Insikt 2.09 4 - Sex på svenska - Järva Mansmottagnings - Lafa

INSIKT 2/09 

OMSLAGSFOTO: Ulrica Zwenger 

4 

Sex på svenska 

Järva Mansmottagnings 

arbete på sfi-skolor behövs 

visar ny studie av forskaren 

Linnéa Warenius. 

På gång på Lafa 

KONDOMER PÅ RESAN 

EN KUL, interaktiv kondomkampanj, 

som inte liknar någon 

du har sett tidigare, vill vi på 

Lafa bjuda på i sommar. Den riktar 

sig till unga vuxna resenärer 

och är koncentrerad till platser 

där många människor är på väg. 

Massor av kondomer kommer 

förstås att delas ut. Lafas blogg 

Kondom08.nu har en viktig 

funktion i kampanjen. Mer än så 

vill vi inte avslöja än. Startskott 

i mitten av juni. Håll utkik! 

INSIKT 

ges ut av Lafa, enheten för 

sexualitet och hälsa inom 

Stockholms läns landsting 

Telefon, växel 08–737 35 50 

Fax 08–737 36 40 

Postadress: 

Box 175 33, 118 91 Stockholm 

Besöksadress: 

Västgötagatan 2, Stockholm 

2 INSIKT 2/09 

NADJA HALLSTRÖM 

8 

Utmanar myterna 

Livssamtal i Rosengård ger 

eleverna en speciell form av 

sexoch samlevnadsundervisning. 

12 

Ett sätt att minska kaoset 

Allt fler ungdomar skär sig 

och behöver hjälp för att 

kunna sluta. 

15 

Kondomfrossa 

Projektarbetet fick dem att 

bli kondominformatörer. 

SEXIGT I KUNGSAN 

SOMMARLOVSLEDIGA ungdomar 

kommer som vanligt att 

kunna hämta kondomer och 

prata om säkrare sex i Lafas 

och RFSU Stockholms tält i 

Kungsträdgården under festivalen 

Ung 08, 11–15 augusti. Även 

personal från länets ungdomsmottagningar 

finns på plats. 

NY SAJT I AUGUSTI 

LAGOM TILL skolstarten i 

augusti sjösätts Lafas sajt för 

Redaktör 

Hanna Ådin 

hanna.adin@sll.se 

Telefon 08–737 35 57 

Ansvarig utgivare: 

Anna-Karin Asp 

anna-karin.asp@sll.se 

Telefon 08–737 35 46 

DESIRÉE NYMAN 

18 

Här prövas nya metoder 

Rapport från Washington, 

USA, där över tre procent av 

befolkningen är hivpositiva. 

20 

Information räcker inte 

Jeffrey Fisher föreläste på 

Venhälsan om hiv och riskbeteende. 

22 

Äntligen får jag vara mig 

själv – om så bara för 

några timmar 

Besök på nedläggningshotade 

fritidshänget Egalia. 

10–13-åringar, Frågachans.nu. 

Vi välkomnar alla mellanstadiebarn! 

(Andra får förstås också 

komma in …) 

ÖPPETTIDER PÅ UM 

LAFA GÖR liksom tidigare år en 

sammanställning över hur ungdomsmottagningarna 

i Stockholms 

län håller öppet under 

sommaren. Den beräknas vara 

klar i början av juni och ligger 

då på www.lafa.nu samt vidarebefordras 

till Vårdguiden. 

Redaktionskommitté: 


Marta Hansson Bocangel 

Martina Junström 

Thérèse Juvall 

Lis-Marie Kanon 

Robert Pantzar 

Olle Waller 

Hanna Ådin 

VIKTORIA ASP 

ULRICA ZWENGER 

25 

Kille 

eller tjej? 

Dags att 

fokusera 

på T:et 

i HBT, 

tycker 

RFSL 

Ungdom. 

27 

Våga fråga 

patienten om sex 

Nio av tio kvinnor pratar 

gärna om sexualitet i 

samband med en gynundersökning, 

30 

Prisregn i Sankt Petersburg 

Om en ovanlig tävling 

och fortsatt utbyte mellan 

Stockholm/Lafa och Sankt 

Petersburg. 

31 

Rapporter, Kortfattat 

WHO:s officiella term 

INSIKT 1/09 tog upp SARA 

JOHNSDOTTERS forskning om 

unga omskurna kvinnors sexualitet. 

Termen kvinnlig omskärelse 

användes, eftersom ordet könsstympning 

är så laddat att det i 

sig kan verka stigmatiserande. 

Vi vill dock påpeka att Female 

Genital Mutilation är den term 

som Världshälsoorganisationen, 

WHO, använder. Kvinnlig könsstympning 

är därför den officiella 

benämningen idag. 

Layout: Lotta Continua 

lotta@lottacontinua.se 

Prenumeration och 

adressändring: 

Claes Sjöstedt 

claes.sjostedt@sll.se 

Tryckt hos Sjuhäradsbygdens 

Tryckeri , Borås ISSN 1104-0912

☎ INSIKT 

ringde till … 

… ALÁN ALI, 

ledamot i RFSU:s styrelse, verksamhetsansvarig 

för Elektra och Sharaf hjältar och 

hjältinnor i Malmö. Alán är med och lanserar 

ordet slidkrans, som man hoppas kommer 

att ersätta mödomshinna. 

Varför vill ni byta ut ordet mödomshinna? 

– Ordet mödomshinna hänger ihop med ett 

patriarkalt tankesätt, med uppgift att kontrollera 

kvinnors sexualitet. Dessutom är 

det missvisande eftersom det inte existerar 

en hinna som täcker slidmynningen. 

Ord skapar bilder och kombinationen av 

mödom och hinna skapar föreställningar 

om att slidan hos en kvinna som inte haft 

samlag är övertäckt och att det har något 

med renhet och orördhet att göra. 

Hur kommer det sig att ni valde ordet 

slidkrans som ersättare? 

– Vi har bollat med olika alternativ inom 

RFSU och även kopplat in en språkvetare. 

