Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...
Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...
Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>sid</strong>. 24 | paulusåret<br />
Paulus på väg till Jesus Kristus<br />
Påven Benedikt XVI har proklamerat ett Paulusår,<br />
detta med anledning av att Paulus föddes för ca<br />
2000 år sedan. Tanken är att vi under detta år skall läsa<br />
Paulus lite mer och tillägna <strong>oss</strong> hans tankar, inspireras<br />
av hans tro och begrunda hans andliga testamente som<br />
vi återfinner i hans brev. Ärligt sagt tycker jag att Paulus bitvis är<br />
krånglig i sina texter, särskilt när han går in på teologiska ämnen.<br />
När han däremot är pastoral, alltså visar omsorg om sina församlingar,<br />
då visar han mycket av sina känslor, sin oro, sin vrede<br />
och sin ömhet. Då är det roligt att läsa honom. En dynamisk och<br />
kraftfull person, en känslomänniska fylld av iver och lidelse<br />
framträder. Men alltid gör han det utifrån sin övertygelse: För mig<br />
är livet Kristus (Fil 1:21), och detta vill han förkunna för hela<br />
världen. Gud själv har gett honom uppdraget att förkunna evangelium.<br />
Ingen och inget får förvränga eller förfalska detta evangelium<br />
som han tagit emot.<br />
Vem var Paulus?<br />
Innan hans texter börjar tala till mig, skulle jag vilja lära känna<br />
honom som människa och person. Vem var han innan han blev<br />
Paulus i Nya testamentet? Uppgifterna är sparsamma. Han föddes<br />
omkring år 10 och växte upp i Tarsos, en viktig hamnstad på<br />
Turkiets sydkust. Tarsos var på den tiden en viktig handelstad<br />
med ca 300.000 invånare, en stad med en brokig befolk -<br />
ning.Olika nationaliteter, religioner och kulturer samsades inom<br />
den dominerande hellenistiska kultursfären. Grekiskan var dåtidens<br />
engelska och mycket av grekisk filosofi var allmängods.<br />
I en sådan omgivning växte Paulus upp. Själv var han jude och<br />
fostrades som sådan. Men i denna mångfacetterade omgivning<br />
var det oundvikligt att inte konfronteras med de olika<br />
tankeströmningarna och fundera över deras betydelse. Precis som<br />
vi i vår tid och vårt samhälle får konfronteras med frågor som vad<br />
andra tror på och varför, och vem som har rätt. Vad skall jag<br />
välja? För en jude som växte upp i en sådan miljö var det två<br />
saker som var kännetecknande. För att inte gå under och<br />
absorberas av den omgivande dominerande kulturmiljön, gällde<br />
det att hålla sig till traditionen, för det är den ärvda traditionen<br />
som talar om vem man är, varifrån man kommer och vilken plats<br />
och uppgift man har i tillvaron. Detta förs vidare genom den<br />
berättade historien, genom kulten och genom tänkesätten från<br />
släktled till släktled. Så det gällde att bevara sin egenart, avgränsa<br />
sig, bevara arvet efter fäderna.<br />
Paulus växte upp i en grekisk omvärld utanför men i en ju disk<br />
hemmavid. Men samtidigt som bildad jude tog man till sig det<br />
bästa av den hellenistiska kulturen, det som inte stred mot religionen.<br />
Paulus som egentligen hemifrån hette Saulos, Shaul, växte<br />
alltså upp här. Hans föräldrar var förmodligen ganska välbärgade<br />
och hade råd att skaffa sig romerskt medborgarskap ”för säkerhets<br />
skull”. Så Paulus kom att definiera sig själv både som jude<br />
och som romersk medborgare. Sitt romerska medborgarskap<br />
kunde Paulus åberopa när han senare kom att råka i knipa.<br />
Förmodligen behärskade Paulus flera språk: förutom<br />
hebreiska och arameiska även latin och grekiska; han var alltså en<br />
bildad man. När Paulus blev lite äldre, skickade föräldrarna<br />
honom till Jerusalem för att han där skulle gå i skola och bli en<br />
skriftlärd, kunnig i skriften och kanske återkomma till Tarsos som<br />
en betydelsefull person. Hos professor Gamaliel fick han en gedigen<br />
utbildning i Lagen och Profeterna. Tidigt anslöt han sig till<br />
den grupp som kallas för fariséer och blev så en lagivrare: Själv<br />
skriver han så: ”I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta<br />
av mina jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen<br />
från våra fäder”, (Gal 1:14).<br />
Under denna tid kom han att brottas med sådana frågor som:<br />
”Vad har Gud uppenbarat för <strong>oss</strong>? Hur ska vi förstå det?” Det<br />
finns inget viktigare för en människa än att söka efter Guds vilja<br />
och leva efter Guds lag. Paulus gick in för sina studier med stor<br />
iver. Här fick han svaret på livets stora och svåra frågor. Lagen<br />
talade om vad som var rätt och fel, vad som var Guds vilja och<br />
vad som inte var Guds vilja. Kunskap om lagen var en kunskap<br />
om Guds vilja och att följa lagen var att följa Guds röst och vilja.<br />
Det var att befinna sig på rätt <strong>sid</strong>a. Det som däremot förefaller<br />
märkligt är att han i sin iver utvecklade en fanatism. Han såg fiender<br />
omkring sig i dem som hade en helt avvikande mening och<br />
livshållning.<br />
Var detta ungdomens behov av raka och enkla svar eller var<br />
det ett uttryck för en inre osäkerhet och rädsla? Fanatismen uppträder<br />
ju som bekant när man inte orkar härbärgera en nyanserad<br />
bild av livet utan kräver enkla lösningar. Ett nyanserat sätt<br />
kräver att man tål att leva i en viss osäkerhet, trevar sig fram för<br />
att finna svar i en komplicerad verklighet. Men som evangelisten<br />
Lukas skriver i sin andra bok Apostlagärningarna: ”Saul, som<br />
ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen<br />
och bad att få med sig brev till synagogorna i<br />
Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller<br />
kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem” Apg<br />
9:1.Eller i Apg 26:9ff ”Jag fann det själv vara min plikt att på allt<br />
sätt bekämpa nasarén Jesu namn, och jag gjorde det också i<br />
Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag många av<br />
de heliga i fängelse, och när man ville döda dem röstade jag för<br />
det. Överallt i synagogorna fick jag dem att häda, ja, i mitt raseri<br />
förföljde jag dem till och med i städer utanför Judéen.”<br />
Duger jag inför Gud?<br />
Ett sådant raseri och sådan fanatism tyder på rädsla och en ännu<br />
omedveten, icke erkänd längtan efter något. Men rädsla för vad?<br />
För sig själv? Vi kan bara spekulera, men är det orimligt att tänka<br />
att han led av sina nederlag, av att inte kunna hålla lagen till punkt<br />
och pricka? Vem är han då, om inte ens han kan följa lagen, lyda<br />
Guds vilja? Ständiga nederlag tär på självförtroendet, och den<br />
enda utvägen var att bekämpa fienden, nämligen sig själv, representerad<br />
i de judar som trodde på en viss Jesus och som hade en<br />
helt annan inställning till Guds vilja.<br />
Kanske brottades han med sådana frågor som: ”Duger jag<br />
inför Gud? Har jag gjort tillräckligt? Är jag accepterad?” Detta<br />
kan bli till en plåga att kräva allt mer av sig själv. Man kan bli<br />
hård mot sig själv men också mot andra.<br />
Nu kom han att träffa på kristna i form av konverterade judar