick fler New York-bor att börja cykla. Sen 

börjar han svära över alla Brooklyns nya 

trendcyklister, främst existerande i hippa 

grannområdet Williamsburg, som bara 

går runt med cykeln som en accessoar i 

sitt kvarter men tar taxin så fort de ska 

över bron.

Längre ned på Zacs gata hänger en 

dödskalle i skumgummi från ett av 

fönstren till en sliten lagerbyggnad. 

Här ryktas det om att delar av det 

hemliga cykelgänget Black Label Bike 

Club håller till. Iklädda de obligatoriska 

klubbvästarna verkar de ha anammat 

hela motorcykelklubbs-estetiken, men 

blandat upp den med anarkism och 

antikapitalistiska budskap. De har till 

och med en rivalklubb, även om de inte 

verkar vara speciellt osams. Black Labels 

användande av tall bikes byggda av 

tillvaratagna gamla cykeldelar uppmanar 

till återvinning och en vägran att låta 

cykelkulturen bli ett kommersiellt 

intresse. En attityd som tack vare hypen 

och mytbildningen kring Black Label 

verkar spridits i Brooklyn, där man nu 

kan se hemmabyggda tall bikes lite här 

och var. Trots att Black Label och deras 

vänner i rivalklubbarna länge vägrat 

befatta sig med media, figurerar de i 

dokumetärfilmen B.I.K.E. som visas på 

filmfestivaler runt om i världen och flitigt 

laddas ned. De arrangerar även det årliga 

cykelracet/festen Bike Kill i Bed-Stuy. 

Kanske kan det ha varit härifrån 

som den förvånansvärt progressiva 

Janette Sadik-Khan, ledamot i New 

York Department of Transportation, 

fått sin inspiration. Hon var en av 

initiativtagarna till att man under tre 

lördagar i augusti spärrade av fyra 

avenyer på Manhattan för att helt 

upplåta dem till fotgängare och cyklister. 

Experimentet kallades New York 

Summer Streets och ville enligt Sadik- 

Khan förtydliga att gatorna, som utgör 

tjugofem procent av stadens yta, är New 

York-bornas förgårdar och att det därför 

inte finns någon anledning till att de 

används på samma sätt varje dag. 

Cykelsommaren 2008 är kanske ett 

utryck för en önskan att fysiskt bli ett 

med staden, ett sug efter adrenalin, en 

tro på ett mer ekologiskt sätt att leva, en 

uppkäftighet eller helt enkelt ett snyggt 

sätt att matcha den nyaste neonbagen 

från American Apparel. De är alla bra 

anledningar till att kliva upp på cykeln i 

en stad där majoriteten aldrig någonsin 

skulle få för sig att göra det. En stad där 

ovan nämnda Janette Sadik-Khan nyligen 

fick stora rubriker när hon fotograferades 

cyklandes till jobbet i samband med att 

ha upplåtit tre (!) parkeringsplatser i city 

till fördel för cykelställ. Oavsett vad ens 

intention är, bevisar den att det krävs 

motivation för att cykla i New York. Det 

är inget som kommer sig naturligt för 

någon. 

Trots att dessa olika anledningar 

tillsammans ökat antalet cyklister 

de senaste åren, verkar biltrafiken 

opåverkad. Det är tydligt att cyklismen 

inte uppstått på bekostnad av den, utan 

bara på bekostnad av tunnelbaneåkandet. 

De bilburna kommer knappast att ge 

upp sina breda AC-svala taxibaksäten på 

grund av några nydragna cykelfiler på 

Manhattan. Det enda som skulle kunna 

lyfta deras blick, och således också deras 

bak, är om ön sakta men säkert blev så 

full av cyklister att biltrafiken, precis som 

under Critical Mass, skulle tvingas att 

underordna sig. I New York, till skillnad 

från de flesta andra amerikanska städer, 

skulle det kanske kunna vara möjligt. 

Tvåbarnspappan på Habana Outpost 

har cyklat ihop milkshakes till barn och 

fru. De är redan uppdruckna och betalda. 

På vägen ut från restaurangen håller 

han ett litet föredrag för ungarna om 

växthuseffekten och varför det är bättre 

att cykla ihop sin milkshake istället för 

att använda el. Snart sitter de i en bilkö 

på vägen tillbaka till Manhattan. 

Läs mer: 

www.nyc.gov/summerstreets 

suckapants.com 

bikeblog.blogspot.com 

critical-mass.info 

www.bike-films.com 

* En enväxlad cykel med fast nav som gör 

att hjulen rör sig lika snabbt som pedalerna. 

Saknar ofta broms och bromsas då med hjälp av 

pedalerna. Användes ursprungligen inom olika 

cykelsporter och av cykelbud. 

** En cykel som består av två eller fler på 

varandra monterade ramar, vilket gör att sadeln 

och styret kommer högre upp. 

nEW yoRK cyKlaR text: Johanna Landin bild: Johanna Landin & Tod Seelie 

29

En sVÅRlÖsT uppgiFT Martin Hanberg 

30 

en svårlöst 

uppgift 

DET Finns ByggnaDER soM FÖRVÄnTas VaRa 

inspÄRRanDE ocH VÅRDanDE pÅ saMMa gÅng. 

aTT RiTa En RÄTTspsyKiaTRisK anlÄggning ÄR En 

aRKiTEKTonisK paRaDoX. 

Sven Magnus Sjögren från Frenning och 

Sjögren Arkitekter berättar för Martin 

Hanberg om det pågående arbetet med 

Brinkåsen i Vänersborg. Anläggningen 

ska inrymma 54 platser för rättspsyk och 

26 platser för allmänpsykiatri och så stå 

klar 2011. 

– Vårt mål är att undvika en institutions- 

liknande prägel, vilket såklart är omöjligt 

att uppnå fullt ut eftersom det är en 

institution. Vi gör en byggnad för 

människor som, i många fall, inte har 

några fungerande sociala nätverk och 

många av dem klarar till exempel inte av 

att laga mat. De boende har varsitt rum, 

som liknar ett hotellrum, kring gemensamt 

kök och vardagsrum. Varje boendedel 

har en atriumgård där man kan gå ut 

och hämta luft, röka osv. och dit behöver 

man inget tillstånd för att gå. 

– Vi gör de olika byggnadsdelarna så 

självständigt utformade som möjligt. 

Som att en boende skulle kunna säga 

”Jaså, du bor i den gula delen? Själv bor 

jag i den blå”. Nu kommer det inte bli så 

extremt, men vi kommer försöka skilja 

på dem med olika tegel eller på något 

annat sätt. 

– För vårdkvalitén är det bra att inte 

vara för många patienter på samma 

ställe, det kommer att finnas 6-7 stycken 

per boendeenhet. Det är även viktigt hur 

sammansättningen mellan patienterna 

ser ut. Man kan inte bunta ihop folk 

med vitt skilda diagnoser, som att 

sätta väldigt utåtagerande människor 

tillsammans med tillbakadragna. 

