Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

sid. 18 | vår församling
Diakonen är prästhjälp
– inte hjälppräst
En diakon är en prästhjälp, inte en hjälppräst. Den definitionen tycker Gorm Christoffersen är viktig att göra. Han har
varit ständig diakon i S:ta Maria församling sedan 1982.
Gorm Christoffersen har gjort en originell vandring till sitt ämbete. Han föddes i Köpenhamn i början av 1940-talet och arbetade som
skogshuggare i Danmark innan han kom till Sverige i slutet av 60-talet då han fick arbete i närheten av Oskarström. Efter några år
konverterade han och började ge efter för sin längtan att göra tjänst i kyrkan.
Han läste till diakon i tre år och var en av de första sex män som vigdes till ständiga diakoner 1982.
I dag har Gorm 23 kolleger på olika håll i stiftet. De träffas ibland och Gorm har förstått att diakonernas arbetsuppgifter kan variera,
beroende på församlingarnas struktur och på hur prästerna ser på deras ämbete.
- Det är alltid en viss spänning när det kommer en ny präst innan man vet vad just han förväntar sig av en diakon.
Med fader Jozef är Gorm inne på sin sjunde kyrkoherde. De fungerar bra tillsammans, tycker han.
Synen på diakonen har ändrats under de drygt 25 år som Gorm har varit verksam.
- Det var svårt för många i början att acceptera att en diakon, likaväl som en präst, kan predika och förrätta dop och vigsel.
Gorms huvudsakliga uppdrag gäller dock
inte förrättningar utan undervisning. Han an -
svarar för konfirmandgruppen och för vuxenoch
konvertitundervisning.
I övrigt finns det mängder av uppgifter som
faller på diakonen, sådant som inte syns men
ändå måste göras, exempelvis expeditionsarbete.
Gorm är också församlingens representant
i Halmstads kristna råd.
- Relationerna till andra kyrkor har blivit
öppnare de senaste åren, mycket tack vare vår
biskops närmande till dem.
Konstfullt. Gorm Christoffersen utanför Trefaldighetskyrkans entré, även den smyckad med Erik
Olsons konst. Här ser vi S:t Michael.
Ett diakonat kan tilldelas ”mogna män som
lever i äktenskap”. Gorm Christoffersen är gift
sedan 45 år och har fem barn. Med ett försörj -
ningsansvar har de flesta diakoner ett civilt
arbete vid sidan om. Gorm har arbetat i många
år på begravningsbyrån Fonus och därefter på
kyrkogården och krematoriet. Det har varit
perfekt, tycker han.
- Jag har varit en länk mellan församlingen
och de delar av samhället som alla kommer i
kontakt med, begravningsväsendet och olika
myndigheter. Och på kyrkogården har jag mött
alla typer av människor, lyssnat till dem och
kunnat vittna om min tro.
Nu är Gorm pensionär från sitt civila arbete
men inte från diakontjänsten. När han ser tillbaka
på sitt liv är det ingenting han ångrar eller
beklagar. Detta att han blev diakon kan man se
på olika sätt, säger han.
- Det var visserligen mitt eget beslut att jag
skulle flytta till Sverige och arbeta i skogarna
nära Oskarström där jag fick kontakt med
katolska kyrkan. Men resten har hänt under
Guds ledning.
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse