Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

More documents

Recommendations

Info

sid. 28 | Kultur Bang om Bang: Barbro Alvings katolska tro synlig i en bok till hennes 100-årminne ”Efter alla mina vuxna decennier har det äntligen hänt mig att jag tror på Gud och allting är ju förändrat.” Citatet kommer från ett brev som journa - listen Barbro Alving skrev till en vän den 12 april 1959, någon månad innan hon konverterade till katolska kyrkan. Brevet finns i boken Bang om Bang som ges ut i dagarna i samband med 100-årsminnet av hennes födelse. Hon var född den 12 januari 1909, Barbro Alving, en av 1900-talets mest kända svens - ka journalister, med signaturen Bang. 100-årsdagen har uppmärksammats på många sätt i media. Bland annat sände Sveriges television under julhelgen en film producerad av Maj Wechselmann. Filmen berättade om Bangs liv som reporter, krigskorrespondent, kåsör, atombombsmotståndare och kvinnosakskämpe men den gav också många inblickar i hennes privatliv med dottern Ruffa och vännen Loyse Sjöcrona. I den en och en halv timme långa filmen sades dock inte ett ord om Barbro Alvings religiösa längtan och kamp och om hennes konversion. - Många har reagerat på det och hört av sig till mig. De tycker att det fattades en stor del av beskrivningen av hennes person i filmen. Det säger Ruffa Alving Olin när Km ringer upp. Hon försäkrar att boken Bang om Bang, som hon själv har sammanställt, beskriver hennes mammas tro ur flera synvinklar. Ruffa Alving Olin lovar att skicka utdrag med posten. Dagen efter får vi texter från året 1959. I början av januari skriver Barbro Alving i sin dagbok om vad hon kallar ”tre tanketing”. Två av dessa beskriver hon så här: ”Vet också att min väg i religionen måste gå över Kristus, genom Kristus. Det är en fläkt av det jag känner i kyrkan, därför kommer gråten. Jag ber varje kväll för vad det är värt. Det tredje: måste sluta oroa mig för att jag kanske arbetar ihjäl mig och nöter sönder skallen, helt enkelt tro att Gud hjälper mig där om jag ärligen tar alla mina ansvar. Förtröstan. Det är som psalmen säger: Allt ju vilar i min Faders händer.” I april skriver hon till Emilia Fogelklou, en av 1900-talets kända fredskämpar och medlem av fromhetsrörelsen kväkarna som betydde mycket en tid för Barbro Alving. Ett stycke ur brevet inledde denna artikel. Fortsättningen lyder: ”En grogrund har jag väl alltid varit men full av motstånd och förvirring. Förfärligt mycket återstår, jag är bara stadd i början på en vandring, men jag ser vägen nu och kan inte vika av. Du förstår att det är mycket märkvärdigt för mig och har gått till som rimligt är, genom den enkla upptäckten: man kommer inte förbi Kristus.” En månad senare, vid pingsten 1959, upptogs hon i Kyrkan. Hon döptes i Paris av benediktinmunken Andreas Rask. Ruffa och hennes mamma. Vi har fått en bild från Ruffa Alving Olins privata album. Den är tagen 1957. Ruffa har just tagit studenten. Om ett par år ska Barbro Alving konvertera till katolska kyrkan.
Nästa utdrag ur Bang om Bang kommer från dagboken den 15 december samma år. Så här lyder slutet: ”Jag lägger, har lagt, mitt liv i Guds hand. Gud vet ju mina resurser, min begränsning, allt. Jag behöver inte stånga huvudet mot en vägg av förtvivlan över alltings myckenhet, splittringen, svårig - heten att koncentrera mig och få frid i religiöst liv. Han vet och ser att jag gör så gott jag kan. Det blev ett stort lugn över allting. Jag är så glad åt livet!” Hur var det, frågar vi Ruffa Alving Olin, talade din mamma med dig om sin tro? - Inte så att hon ville påverka mig men hon var öppen med sina tankar och avgöranden. Hon skrev ett brev till mig sommaren 1959 där hon förklarade hur hon, som var kvinnoförkämpe och politiskt radikal, ändå kunde låta sig upptas i katolska kyrkan. Det var inte påven hon anslöt sig till utan Kristus. Efter 30 års sökande hade Barbro Alving ”kommit hem”, skrev hon i brevet. - Mamma hade länge varit fäst vid kväkarna men hade inte klarat av deras enskilda, tysta sätt att utöva sin tro. Hon behövde ledning, en person som kunde hjälpa henne med hennes frågor. Och ledaren blev Gunnel Vallquist som hon kände en stor samhörighet med på många sätt. Vi ringer Gunnel Vallquist och, jodå, hon minns mycket väl den första gången hon mötte Barbro Alving. Det var i riksdagen 1958, då beslutet fattades om kvinnors rätt att vigas till präster i Svenska kyrkan. - Vi gick bra ihop. Barbro var en människa som alltid sökte det rätta. Hon hade en väldigt säker kompass och betydde mycket för mig när jag var tveksam, i samhällsfrågor till exempel. Men när det gällde tron var det du som ledde henne? Gunnel Vallquist vill inte överdriva sin betydelse men säger att de möttes under en period då Barbro var mycket öppen för andlighet. - Hon hade haft en närvaroupplevelse av Gud men visste ingenting om Kyrkan. Efter konversionen blev Barbro Alving medlem i redaktionen för Katolsk kyrko - tidning, föregångare till Katolskt magasin. 1968 blev hon dock av biskop John Taylor uppmanad att lämna uppdraget eftersom hon under Kyrkornas Världsråds möte i Uppsala hade ingått i den grupp katoliker som gick fram till det lutherska nattvardsbordet. Gunnel Vallquist, som även hon ingick i gruppen, förklarar att handlingen var ett sätt att skynda på strävan mot gemensam kommunion för alla kristna. - Att Barbro riskerade sitt uppdrag genom att delta visar ett enastående mora - liskt mod. Modet att engagera sig i fredsfrågorna fick ännu större konsekvenser. För sin vägran att delta i civilförsvaret satt Barbro Alving i fängelse en månad 1956. Och i protest mot chefredaktören Herbert Tingstens propaganda för svenska atomvapen sade hon upp sig från sitt arbete på Dagens Nyheter 1958. I fredsarbetet, liksom i arbetet för kvinnofrågorna, hade hon en stor vän i Elin Wägner, författaren, akademiledamoten, föregångaren i freds- och miljöfrågor, sociala frågor och i kampen för kvinnors rättigheter, död 1949. Hon ville skriva Wägners biografi men trots 18 års ansträngningar lyckades hon inte. - Barbro var övertygad om att Elin Wägner var en profet och därför var det viktigt för henne att få skriva biografin. Hon samlade på sig ohyggligt mycket material. Jag minns att det var en ständig plåga för henne att inte få ro att skriva, berättar Gunnel Vallquist. - Till slut överlämnade hon materialet till Erik Hjalmar Linder och Ulla Isaksson. Där måste ni vara varand ras totala motsatser? Ja, Gunnel Vallquist håller med om att hon har varit den uthålliga som har genomfört stora litterära projekt medan Barbro var rastlös och splitt rad, ständigt arbetande på att spegla nuet. Den bilden understryker Ruffa Alving Olin. Hennes mamma var mitt uppe i det som hände i tiden, i ögonblicket. Hur såg man tydligast hennes tro visa sig i hennes liv? - Tron och pacifismen gick hand i hand, det där med att ”inte dräpa” och att ”älska sin nästa såsom sig själv”. För arbetet med Bang om Bang har Ruffa Alving Olin gått igenom brev och dagböcker men också memoarboken Det kultur | sid. 29 kom aldrig i tidningen och de fyra bio - grafiska böckerna med titeln Per sonligt. Hon har försökt ge en nyanserad bild av den person som led av att utåt försvara bilden av en duktig och skojfrisk person. Hennes allvarligare sidor, där hon bejakar sin tro, skymtar stundtals fram i hennes texter. En bok som Ruffa Alving Olin vill nämna är Tankar på en lant - kyrko gård. - Det är en fin bok med djupa upp - levelser som hon har berättat om i artiklar och föredrag. Eftersom boken inte längre går att få tag i skickar Ruffa Alving Olin utdrag ur den också. Vi hittar en text från 1971 med rubriken ”Vad betyder Jesus för mig?” där Barbro Alving skriver om Kristi blick: ”… den håller en oro ständigt vaken; och den är det enda som ger frihet från oro, frid”. Ett par år senare skriver hon i ett enkätsvar i Aftonbladet där frågan är ”Rädd för döden?”: ”Naturligtvis kan jag fortfarande känna plötsliga ryck av skräcken för fysisk förintelse, har ju psyke och nerver. Och framför allt känna en ledsenhet att jag kan dö medan det finns människor kvar som behöver mig. Men djupast, i grunden och hållfast under allt det där, finns den ickefruktan som en tro och ett levande Kristusförhållande ger. Att dö är att komma hem. Att segla över ett vatten.” Birgit Ahlberg-Hyse Barbro Alving (1909-1987) var Dagens nyheters stjärnreporter 1934-59. Kåsör från 1942 som "Käringen mot strömmen" i Vecko-Journalen där hon anställdes som reporter 1959. Gjorde uppmärksammade reportageresor och skrev bland annat om olympiaden i Berlin och Spanska inbördeskriget 1936, Finska vinterkriget 39-40, Hiroshima 48, Ungern 56, VM i tungviktsboxning 59 (Bangs reportage bidrog till att proffsboxning förbjöds i Sverige), Vietnam 67, Prag 68, rundresa i Afrika 71. Utmärkelser: De nios stora pris 1975, Publicist klubbens Guldpenna 1977.
Page 1 and 2: #2 6 februari 2009 Pris 40 kr The P
Page 3 and 4: Påven upphäver bannlysning mot bi
Page 5 and 6: Varje år gör en delegation ur de
Page 7 and 8: aktuellt inrikes | sid. 7 Guds här
Page 9 and 10: förtjänta av en flaska vin (med F
Page 11 and 12: mässor erbjuds på spanska och pol
Page 13 and 14: Kaldéerna fick eget hem i Eskilstu
Page 15 and 16: Syster som räknar med att komma ti
Page 17 and 18: Kyrkorådet samlas. De sittande är
Page 19 and 20: Förra året kunde Mariasystrarna f
Page 21 and 22: Skrivande katolik vittnar om sin tr
Page 23 and 24: Mässans mål och mening (13) Vi ä
Page 25 and 26: som ansåg sig vara fromma, men int
Page 27: VÄGLEDARE Raymond Brown - en passi
Page 31 and 32: skribent som 1895 konverterade till
Page 33 and 34: Bröllopet i Kana. Detalj, Vår fru
Page 35 and 36: Böcker James G. McCarthy: Evangeli
Page 37 and 38: uttrycker vår egen tids brottning
Page 39 and 40: The Priests på Sverigebesök Gamla
Page 41 and 42: Ny kyrkoherde i S:ta Eugenia Uppslu
Page 43 and 44: senaste har flera kommit från båd
Page 45 and 46: Biskop Anders kalender FEBRUARI/MAR
Page 47 and 48: ensamstående mammor som är helt

Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?