Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

sid. 38 | kultur
Musik
Klezmern – judisk musik för glädje och sorg
En lördagkväll varje månad fylls Stallet bakom Musikaliska
Akademins hus i Stockholm – ett gammalt stall, omgjort till
samlingssal – till bristningsgränsen med människor i alla åldrar.
Barn och vuxna, en del lite eller mycket äldre, bänkar sig med
en matbit eller ett glas från den lilla baren alldeles intill, pratar
med grannen och avvaktar förväntansfullt. För snart börjar
det.
Klockan sju är det övning i judisk dans. Någon från Klezmer -
föreningen introducerar, lär ut steg och rörelser, turer och gester.
Alla är med i ringdansen eller den långa ringlande svansen som
rör sig till den skuttande, rytmiska och melodiska judiska spelmansmusiken
ur högtalarna. ”Klezmer” har jiddish-hebreiska
rötter: kley betyder instrument, zemer sång.
Och en timme senare börjar det på riktigt. Då träder kvällens
kapell fram, en klezmerorkester som tagen från en östeuropeisk
shtetl, mer eller mindre, för oftast är det någon av Sveriges allt fler
klezmergrupper med unga entusiaster som spelar. Klarinetten
skrattar, fiolen gnäller, dragspelet kvider, basen brummar och en
tuba bumpar rytmiskt i en gammal judisk melodi som klingar
melankolisk och sangvinisk på en gång. Det dröjer inte länge förrän
stämningen är på högvarv och publiken lycklig, med lysande
ögon och sprittande ben.
Och då, efter en timme, dansar många till orkestern, då lever
klezmern upp precis som på bröllop och andra fester i en judisk
by före andra världskriget, i Polen och Ukraina, i Ungern och på
Balkan. Den här musiken, den östjudiska, ashkenasiska, har överlevt
förföljelse och förintelse och hittat sin väg till oss och vår
värld.
Resan har varit lång. Den börjar kanske hos de fromma chassiderna,
som på 1700-talet samlades kring sina undergörande
rabbiner, hyllar G-d (som judar skriver, i vördnad för det heliga
Namnet) och vill nedkalla Messias med glädje och uppsluppenhet,
med sång och dans i synagogan. Pogromer, ständiga utbrott
av (också kristen) antijudaism och judehat tvingar miljontals på
flykt från Östeuropa till Amerika. Med sig har de sin musik, som
lever vidare ”over there” och som ingår lite av ett äktenskap med
en annan folkgrupps musik: jazzen.
Och så, efter andra världskriget när Europa och än mer dess
judiska kultur ligger i ruiner, hittar den sakta hem igen, med
berömda musiker och sångare på 70-talet, på skivor och på
turnéer, som spelar och sjunger så som det en gång lät här, innan
barbariet krossade allt. Och Europa lär sig på nytt att älska
klezmern.
- Jag älskar klezmern, det är musik man får vara både glad
och ledsen till. Skönt att komma hit ikväll, jag har haft trubbel på
jobbet, det här får mig att må bättre, bekänner en dam i mogen
ålder, en kväll på Stallet.
Leon Blank hette den karismatiske polskfödde dansmästaren och
-läraren som startade Svenska Klezmer föreningen år 2000. Ända
tills nyligen var han den som med sin entusiasm och vänlighet
präglade kvällarna på Stallet. I somras gick han bort, oväntat, och
efterlämnade stor saknad både här och i Polen där han brukade
förgylla klezmerfestivaler i Kraków och Kazimierz Dolny.
Knappast någon har gjort mer än han för att förmedla kunskap
om judisk dans, musik och kultur hos oss.
Men Klezmerföreningen fortsätter under sin nya entusiastiska
ordförande och lysande dragspelare Mirjam Oldenburg. Runtom
i Sverige finns klezmergrupper som konserterar. Håll utkik på
Klezmerföreningens hemsida www.klezmer.nu! Lyssna och njut,
dansa om Du vill, och kom gärna ihåg de fromma chassiderna!
De hörs alltjämt, längst in i musiken.
Text och foto: Kaj Engelhart
Ringdans på torget en konsertkväll. I polska Kazimierz Dolny hålls en årlig
klezmerfestival.