Valet föll på slidkrans eftersom det beskriver 

hur det faktiskt ser ut, en krans med 

veck. Det är också ett neutralt ord och vi 

kommer ifrån både mödomen och hinnan. 

Vilka reaktioner har ni fått på det nya ordet 

så här långt? 

– De allra flesta som hört av sig har varit 

positiva, men några har tyckt att det är 

onödigt att byta namn eller att det är ett 

hot mot språket. Att de som jobbar i vården 

och i organisationer som vill främja 

sexuell hälsa gillar namnbytet är ju inte 

oväntat, men jag tror att det uppskattas 

även av personer som sitter fast i patriarkala 

mönster. Detta med mödomshinnan är 

en jättestor stress för både kvinnor och 

män i kulturer där man utövar förtryck i 

hederns namn. Man planerar till exempel 

bröllop under mensveckan, så att bruden 

säkert ska blöda, det är en av de desperata 

strategier som myten framtvingar. Många 

vill få slut på förtrycket, men det är svårt 

om man inte erbjuds ett alternativ. 

Hur ska slidkransen lanseras på bred front? 

– Vi har en skrift, som alla som vill kan 

beställa från RFSU. Den innehåller både 

bilder och beskrivningar som kan ge ahaupplevelser. 

Vi kommer också att lobba för 

att ordet används i till exempel skolor och 

inom vården. 

HANNA ÅDIN 

LÄS MER OM slidkransen på Lafas sajt 

www.p-guiden.nu. 

MARIA GULLMARK 

LEDARE 

Nollåttor på vift 

NI KOMMER väl ihåg Lafas snygga 08kondom 

i guld och svart som vi delade ut 

förra sommaren? Temat var ”Stockholm 

firar kondomen. Vill du vara med?” 

Många ville vara med och kondomen 

blev så populär att vi fortsätter med den i 

år också. Men nu ska den ut på vift! 

I sommar kommer Lafas kondomkampanj 

att ha fokus på unga resenärer, både 

de som reser inom Sverige och de som 

sticker utomlands. Utdelningen kommer 

att koncentreras till ställen som resorna 

utgår ifrån till exempel Centralen och 

Cityterminalen. När vi har kondomkampanjer 

är det alltid någon vän av ordning 

som undrar hur vi vet att kondomerna 

verkligen används. Och det kan vi förstås 

aldrig säkert veta, men i år ska vi försöka 

ta reda på det. Vi kommer att följa kondomerna 

på deras resa ut i världen. Hamnar 

de i Moskva, på Gotland eller i Katmandu? 

Den 12 juni börjar kampanjen som blir 

mycket spännande, interaktiv och med 

tävlingsinslag. Håll utkik på stan och läs 

mer på vår hemsida lafa.nu när kampanjen 

väl är igång. 

UNGA VUXNA I Stockholms län mellan 

20 och 29 år reser mycket och utsätter sig 

för risker under vistelserna utomlands. 

Det vet vi från Herlitz studie Hiv i 

Sverige. Tillfälliga sexuella kontakter 

utomlands är vanligast bland 20–24-åriga 

män och 18–24-åriga kvinnor. Årligen gör 

20–29-åringarna i länet nästan 400 000 

resor utomlands, det blir 1,6 utlandsresor 

per person och år i den målgruppen. Det 

är alltså en stor och viktig grupp att nå 

med säkrare sexinformation. 

Utlandsresenärer är också en av tio målgrupper 

som ingår i Stockholms läns 

landstings nya handlingsprogram för stioch 

hivprevention för åren 2009–13. De 

andra målgrupperna är ungdomar och 

unga vuxna, män som har sex med män, 

personer med utländsk bakgrund, personer 

som testar sig för sti och hiv, personer 

med injektionsmissbruk, hivpositiva 

vuxna och barn, gravida kvinnor, personer 

utsatta för prostitution samt allmänheten. 

Programmet är inte taget än, det sker lite 

senare i år. Men redan nu kan jag avslöja att 

många av de föreslagna åtgärderna i handlingsprogrammet 

syftar till att förbättra det 

hälsofrämjande och förebyggande arbetet 

så att folk överhuvud taget inte ska smittas 

av hiv eller andra sexuellt överförda infektioner. 

Dessutom vill man öka tillgängligheten 

för provtagning och testning och nå 

en höjd kvalitet på rådgivningen. För varje 

målgrupp anges mål och tydliga insatser 

som behöver göras och vem som ska 

ansvara för att det blir gjort. När handlingsprogrammet 

godkänts av politikerna 

kommer det att presenteras och föras ut till 

de olika verksamheterna i länet. 

Tillbaka till resandet. Jag vill ha din 

hjälp. När du är ute på semester i sommar i 

Sverige eller utomlands så vill jag ge dig 

ett uppdrag. Spana efter kondomautomater 

på toaletter, barer, husväggar eller var 

de kan finnas. Ta en bild och skicka in den 

till insikt tillsammans med en liten 

berättelse om var du sett automaten, hur 

den funkade, vad kondomen kostade eller 

om den var gratis. Några av bilderna 

kommer att publiceras i tidningen. Vi 

behöver se hur andra gör för att öka kondomanvändningen. 

SEDAN 2004 har Järva Mansmottagning 

haft sexoch samlevnadsundervisning på 

sfi-skolor i Stockholm. Och att det arbetet 

behövs visar en studie som publiceras i 

Lafas rapportserie i höst. Men redan i det 

här numret av insikt kan du läsa hur 

viktigt det är för vuxna invandrarelever att 

få ett rikt och nyanserat språk och få möjlighet 

att öka kunskaperna kring sex och 

samlevnad. 

Ha en skön sommar! 


2/09 INSIKT 3

SEX- OCH SAMLEVNADSPROJEKT 

Närmare 4 000 ungdomar 

i Stockholm lever 

under hedersrelaterat 

förtryck, enligt en ny stor 

kartläggning. Och eftersom 

heder i hög grad 

handlar om synen på kön 

och sexualitet, visar 

kartläggningen hur 

viktigt det är med sexochsamlevnadsundervisning. 

