Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

Syster som räknar med att komma tillbaka.
Sr Christel Dawo som under sina 30 år i Sverige bland
annat suttit med i KLN, Katolska Liturgiska Nämnden, vet att
möjlighet till musicerande inklusive orgelspel kommer att
erbjudas också framgent. Och den ”teologiska sommarskola”
hon varit med om att bygga upp lovar hon att återvända till.
Till vänster om sr Christel ser vi sr Hildegard Schabik, också
hon med ett förflutet på Johannesgården.
- Jag arbetade först med ungdomsarbete i Göteborg och på
stiftsnivå. Därefter gav det ena det andra: Jag kom att bli sammankallande
i Föreningen Katolska Ordenssystrar, jag valdes
in i Katolska Liturgiska Nämnden, hamnade i arbetsgruppen
för prästernas utbildning, i pastoralrådet, deltog i uppbyggandet
av folkhögskolorna.
- Sedan har jag suttit i ledningen för stiftsgården
Johannesgården. Jag har fungerat som organist där, varit
stiftets representant i Missio och sekreterare för Nordiska
Biskopskonferensen. Inte minst: under nästan 20 år arbetade
jag för Caritas, med särskilt ansvar för arbetet i Asien.
- Tiden på Johannesgården kändes som skräddarsydd för mig
men jag har också trivts väldigt bra i Mölndal, mycket till följd
av våra grannar.
- Stiftet har utvecklats under mina år i Sverige. På senare tid
har jag fått uppleva hur det ekumeniska arbetet blivit allt
intensivare i stiftet och inte minst här på Västkusten.
- Att vi lämnar Sverige beror på att vi blivit till åren och på att
vi inte längre har så många kallelser. Vi har många hål att fylla
också på annat håll.
- Vad jag verkligen uppskattat i Sverige är det okomplicerade
samarbete jag fått uppleva med människor av vitt skilda slag,
inte minst i förhållande till den så kallade hierarkin inom
stiftet.
Fotnot:
Missio är den katolska kyrkans världsomfattande missionsarbete
och stöder katolska stift, skolor och kyrkliga projekt i tredje världen.
Sr Theresia Kiegerl:
- Jag är den av systrarna som kom sist till Sverige. Jag
kallades hit för drygt fyra år sedan när min medsyster
Angela Corsten förflyttades och blev provinssekreterare i
Wien.
- Eftersom vi avlagt ett löfte om lydnad inom orden är det
självklart för oss att vara disponibla var än behov uppstår.
Fortsatt svensktalande systrar.
Sr Theresia Kiegerl gläder sig åt att medsystern Angela
Corsten, som hade Sverige som sitt hemland mellan åren
1985 och 2004, numera finns med i vad som blir hennes nya
gemenskap i Graz.
Det är bra, det kommer att hjälpa mig att bevara färdigheterna
i svenska, säger hon
Text: Margareta Murray-Nyman Bilderna på detta uppslag: Robert Rochowiak
Jag vågar känneteckna mig som en entusiastisk missionär och
även om jag hade betänkligheter vad gällde det nya språket så
var det med glädje jag sa ja till att flytta norrut.
- Större delen av tiden i Sverige har jag hjälpt till med
arbetet i bokhandeln i Kristus Konungens församling. Jag
ser arbetet där som ett viktigt apostolat som utförs på ett
enkelt och otvunget sätt. Till Km-läsarna vill jag säga:
Kom och se! Bokhandeln har ett brett sortiment som riktar
sig till alla åldrar och vårt urval av biblar på olika
språk är stort.
- Sverige är så vackert. Jag kommer att sakna havet och
graniten – och de älgar jag sett! – när jag återvänder till
mitt hemland Österrike.
- Man sjunger mycket i Sverige. Det är också något jag
kommer att längta tillbaka till.
- … och jag har lärt mig mycket om ekumenik i praktiken
här. Åren i Sverige har gjort mig väldigt mycket rikare.
Sacré Coeur-systrarnas ordenssamfund grundades år 1800 i
Paris av en ung kvinna som hette Madeleine Sophie Barat. I
den oroliga tiden efter franska revoluitionen ville hon hjälpa
unga flickor och kvinnor att genom en god utbildning ta
ansvar för familje- och samhällslivet.
I dag finns ungefär 3 600 Sacré Coeur-systrar i 41 länder.
Systrarna är bland annat verksamma i skolor och ungdomsarbete,
ger andlig vägledning, är engagerade i socialt arbete,
arbetar på universitet och i församlingar och i utvecklingen för
fred och rättvisa.
Namnet Sacré Coeur, ”Jesu hjärta”, syftar på den villkorslösa
kärlek som Gud genom Jesus visat oss och som uppmuntrar
till gensvar, såväl i bön som i apostolisk verksamhet (se vidare
systrarnas websida, www.rscjinternational.org.).
Vi på Km hoppas kunna bidra till att kontakten med de nu avflyttade systrarna bevaras genom att, om ett
år eller så, be dem rapportera från sina nya ansvarsområden.