Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

More documents

Recommendations

Info

sid. 46 | familjesidan Lyda eller tänka Tre ”bilder” ur livet får introducera texten på detta familjeuppslag, som kommer att beröra den nyauktoritära barnuppfostran som gör sig gällande på sina håll, inte minst i de engelskspråkiga nannyserierna på TV. Yngsta dottern och jag är i pulkabacken en stund efter fritis. Det är en av vinterns få dagar med tillräckligt med snö. En mamma med barnvagn och en flicka i fyraårsåldern kommer förbi, antagligen på väg hem från dagis. Flickan har en ”stjärtlapp” i handen och när hon får syn på backen vill hon åka. Det är förståeligt. Mamman säger nej. Flickan springer iväg till backen ändå. Mamman hämtar tillbaka henne innan hon hinner åka. Jag hör modern säga ”Har jag sagt nej, så är det nej, eller hur?” Dottern svarar ett litet ”ja”. Medan de försvinner gångbanan bort hör man hennes ihärdiga gråt. Det kan vara en engångshändelse för en trött mor, men det kan också vara en systematisk ”uppfostran” – har jag sagt nej så har jag! Då ska det inte behövas argument eller förklaringar (som att ”jag är så trött” eller ”lillebror är hungrig”) och det ska inte finnas plats för kompromisser (som ”du får åka en gång, om du springer i kapp oss sedan”). Det viktiga är att barnet gör som man säger ... En sommarbild. Hela familjen är i en stuga under en semestervecka. Vi är avslappnade, sjuåringen busar och jag säger på skämt ”Får man göra så mot sin mamma? Du borde skämmas!” Barnet, plösligt allvarligt och med bestämd röst: ”Moderna barn skäms bara när de själva vill!” Var fick hon det ifrån? Ett ställningstagande mot skämsmattor och ”naughty chairs” alltså. Dåligt samvete ska komma inifrån, inte påläggas uppifrån ... Till sist något som jag bara har läst, och det är länge sedan, men det har stannat kvar. Tre flickor är på väg hem från skolan då en bil stannar. Mannen vid ratten säger: ”Hoppa in! Er pappa har sagt att jag ska köra er.” Två av flickorna kliver in i bilen. Den tredje springer därifrån och berättar vad som har hänt, varpå de andra kunde räddas från ett sexuellt övergrepp. Hon berättade efteråt att hon tyckt att det låtit konstigt, att hon inte för - stått varför hon skulle lyda honom. ”Och vi har ju var sin pappa, inte bara en, som han sa.” De två första hade uppfostrats till att lyda, den tredje till att tänka själv ... I november särskådade SVT:s ”Doku - ment inifrån” trenden inom barnupp - fost ran att ”sätta gränser” och låta de vuxna ”återta makten”. Nästan samtidigt ägnade Rädda Barnen ett av sina nummer av tidskriften BARN åt frågor som gällde nyauktoritära, manualbase - ra de uppfostringsmetoder. Parallellt varnade Rädda Barnens ordförande Inger Ashing och handläggare Cecilia Modig i en debattartikel i Göteborgsposten för att ett auktoritärt och odemokratiskt synsätt på barn fått fäste i den svenska politiken. Inte minst var de kritiska mot Dags för nanny? anna@duner.st de så kallade ”nanny-programmen”. Det brittiska ”Supernanny” spelades in 2004 och har sänts i över femtio länder och fått ett stort antal efterföljare på olika språk. Den svenska ”Nannyjouren” sändes under 2005. Jag har fått möjlighet att tala med en av de tre svenska ”nannysarna” som var med i programmet, nämligen Anne-Lie Arrefelt. Under 2008 var hon aktuell med ett liknande program, ”SOS familj” på TV 3. – De svenska nanny-insatserna skiljer sig en del från de engelska och amerikans- ka, berättar hon – vilket man också har kunnat notera som tittare. – Vi arbetar utifrån lite andra värdegrunder och undviker skuld och skam. I de engelsktalande programmen läggs situationerna ofta fram som att barnen gör dumma saker som ska bestraffas. Vi vänder det på ett annat sätt. Vi går undan och skapar lite lugn och ro, för att barnet behöver det. Anne-Lie