Både fakta och 

värdegrundsdiskussioner. 

Järva Mansmottagning 

har i sitt utåtriktade 

arbete besökt flera sfiskolor 

och där träffat 

vuxna från många olika 

länder. En del är mammor 

och pappor till barn som 

går Stockholms skolor, 

andra kommer att bli det 

så småningom. Alldeles 

oavsett har alla rätt att få 

kunskap, och att få 

diskutera. Nu har Järva 

Mansmottagning 

utvärderat sitt arbete 

med sfi, om det kan du 

läsa här. INSIKT har även 

besökt Rosengård i 

Malmö, där eleverna får 

prata enskilt med skolsköterskan 

i projektet 

Livssamtal. 

4 INSIKT 2/09 

Sex på s 

Järva Mansmottagnings sexoch samlevnadsarbete på sfiskolor 

i Stockholm behövs. Det visar en ny studie. Kunskapsluckor 

finns när det gäller onani, mödomshinnan, samlag vid 

mens och svenska lagar. 

Syftet med studien är dubbelt. Dels 

ville vi ta reda på kunskapsnivån 

bland sfi-studenterna när det gäller 

sexualitet och samlevnad, dels ville vi 

veta hur bra vi på Järva Mansmottagning är på 

att undervisa om det. 

Det säger Linnéa Warenius, som projektanställdes 

av mottagningen tidigt i höstas för 

att utvärdera sexoch samlevnadsundervisningen 

på sfi. Järva Mansmottagning (jmm) 

har haft sexoch samlevnadsundervisning på 

sfi-skolor sedan 2004, inom ramen för sitt 

utåtriktade arbete. 

– Det ingår i vårt uppdrag idag att bedriva 

ett omfattande utåtriktat arbete, förutom det 

kliniska arbetet på mottagningen. En viktig 

målgrupp för jmm är invandrare och många av 

dem når vi på sfi, förklarar Linnéa. 

De som deltagit i sfi-projektet är Erik Gustavsson, 

leg sjukskötare och verksamhetsansvarig 

på mottagningen, kuratorn Daniel 

Foxhage och Johan Alström, leg sjukskötare. 

Även Linnéa har undervisat i sfi-klasser. 

– Som forskare kan man välja att stå helt 

utanför det man ska studera eller att delta. 

Vissa menar att det första är bättre för objektiviteten 

men jag tycker det har varit väldigt 

värdefullt att höra vilka frågor som ställs i 

klassrummet, känna stämningarna. Det har 

gett mig mer kött på benen än om jag bara 

hade sammanställt enkäterna. 

Fyra sfi-skolor i Stockholm ingår i studien, 

LINNÉA WARENIUS 

disputerade på Karolinska Institutet 2008 

med avhandlingen Sexual and reproductive 

health services for young people in Kenya 

and Zambia – Providers’ attitudes and 

young people’s needs and experiences. 

Hon har, förutom i Kenya och Zambia, 

tidigare rest och arbetat i Pakistan, Libanon 

och turkiska delen av Kurdistan. Där har 

hon bland annat undersökt hur olika 

religiösa samfund arbetar med hivprevention 

och besökt flyktingläger och barnhem 

där barnen förlorat föräldrarna i aids. 

Globen, Liljeholmen, Högdalen och Lunda. På 

två av dessa fick alla elever på nivå 2C och 3D, 

det vill säga de med de bästa språkkunskaperna 

i svenska, undervisning i sex och samlevnad. 

I den här så kallade interventionsgruppen 

ingick 98 elever. De fick svara på en 

enkät med 31 påståenden om anatomi/ fysiologi 

och reproduktion, könssjukdomar och 

preventivmedel samt om svenska lagar relaterade 

till sexualitet. Eleverna fick ta ställning 

till om påståendena var korrekta eller felaktiga. 

Efter den första enkäten deltog de i Järva 

Mansmottagnings sexoch samlevnadsundervisning, 

som omfattade tre undervisningstillfällen 

på två timmar vardera. Därefter fick de 

svara på samma enkät en gång till. 

På de andra två sfi-skolorna deltog sammanlagt 

108 elever i 2C och 3D i projektet. I den

venska 

här så kallade kontrollgruppen fick eleverna 

också svara på enkäten vid två tillfällen, men 

till skillnad från eleverna i interventionsgruppen 

fick de ingen sexoch samlevnadsundervisning 

mellan första och andra enkäten. 

Linnéa Warenius kan konstatera att eleverna 

i interventionsgruppen hade signifikant 

bättre kunskaper efter att de deltagit i sexoch 

samlevnadsundervisningen än innan. Även 

eleverna i kontrollgruppen gjorde lite bättre 

ifrån sig andra gången. Man kan undra hur det 

kommer sig och hon har en teori: 

– När studenterna svarat på den första 

enkäten var de otroligt intresserade, det fanns 

en sug efter kunskap och de frågade om de 

kunde få med sig en kopia av enkäten hem så 

att de kunde söka information. Det fick de 

förstås inte, men de kom säkert ihåg en del 

och kunde ta reda på rätt svar på egen hand. 

VAD GÄLLER kunskapsnivån hos sfi-eleverna, 

det första syftet med studien, så visar 

analysen att de generellt sett är ganska 

kunniga om sex och samlevnad, men att det 

finns vissa kunskapsluckor. Det gäller framför 

allt onani, mödomshinnan, samlag i samband 

med mens och svenska lagar med koppling till 

sexualitet och samlevnad. 

– Det finns mycket tabun och stigmatisering 

när det gäller onani, många tror att det är 

farligt. Detsamma gäller sex när kvinnan har 

mens, en föreställning är att det är farligt för 

mannen. Många har också fått lära sig att alla 

kvinnor blöder när de har samlag första 

gången eftersom mödomshinnan ”spricker”. 

Också när det gäller svenska lagar finns ett 

utbildningsbehov, något som även visade sig 

under lektionerna. 

