Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

More documents

Recommendations

Info

Visioner om Kyrkan Kyrkan om tjugo år – kan man veta något om henne? Den som länge och hängivet har kunnat ägna sig åt att studera kyrkans tvåtusenåriga historia vet ett och annat om vad som har varit: han känner till framgångstiderna i hennes historia, men också tiderna av tillbakagångar, han har våndats över kriserna, men han har också kunnat glädja sig över väckelserna och hängivenheten. Däremot är han, just på grund av sin insikt om alla dessa växlingar, obenägen att profetera om framtiden. Just kunskapen om den historien för - bjuder honom att hänge sig åt någon framstegsoptimism – men också åt dess motsats: åt katastrofteorierna. I historien tycks det nämligen inte finnas något förutsägbart. På den första långfredagen hade kyrkan, vill det synas, bara två troende medlemmar: Guds moder Maria och aposteln Johannes, och de stod och sörjde vid sin döde Herres kors. De andra lärjungarna hade ju skrämts på flykten. Det var ingen storslagen början. Men ur Herrens öppnade sida, den som är kärlekens källa, hade det blod flutit fram som är reningen från all synd. Och denne Herre tycks, medan han ännu levde, heller inte ha varit någon riktig framgångsteolog. Han frågade sig ju: ”Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?” (Luk. 18:8). Var någonstans på linjen mellan den början och det slutet vi nu befinner oss, vet ingen av oss, men vi har varje dag tillgång till kärlekens källa. Vad vi kan veta är också att det tycks finnas ett samband mellan vad kyrkan predikar och förekomsten – eller ickeförekomsten – av tro. Aposteln säger ju: ”tron kommer av predikan”, men inte av vilken predikan som helst förstås, inte av den tillrättalagda och trendkänsliga predikan som är rädd för att oroa och störa de invanda cirklarna, men där - emot av den predikan som bygger på Kristi ord (jfr Rom. 10:18). Aposteln fortsätter därför med att mana kyrkan att inte anpassa sig efter denna världen utan i stället att låta sig förvandlas genom förnyelsen av sina tankar så att de blir Guds tankar. Det är nämligen först då som hon kan avgöra vad som är Guds vilja, vad som är gott, honom behagligt och fullkomligt (jfr Rom. 12.2). Men inte heller denna lydnad mot Guds vilja är något ofelbart och automatiskt verkande framgångsrecept, ty man kan inte bestämma över den Helige Ande, och inte heller över åhörarnas-mottagarnas fria vilja. Däremot är den lydnaden förpliktande för kyrkan och hennes tjänare. Och det är märkligt, att denna lydnad så ofta tycks belönas med påtaglig personlig och kyrklig förnyelse. Nyligen kom en ny CD på marknaden. Den upptar skön gregoriansk sång från cisterciensklostret Heiligenkreuz utanför Wien. Det är ett kloster med påfallande många och unga munkar och utan rekryteringsproblem. På frågan hur detta är möjligt i en tid då så många andra kloster världen runt för en tynande tillvaro, svarar abboten: Vi fullgör helt enkelt troget och med glädje det som är vår plikt, nämligen att bedja och arbeta. Många trogna församlingspräster har gjort liknande erfarenheter: fullgör man, utan att snegla åt höger eller vänster, men efter bästa förmåga sitt gudomliga uppdrag, brukar Andens frukter till sist också komma. Men utsikterna ter sig idag inte lysande. Det Europa som andligen sett är en skapelse av den kristna kyrkan vill inte längre kännas vid sina rötter. Förföljda kristna i andra delar av världen anses inte värda att hjälpa, ty de sägs ha sig själva att skylla. När den Helige Fadern manar till skydd, inte bara av regnskogarna utan också av den mänskliga naturen, rycker genast genusteorins anhängare ut med sina fördömanden. Inför framtiden vänder jag mig till historien, ty den är en magistra vitae, en läromästarinna i livets konst, även det kyrkliga livets. Den har mycket