2006:01

Del 1
Regel 38
där s = språngtillägg, som dras av från underskottet eller läggs till
överskottet av språng,
y = skillnaden mellan verklig och normal överbyggnadshöjd vid
den aktra eller förliga fribordsperpendikeln,
L ’
= medellängd av sluten poop eller back men maximalt 0,5L,
L = fartygets längd enligt definitionen av (LLL) i 2 kap. 1 §.
Den ovan angivna formeln ger en kurva i form av en parabolisk tangent till
den verkliga språngkurvan i fribordsdäcket, vilken skär ändordinatan vid en
punkt nedanför överbyggnadsdäcket på ett avstånd som är lika stort som
överbyggnadens normalhöjd. Överbyggnadsdäcket får inte vid någon punkt
vara lägre än normalhöjden över denna kurva. Denna kurva skall användas
för att bestämma språngkurvan för fartygets förliga och aktra halvor.
13 a) Höjdöverskott av överbyggnad som inte har en utsträckning till
aktra fribordsperpendikeln anses inte bidra till språnget.
b) När överbyggnadshöjden är mindre än standardhöjden skall avståndet
mellan överbyggnadsdäcket och den virtuella språngkurvan,
i varje punkt, inte vara mindre än den minsta höjden av
överbyggnaden. För detta ändamål skall y vara skillnaden
mellan överbyggnadens verkliga höjd och minimihöjd vid den
aktra och förliga fribordsperpendikeln.
c) Höjda halvdäck kan ge bidrag till språnget endast om höjden av
det höjda halvdäcket är högre än normalhöjden av ”andra
överbyggnader”, definierade i regel 33 och endast för den del av
den aktuella höjden av det höjda halvdäcket som överstiger
normalhöjden.
d) Om en poop eller back har lutande ändskott, kan språngtillägget
räknas med. Om språngtillägget räknas med får detta inte
användas som överskottshöjd. Formeln som ges i punkt 12 skall
användas och värdet för y och L’ fås enligt figur 38.3.
Figur 38.3. Språngtillägg (S) för överskottshöjd
Korrektion för avvikelser från den normala språngkurvan
14 Korrektionen för språng är lika med underskottet eller överskottet av
språng (se punkt 9–11) multiplicerat med
SJÖFS 2006:1
Bilaga 2
147