– Hela komplexet Brinkåsen är sol- 

format med 14 huskroppar som 

strålar ut från en rund innergård. På 

innergården behövs tillstånd för att 

gå ut, eller ledsagande från personal. 

Gården är alltså helt omgiven av hus. Vi 

har därmed undvikit att använda murar, 

staket, stängsel och taggtråd. Markörer 

som uppenbart säger: ”Oj, oj, jag är 

inlåst här!”. Samma enkla psykologi kan 

användas med hur människor låses in. 

Jag tror att det går att tycka om ett rum 

man är fångad i om inte attributen för 

inlåsning är alltför tydliga. Att inte den 

närmaste dörren, dörren till det egna 

rummet, är låst. Där kan jag komma och 

gå som jag vill. Men nästa dörr – den är låst.

Bo Sanna Nordlander 

31

4 ARK Kroppen här 

32 

kan någon dansa,

här kan något hända. 

Kan aRKiTEKTuR BiDRa 

Till aTT uTVEcKla 

DansKonsTEn? 

Kan Dans gEnERERa ny 

aRKiTEKTuR? 

Dansens kärna är att med kroppslig 

rörelse visualisera musik. Dansaren 

går in i sig själv och tolkar musik, ljud 

och rytmer. Känslan förmedlas i form 

av fysiska rörelser till omgivningen: 

publik, meddansare … eller bara rummet. 

Dansterapeuten Karin Thulin har betonat 

att dansen har ett konstnärligt uttryck 

som inte finns i vilken rörelse som helst. 

”Dans förhåller sig till rörelse som poesi till 

prosa, det vill säga de är komprimerade, 

abstraherade och förhöjda uttryck av de 

annars vardagliga orden och rörelserna.” * 

Dans är en kroppslig brygga mellan 

musik och arkitektur. Musikens 

dimension är tid, arkitekturens 

dimension är rum. Dansen rör sig 

genom båda. Rummet är liksom dansen 

fysiskt och kroppsligt: något att vistas 

i, ta på, omslutas av. Rummet är en 

förutsättning för rörelse och dans men 

det kan aldrig bli neutralt, vilket gör att 

det alltid präglar dansen. I filmen Dans 

i det offentliga rummet av Benny Cruz 

ser man tydliga exempel på hur modern 

dans och streetdance förhåller sig till 

samma slags rum – det offentliga urbana 

– och ter sig olika. En moderndansare 

på Centralstationen har ingen musik att 

lyssna på och rummet och människorna 

styr då hennes rörelser och riktningar. 

På Järntorget däremot lyssnar en 

streetdansare på musik och hon följer 

dess rytm och känsla mycket tydligt i 

sin dans. Musikens uttryck kommer i 

första hand men rummet är ändå en 

grundläggande förutsättning. 

Dansen kan, som många gånger 

i streetdancens fall, ta plats på våra 

gator och torg, i det offentliga rummet. 

I golvet, jorden, marken finns stora 

möjligheter och begränsningar. Kan vi 

se våra noder och mötesplatser i staden 

som outvecklade scenrum? En så enkel 

sak som ett bra underlag kan räcka som 

antydan om att här kan någon dansa, här 

kan något hända … 

Vissa anser att danskulturen i ett 

samhälle speglar det sociala klimatet. Eva 

Helen Ulvros, historiker och författare, 

är en av dem: 

”Om det finns en allmän tillit till andra, en 

positiv grundinställning, är det bejakande 

för dans. Om däremot samhället präglas av 

misstänksamhet eller om människor känner 

sig osäkra eller hotade, försämras utsikterna 

till en god danskultur.” ** 

I sådana fall så borde fler spontana 

scenrum, mer dans i det offentliga 

rummet, kunna bidra till ett tryggare 

samhälle. 

Många teatrar runt om i Sverige idag 

är inbyggda i en traditionell organisation 

av publik och scen. Scenen vänder sig 

åt ett håll, publikens rum, men ändå 

är dansarnas kontakt med mottagarna 

inte direkt. Dansarna har ett eget rum 

på scenen, upphöjt och distanserat, 

en bubbla. En baksida, en framsida. 

Scenrummet är för publiken ett objekt. 

Dansverket blir först och främst en bild. 

Självklart är dans till stor del en visuell 

konstform, men det som gör den unik är 

att den är fysisk och levande. Eftersom 

dansen förhåller sig till rummet är det 

under de förutsättningarna koreografer 

och scenografer jobbar. 

På senare tid har många arkitekter 

samarbetat med koreografer, till 

exempel Zaha Hadid tillsammans med 

Frederic Flamand. I Flamands dansverk 

är det allt utom själva dansen som 

uppmärksammas. Filmprojektioner, 

kläder, häftiga ljussättningar. Verken 

är spännande men tar inte vara på vad 

dansen har att erbjuda. Dansarna blir så 

uppslukade av showen att de lika gärna 

kunde ha varit virtuella installationer. 

I stället för att närma sig dansens 

fysiska väsen, skapar man spektakel 

runt allt annat. Man fjärmar dansen 

från sin djupaste identitet, den levande, 

kroppsliga upplevelsen. Arkitekterna 

tillför att rummet gestaltas med omsorg 

och blir en show i sig, men inte utifrån 

dansens förutsättningar och styrkor. 

Danskonsten behöver mer 

interagerande scenrum. Rum där 

publiken kan uppleva dans på ett 

närmare sätt, där människan kan 

känna dansen, kroppen, arkitekturen. 

Arkitekter borde kunna erbjuda 

koreografer mindre konventionella rum 

och scener. En ny scenarkitektur kan 

HÄR Kan nÅgon Dansa, HÄR Kan nÅgoT HÄnDa text: Johanna Hägerstrand bild: Petter Frid 

33

4 ARK Kroppen 

34

idra till nya möjligheter för 

danskonsten att utvecklas: annorlunda 

rum kan föda annorlunda dans. Detta 

skulle stärka teatern och dansen i 

en värld som blir allt mer digital. 

Scendansen är idag en försvagad 

konstform, och om den fortsätter att 

enbart leverera bilder, liksom olika 

digitala media, kommer de senare till 

slut ta över totalt. Danskonsten och dess 

arkitektur borde utnyttja och förstärka 

sin fysiska karaktär, sitt här och nu. 

I dans är kroppen verktyget som 

producerar konsten. Människan skapar 

inte sin uppfattning av rum enbart 

genom intellektet utan också genom 

kroppens överlagrande nivåer av 

taktila, emotionella och kinestetiska 

förnimmelser. Kinestetiken, den 

kroppsliga rumsuppfattningen, är 

alltså något som dans och arkitektur 

har gemensamt. Dansens skala är 

människans skala. Den dualistiska synen 

på hjärnan och kroppen har tagit över i 

samhället, men om man ser ett rum vill 

man då inte också känna det? Till vardags 

är det med kroppen som vi upplever vår 

omvärld. I stället för att stirra sig blinda 

på geometriska planer i cad-rymden 

eller utopiska objekt i digitala 3d-världar 

borde miljögestaltare leva sig in i hur 

rummen upplevs här och nu. Dansen 

skulle kunna hjälpa dem att svara på 

frågor som: hur rör jag mig förbi en sådan 

här passage, hur sitter man på den här 

trappan, hur känns golvet under mina 

fötter, hur långt måste jag sträcka mig för 

att nå den översta hyllan, hur känns det 

att gå under, mellan, över något? 