att säga om vad som också nu är av nöden. Ingen förnyelserörelse eller äkta reform jag känner till har försummat att betona botens nödvändighet, men idag finns det många ”nådetjuvar”: man behöver inte längre passera biktstolen på vägen till altaret. Historien – Augustinus, de gamla munkarna, humanismens teologer – har också ofta påmint om att människan har många själsförmögenheter och inte bara ett intellekt. Vi behöver alltså en praktisk teologi, som talar också till viljan och till hjärtat och till fantasin och som därför har sin glädje i poesin, kons ten och tonen, och inte bara i den torra, teoretiska prosan; kort sagt: som talar till hela människan. Jag vet ingenting om framtiden, men jag försöker att lyssna till de historiska erfarenheterna och jag tror att de också idag har goda råd i beredskap för den hängivna och glada trons förnyelse, intill dess att Herren kommer Alf Härdelin är professor och forskare med särskild inriktning mot den medeltida kyrkans teologi, kultur och spiritualitet. Foto: Syster Dorothea Fischer Alf Härdelin
VÄGLEDARE Raymond Brown – en passionerad bibeltolkare Raymond Browns sista bok, A Retreat with John the Evangelist, That You May Have Life (”Reträtt med evangelisten Johannes, för att de skall ha liv, liv i överflöd”), utgiven en dag före hans död 1998, slöt cirkeln om hela hans exegetiska författarskap. Hans banbrytande verk om Johannesevangeliet kom ut i två volymer 1966 och 1970 och det är för sin forskning om den så kallade Johannes kommuni teten som Raymond Brown blivit mest känd. Det är ingen överdrift att påstå att Raymond Brown var en av 1900-talets mest framstående bibeltolkare och troligen den störste i katolska kyrkan. Hans storhet ligger inte bara i det noggranna vetenskapliga arbetet utan också i hans lediga författarstil som gjorde att så kallade vanliga människor lätt kunde ta till sig hans forskning och därmed få en fördjupad kunskap om Bibeln. När Raymond Brown dog 1998, sjuttio år gammal, hade han både hunnit med att ge ut åtskilliga stora verk om Bibeln, verkat som professor vid det protestantiska Union Theological Seminary i New York och suttit med i den påvliga Bibelkommissionen i två omgångar. Redan 1972 utnämnde Paulus VI honom till kom - missio nen och andra gången var 1996. Han satt också ordförande för flera prestigefyllda bibelsällskap i USA och tilldelades 24 he - ders doktorat runt om i världen. Brown prästvigdes 1953 och anslöt sig till prästgemenskapen St Sulpice, som framför allt ägnar sig åt undervisning av prästkandidater. Han doktorerade i semitiska språk vid Johns Hopkins universitetet i USA 1958. Under Andra Vatikankonciliet var han teologisk rådgivare till biskop Joseph Hurley. Dåvarande kardinal Joseph Ratzinger, numera påve Benedikt XVI, har sagt att han skulle vara glad om vi hade flera exegeter som Fader Brown. Brown håller sig inte till en begränsad textkommentar utan gör samtidigt teologi. Inte minst framkommer detta i boken The Churches the Apostles left behind (”Kyrkorna som apostlarna efterlämnade”) från 1984. Pluralformen kan förvåna, men framstår som självklar när man läst boken. Det är alls inte fråga om en syndfull kyrkosplittring, utan handlar snarare om den variations - rikedom som apostlarna och deras lärjungar givit oss i arv. Vi kan glädjas åt olika synsätt och traditioner och ändå leva i enhet. Denna form för mångfald är redan uttryckt i Nya Testamentet och Brown hjälper oss att tolka vad som står, och vad som inte står i texterna. En enkel men djup introduktion i kristologi hittar vi i boken An Introduction to New Testament Christology från 1994. Också här använder Brown sin exegetiska forskning för att visa vilka olika betoningar som gjorts, när man berättat om Jesus Kristus, och vilka teologiska konsekvenser de får. Likaväl som dessa båda böcker avspeglar en