– Det fanns ett stort intresse för hur det ser 

ut i Sverige och det blev många livliga diskussioner 

och förvånade frågor: ”Kan en gift 

kvinna i Sverige verkligen göra abort utan sin 

mans medgivande?” och ”Hur kan en man bli 

dömd för våldtäkt på sin egen fru?” 

Mer kunskaper behövs alltså, men minst 

lika viktigt som rena faktagenomgångar är 

värdegrundsdiskussioner. Linnea Warenius 

påpekar att de vuxna eleverna i sfi-skolorna 

många gånger är mammor och pappor till de 

ungdomar som går i stadens vanliga skolor 


och som i större utsträckning än man tidigare 

trott begränsas i sitt liv och sina relationer av 

sina familjer. 

– Man talar om hedersrelaterat förtryck, 

som har sin grund i hur man ser på sexualitet. 

Synen på sexualitet påverkar hur vi beter oss 

och relaterar till varandra. Vi har samma 

mänskliga behov av kärlek och närhet men 

uttrycker det på olika sätt mellan olika kulturer 

och normsystem. 

Flera av sfi-eleverna hon talat med kallar 

Sverige ”ett kvinnoland” och hon kan förstå 

varför. De länder där kvinnor har samma rättigheter 

som män är i minoritet i världen. 

– Sverige är undantaget och vi har kämpat 

för det. Man ska alltid visa respekt och lyssna 

till olika åsikter när man undervisar människor 

med utländsk bakgrund i sex och samlevnad. 

Men samtidigt får man inte vara rädd för 

att säga att såhär ser det ut Sverige, detta är 

vad som gäller här. Vi får aldrig tumma på de 

mänskliga rättigheterna som inkluderar både 

män och kvinnor. 

I BÖRJAN AV sfi-projektet var det några av 

sfi-lärarna som var skeptiska. De tyckte att det 

i och för sig var bra att deras elever fick undervisning 

i sex och samlevnad men menade 

samtidigt att det var alldeles för känsligt. De 

blev dock positivt överraskade. 

– Det är en myt att det inte skulle gå att prata 

sexualitet med invandrare. Visst kan ämnet 

vara känsligt men det är inte svårt att prata om 

det. Nästan alla elever som deltagit i projektet 

har varit positiva. Ett fåtal har varit kritiska 

och några kom och gick beroende på vad vi 

avhandlade i klassrummet. 

Linnéa Warenius berättar om en kvinna 

som inte ville vara med på genomgången av 

preventivmetoder, eftersom kondomen var så 

tabubelagd för henne. Linnéa frågade om 

kvinnan kunde tänka sig att vara med när de 

pratade om andra metoder. Det slutade med 

att hon satt kvar på hela lektionen. 

Men hur blir det nu för eleverna i kontrollgruppen 

som var så intresserade när de 

svarade på enkäterna, får de ingen sexoch 

samlevnadsundervisning? 

– Jodå, vi ska komma tillbaka till kontrollskolorna 

till hösten, lovar Linnéa Warenius. 

HANNA ÅDIN 

RESULTATET av sfi-projektet kommer att 

publiceras i höst i rapportserien Lafa FOU. 

2/09 INSIKT 5 

▼

▼ 


”Först blev jag 

arg men sen var 

det okej” 

Adam Khodor och Zamen Khalid studerar båda svenska på sfi Globen 

(Lernia Utbildning AB), en av de skolor som deltagit i sfi-projektet. 

Deras lärare heter Robert Ylipää. Här berättar de om sina intryck. 

ADAM KHODOR är positiv till sexoch 

samlevnadsundervisningen som klassen fick 

av Järva Mansmottagning. 

– De var duktiga och jag är glad att de kom 

hit och pratade. I mitt hemland Irak pratar 

man inte så mycket om sådana här saker, konstaterar 

Adam. 

Första gången han fick enkäten med olika 

påståenden om sexualitet och samlevnad 

tyckte han att det var svårt att veta vilka som 

var korrekta och vilka som var felaktiga. 

Andra gången, efter de tre dubbeltimmarna i 

ämnet, var det betydligt lättare. 

– Det var mycket ny information, om köns- 

sjukdomar och om regler och lagar som vi inte 

kände till. En del var konstigt tycker jag, som 

att en tjej kan gifta sig med en tjej och en kille 

med en kille. Annat tyckte jag var väldigt bra, 

till exempel att det är kvinnan som får 

bestämma om hon vill göra abort. 

Adam Khodor 

NADJA HALLSTRÖM

ZAMEN KHALID uppskattade också att få 

lektioner i sex och samlevnad av personalen 

på Järva Mansmottaging och tycker att de 

gjorde ett bra jobb. 

– Det var helt perfekt tycker jag, att de kom 

hit och undervisade om sexualitet. Det var 

intressant och det fanns en del saker som jag 

inte kände till tidigare, berättar Zamen. 

Frågorna berördes även på en kurs hon gick 

på Medborgarskolan tidigare, men inte i 

samma utsträckning. 

– Det var bra att få lära sig namnen på olika 

kroppsdelar och hur man kan skydda sig mot 

könssjukdomar när man har sex. 

Det enda som Zamen reagerade negativt på 

var när de fick se en bild på ett manligt erigerat 

könsorgan. 

– Jag är ogift så jag blev lite arg först, men 

sedan var det okej, det är bra att få veta. 

Zamen uppfattade det som att åtminstone 

90 procent av hennes klasskamrater också 

tyckte att Järva Mansmottagnings lektioner 

var lärorika och bra. Hon menar att sfi-skolan 

är ett bra forum för att nå invandrare med 

information om sex och samlevnad. 

– Hit kommer alla för att lära sig språket och 

då passar det bra att informera om viktiga 

saker på svenska. 

SFI-LÄRAREN ROBERT YLIPÄÄ berättar 

att han till en början var skeptisk till att Järva 

Mansmottagning valde att ha sexoch samlevnadsundervisningen 

i könsblandade 

grupper, alltså med både manliga och kvinnliga 

elever i klassrummet. 

– Men det gick ju väldigt bra, eleverna är nog 

mer öppna och har lättare för att prata om 

laddade frågor med specialister som kommer 

utifrån än med mig, sin ordinarie lärare. 