Koreograf Efva Lilja menar att hon 

ständigt omskapar verkligheten så 

att den bättre motsvarar hennes egen 

längtan och egna behov: 

”Jag måste få det att hända som annars inte 

sker, skapa de bilder som annars inte syns till, 

ge rum för det som inte annars tar plats.” *** 

Om dansen kan omskapa den så 

kallade verkligheten, så borde dansen 

kunna användas utforskande inom 

arkitekturfältet. 

2006 års dansfestival i Lyon med 

temat ”Dansa staden” är ett exempel 

på hur man kan utforska arkitektur 

med dans. Aspekter som studerades 

var till exempel hur stadsrummet är 

format av sin omgivning, hur kroppen 

tar plats i staden samt hur dansen i det 

offentliga rummet ter sig. Och nyligen 

har koreografen Willi Dorner på liknande 

tema utforskat Stockholms innerstad i 

verket ”Bodies in Urban Spaces”. Hans 

uppsåt var att integrera konsten med 

staden och under en stadspromenad 

tog sig dansare in i, under, över och 

mellan de mest oväntade platser och 

utrymmen. Glömda rumsligheter i 

staden återupptäcktes och frågan om 

den mjuka människokroppen i en hård 

närmiljö aktualiserades. Som arkitekt 

kan man alltså använda dansen som 

en analysmetod vars resultat skulle 

kunna generera nya rum. Kanske en mer 

kroppsanpassad och människovänlig 

arkitektur. 

Dans och arkitektur skapas och 

existerar på olika villkor. Streetdance 

”Danskonsten och dess 

arkitektur borde utnyttja 

och förstärka sin fysiska 

karaktär, sitt här och nu.” 

och dess improvisation är exempel på 

dansens extrema ögonblicklighet. Om 

man improviserade arkitektur eller lät 

arkitekturen improvisera sig själv borde 

den kunna framstå som mer egensinnig 

och spontan, mer närvarande och fysisk. 

Skulle arkitektens skissande kunna ta 

steget från pappret till verkligheten 

och liksom dansen skapas här och nu? 

Det finns invändningar mot att låta 

arkitektur ta sig sådana konstnärliga 

uttryck, till exempel för att arkitektur 

berör så många fler än det skapande 

jaget eller en viss målgrupp. Arkitektur 

har även en mycket längre livstid än 

dans som har en flyktig existens. Men 

arkitekturen måste tillåtas ta kliv ut i 

ovissheten! Hur utvecklar man annars 

arkitekturen, för den framåt? Dansen 

skulle för arkitekturen kunna vara en 

utforskare, en hjälpande katalysator. 

Kanske skulle arkitektur då kunna bli till 

verklighet i ögonblickets utsatthet. 

* Thulin, Karin (2007), Alla dessa rum – om 

skapande, rörelse, lek och dans, s. 43 

** Ulvros, Eva Helen (2006), ”Dans på lek” 

Dansa med mig, s 22 

*** Lilja, Efva (2004), Danskonst i nöd och 

lust, s. 14 

HÄR Kan nÅgon Dansa, HÄR Kan nÅgoT HÄnDa text: Johanna Hägerstrand bild: Jenny Öryd 

35

REFining iDEals Anton Kolbe 

36

BYe 

BYe 

BodY 

När Framtidens Människa vaknade en 

morgon ur sina oroliga drömmar fann hon 

sig förvandlad till en byggnad. Efter att 

ha uppdaterat statusen på sina interna 

system, bytt ut ett krånglande fläktpaket 

och rekalibrerat solpanelerna tänkte hon att 

det här känns ju som den mest naturliga sak 

i världen. Tänk att jag en gång i tiden var 

strandsatt på två långsamma och bräckliga 

ben! Hon tömde avloppstrumman med en 

rysning av vällust och lyssnade på suset 

i rören en stund innan hon kontaktade 

sin granne, en silverglänsande kaskad av 

undersköna kurvor i en sydsluttning: 

– Godmorgon granne, en perfekt dag att 

länka samman sina korridorer, tycker du inte? 

Vi människor skiljer oss från många 

andra djur genom vår konsekventa an- 

vändning av teknologi. Vi använder 

verktyg till att utvidga vårt handlingsutrymme, 

till att multiplicera vår 

styrka och våra förmågor. Ett exempel 

är arkitekturen. Det är i skydd av våra 

byggnader vi kunnat vandra ut från den 

ursprungliga afrikanska dalgången och 

flytta in i alla planetens klimatzoner. 

Från den tropiska basthyddan med 

endast tak och golv till den hermetiska 

antarktiska forskningsstationen är 

arkitekturens primära uppgift att 

omvandla en avgränsad del i en mer 

eller mindre levnadsduglig miljö till ett 

fungerande livsrum där det är möjligt för 

oss att överleva och trivas. 

Människan har varit framgångsrik 

och förökat sig. Gång efter gång har 

konkurrensen om försörjningsbasen 

blivit för stor och grupper har vandrat 

iväg mot nya territorier, in i alltmer 

extrema miljöer som genererat nya sätt 

att leva och nya arkitekturer. Idag har vi 

snart fyllt varje möjlig vrå av jordytan. 

Runt hörnet väntar därför nästa steg, till 

en miljö mer extrem än alla tidigare, en 

miljö där inget liv finns idag: vi måste ta 

oss ut i rymden. 

Det är ett territorium vi vandrar ut i 

burna av processorer och raketmotorer, 

men det är bara genom arkitekturen som 

vi kan staka ut ett permanent livsrum 

i den nya vildmarken och bita oss kvar. 

Det handlar om en arkitektur som på 

många sätt ser helt annorlunda ut än 

allt vi är vana vid, men samtidigt är 

byggnadens grundläggande uppgifter i 

grunden desamma: 

Skydd. I rymdstationens fall mot 

dödlig strålning, vakuum, kyla och andra 

otäckheter. För jordiska byggnader 

mot väder, vind, rovdjur och andra 

otäckheter. 

Bära laster. På rymdstationen handlar 

det om tryckskillnaden mellan insida och 

utsida. P å jorden är det laster från väder, 

vind och konstruktionens egenvikt. 

Trivsel. Samma i alla miljöer, att bidra 

till att vi trivs med livet och kan relatera 

till vår omgivning. 

Från Vitruvius till Da Vinci till Le 

Corbusier har kroppens dimensioner 

varit den universella måttstocken och så 

kommer det också vara i framtiden. Men 

det finns en viktig skillnad framöver: 

kroppen är inte längre en konstant. Våra 

möjligheter att manipulera kroppen, 

arkitekturens grundmateria, växer 

”Våra kroppar har trots allt ganska kinkiga krav på syrehalt, 

temperatur, gravitation och strålningsnivåer.” 

