Om oss i Katolskt magasinet 2009/2 sid. 7-11 (.PDF) - Sankt ...

Kaldéerna fick eget
hem i Eskilstuna
Glädjeropen skallade när kaldéerna
invigde en egen kyrkolokal i
Eskilstuna i mitten av januari.
Hedersgäst var biskop Anders
Arborelius som välsignade altaret och
det nya krucifixet.
Katoliker som firar mässa enligt kaldeisk rit har kommit till
vårt stift i tusental från Irak sedan förföljelserna av de kristna
började där.
I Södertälje planeras en stor kyrkoanläggning men nu
används en liten kyrka som har köpts av ett frikyrkosamfund.
Hittills har kaldéerna i Eskilstuna med omnejd lånat rum av
Heliga korsets katolska kyrka och Svenska kyrkan. Men
vartefter deras antal har ökat har det blivit nödvändigt att
hyra något eget.
- När jag kom till Eskilstuna för tretton år sedan fanns
det 49 kaldéer här. Nu är vi fler än 2 000, sade det
kaldeiska kapellrådets ordförande Deya Shaba i sitt invigningstal.
Enligt kyrkoherden i Heliga korsets katolska församling,
fader Michael Schneider, är antalet registrerade katoliker i
den kaldeiska riten 1 250 medan den faktiska siffran ligger
på minst 2 000.
Därför var det lätt att förstå den hör- och synbara glädjen
över en egen kyrkolokal. Den är inrymd i en byggnad
som tidigare har använts som lager. Miljön är enkel men
Deya Shaba kallade den för katedral.
Ögonblicket var historiskt, sade biskop Anders.
- Det är Eskilstunas första egna kaldeiska kyrkolokal
och den ska bli ert andliga hem. Det är viktigt att ni förstår
hur mycket kärlek och nåd och välsignelse ni ska få här.
Biskopen välsignade altaret och det stora krucifix som
är gjort av Nejib Alsayingh, bosatt i Falun men givetvis med
på festen.
För att lokalen ska kunna tjäna som både kyrkorum och
församlingshem krävs att koret blir avgränsat.
- Vi ska sätta upp ett vackert draperi, sade Deya Shaba.
När draperiet är på plats kan sakramentet förvaras i
tabernaklet.
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse
aktuellt inrikes | sid. 13
Sacré Coeur-systrarna
har lämnat Sverige:
Vemod, glädje, tacksamhet
och framåtblickande
kännetecknade avskedet
Biskop Anders var med på Johannesgården när systrarna av -
firades den 6 december. Biskop William Kenney var med.
Biskop Kozon från Danmark var med som representant för
Nordiska biskopskonferensen. Och så alla de Sacré Coeursyst
rar som någon gång arbetat på Johannesgården och
provinsledningen därtill – sammanlagt 15 systrar!
Dominikansystrar, som också de har ett förflutet på
Johannes gården, hade förstås anslutit sig. Vänner från Svenska
kyrkan och de frikyrkor som samarbetat med systrarna kring
reträttverksamhet och andlig vägledning. Och många, många
andra…
Dessvärre kunde Km inte delta när Sacré Coeur-systrarna
avtackades efter sina nästan 40 år i Sverige, först på studiegården
Johannesgården i Västra Frölunda, de fem senaste åren i
Mölndal. Men fotografer fanns där under avskedsfestligheterna
och per telefon och mejl har systrarna uppdate rat oss vad
gäller förliden tid och berättat om vad som väntar härnäst.
Sr Christel flyttar till Wien där hon kommer att fungera
som ordensprovinsens sekreterare. Sr Carol reser längst, hon
kommer att bo i New Orleans där hon har sin familj och –
säger hon – ”där det finns hur mycket arbete som helst i olika
grupper som arbetar för att bygga upp staden efter så många
katastrofer”. Sr Theresia kommer att ägna sig åt besöksverksamhet
på ett sjukhus i Graz i Österrike. Sr Adelheid, slutligen,
flyttar till kongregationens ålderdomshem i Bonn i Tyskland.
Hon vet att det finns uppgifter som väntar henne där.
Men nu har systrarna ordet…
Snart borta men inte bortglömda. Sacré Coeur-systrarna Theresia Kiegerl,
Adelheid v. dem Hagen, Christel Dawo och Carol Burk. Bilden med nattvardsmotivet
är målad av den ungerska konstnärinnan Maria Poeschl.
Foto: Marian Sareck
Fortsättning