Som svensklärare på sfi-skola har Robert 

som uppgift att ge eleverna ett så rikt och 

nyanserat ordförråd som möjligt och han 

uppskattar därför alla aktiviteter och besök 

som bidrar till att utveckla elevernas språkkunskaper. 

– Namn på könsorganen, för att ta ett 

exempel, är ju inget som mina elever stöter på 

till vardags i det svenska samhället. Och även 

om man gör det är det inte lätt att veta vilken 

stilnivå ett visst ord har och i vilka sammanhang 

det är lämpligt att använda. Men det har 

de fått en känsla för nu tack vare genomgången 

från Järva Mansmottagning. 

HANNA ÅDIN 

FAKTA 

Svenska för invandrare, sfi, är en skolform 

för alla som saknar grundläggande kunskaper 

i svenska språket. I Stockholm 

ansvarar Stockholms stad för information 

och antagning, men det finns flera privata 

utbildningsanordnare för svenska för 

invandrare. 

Undervisning ges på olika nivåer och alla 

elever testas innan de börjar på sfi. 

Skolorna erbjuder lektioner både dag- och 

kvällstid. Dagkurserna omfattar vanligtvis 

15–20 timmar i veckan, kvällskurserna cirka 

6 timmar i veckan. 


Robert Ylipää 

TEMA: SAMTAL 


Zamen Khalid 

2/09 INSIKT 7


LIVSSAMTAL I ROSENGÅRD: 

Utmanar myter 

Många undringar om oskuld och mödomshinnan. Bland 

annat det var upprinnelsen till projektet Livssamtal i 

Malmö. Förutom gruppsamtal om sex och samlevnad får 

varje elev två enskilda samtal med skolsköterskan. 

På tre grundskolor i Malmö, Rosengårdsskolan, 

Värner Rydénskolan och 

Munkhätteskolan, pågår sedan tre år 

tillbaka Livssamtalsprojektet, som 

ger eleverna i årskurs åtta en speciell form av 

sexoch samlevnadsundervisning. Projektet 

startades av skolornas kuratorer, som ansåg 

att just deras elever, varav de flesta har 

invandrarbakgrund, behövde en mer anpassad 

sexoch samlevnadsundervisning. De hade 

8 INSIKT 2/09 

noterat att elevernas kunskaper i ämnet var 

små och att det samtidigt fanns ett starkt 

behov av att prata mer om frågor som rör sex 

och samlevnad. 

Gabriella Olofsson är skolsköterska på 

Värner Rydénskolan i Rosengård och projektanställd 

i Livssamtal. 

– Det kom ett ökande antal flickor till oss 

inom elevhälsan och frågade om oskuld och 

mödomshinnan. Vi upplevde också att många 

EVA LEVAU 

elever hade dåliga kunskaper om kroppen och 

sexualiteten, eftersom man vanligtvis inte 

pratar om sådant hemma med sina föräldrar. 

För en del kan det även finnas språkliga hinder 

att ta till sig informationen; det är vanligt att 

dessa elever har svenska som andraspråk. 

Gabriella Olofsson berättar att myten om 

mödomshinnan och att alla blöder vid första 

samlaget är väldigt stark. Att många tror att 

man förlorar oskulden när man använder 

tampong. Och att det finns ett fördömande av 

den svenska sexualmoralen och ett stort tryck 

på flickorna att vara respektabla. 

– Det finns väldigt mycket att prata om, 

både enskilt och i grupp! 

Man startar på höstterminen i åttan, då får 

alla elever besvara en enkät som undersöker 

deras kunskaper och attityder i vissa sexoch 

samlevnadsrelaterade frågor. Exempel på 

frågor i enkäten: 

Vad är onani? 

Var bildas könshormoner hos killar? 

Hur mycket blod kommer det vid 

menstruation? 

Är omskärelse av flickor/pojkar lagligt i 

Sverige? 

Hur många tjejer blöder vid första samlaget? 

Vid vilken ålder får man gifta sig i Sverige? 

På Värner Rydénskolan i Rosengård pågår 

Livssamtalsprojektet. Det ger eleverna i årskurs 

åtta möjlighet att reflektera över sexoch 

samlevnadsfrågor. 

T v: Hiba och Nora tyckte det kändes bra att 

få prata om personliga saker med Gabriella. 

▼

EVA LEVAU 

2/09 INSIKT 9

▼ 


Alla dessa frågor har svarsalternativ, inklusive 

”förstår inte” och ”vet inte”. I slutet finns 

en öppen fråga: Vad skulle du vilja veta mer 

om? 

Med hjälp av enkäterna kan man sedan 

urskilja de områden eleverna har bristande 

kunskaper om och vill veta mer om. 

– Vi utgår alltid från elevernas egna frågor 

vid den första träffen. Gruppträffarna har vi i 

små könsuppdelade grupper om sex–åtta 

elever per grupp och det handlar främst om att 

ge baskunskaper i sex och samlevnad. Men det 

10 INSIKT 2/09 

blir även diskussioner kring attityder och värderingar; 

om det är jämlikt här, varför pojkar 

har mer frihet än flickor, hur de ser på porr 

och vem det är okej att chatta med, till 

exempel. 

DET UNIKA I Livssamtalsprojektet är att 

man därefter träffar alla elever för enskilda 

samtal om sex och samlevnad, och alla frågor 

som kan vara relaterade till detta. Eleven får en 

möjlighet att uttrycka sina tankar kring viktiga 

livsfrågor med en vuxen. Det kan handla om 

att man känner sig alltför påpassad av sin 

familj, eller andra frågor kring heder och 

respektabilitet. Andra ämnen som ofta tas upp 

i de enskilda samtalen är oskulden, ”första 

gången”, preventivmedel, hbt och drömmar. 

– Målet med dessa samtal är att allt ska upp 

på bordet; att eleverna ska våga ställa de frågor 

som inte kommer fram i gruppen. Vi märker 

att samtalen verkligen gör skillnad, och 

betyder väldigt mycket för eleverna. Även här 

utgår vi från elevernas egna funderingar, det 

ska absolut inte kännas obekvämt, och ibland

EVA LEVAU 

pratar vi om helt andra saker än sex och samlevnad. 