ByE ByE BoDy text: Erik Berg bild: Klas Trollius 

37

4 ARK Kroppen 

38 

”nästa steg följer naturligt för oss arkitekter: 

att vi helt uppgår i varandra, arkitekten kliver in i sin 

byggnad och kommer aldrig ut igen.”

i takt med framstegen inom bio- och 

genteknologi. 

Kanske kommer därför framtida 

nybyggare i rymden att nå en punkt då 

två strategier måste vägas mot varandra. 

Om ansträngningen för att anpassa om- 

givningen till våra villkor överstiger 

ansträngningen för att anpassa oss själva 

till omgivningens villkor, är det då inte 

mer motiverat och genomförbart att gå 

den senare vägen? 

Människan har – som allt liv – alltid 

omformat sin omgivning, men också – 

som allt liv – omformats av och anpassat 

sig till omgivningen. Människors 

olika yttre karaktärsdrag är delvis en 

produkt av skillnader i livsmiljöns 

förutsättningar. Anpassning av kroppen 

till miljön är alltså inget nytt. Skillnaden 

är att nästa miljöombyte är mer 

dramatiskt än något tidigare, och våra 

kroppsliga morfologier kan därmed också 

bli ännu mer omfattande. 

Det här är en möjlighet som utforskas 

och diskuteras inom post- och 

transhumanismen, en internationell 

filosofisk/politisk rörelse intresserad av 

metoder för livsförlängning, ingrepp i 

arvsmassan, kloning, konstgjorda organ, 

robotproteser och sammankopplingar av 

nerver och hjärna med externa sensorer 

och datorer. 

Börjar vi vistas mer permanent i 

rymden hamnar vi till slut vid en punkt 

då kroppen är mer i vägen än till nytta. 

Våra kroppar har trots allt ganska 

kinkiga krav på syrehalt, temperatur, 

gravitation och strålningsnivåer. Under 

längre vistelser i tyngdlöshet förtvinar 

musklerna, men det behöver inte vara 

ett problem om servostyrda robotarmar 

och automatiserade system kan göra 

det manuella jobbet minst lika bra. Gör 

vi oss istället av med kroppen slipper vi 

rotera bosättningarna för att simulera 

gravitation, vi kan klara oss med 

avsevärt mindre rymdskepp och mindre 

omfattande livsuppehållande system.* 

Låter det helt nuts? Visst är det 

trevligt att ha en kropp, så länge den 

är frisk och fungerar. Så länge man 

kan dansa. Ja, mer än så: det är genom 

kroppen vi känner världen, lär oss skilja 

mellan olika material, upplever den 

taktila dimensionen. 

Men rent medicinskt är det möjligt 

att dumpa alla kroppsdelar utom huvudet 

och ändå ha oss själva kvar. Kroppens 

överordnade uppgift är att pumpa syre 

till hjärnan och sköta allt annat som 

behövs för att så länge som möjligt 

hålla tanken vid liv; skaffa ny energi, 

transportera hela apparaten i skydd från 

hotande rovdjur och emellanåt fortplanta 

sig för att sätta nya medvetanden till 

världen. Allt detta – inklusive hudens 

beröringskänsliga nervändar – är 

funktioner som kunde skötas av mer 

optimerade system, så länge tanken har 

någonstans att bo. Det som ytterst gör 

oss till människor är inte våra kroppar 

utan vårt språk, våra tankar. 

Så kanske kommer arkitekturen 

och människan att mötas på halva 

vägen i framtiden, drivna därhän av 

teknisk utveckling och krassa kalkyler. 

Nästa steg följer naturligt för oss 

arkitekter: att vi helt uppgår i varandra, 

* För några år sedan framkastade (den fullt förnuftige) NASA-direktören Dan Goldin tanken att vi skulle 

kunna ta människor till andra stjärnor med en total nyttolast inte större än en 33cl läskburk (vilket 

skulle reducera energiåtgången och snabba upp resan avsevärt). Väl framme kunde adaptiva system med 

hjälp av nanoteknologi omforma materia tillgänglig på platsen till maskiner och bosättningar, till vilka 

sedan genetiskt anpassade människobarn kunde födas ur medförda nedfrusna befruktade ägg. 

Det vore ett märkligt liv, men ändå ett sätt att föra livet vidare. 

arkitekten kliver in i sin byggnad och 

kommer aldrig ut igen. Vem har inte 

drömt om att en dag förena sig med 

sitt favoritbygge, att uppleva tvåtusen 

år rinna genom Akropolis fundament? 

Att sträcka ut sig över havet lika långt 

som Öresundsbron eller högt som ett 

hus? I en sådan framtid är vi fria att 

rita byggnader obundna av hänsyn till 

kroppsliga begränsningar. Åt helskotta 

med funktionella planlösningar och 

trappformler. Det är en framtidsutsikt 

som vissa stjärnarkitekter redan idag har 

cashat in. 

Men i en sådan framtid lär vi inte 

heller ”rita hus” på det sätt som vi förstår 

den uppgiften idag. Bosättningar byggda 

med nanoteknologi kommer snarare växa 

organiskt, uppbyggda av miljarder celler 

som likt cellerna i en kropp söker andra 

celler i sin omgivning att foga sig till och 

tillsammans bilda en materiell/köttslig 

katedral. 

Dessa tankegångar har förstås 

utforskats ordentligt i science fictionlitteraturen 

där framtidens arkitektur 

diskuteras just i termer av sensoriska 

förlängningar av människokroppen och 

byggnader som växer och reparerar sig 

som biomassa. Alastair Reynolds gör i 

sina böcker närmast erotiska skildringar 

av människor sammanvuxna med sina 

rymdskepp, det orgasmiska ruset i 

hjärnans nervknutar när solvinden 

stryker mot skrovets sensorer och 

motorerna kickar in nio g:s acceleration. 

Känslan av att flyga fram, buren av starka 

muskler. Som en gång, en lycklig morgon, 

då vi sprang över savannen. 

ByE ByE BoDy text: Erik Berg bild: Klas Trollius 

39

40 

Me 

THE pRosTHEsis is a METapHoR FoR THE TiMEs WE 

liVE in. ouR iMMEDiaTE suRRounDings DiFFER 

FRoM THE suRRounDings THaT ouR BoDiEs WERE 

oRiginally DEsignED FoR. 

so WE REDEsign THE BoDy, noT iTs suRRounDings. 

REVERsE THE pRocEss. lET THE BoDy aDapT. 

Architecture uses the body as the ultimate measuring instrument. Our surroundings 

are scaled and shaped according to the Modulor body’s needs. But what happens if we 

remodel the modular? 

How can we challenge our conventional beliefs of how the surroundings adapt to the 

body, and vice versa? 

The exercise of working with prosthetics and deformation of the known body 

can open new possibilities in architectural thinking. A prosthesis forces your body to 

consider its relation to our immediate surroundings, but it is also a challenge to the way 

the surrounding architecture is working. 