är utbildad behandlingsassistent och har bred erfarenhet av barn och ungdomar. – Många ADHD-barn till exempel har efter ett tag inte en gnutta självkänsla eller stolthet kvar. De får ju alltid bara höra att de gör fel. De kan skaffa sig själv för - troende genom tuffhet, droger och kriminalitet, men när man skrapar lite på ytan är det alldeles tomt under. En del svenska skolor har ”kavlat upp ärmarna” och återinfört straff och tuffa åtgärder. För att det ska låta bättre kallar man dock gärna straffen för konsekvenser. I ”Dokument inifrån” får man se ett aute n - tiskt exempel där en tonårspojke gått med ytterskor inne. Han bröt alltså mot en ”trivselregel” och ville inte lyda lärarens uppmaning. Nästa morgon står en kedja av skolpersonal i dörren och vägrar släppa in honom. Pojken får plugga hemma i två veckor varpå det blir lov. Eter lovet börjar han i en ny skola. Man häpnar och blir beklämd. En rimlig konsekvens hade väl varit att han fått sopa eller torka golvet – inte att nekas skolgång?! Skolverket har prickat skolan men kollegiet verkar inte ångra sig i sak. På samma skola berättar rektorn att de alltid går flera vuxna tillsammans när de ska ingripa, ”för det är mycket svårare att argumentera mot fem lärare än mot en”. Tror jag det ... Det är en olycklig situation om barnläkare och psykologer förordar ett sätt att behandla barn och skolpersonal och politiker ett annat. Det blir svårt för osäkra och stressade föräldrar att välja förhållningssätt och våga stå för det. Hur tänker Anne-Lie när hon kommer till en familj? Är hon där för att hjälpa barnen/ungdomarna eller föräldrarna? – Jag ser alltid situationen ur barnets eller ungdomens perspektiv. Jag är där för att göra något åt läget. Föräldrarna måste tänka till. Det är de som skapar möjligheterna. Samtidigt finns det situationer där det redan har gått för långt. Det finns
ensamstående mammor som är helt överkörda av sina tonårssöner. Går det över styr i tonåren kan man till slut bli helt maktlös. Hur ser Anne-Lie på vuxna som en enad front? Nog är det viktigt med gemensamma linjer, men med skolexemplet ovan för ögonen kan man också tycka att det vore bättre om någon hade vågat tycka annorlunda. – Det är något man vet om barn, att de klarar av olikhet mellan vuxna, till exempel att det ser olika ut hos mamma och pappa om föräldrarna är skilda. Det är inte konstigare än att de kan lära sig olika språk. Men att man har lika grundvärderingar kan vara bra, som när det gäller mobbing, alkohol och droger. Vissa rutiner för mindre barn är också bra om ser lika ut. Om mamma lägger barnet tidigt och pappa sent blir det besvärligt. Också en liten förskjutning kan ställa till det för barnets egen dygns - rytm. Anne-Lie är skolad inom en tradition som återfinns inom Kometprogrammet och andra föräldrautbildningar. – Strukturen från behandlingshem kan föras över till hem där det är jobbigt. I vanliga familjer behövs det inte belö - ningssystem etc. men där saker inte funkar kan det vara väldigt bra. Många stupar på så onödiga saker. Somligt bör de ta tag i. I andra fall kan de behöva ge mera utrymme för barnen och inte kräva att de ska vara ”små vuxna”. Föräldrar behöver kunskap om barns naturliga faser. Att ta trotsåren eller tonårsrevolter personligt är ingen höjdare. Jag frågar vad Anne-Lie tycker om att gå emot sin egen föräldrainstinkt. Det Uppifrån och ner. I de engelsktalande nannyprogrammen handlar det mer om hur man ska få barnen att bete sig som de vuxna vill än om varför de handlar som de gör. Foto: Ostill kan handla om en nanny som kräver något av en förälder, som känns fel i förhållande till barnet, eller om en vanlig inskolning på en svensk förskola – att gå ifrån ett gråtande barn. – Jag skulle aldrig göra det, säger Anne-Lie. Jag skulle inte lyssna till någon annan om det