Alla elever ska vara med vid två enskilda 

samtal, ett inledande och ett uppföljande. 

Efter de två obligatoriska enskilda samtalen 

har eleverna möjlighet att kontakta Gabriella 

om de har fler frågor eller vill fortsätta samtalet 

de påbörjat tidigare. När de sedan har 

genomgått alla träffar under årskurs åtta, får 

de fylla i samma enkät. 

– Vi märker tydligt att elevernas kunskaper 

har ökat. Våra biologilärare på skolan tycker 

att eleverna bättre kan ta till sig den vanliga 

sexoch samlevnadsundervisningen efter 

projektet. 

Än så länge har bara en förälder uttryckt sin 

tveksamhet mot detta. 

– De allra flesta kommentarer från föräldrarna 

handlar om att de tycker att det är bra för 

barnen att de får lära sig mer om detta område, 

säger Gabriella Olofsson. 

NORA ÄR 14 ÅR och går i åttan på Värner 

Rydénskolan. Hennes bakgrund är blandad, 

både svensk och utländsk. 

– Jag pratar mycket med min mamma om de 

här sakerna. Det är svårare med pappa, det 

känns pinsamt. Han är djupt religiös och har 

andra värderingar. 

Hon tycker att det känns väldigt bra och 

bekvämt att prata med Gabriella. 

– Vi pratar om sex, livet, personliga grejer. 

När de hade gruppsamtal sist diskuterade de 

p-piller. Om de är skadliga eller inte, vilka 

sorter det finns. 

– Jag visste inte så mycket om detta, så det 

känns bra att veta mer nu. 

Hon och kompisen Hiba försöker att 

beskriva hur det är att vara i puberteten. 

– Det är ju nåt som ska hända, det vet man. 

Ena stunden är vi glada, och nästa så har man 

bara lust att slå någon. 

Hiba säger att hon kan gråta utan orsak och 

att hon slår sina bröder. Men att det mest är på 

skoj när de retar henne. Båda har nära väninnor 

som de kan prata om allt med. 

Vi pratar om oskuld, giftermål, kvinnlig och 

manlig omskärelse. Båda tjejerna har många 

åsikter och har lätt att uttrycka sig. De känner 

en tjej som är 17 år och redan gift, och det är 

inget någon av dem eftersträvar. 

– Först gymnasiet, sedan universitetet och 

Varken Jasko eller Eldin pratar om känslor 

och kroppen med sina föräldrar. Därför är 

Livssamtal bra, tycker de. 

Det bästa med Livssamtal är de enskilda samtalen, 

anser Gabriella Olofsson, skolsköterska, 

som arbetar på Värner Rydénskolan i 

Rosengård. 

sen kanske. 24–25 år är lagom ålder att gifta 

sig, och två barn vill jag ha, säger Hiba. 

TVÅ KILLAR SOM även de deltagit i Livssamtal 

är Jasko och Eldin. Jasko har en tjej, 

medan Eldin är singel. 

– Jag har varit tillsammans med henne i tre 

månader nu, men jag vet inte om det är äkta 

känslor. Jag är alltid intresserad av tjejer, 

kanske lite väl mycket, säger Jasko med ett 

snett leende. 

Eldin däremot är nöjd med att vara singel. 

– Jag kan hitta en tjej hur lätt som helst, 

säger han tvärsäkert. 

Livssamtal fungerar bra för att man lär sig 

mer, tycker de. Gabriella Olofsson är okej - 

man vågar vara öppen och ärlig mot henne. 

Känslor och kroppen är absolut inget de pratar 

om med sina föräldrar. 

På frågan om vad de minns särskilt från 

Livssamtalsprojektet nämner de besöket på 

Ungdomsmottagningen. 

– Det var bra, nu vet man vart man ska 

vända sig. 

MARIA LÖFSTEDT 

EVA LEVAU 

Livssamtal i Malmö 

MÅLET FÖR projektet Livssamtal är att 

den sexuella hälsan bland de unga på 

tre skolor i invandrartäta områden i 

Malmö ska vara på samma nivå som 

i resten av landet. 

Alla elever i årskurs 8 erbjuds gruppsamtal 

med fokus på kroppen och dess 

utveckling. Därefter får de två enskilda 

samtal. Eleven har själv möjlighet att 

styra in samtalet på det som är aktuellt 

för henne eller honom. 

Samtalen syftar till en attitydförändring 

eller start på en tankeprocess 

i frågor/ ämnen som är tabubelagda 

för eleverna. 

Projektet finansieras med medel från 

Malmö Stads program Sexuell Hälsa 

och från Socialstyrelsen. 

Vara ung i Rosengård 

SOCIONOMEN ÅSA LINDGREN har i 

sitt examensarbete i socialt arbete 

intervjuat sex elever från de två skolor 

i Rosengård som deltar i projektet 

Livssamtal. 

Hon skriver så här: 

”I intervjuerna med de sex ungdomarna 

målades en bild upp för mig; en 

bild av hur det skulle kunna vara att gå 

på Värner Rydénskolan eller Rosengårdsskolan. 

De beskriver en miljö där 

flickornas sexuella beteende kontrolleras 

av pojkarna, av andra flickor och av 

dem själva, där homosexualitet är i det 

närmaste fullständigt tabubelagt och 

något man definitivt håller tyst om, 

där det gäller att vara försiktig som 

flicka, så att man inte uppfattas som 

lösaktig – av andra eller av sig själv. 

Det finns mycket tydliga skillnader 

mellan pojkars och flickors möjligheter 

till att uttrycka nyfikenhet inför sex 

och relationer.” 

LÄS MER 

ATT SAMTALA OM LIVET – 

Sex- och samlevnadsundervisning på 

ett annorlunda sätt, Malmö högskola, 

Hälsa och Samhälle, 2008. 