We want to question the traditional definitions of architecture, and confront the 

conventions on which we base our ideas of “wrong” and “right”. We want people to 

release their playfulness to create their own piece of architecture/prosthesis, and use it 

to face and inhabit their surroundings. We want the participants to consider their work 

as one-to-one architecture. 

The nine-day workshop Extended Me was held by Emilie Bergrem and Tine Aagaard at the European 

Architecture Students Assembly, Ireland, in the summer of 2008. (www.easa008.ie, www.easa.tk) 

4 ARK Kroppen eXTeNded

THE MasK 

The mask covers the most important part 

of my angle of vision, which causes loss 

of my 3D vision. The most important 

views are now the ones that are usually 

at the periphery of my sight. This affects 

thought, perception and behaviour in 

the space. Motion is now dependent 

on different visual information, and on 

paying attention to what is next to me 

rather than in front of me. This is also 

the most dangerous thing about this 

mask. Things or people approaching face 

to face are almost completely invisible, 

and therefore very dangerous. 

Adam Berka, Slovakia 

WiRE FingER EXTEnDER 

A peculiar device offering the capacity to 

touch places out of ordinary range. Wire 

spiral connected to the fingers enveloped 

in a rubber glove. 

Invented at the European Architecture 

Students Assembly, Ireland, but never 

went into mass production – the 

advantages of the W.F.E. were clearly 

underestimated. 

Michal Sladek, Slovakia 

painTing poinTs 

Tits, elbows, hips, hands, knees, feet. I 

wanted to use the bone segments to map 

the body’s movements. 

Ida Kjaer Sejersen, Denmark 

EXTEnDED ME Emelie Bergrem & Tine Bernstorff Aagaard 

41

4 ARK Kroppen 

42 

puppETEERing 

REsTRainT 

It is a dance. It is ephemeral architecture. 

The construction of strings stretched 

by the controlled arms and the arms 

controlling. In this project human hands 

were used as representatives of the whole 

human body to show how a movement 

of one part can affect the rest. A big 

wooden board perforated with round 

holes functioned as a stage for the arms, 

which were connected to each other with 

strings and controlled by the director. 

Under the board human bodies were 

moving according to the hands. 

Iva Baljkas, Iskra Filipovic, Goran Jovanovic, Croatia 

EXTEnDED EyEs 

Why should the position of your eyes be 

limited to the size of your head? 

Through a system of mirrors the brain 

is made to believe the eyes are outside 

the body. This way the surroundings are 

perceived in extreme 3D. 

Joris Veerman, The Netherlands

BoDy MissHapEs 

The suit transforms the body into nearly 

unrecognizable shapes. 

Nina Vidic Ivancic, Slovenia 

sEnsE coMpRoMisER 

When one’s hand is extended, the helmet 

is opened by a mechanism, and one is 

allowed to see. At the same time, the use 

of one’s arm is suspended. 

This device deals with the movement 

of the body in a visual experiment. 

Sara Badovinac, Slovenia 

THE KnEEBEnDER 

A device that draws its own consequence 

on the wall. 

Emilie Bergrem, Denmark/Norway 

EXTEnDED ME Emelie Bergrem & Tine Bernstorff Aagaard 

43

4 ARK Kroppen om 

44 

barbapapaismen 

För att förstå hur arkitektur kan agera bortom nittonhundratalets tidiga positivistiska 

modernism och dess sena relativistiska postmodernism behövs det en förståelse 

för topologiska rum. Tjugohundratalets globala problemformuleringar* behöver 

barbapapaismen: 

I 

Rum är som Barbapapa. Istället för att, som i euklidisk geometri, beskriva var 

saker och ting befinner sig i ett tredimensionellt koordinatsystem, baseras 

topologiskt tänkande på relationer: hur ting är sammankopplade och vilket 

inflytande de har över varandra. Att beskriva rum som något tredimensionellt är alltid en 

grav reduktion som i många fall bortser från rummens grundläggande kvaliteter, såsom 

material, symbolik, kontext och möjliga förändringar. Om man istället ser rum som 

flerdimensionella föränderliga diagram har man ett rumsbegrepp med större potential 

att beskriva och förstå verkligheten. Dessa flerdimensionella rum ser ut och beter sig som 

seriefiguren Barbapapa. 

II 

Barbapapa är materiell. Barbapapa är en tecknad barnbokskaraktär från 70-talet 

vars främsta egenskap är sin förmåga att ändra form till i princip vad som helst. 

Genom att förvandla sig till en bro, en orm eller en båt löser Barbapapa olika 

problem som uppstår i serierna. Problemen är av varierande slag, eller framförallt av två 

specifika slag: materiella och expressiva. Barbapapa använder sin morfologiska kropp dels 

till att lösa fysiska problem som att laga en trasig bro, dels till att lösa icke-fysiska problem 

som att skrämma bort fiender genom att till exempel förvandla sig till en orm. I det senare 

fallet antar Barbapapa fortfarande en fysisk kropp, men det är inte den fysiska relationen 

som löser problemet, utan en expressiv kvalitet av att efterlikna ett igenkännbart begrepp 

(en orm). På en topologisk nivå är både fysiska och icke-fysiska relationer materiella vilket 

Barbapapa illustrerar genom att alltid anta en materiell kropp. 

III 

Barbapapa är kontinuerlig. Topologiska rum beskrivs inte genom avstånd 

och mängder. De definieras av hur de är sammankopplade i relation till sig 

själva och andra rumsligheter. En topologisk yta kan precis som Barbapapa 

förändras genom att böjas, vikas och sträckas ut så länge ytans relationer är kontinuerliga. 

Om den däremot klipps itu bryts dessa relationer och ytan förändrar sin grundläggande 

uppbyggnad. En yta blir två nya ytor. Samma sak gäller för rum. Om ett kök delas upp så 

att spis och vask inte längre går att nå från endera rum är de nya rummen inte två halva 

kök utan två nya typer av rum. Behålls relationen mellan kökets olika delar kan det istället 

ändra form intill oändlighet. Att bibehålla kontinuitet är minimikravet för topologiska 

rum, vilket även gäller för historiska händelser som till exempel mänskligt liv, där döden 

är den yttersta formen av bruten kontinuitet. Barbapapa kan förvandla sig till vad som 

helst så länge det är en kontinuerlig kropp. 

IV 

B arbapapa är specifik. Avsaknaden av en generell kropp är en annan av 

Barbapapas grundläggande egenskaper. Varje form Barbapapa antar är en 

specifik topologisk rendering. Även den päronformade gestalt som ständigt 

återkommer mellan förvandlingarna är en rendering bland andra, och inte en neutral 

eller normal kropp. Vare sig Barbapapa förvandlar sig eller väljer att inte förvandla sig 

har han en specifik form som både innehåller och utesluter alla andra former. Materiella 

kroppar är inte variationer av neutrala idéer eller immateriella ideal. De utgör kroppen 

som är idéer. 