mångfald av synsätt i olika grupperingar i Tidigare bidrag till serien ”Vägledare”: Henri de Lubac – katolicitetens poet (1/08) Yves Congar – Den Helige Andes uttolkare (2/08) Madeleine Delbrêl – Att leva i en bristfällig gemenskap (4/08) kultur | sid. 27 den äldsta kristna historien, likaväl lär de oss att vi under vårt eget liv behöver få uttrycka oss olika när det gäller kyrkan och vår relation till Jesus Kristus och att det ena eller andra inte är mer rätt eller fel. Brown ingick också i den ekumeniskt sammansatta grupp som gav ut boken Peter in the New Testament, 1974, och därpå en liknande skrift om Maria, såsom hon framställs i de bibliska texterna och den äldsta kristna litteraturen, Mary in the New Testament, 1978. Boken är en guldgruva om vi vill förstå hur olika evangelisterna själva uppfattade Marias roll. Förutom den stora kommentaren till Johannesevangeliet var Brown en av utgivarna till The Jerome Biblical Commentary som ”Här visar Brown sin lysande pedagogiska förmåga och jag misstänker att åtskilliga präster också får inspiration för sina predikningar från dessa böcker.” kom ut första gången 1968 och därpå i reviderad form 1990 och som studenter i bibelkunskap känner till över hela världen. Ytterligare två mästerverk är signerade Raymond Brown, nämligen The Birth of the Messiah, som är en kommentar till barndomsberättelserna i Matteus- och- Lukasevangeliet, på närmare sju hundra sidor, och The Death of Messiah, en kommentar i två tjocka volymer till passionsberättelserna. Även om dessa två verk kanske inte lämpar sig som sänglektyr, så behöver man ändå inte vara expert för att glömma både tid och rum när man avnjuter dem. Om nu en hel del av Browns böcker upplevs som skrivna för redan insatta bibelentusiaster, så har han också skapat en snabbfil för att fördjupa vår förståelse av bibeltexterna. I en serie tunna böcker presenterar han texterna för advent, jul, stilla veckan, påsk, pingst och den ordinarie tidens söndagsevangelier. Här visar Brown sin lysande pedagogiska förmåga och jag misstänker att åtskilliga präster också får inspiration för sina predikningar från dessa böcker. Många frågade Raymond Brown om han inte skulle skriva en trilogi om Messias och därmed avsluta det han påbörjat om Messias födelse och död med en bok om uppståndelsen. Han hävdade bestämt att han aldrig haft någon sådan plan och svarade: ”Jag vill hellre utforska den dimensionen ansikte mot ansikte." Sr Madeleine Fredell OP Margaret Barker och tempelteologin (5/08) René Girard och det heliga våldets dramatik (7-8/08) Rosemary Radford Ruether – En systematisk feministisk teologi (10/08)
Page 1 and 2: #2 6 februari 2009 Pris 40 kr The P
Page 3 and 4: Påven upphäver bannlysning mot bi
Page 5 and 6: Varje år gör en delegation ur de
Page 7 and 8: aktuellt inrikes | sid. 7 Guds här
Page 9 and 10: förtjänta av en flaska vin (med F
Page 11 and 12: mässor erbjuds på spanska och pol
Page 13 and 14: Kaldéerna fick eget hem i Eskilstu
Page 15 and 16: Syster som räknar med att komma ti
Page 17 and 18: Kyrkorådet samlas. De sittande är
Page 19 and 20: Förra året kunde Mariasystrarna f
Page 21 and 22: Skrivande katolik vittnar om sin tr
Page 23 and 24: Mässans mål och mening (13) Vi ä
Page 25: som ansåg sig vara fromma, men int
Page 29 and 30: Nästa utdrag ur Bang om Bang komme
Page 31 and 32: skribent som 1895 konverterade till
Page 33 and 34: Bröllopet i Kana. Detalj, Vår fru
Page 35 and 36: Böcker James G. McCarthy: Evangeli
Page 37 and 38: uttrycker vår egen tids brottning
Page 39 and 40: The Priests på Sverigebesök Gamla
Page 41 and 42: Ny kyrkoherde i S:ta Eugenia Uppslu
Page 43 and 44: senaste har flera kommit från båd
Page 45 and 46: Biskop Anders kalender FEBRUARI/MAR
Page 47 and 48: ensamstående mammor som är helt

Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?