Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

Nästa utdrag ur Bang om Bang kommer
från dagboken den 15 december samma
år. Så här lyder slutet:
”Jag lägger, har lagt, mitt liv i Guds
hand. Gud vet ju mina resurser, min
begränsning, allt. Jag behöver inte stånga
huvudet mot en vägg av förtvivlan över
alltings myckenhet, splittringen, svårig -
heten att koncentrera mig och få frid i
religiöst liv. Han vet och ser att jag gör så
gott jag kan.
Det blev ett stort lugn över allting. Jag
är så glad åt livet!”
Hur var det, frågar vi Ruffa Alving Olin,
talade din mamma med dig om sin tro?
- Inte så att hon ville påverka mig men
hon var öppen med sina tankar och
avgöranden. Hon skrev ett brev till mig
sommaren 1959 där hon förklarade hur
hon, som var kvinnoförkämpe och politiskt
radikal, ändå kunde låta sig upptas i
katolska kyrkan. Det var inte påven hon
anslöt sig till utan Kristus.
Efter 30 års sökande hade Barbro Alving
”kommit hem”, skrev hon i brevet.
- Mamma hade länge varit fäst vid
kväkarna men hade inte klarat av deras
enskilda, tysta sätt att utöva sin tro. Hon
behövde ledning, en person som kunde
hjälpa henne med hennes frågor. Och
ledaren blev Gunnel Vallquist som hon
kände en stor samhörighet med på många
sätt.
Vi ringer Gunnel Vallquist och, jodå, hon
minns mycket väl den första gången hon
mötte Barbro Alving. Det var i riksdagen
1958, då beslutet fattades om kvinnors
rätt att vigas till präster i Svenska kyrkan.
- Vi gick bra ihop. Barbro var en människa
som alltid sökte det rätta. Hon hade
en väldigt säker kompass och betydde
mycket för mig när jag var tveksam, i
samhällsfrågor till exempel.
Men när det gällde tron var det du som
ledde henne? Gunnel Vallquist vill inte
överdriva sin betydelse men säger att de
möttes under en period då Barbro var
mycket öppen för andlighet.
- Hon hade haft en närvaroupplevelse
av Gud men visste ingenting om Kyrkan.
Efter konversionen blev Barbro Alving
medlem i redaktionen för Katolsk kyrko -
tidning, föregångare till Katolskt magasin.
1968 blev hon dock av biskop John Taylor
uppmanad att lämna uppdraget eftersom
hon under Kyrkornas Världsråds möte i
Uppsala hade ingått i den grupp katoliker
som gick fram till det lutherska nattvardsbordet.
Gunnel Vallquist, som även hon ingick
i gruppen, förklarar att handlingen var ett
sätt att skynda på strävan mot gemensam
kommunion för alla kristna.
- Att Barbro riskerade sitt uppdrag
genom att delta visar ett enastående mora -
liskt mod.
Modet att engagera sig i fredsfrågorna fick
ännu större konsekvenser. För sin vägran
att delta i civilförsvaret satt Barbro Alving
i fängelse en månad 1956. Och i protest
mot chefredaktören Herbert Tingstens
propaganda för svenska atomvapen sade
hon upp sig från sitt arbete på Dagens
Nyheter 1958.
I fredsarbetet, liksom i arbetet för kvinnofrågorna,
hade hon en stor vän i Elin
Wägner, författaren, akademiledamoten,
föregångaren i freds- och miljöfrågor,
sociala frågor och i kampen för kvinnors
rättigheter, död 1949.
Hon ville skriva Wägners biografi men
trots 18 års ansträngningar lyckades hon
inte.
- Barbro var övertygad om att Elin
Wägner var en profet och därför var det
viktigt för henne att få skriva biografin.
Hon samlade på sig ohyggligt mycket
material. Jag minns att det var en ständig
plåga för henne att inte få ro att skriva,
berättar Gunnel Vallquist.
- Till slut överlämnade hon materialet
till Erik Hjalmar Linder och Ulla Isaksson.
Där måste ni vara varand ras totala motsatser?
Ja, Gunnel Vallquist håller med om
att hon har varit den uthålliga som har
genomfört stora litterära projekt medan
Barbro var rastlös och splitt rad, ständigt
arbetande på att spegla nuet.
Den bilden understryker Ruffa Alving
Olin. Hennes mamma var mitt uppe i det
som hände i tiden, i ögonblicket.
Hur såg man tydligast hennes tro visa
sig i hennes liv?
- Tron och pacifismen gick hand i
hand, det där med att ”inte dräpa” och att
”älska sin nästa såsom sig själv”.
För arbetet med Bang om Bang har Ruffa
Alving Olin gått igenom brev och dagböcker
men också memoarboken Det
kultur | sid. 29
kom aldrig i tidningen och de fyra bio -
grafiska böckerna med titeln Per sonligt.
Hon har försökt ge en nyanserad bild
av den person som led av att utåt försvara
bilden av en duktig och skojfrisk person.
Hennes allvarligare sidor, där hon
bejakar sin tro, skymtar stundtals fram i
hennes texter. En bok som Ruffa Alving
Olin vill nämna är Tankar på en lant -
kyrko gård.
- Det är en fin bok med djupa upp -
levelser som hon har berättat om i artiklar
och föredrag.
Eftersom boken inte längre går att få tag
i skickar Ruffa Alving Olin utdrag ur den
också.
Vi hittar en text från 1971 med
rubriken ”Vad betyder Jesus för mig?” där
Barbro Alving skriver om Kristi blick: ”…
den håller en oro ständigt vaken; och den
är det enda som ger frihet från oro, frid”.
Ett par år senare skriver hon i ett enkätsvar
i Aftonbladet där frågan är ”Rädd för
döden?”:
”Naturligtvis kan jag fortfarande
känna plötsliga ryck av skräcken för fysisk
förintelse, har ju psyke och nerver. Och
framför allt känna en ledsenhet att jag kan
dö medan det finns människor kvar som
behöver mig. Men djupast, i grunden och
hållfast under allt det där, finns den ickefruktan
som en tro och ett levande
Kristusförhållande ger. Att dö är att
komma hem. Att segla över ett vatten.”
Birgit Ahlberg-Hyse
Barbro Alving (1909-1987) var Dagens
nyheters stjärnreporter 1934-59.
Kåsör från 1942 som "Käringen mot
strömmen" i Vecko-Journalen där hon
anställdes som reporter 1959.
Gjorde uppmärksammade reportageresor
och skrev bland annat om olympiaden
i Berlin och Spanska inbördeskriget
1936, Finska vinterkriget 39-40,
Hiroshima 48, Ungern 56, VM i tungviktsboxning
59 (Bangs reportage
bidrog till att proffsboxning förbjöds i
Sverige), Vietnam 67, Prag 68, rundresa
i Afrika 71.
Utmärkelser: De nios stora pris 1975,
Publicist klubbens Guldpenna 1977.