* Världen befinner sig i två fundamentala förändringar: dels omställningen till ett hållbart samhälle som 

innebär att kapitalismens grundläggande förutsättningar måste omvärderas, dels en omstrukturering 

av globala maktrelationer där USA och Europa håller på att tappa sitt ekonomiska och politiska övertag 

och där villkoren för nationalstater, demokratier och marknader förändras i grunden. Det rumsliga har i 

dessa förändringar en avgörande roll i hur resurser används och territorier upprätthålls och upplöses.

oM BaRBapapaisMEn text: Edvin Bylander bild: Björn Ehrlemark 

45

4 ARK Kroppen 

46 

V 

Allt materiellt är som Barbapapa. Barbapapaismens stora potential, som följer 

ett topologiskt förhållningssätt till rumsligheter, är att den gäller för allt 

som existerar. Både materiella och immateriella entiteter går att förstå som 

topologiska diagram genom att utgå ifrån de rumsliga relationer som konstituerar dem. 

Rumsliga relationer omfattar allt som har en rumslig kropp; människor, medier, texter, 

organisationer, marknader och stater är alla barbapapor, sammanbundna på olika plan 

genom en myriad specifika relationer. 

VI 

Allt socialt är som Barbapapa. Inte nog med att både byggnader och människor 

går att förstå som Barbapapa, det gäller även relationen dem emellan. När en 

människa stiger in med sin rosa klump till kropp i en rosa klump till byggnad 

skapar de tillsammans en tredje rosa klump. Det är denna tredje kropp som fullt ut 

beskriver hur platser skapas, det vill säga hur mening uppstår mellan människor och rum. 

En förändring i den “sociala” barbapapakroppen påverkar inte nödvändigtvis det fysiska 

euklidiska rummet, men förändrar det topologiska rummet fundamentalt. 

*** 

a. En “farmer’s market” (bondens marknad) på en parkeringsplats intill ett 

kaliforniskt köpcentrum är på många sätt ett mer historiskt rum än till 

exempel Stortorget i Lund. Torget, vars fysiska utbredning visserligen är 

bevarad från medeltiden, används i första hand till en sorts stadskonsumtion som inte 

existerade för 150 år sedan. Samtidigt följer “farmer’s market” en obruten europeisk och 

nu amerikansk tradition att bedriva handel med färskvaror på särskilda handelsplatser. 

Här skiljer barbapapaismen på historisk legitimitet och historisk kontinuitet, där det förra 

är en politisk argumentationsteknik och det senare är en faktiskt levande kropp. Genom 

att bevara stadens fysiska morfologi kan olika maktintressen förändra dess topologiska 

form genom politiska och ekonomiska förändringar. Den fysiska strukturens historiska 

legitimitet fungerar som ett verktyg för att avväpna eventuella motkrafter som värnar om 

platsens historiska kontinuitet. 

B. En konsekvens av barbapapaismens materiella synsätt är att den motsätter 

sig att det finns ideal som existerar oberoende av världen, eller att världen 

bör designas för att försöka uppnå ett idealt tillstånd. Att uppfylla ideal är att 

omforma världens topologi och därmed skapa nya ideal som måste uppfyllas. Lite som 

att jaga sin egen svans. Samtidigt som det är lätt att döma ut en sådan lek som naiv, har 

den ett värde i att den reflekterar en viss “tidsanda”. Istället för att se ideal som ritningar 

för världen är de kartor i ständig förändring som indexerar hur världen ser ut vid ett visst 

tillfälle. De måste ständigt uppdateras och överlappas med andra kartor för att inte vara 

vilseledande eller överspelade. Använda på rätt sätt är de en förutsättning för meningsfull 

utveckling. 

C. Om alla rumsligheter besitter en morfologisk potential är det inte det som 

är Barbapapas superkraft. Den utgörs snarare av förmågan att se och viljan 

att använda sig av rummens möjligheter. De, som förstår vilka topologiska 

möjligheter som finns närvarande i alla rum, behöver inte vänta på revolutionen för att 

göra världen bättre. De använder den lilla revolutionära kraft som finns inbäddad i varje 

rum och varje händelse till att inkrementellt förbättra världen ett litet steg i taget. Inte för 

att uppnå ett fulländat samhälle utan för att styra pågående processer i en positiv riktning 

i relation till olika ideologiska kartor. Vare sig det handlar om städer, länder, byggnader, 

organisationer, designprocesser eller demokratiska processer visar barbapapaismen på 

både oanade möjligheter och specifika reella begränsningar. Så istället för att fokusera på 

slumpartade samband, eller föråldrade utopier, fråga dig själv: 

What would Barbapapa do?

Åh jag älskar din (min) kropp den är så följsam och fin, 

tar två 

till en plats för Kå U Kå. 

Min (din) kropp springer över häckar och trånga snår, mina knän alla hoppen flår 

Ibland ömsar jag skinn, flarnen lägger jag i en ask märkt ”din” 

Den vackra allmogestolen gre nslar du i ett försök 

Att göra folkhemmet till en rumsren etta med kök 

RuM bild: Frida Reineholm Hult text: Nina Svanberg 

47

4 ARK Kroppen 

48 

eSTeTIk* & 

VardaGSrUM 

* [äs’teti’k] (från grek. aisthesis, ”det sinnliga”, ”det 

förnimbara”), en term som används i många, delvis 

besläktade, betydelser inom filosofi, konst, litteratur etc. 

Att arkitektur inte uteslutande låter sig 

beskrivas i termer av byggnadskonst är 

knappast någon ny eller för den delen 

särskilt kontroversiell tanke. En lika 

essentiell del av den byggda miljön 

utgörs av dess vardagliga användning, 

de former av mänsklig aktivitet som den 

härbärgerar. Hur man ska närma sig 

denna del av arkitekturen är däremot 

en större tvistefråga inom den samtida 

arkitekturteorin. Här har det emellertid 

visat sig att den filosofiska estetiken 

kan bidra till en fördjupad förståelse av 

vårt deltagande i hemmets, arbetets och 

stadsrummets prosaiska landskap då en 

stor del av våra vardagliga aktiviteter och 

hur vi upplever dess objekt domineras av 

den estetiska dimensionen. 

