Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

Påven upphäver bannlysning mot biskopar
nyheter/signerad ledare | sid. 3
Påven Benedikt XVI upphävde den 24 januari den bannlysning av de fyra biskoparna i det traditionalistiska Pius X:s Brödraskap (SSPX)
som varit i kraft sedan 1988. Beslutet återfinns i ett dekret från Biskopskongregationen vid Vatikanen. Påven uppges ha reagerat med
denna åtgärd som svar på ett brev från SSPX:s generalsuperior, biskop Bernard Fellay i schweiziska Menzingen, från december i fjol.
Fellay hade vänt sig till den påvliga kommissionen ”Ecclesia Dei” som har ansvaret för relationerna med SSPX och för försoningen
med alla traditionsorienterade grupperingar. I sin skrivelse försäkrar Fellay påven om sin och de tre andra SSPX-biskoparnas vilja att
”ställa allas våra krafter till Jesu Kristi Kyrkas förfogande, det vill säga den katolska kyrkan”, att acceptera dess läror och att tro på Petri
primast och dess förrangställning.
De tre andra biskoparna vid sidan om Fellay är Bernard Tissier de Mallerais, Alfonso de Galarreta och Richard Williamson. Den sistnämnde
gjorde sig känd i Sverige genom sina uttalanden i ett reportage i SVT där han ifrågasätter den historiska sanningen om
Holocaust, nazisternas mord på sex miljoner judar andra världskriget.
SSPX grundades 1979 av den traditionalistiske ärkebiskopen Marcel Lefebvre i Frankrike som också olagligt vigde de fyra nu aktuella
biskoparna. Även om bannlysningen från 1988 nu hävts förblir biskoparna, liksom prästerna inom SSPX, suspenderade och får inte
agera å den katolska kyrkans vägnar. (se vidare Km:s hemsida, www.katolsktmagasin.se).
(Kath.net, Vatikanradion m fl 090125)
Knappt har SVT visat reportaget om
Prästbrödraskapet Pius X, SSPX, med
biskop Williamsons avskyvärda uttalanden
om att judar inte dödades i gaskamrarna
i Auschwitz, att inga sex miljoner
judar mördades av nazisterna utan bara
”kanske 200 000 – 300 000” och att
judar orättfärdigt pressat pengar ur den
tyska staten som gottgörelse. Knappt har
kopplingarna mellan falanger inom
SSPX och högerextrema individer och
grupper i Sverige och utomlands kommit
i dagen. Så kommer beskedet att påven
Benedikt XVI häver kyrkans bann -
lysning av biskoparna bakom rörelsen
som hans företrädare Johannes Paulus II
utfärdade 1988, sedan dess främste
ledare klart och tydligt ställt sig mot den
katolska kyrkans ledning och tradition.
Hur är detta möjligt? Hur skall man
förstå ett sådant steg? Just när ett åtal
väckts mot Williamson som med sina
judeföraktande uttalanden kränker tysk
För tidigt för förklaringar
lag. I skrivande stund är de officiella
kyrk liga kommentarerna mestadels posi -
tiva, de betonar att åtgärden är en
utsträckt hand till förmån för enhet i stället
för splittring. Men den uppfattas
knappast så av alla katoliker, judar och
människor i allmänhet, i alla fall inte i
Sverige, efter SVT:s reportage.
Det är för tidigt att söka förklaringar.
Var det Benedikt XVI:s personliga
beslut? Fanns det en opinion inom kurian
för saken? Påtryckningar utifrån eller
inifrån? Sympati för rörelsens liturgiska
eller teologiska profil? Omtanke om
medlemmarnas samveten? Önskan att
tillmötesgå deras längtan efter gemenskap
med den katolska kyrkan? Vilja att
inifrån komma åt avarter och förlöpningar
i en rörelse som kallar sig katolsk?
Vi vet inte i skrivande stund. Som
orsak till påvens åtgärd anges ett brev
med en vädjan från biskop Bernard
PRESSMEDDELANDE
Fellay, den ledande biskopen i rörelsen.
Vi vet att påven inte sympatiserar med
antisemiter och högerextremister. Lika
lite som Sveriges biskop Anders, som
eftertryckligt tar avstånd från William -
sons helt otroliga uttalanden. Bernard
Fellay bekänner sig i brevet till påvens
auktoritet och kyrkans levande tradition,
men markerar ändå att han vill ha ett
diskussionsutrymme beträffande Andra
Vatikankonciliet och vad som därpå
följde. Så även i hans press meddelande
efter bannlysningens upp hävande.
Det finns ingen plats för antijudaism
och rasism i katolska kyrkan. Man vill
hoppas att detta steg på väg mot att integrera
en splittrande ”katolsk” rörelse i
den katolska världskyrkan leder till en
bot på och ett slut för den farliga andliga
smitta som tycks ha härjat och härjar i
SSPX.
Kaj Engelhart
Det finns ingen plats i katolska kyrkan för rasism, antijudaism och islamofobi. Det har de senaste påvarna ofta klargjort. Därför är
det upprörande när en ”katolsk” biskop som Richard Williamson kränker det judiska folket med absurda påståenden om att
Holocaust aldrig ägde rum, trots alla historiska bevis. Eller när en ”katolsk” ärkebiskop som Marcel Lefebvre 1979 ville stoppa muslimsk
invandring till Frankrike med en orimlig islamofobisk argumentation.
Respekt och högaktning inför andra religioner präglar katolska kyrkans hållning till världsreligionerna. Alltsedan Andra
Vatikankonciliet, och ännu längre tillbaka i tiden, har kyrkan fört samtal och sökt samarbete med människor av annan tro. Den tid
då religiös oenighet möttes med våld och tvång är förbi. Fortfarande utkämpas strider och förövas attentat under religiösa slagord.
Men de har genomgående politiska motiv, och de religiösa parollerna är ett missbruk av religionen.
Katolska kyrkan måste envist och kraftfullt bekämpa all rasism, antijudaism och islamofobi. Inte minst nu när biskoparna i den
rörelse de två ovannämnda tillhör respektive tillhört befriats från kyrkans bannlysning och är på väg att integreras i den katolska
världskyrkan. De goda relationer som katolska kyrkan utvecklat med sina judiska och muslimska systrar och bröder måste fördjup -
as och förbättras ännu mer, i Sverige, där vår kommission verkar, och utomlands. Till den vägen finns inga alternativ.
För Kommissionen för interreligiös dialog i Stockholms katolska stift, den 25 januari 2009