2/09 INSIKT 11

PSYKOLOGI 


SJÄLVSKADEBETEENDE: 

Ett sätt att 

ILLUSTRATION: EVA BERGSTROM

inska kaoset 

Allt fler ungdomar skadar sig själva för att uttrycka och 

hantera sin oro och ångest. Unga som skär sig behöver hjälp 

av vuxna och ju tidigare de fångas upp, desto större är 

chansen att det går att bryta beteendet. 

Självskadebeteende börjar ofta i 

tonåren, men hänger inte så sällan 

kvar i vuxen ålder. Cirka en fjärdedel 

av dem som skadar sig själva är 

pojkar, tre av fyra är alltså flickor. 

Ofta sätts likhetstecken mellan självskadebeteende 

och att någon skär sig, till exempel 

med ett rakblad. Detta är också den vanligaste 

formen av självskadebeteende, men det kan 

också handla om att man bränner, sticker, 

klipper, skållar, infekterar sig själv eller rycker 

av hår. Personer med självskadebeteende är en 

heterogen ”grupp”, symtomet förekommer i 

alla socialgrupper och har många olika orsaker 

och funktioner. 

– Motiven är yttre och inre, medvetna och 

omedvetna. Det är olika kombinationer hos 

varje individ. Självmutilation, som är den 

medicinska termen, är ett oerhört komplext 

fenomen, konstaterar Olle Sundh, psykolog 

och barn- och ungdomsterapeut. 

Han har sedan 1980-talet behandlat patienter 

där självskadebeteende utgjort en del av 

problematiken och konstaterar att problemet 

med unga som skadar sig blivit allt vanligare. 

– Självskadebeteende har ökat starkt under 

senare år, särskilt bland tonårsflickor. Flera 

skolsköterskor jag har pratat med säger att 

”det finns minst 10 fall här på skolan som jag 

vet om”. 

Själv har Olle Sundh framför allt mött de 

verkligt svåra fallen, ungdomar som bor på 

behandlingshem och har många och djupgående 

problem. Alla unga som skadar sig gör 

det inte lika allvarligt eller i så stor omfattning, 

men Olle Sundh poängterar att det är 

lätt att ett självskadebeteende förvärras. 

– Det som börjar med en liten skrapning 

med nageln kan med tiden urarta till något 

mycket allvarligare. Efter en tid blir det svårt 

att sluta eftersom självskadandet blir en del av 

identiteten och en väldigt stark vana. 

Liksom vid andra typer av missbruk så sker 

också ofta en upptrappning, man måste öka 

dosen för att uppleva att ”drogen” (skärandet) 

ger effekt. 

– Till en början är det ofta kontrollerat och 

lagom djupt. Efter några år ser det ofta annorlunda 

ut. En tjej som skurit sig i fyra år berättade 

att ”det måste knastra av senor” för att 

ångesten skulle minska. 

TROTS ATT personer som skadar sig inte är 

en enhetlig grupp finns det vissa gemensamma 

nämnare: 

Personer med självskadebeteende har svårt 

att få sina behov tillfredsställda i relationer 

med andra. De både längtar efter och skräms 

av närhet. Många är intelligenta och högpresterande, 

strävar efter perfektion och har stort 

behov av yttre erkännande. Ofta har man 

svårt att uttrycka sina känslor i ord – och även 

problem med att själv veta vad det är man 

känner. Det kan vara svårt att identifiera en 

viss känsla, till exempel vrede, och man har 

svårt att hävda sig själv och sina egna behov. 

Istället tänker man negativt om sig själv. 

– Personer som skadar sig själva kan sägas 

bära på en ”inre sabotör”. Vanliga tankar är 

”jag är inte värd det där” och ”det är rätt åt 

mig”. Man handlar också tvärtemot sina egna 

intressen, gör slut med den man vill ha, 

avbryter en utbildning som passar en. 

Förhållandevis många av dem som fastnar i 

skärmissbruk har haft en oharmonisk 

barndom; upplevt separationer från föräldrarna, 

inte fått tillräcklig emotionell omvårdnad 

eller utsatts för sexuella och andra övergrepp. 

Inte så sällan har de som skadar sig själva ett 

komplicerat förhållande till den egna kroppen 

och sexualiteten. Man kanske tar avstånd från 

puberteten och undviker att identifiera sig 

med den vuxna, sexuella kroppen. En del är 

osäkra på sin könsidentitet och sexuella läggning. 

Självskadebeteende är ofta kopplat till andra 

former av självdestruktivitet, till exempel 

anorexi, bulimi, drogmissbruk, överdriven 

träning eller att man utsätter sig för stora 

risker sexuellt. Skärmissbrukare är också 

överrepresenterade när det gäller självmordsförsök. 

Det handlar dock om två skilda 

fenomen, framhåller Olle Sundh. 

– Man skär sig inte för att dö, utan för att 

orka leva. Men det hindrar inte att man gör ett 

självmordsförsök nästa dag. 

Vilka syften har då självskadebeteendet? 

Ofta är det ett sätt att hantera och minska 

stress och ångest. Genom att skära sig 

omvandlar man en diffus psykisk smärta till 

en fokuserad fysisk. Detta minskar känslan av 

kaos och ökar känslan av autonomi och kontroll. 

Många uppger att det får dem att känna 

sig verkliga. 

Andra orsaker till att man skadar sig kan 

vara att man vill straffa sig själv och/eller 

andra, kommunicera sitt lidande (när man 

inte kan verbalisera det), få hjälp och omvårdnad 

(lättare att ta emot hjälp kroppsligt än 

psykiskt) eller hantera otillåtna/förvirrade 

sexuella känslor. 

IBLAND HAR skärandet sexuella förtecken, 

personen har erotiserat smärtan och upplever 

den som njutningsfull. Den kick som man då 

får av att känna smärtan och se blodflödet, 

följd av lugn och avspänning, kan bli ett slags 

motsvarighet till orgasm. 

Oavsett varför man skär sig åtföljs ofta lättnaden 

och lugnet efteråt av självförakt, skamoch 

skuldkänslor. 