Det estetiskas betydelse för den 

planerade delen av arkitekturen är 

ofrånkomlig. Samtidigt kan dess roll 

visa sig vara lika betydande inom de 

dimensioner som inte på samma sätt 

låter sig planeras – det sammansatta 

vardagliga användandet. Estetiken 

som filosofisk disciplin har kommit 

att förknippas med teorier om konst 

på ett sätt som i stort har gjort den 

till synonym med konstfilosofi, eller 

möjligtvis läran om det sköna. Den 

samtida teorin har dock alltmer kommit 

att behandla estetikens relevans för 

förståelsen av vår kultur och vårt 

samhälle också i bred bemärkelse. Detta 

är en vidgning av den estetiska domänen 

som utmanar våra föreställningar om 

den estetiska upplevelsen, och det 

anmärkningsvärda är hur den i viss 

mening är en återgång till estetikens 

ursprungliga form. Begreppet myntades 

i 1700-talets Tyskland av Alexander 

Baumgarten som avsåg att, grovt 

förenklat, skapa en generell teori om 

sinnesförnimmelserna och den sinnliga 

kunskapen. Vad som av Baumgarten 

fick benämningen aisthesis skulle 

därmed utgöra ett komplement till 

den begreppsliga, logiska kunskapen, 

noesis. Estetiken kan därmed sägas 

ha uppstått som en diskurs om den 

mänskliga kroppen. Något som gör att 

konstdominansen inom ämnet framstår 

som paradoxal i det att kroppen i det 

närmaste fallit ur diskussionen. 

Vad som i första hand verkar ha 

präglat våra föreställningar om kroppen 

är en ovilja att förstå den för vad den är. 

Allt sedan antiken har vår västerländska 

kultur närmat sig kroppen som om den i 

grunden representerade något annat:

Kroppslig förnimmelse eller distanserad kontemplation? Gästsängen i Le Corbusiers Parislägenhet. 

EsTETiK & VaRDagsRuM text: David Rynell Åhlén bild: Sanna Nordlander 

49

4 ARK Kroppen 

50 

som symbol, som allegori, och alltid 

i termer av ett avståndstagande ifrån 

kroppen som kropp. Den har kopplats 

till den negativa sidan av det mänskliga: 

symbolen för vår bräcklighet och 

dödlighet, kort sagt våra begränsningar 

som människor. Fokus har därför 

istället riktats mot tankeförmågan, vars 

egenskaper bättre ansetts sammanfalla 

med viljan till transcendens och strävan 

efter eviga värden. Föreställningen om 

människan har på så sätt präglats av 

en förståelse av henne som i grunden 

splittrad – uppdelad i kropp och 

medvetande. Denna uppdelning har 

resulterat i en strikt statusordning där 

medvetandet, eller själen, hamnat i 

en maktposition gentemot kroppen, 

vilket har fått konsekvenser när det 

kommer till våra sinnen. Synen och 

hörseln står där närmast tanken och 

kunskapsförmågan då dessa inte ansetts 

ha den uttryckliga koppling till det 

kroppsliga som övriga sinnen – smak, 

lukt och känsel, ”kontaktsinnena”. 

Hur denna splittring format vår 

föreställningsvärld återspeglas i en av 

den estetisk-filosofiska traditionens 

centrala föreställningar: den ”estetiska 

attityden”. Dess historia är åtminstone 

lika lång som estetikens och har sitt 

ursprung hos tänkare som Shaftesbury, 

Hutcheson och inte minst Immanuel 

Kant som kom att ge den utförlig 

filosofisk struktur. Enligt denna 

uppfattning är estetisk uppskattning 

avhängig vad som kan beskrivas som 

en avsiktlig viljehandling. Att uppleva 

något som skönt innebär att försätta 

sig i ett sinnestillstånd där det objekt 

som skall uppskattas ges distans 

och kontempleras, som det heter, 

”intresselöst”. Detta är inte synonymt 

med ”ointresserat” utan syftar på hur 

den observerande individens personliga 

och praktiska intressen sätts åt sidan. 

Enligt den kantianska traditionen är det 

endast då vi tillåts att fritt kontemplera 

ett objekt och uppskatta det som skönt 

och estetiskt tillfredställande. Fokus 

hamnar alltså på de egenskaper hos 

objektet som kan urskiljas visuellt. 

Dessa kännetecknande drag ansågs 

sammanfalla med de klassiska 

konsternas egenskaper på ett sätt 

som kom att bli bestämmande för den 

estetiska upplevelsen och dess studium 

ända in i vår tid. 

Ett sådant kringskärande av 

estetikens gränser för oundvikligen 

med sig obekväma konsekvenser. Inte 

minst arkitekturen visade sig utgöra ett 

besvärande problem för tidens teoretiker. 

Problematiken grundar sig givetvis i 

att även om det kanske är möjligt att 

distanserat och intresselöst kontemplera 

en byggnad, så är det att gå miste om en 

mängd av dess dimensioner. En byggnad 

är konstruerad för att vistas i, att röra 

sig igenom, att härbärgera mänsklig 

aktivitet. I den vardagliga situationen 

kan erfarenheten av den byggda 

miljön aldrig beskrivas som passivt 

observerande, än mindre som grundad 

i något sådant som en ”viljehandling” 

där den egna identiteten sätts inom 

parentes. Därmed kan vi inte tala om 

en i traditionell mening ”ren” estetisk 

upplevelse av den byggda miljön. 

Här måste vi också överge 

föreställningen om det estetiska som 

liktydigt med det sköna. Att det praktiska 

och användbara är intimt uppbundet 

med den vardagliga upplevelsen av 

den byggda omgivningen behöver inte 

nödvändigtvis frånta den dess estetiska 

värde. Tvärtom öppnas här upp för 

en möjlighet till estetiska upplevelser 

som det intresselösa paradigmet inte 

förmår tillerkänna, då det per definition 

exkluderar kontaktsinnena. Snarast 

framstår det som tydligt hur denna 

traditions betraktar- och konstcentrerade 

estetik inte kan redogöra för vardagens 

estetiska dimensioner, som i stort sett 

alltid engagerar oss kroppsligen. Det 

är således viktigt att göra upp med 

den hierarkiska synen på sinnena och 

kroppen som något passivt kontrollerat 

av tanken. 

Insikten om hur det förmodat 

objektiva seendet i själva verket alltid är 

förankrat i en kropp har varit avgörande 

för vidgningen av det estetiska fältet. 

Den estetiska upplevelsen måste i 

motsats till intresselös tvärtom förstås 

som ett aktivt kroppsligt, i betydelsen 

multisensoriskt, deltagande i en 

omgivning. Interaktion, snarare än 

distans, konstituerar min relation till 

den byggda miljön, vilket implicerar 

hur arkitekturens praktik måste förstås 

som mer än endast skapandet av fysiska 

objektskroppar. Den är organiserandet 

av en plats och av de sociala relationer 

och aktiviteter den specifika byggnaden 

härbärgerar. 

I den vardagliga kontexten ordnas 

kroppars rörelse och aktivitet av den 

byggda miljön. Vardagens rum kan 

med andra ord inte förstås i separation 

från de kroppar som aktivt rör sig och 

vistas i det. Men det är ingen ensidig 

påverkan från arkitekturens sida. 

Tvärtom är det så att min kropp lever i 

och med omgivningen i en oskiljaktigt 

sammantvinnad förbindelse, en 

ömsesidig konstituerande relation. På 

ett grundläggande plan handlar det om 

hur min kropp reagerar på den specifika 

omgivningen, och omvänt hur min 

kropps rörelse och närvaro i sin tur 

transformerar den. Men utöver att bara 

reagera på omgivningen så produceras 

här kroppen i praktiken till vad den är 

och vice versa. Det är med andra ord 

inte en kropp som i någon mening skulle 

föregå sin omgivning som framträder 

i den splittrade kroppens ställe. Det 

är snarare en ”kulturell” kropp som 

omöjligen kan förstås i isolering ifrån sitt 

historiska och sociala sammanhang. 