så stod tio barnpsykologer där och tyckte! Även en förälder måste få tid att ”skolas in”. Det är skadligt att styra med folks känslor, inte minst när det gäller mammarollen. Ett annat tillfälle när det kan bli stressigt är när politikerna vill att vi ska dela på föräldraledigheten. Det betyder att mamman måste sluta amma när barnet är sex månader, vare sig hon känner sig färdig för det eller inte. Man vet ju hur viktig anknytningen och omvårdnaden är, ändå styr man på det här viset! Anne-Lie är också expert på djur och driver ett företag som förmedlar djur till filminspelningar. Hon och hennes två barn har inte mindre än tre hundar, två katter, två råttor och en häst där hemma. Hundfostran har gått igenom ett paradigmskifte där man inte längre vill straffa utan i stället arbetar med belöningar, positiva förstärkningar och att låta hunden komma på saker själv. Samtidigt går vissa auktoriteter inom barnuppfostran i motsatt riktning, från eget tänkande till blind lydnad. Inom såväl hundträning som i kognitiv beteendeterapi för barn formar man fram ett beteende genom belöning, ignorering och ibland bestraffning. Var ligger skillnaderna? – Verktygen kan tyckas likadana, men den stora skillnaden är att hundar fostrar du till att fungera längst ner i hierarkin. Barn fostrar du till att bli självständigt tänkande individer och du fostrar dem långsiktigt! Varje ålder kan fatta mogna beslut om barnet får en chans att reflektera. familjesidan | sid. 47 En sak som vi inte gått in på är själva TVmediet. Må vara att nannyn gör en god insats i familjen, men kan det väga upp själva uthängandet i det offentliga? Rädda Barnen tycker det inte. – Många vuxna med svår barndom har vittnat om vad de tyckte var värst, säger Anne-Lie. Det var att alla såg, alla visste, men ingen gjorde något! TV har en stor genomslagskraft. Den för i alla fall ut problemen, ger idéer, igenkänning och lösningar. Familjerna får en hjälp som i vissa fall de sociala myndigheterna inte har brytt sig om att ge dem. Det görs ett jättejobb bakom; allt syns inte i TV. För familjerna är det intensiva dagar. De kan inte ta till sig allt, men det skapar kunskap om hur man kan gå vidare när tid ges. Anna Dunér Fotnot: Läs gärna mer i ”BARN – tidningen om barns rättigheter” 4/2008 eller titta på Erik Sandbergs dokumentär ”Förgrymmade ungar” på www.svt.se (Dokument inifrån). Anne-Lie Arrefelt är kattansvarig i den guldbaggebelönade filmen ”Låt den rätte komma in”. På jämställd fot. Andra menar att fostran framför allt handlar om samspel. Är jag beredd att möta mitt barn med värdighet och respekt? Foto: Steve Woods”
Page 1 and 2: #2 6 februari 2009 Pris 40 kr The P
Page 3 and 4: Påven upphäver bannlysning mot bi
Page 5 and 6: Varje år gör en delegation ur de
Page 7 and 8: aktuellt inrikes | sid. 7 Guds här
Page 9 and 10: förtjänta av en flaska vin (med F
Page 11 and 12: mässor erbjuds på spanska och pol
Page 13 and 14: Kaldéerna fick eget hem i Eskilstu
Page 15 and 16: Syster som räknar med att komma ti
Page 17 and 18: Kyrkorådet samlas. De sittande är
Page 19 and 20: Förra året kunde Mariasystrarna f
Page 21 and 22: Skrivande katolik vittnar om sin tr
Page 23 and 24: Mässans mål och mening (13) Vi ä
Page 25 and 26: som ansåg sig vara fromma, men int
Page 27 and 28: VÄGLEDARE Raymond Brown - en passi
Page 29 and 30: Nästa utdrag ur Bang om Bang komme
Page 31 and 32: skribent som 1895 konverterade till
Page 33 and 34: Bröllopet i Kana. Detalj, Vår fru
Page 35 and 36: Böcker James G. McCarthy: Evangeli
Page 37 and 38: uttrycker vår egen tids brottning
Page 39 and 40: The Priests på Sverigebesök Gamla
Page 41 and 42: Ny kyrkoherde i S:ta Eugenia Uppslu
Page 43 and 44: senaste har flera kommit från båd
Page 45: Biskop Anders kalender FEBRUARI/MAR

Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?