Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

som ansåg sig vara fromma, men inte hade denna bindning till
lagen utan var fria från lagens krav. Detta måste ha varit väldigt
provocerande för honom och någonstans inom honom utgjorde
detta säkert en lockelse. Men han förmådde inte att hantera det,
utan som det då brukar bli, han utvecklade en fientlig attityd mot
det nya. För skulle det nya visa sig vara det riktiga, skulle ju hans
livsprojekt ifrågasättas, ja störta samman. Den frihet som
Stefanos, diakonen i urkyrkan och de kristna levde i, måste ändå
någonstans ha utgjort en hemlig dragningskraft på honom.
Därför började han förfölja de kristna. (jmfr Apg 7:54ff – 8:1-3).
På något vis kan man säga att han förföljde sig själv genom att
förfölja de kristna. Men i längden kan man ju inte springa ifrån
sig själv. Den spänning han alltmer kom att leva i är spänningen
mellan krav, förväntningar och börda å ena sidan och en frihets -
längtan å den andra, erfarenheten av att inte duga och längtan
efter acceptans. Kan man hitta en försoning mellan dessa båda
sätt att förhålla sig till livet? Och var finns Gud? Mer på den ena
sidan, bara på den andra?
Omvändelsen
Det måste komma till en urladdning. Lukas beskriver det som en
dramatisk och omskakande händelse, det vi brukar kalla för Pauli
omvändelse. Den han hittills förföljt ingriper i hans liv. Tre gånger
berättar Lukas om denna händelse i sin bok, i Apostlagärningarna
kap 9, 22, 26 med små nyansskillnader. Det som kom att förvandla
Paulus var mötet med den uppståndne och levande Jesus
som han möter i en vision. ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”
Paulus förföljer egentligen inte Jesus utan dem som bekänner sig
till hans namn. Och ändå är det Jesus han förföljer, den Jesus som
redan rört vid hans hjärta. Hur är det möjligt? Genom att förfölja
de kristna, förföljer han den Jesus som korsfästes, den som
förkastades av Lagen och därmed av Gud. Men nu visar sig denne
Jesus, den uppståndne för honom!
Detta är något oerhört! Det får hela hans bild av sig själv och
Gud och Lagen att störta samman inom honom. Han faller till
marken som det heter. Det blir mörkt för honom. Samtidigt skri -
ver Lukas att han ”omgavs av ett bländande ljussken från
himlen”. Ljuset gör att det som finns dolt i mörkret plötsligt
framträder. Det dolda blir synligt, och det han ser är skakande och
omskakande. För Paulus börjar nu en process att komma till
klarhet om sig själv och sin tro. När Paulus reser sig upp efter
denna händelse har han öppna ögon men kan ändå inte se. I och
med denna händelse blev han så att säga blind, han hade inga
föreställningar kvar om Gud.
paulusåret | sid. 25
Alla hans självklara bilder brann så att säga upp. Också hans
föreställningar om sig själv, vem han var och om sin plats i tillvaron
och uppgift på jorden; allt detta rasade samman, och han
kunde inte längre se. De tidiga munkfäderna tolkade detta så här:
”När Paulus ingenting såg, såg han Gud.” Så vad var det som
hände, om vi försöker att beskriva det med andra ord? Han som
hittills trott att hela hans liv berodde på honom själv, hans egen
ansträngning och iver i att uppfylla lagen, hamnar till en början i
ett mörker.
Allt han hittills trott på rasar nu ihop och det blir mörkt. I tre
dagar kämpar han med detta mörker, han fastar och konfronteras
med den gudsföreställning han hittills haft och med sin föreställning
om sin egen person. Först efter tre dagar kan han stå upp och
se klart. Detta sker när lärjungen Ananias milt lägger händerna på
honom och tilltalar honom med orden: ”Saul, min broder. Herren
själv, Jesus som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att
du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande.” Nu låter han
även döpa sig. I dopet tvättas så allt det gamla bort, hans gamla
gudsbild, hans föreställningar om sig själv och sin roll, de förväntningar
han ville leva upp till. Och en ny Paulus framträder alltmer,
en Paulus i vilken Kristus lever.
En ny Paulus
Det som alltså kom att förvandla Paulus var hans möte med den
uppståndne Jesus. Detta fick stora konsekvenser. Om Jesus som
dömts av den heliga Lagen och dödats nu visar sig som den uppståndne
för Paulus, kan detta bara innebära, att Lagen satts ur
spel och att Jesus den korsfäste och uppståndne intagit Lagens
plats. Detta får den allra största betydelse för förståelsen av vem
Gud är för människan och vem människan får vara inför Gud.
Paulus gamla sätt att i grund och botten bygga sitt liv på sig själv
rasar ihop och en ny Paulus framträder, där sådana ord som nåd,
försoning, ny skapelse blir viktiga. Vad detta i sin tur kommer att
innebära för förståelsen av vem Gud är och vad livet är får vi närmare
begrunda vid ett senare tillfälle.
Slutledning
Vi bär alla på bilder och föreställningar om Gud, om oss själva,
om andra, om vår uppgift här i livet. Det är sådant som vuxit fram
under livets gång genom det vi fått av våra föräldrar, lärare, traditioner
och genom det vi själva tillägnat oss. Under resans gång
genom livet konfronteras vi med olika saker som får oss att tänka
om, tänka annorlunda, utvecklas. Kanske är det de tillfällen i livet
då Gud utmanat oss att gå vidare. Att bli den person jag är ämnad
att vara och som finns nedlagd i min själ och inte en kopia av
någon annan. Vad vill du säga Gud genom din egen levnadshistoria
som den blivit hittills?
Jag tror att Gud har en plan med var och en av oss. Vi ingår i
hans projekt att göra denna värld till Guds värld. Men Gud vill
att jag själv skall upptäcka den, för att den skall bli min. Den i
Gud förborgade planen skall förklaras och bli tydlig i mitt liv. Och
Gud ger oss hjälp på vägen att upptäcka den. Kanske behöver vi
falla till marken? Eller erfara ett inre ljus, möta människor som
visar vägen? Det som sedan ofta infinner sig är en inre frid - vi
har som Paulus funnit vägen - vilket inte betyder att livet inte
kan vara svårt eller medföra lidande. På djupet kan ändå
finnas glädje och tacksamhet.
Miroslaw Dudek
Fortsättning i ett kommande nummer av Km