Via återknytandet till Baumgartens 

formulering av estetiken som 

vetenskapen om sinnlig perception och 

dess kognitiva värde, tillåts vi närma 

oss den konkreta omgivningen på ett 

sätt som i sin tur öppnar upp för en 

djupare, mer mångfacetterad förståelse 

av den. En vidgad betydelse av estetik 

och det estetiska kan således bidra till 

fördjupade analyser av vår relation till 

arkitekturen och vad som konstituerar 

det vardagliga rummet. Men mer än 

så hjälper estetiken oss att fokusera 

på de värden som är centrala för vår 

livskvalitet. I lika hög grad som att 

behandla hur vi upplever en omgivning 

och hur den estetiska dimensionen ofta 

är dominerande för de val vi gör och för 

de aktiviteter vi företar oss i vardagen, 

behandlar den också hur vi bättre och 

mer intensifierat kan uppleva den. Att 

erkänna kroppens betydande roll för vår 

kunskapsinhämtning kan i förlängningen 

bidra till att både förbättra vår tillvaro i 

materiell mening, och öka vår kapacitet 

att uppskatta den.

Köksstol i samma lägenhet. Vardagens estetik möter konsttraditionens. 

EsTETiK & VaRDagsRuM text: David Rynell Åhlén bild: Sanna Nordlander 

51

4 ARK Kroppen 

52 

nattens 

ögon 

Skenet vill knappt ut ur lampan, med knappen lyckas jag med nöd och näppe ge ljuset 

tillräcklig fart att ploga sig en väg över sängen. Ner över kläderna på golvet, upp längs 

golvlister och dörrkarmar och bort till rummets avlägsnaste vägg. 

Ljusstrålarna är så långsamma, Audrey, i natt lika långsamma som mittstrecken 

vi ögnade längs landsvägar för tre somrar sedan, hand i hand i någons baksäte. Som 

teckningarna jag gjorde som liten, prinsessans vakande öga över riddarna på borggården 

avslöjades alltid med korta streck i blyerts. Blickar blir aldrig långsammare än i barnens 

värld. 

I natt kan jag se ljusstrålarna dela upp luften som efter ett styckningsschema. Jag 

har blivit ett litet barn igen, med tänd sänglampa ligger jag med täcket uppdraget till 

nästippen och håller andan för att inte väcka kreaturet som är mitt rum. Audrey, sedan 

du försvann är jag så ensam. 

Förut, när du fanns, brukade lampljuset lämna en svart våg åt mig på den avlägsnaste 

väggen. Din lugg, ditt ansikte. När vi sågs senast var du blind. Mina ögon fungerar inte 

längre sa du, du var så egoistisk, för mig fungerade dom mycket väl. För jag såg allt, hur du 

dansade och kämpade för ditt liv med ihoptvinnade skosnören, snavade och föll i någons 

knä för att genast studsa upp och fortsätta din virvlande färd. Du bar kritstrecksrandigt 

den kvällen, allt blev fel och jag anklagade dig för att vilja stjäla mina teckningar, bilder var 

allt för mig på den tiden. Du rycktes från mig. Där och då. 

Jag måste släcka. Inget i alla dessa strålar, kors och tvärs genom rummet, kan samla 

ihop dig. Du, Audrey, var den som brukade rita jordbruk. Med en röd herrgård lite till höger 

på papperet, skorstenen i full blom och en brun väg ner mot nederkanten på papperet. 

Oavsett väder – du brydde dig aldrig om vädret – fyllde du alltid ut det övre vänstra 

hörnet med gul krita. Sedan fick solstrålarna regna ner över en leende familj och katterna 

på det gröna gräset. Jag försöker upprepa dina teckningar varje kväll, från sängen med 

sänglampan i hörnet av rummet. Ingen besvarar med leenden, jag måste släcka någon 

gång snart, det här är inte vuxet. 

De vi liftade med var alltid snälla. Jag brukade sitta till höger bak, ibland mitt i så jag 

kunde luta mig fram mellan framsätena och vrida ner radion då du ville lyssna på vägen. 

Du satt alltid till vänster, så du kunde se hela vägen förklarade du, så du hela tiden kunde 

klippa efter den streckade linjen, annars skulle inte tygbitarna stämma med mönstret. 

Klänningen måste bli perfekt, när du tvärt spände ögonen i mig och ropade de orden var 

det svårt att inte ta dig på allvar. 

För en sekund ser jag rummet för vad det är, en stor kub av luft. Jag ler. Inget skrämmer 

när skrymslen och lungor samarbetar, den enda besten här inne är jag tänker jag. Sedan 

ser jag dem, i rader och led på strukturtapeten, spindelbarnen, gula med långa ben. Hur 

de långsamt flyttar fot efter fot, närmare och närmare. 

Jag måste släcka, det är ljusets fel, ursprunget till alla bilder, nu formerar spindlarna 

sig på täcket. När jag förmår mig att släcka – just när den första tentakeln kittlar mig 

på nyckelbenet – önskar jag att jag kunde hjälpa mörkret att truga strålarna tillbaka in i 

glödlampan, orörlig lämnar jag det ensamt med en liten bergskam av uppdämd skymning 

just i skarven. 

Mörkret är så varmt, som om alla svarta partiklar – som tillsammans bygger små 

byar, städer och länder av skugga – alstrar mer mjuk värme än ljusstrålarna de skyfflat 

undan. Som att ljus inte är annat än vassa svärd, svingade nedanför tornet, knivar över 

ett slaktdjur och en sömmerskas lie. Som om något som spridits skulle kunna samlas, åter 

till något större än sitt ursprungs fulländade helhet. Som vita streck över svart asfalt och 

över fälten mörkret – oändliga tygstycken till de sörjandes klänningar och kostymer. Dina 

blinda ögon, Audrey, det var så här de kändes för dig.

naTTEns Ögon text: Axel Carlsson bild: Johan Fjällström 

53

4 ARK Kroppen 

54

KÄlla: MoRMoR Björn Ehrlemark 

55

Tack till: 

Michael Edén, Sanna Nordlander, Torbjörn Ottesjö, Dan Perén & Margaretha Sundqvist 

4 ARK Kroppen har tillkommit med stöd av: 

Chalmers Arkitektur 

Abako 

ADA – Association for Design 

and Advertising 

Graphisoft Sverige 

Kanozi Arkitekter 

ARKITEKTERNAS PENSIONSKASSA 

Sveriges Arkitekter 

Västra Götaland 

MA Arkitekter 

Malmström & Edström 

Arkitektkontor 

Nylin & Myhrberg 

PP Arkitekter 

Spridd

Det blir ju lätt så, att när man snöat in på något glömmer ... - Archileaks

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?