För att hjälpa personer med självskadebeteende 

krävs tid, tålamod och en välavvägd mix 

av insatser mot beteendet som sådant och 

behandling av de bakomliggande orsakerna. 

2/09 INSIKT 13 

▼

▼ 

PSYKOLOGI 

– Skärmissbrukare är djupt ambivalenta. De 

både vill och inte vill ha hjälp. De är rädda för 

att få kontakt med smärtsamma minnen, för 

att bli beroende av någon och därmed riskera 

att bli övergivna, och för att förlora kontrollen, 

säger Olle Sundh. 

Både för mycket och för lite uppmärksammande 

av självskadandet som sådant kan förvärra 

beteendet. Att kraftfullt försöka hindra 

en person från att skada sig kan vara direkt 

kontraproduktivt. 

– Dessutom är det ganska lönlöst, den som 

vill skada sig själv kommer att hitta sätt att 

göra det. Jag har träffat patienter som svalt 

batterier eller stuckit in knappnålar i gommen 

när de hindrats från att skära sig. 

Det viktigaste när man jobbar med personer 

med självskadebeteende är enligt Olle Sundh 

att man ser hela individen och frågar vad just 

hon/han behöver. 

NÅGOT ÅR senare började Lisa Gulbrandsen 

själv jobba på Värmdö ungdomsmottagning, 

som kurator. Hon kom då i kontakt med 

flera ungdomar med självskadebeteende. 

– Det var sällan de berättade att de skadade 

sig när de sökte hjälp, de sa istället att de 

mådde dåligt och inte förstod varför. När jag 

frågade ”vad gör du när de jobbiga känslorna 

kommer?” så berättade de. Jag minns att jag 

blev lite förvånad över hur pass många det 

faktiskt var som skar sig. 

Det hände att kompisar reagerade på skärandet 

och kom med sin vän till ungdomsmottagningen. 

Ibland var det en mamma som 

upptäckt beteendet. 

Hur de sedan gick vidare på mottagningen, 

vilken typ av stöd ungdomen fick, varierade. 

– Man får göra en individuell bedömning. 

Hur ser ungdomens psykosociala situation 

ut? Vilket stöd kan hon eller han få hemifrån? 

Ibland var vi tvungna att koppla in socialtjänsten, 

ibland hänvisade vi till bup, andra 

gånger fick de komma på samtal på ungdomsmottagningen. 

För vissa räckte det med ett tiotal samtal, 

andra pratade med Lisa regelbundet i ett år. 

– Det var några som slutade ganska snabbt 

när skärandet blev uppmärksammat och 

mamma visste. I de fallen kunde föräldrarna 

vara en resurs för ungdomen och beteendet 

blev inte befäst. 

Att självskadandet kan bli ett vant sätt att 

hantera sin oro och ångest på har Lisa 

Gulbrandsen sett hos flera ungdomar. En del 


– Ingå en terapeutisk allians med patienten. 

Slå era kloka huvuden ihop och hitta det inom 

henne själv som vill gå vidare i livet och sluta 

skada sig. Patienten är den viktigaste handledaren. 

En viktig del i behandlingen är att ”översätta” 

det destruktiva språk som självskadandet 

är till ett mer konstruktivt. Det kan handla 

om att verbalisera, men också att visualisera 

och gestalta, uttrycka sig genom att rita, måla 

eller genom rörelse. 

Med rätt stöd kan unga med självskadebeteende 

lära sig att uttrycka vad de känner med 

ord, i en relation, istället för att gå direkt på 

kroppen när livet känns svårt. 

– Djupt inom sig bär de på ett hopp om att 

kunna bli hjälpta. En av flera viktiga aspekter i 

skärandet är reparationen. Man skadar sig för 

att bli lagad. 

Första gången Lisa Gulbrandsen stötte på någon som 

skar sig var 2003 då hon arbetade som fältassistent i 

Stockholms innerstad. Hon och hennes kolleger såg till 

att den unga tjejen fick hjälp på en ungdomsmottagning. 

HANNA ÅDIN 

vill inte att såren ska uppmärksammas, även 

om de på ett djupare plan vill ha hjälp och må 

bättre. 

– De skär sig på olika ställen och ställen där 

det inte syns för att få vara ifred. 

Med undantag av en ung kille hon träffade 

som fältassistent har Lisa Gulbrandsen bara 

mött och behandlat tjejer med självskadebeteende. 

Hon kan se olika anledningar till att det 

går tre flickor på varje pojke med detta symtom 

enligt statistiken. Dels att skador hos pojkar 

mer sällan tolkas som självtillfogade, vilket 

leder till att färre upptäcks. Dels att pojkar som 

mår dåligt ofta visar det på andra sätt. 

– Killarna kan ha liknande erfarenheter och 

en närhetsproblematik men får andra 

symtom. Min erfarenhet är att det inte är lika 

vanligt att de vänder det inåt mot sig själva. 

CIRKA VAR FEMTE av tjejerna Lisa 

Gulbrandsen träffat har varit utsatt för sexuellt 

gränsöverskridande beteende, vissa har en 

missbrukande och/eller psykiskt sjuk förälder 

och har blivit lämnade som små. 

– Men oavsett bakgrund är självskadebeteendet 

alltid ett uttryck för att ungdomen mår 

dåligt. De här ungdomarna har nästan alltid 

låg självkänsla och håller mycket inom sig. 

När Lisa Gulbrandsen möter en ung person 

med självskadebeteende ser hon till att finnas 

där, lyssna, bekräfta och vara ”hållande”. 

– Det gäller att inte gå igång och överreagera 

utan prata lugnt om problemen. Jag försöker 

göra dem uppmärksamma på sina tankar och 

Olle Sundh 

Lisa Gulbrandsen 

känslor och uppmuntra dem att uttrycka sig. 

Vi undersöker också om det finns någon 

vuxen i deras närhet som de kan prata med, 

ofta finns det faktiskt någon. 

FLERA AV DE ungdomar hon mötte på ungdomsmottagningen 

slutade med självskadebeteendet. 

Men ibland kan Lisa Gulbrandsen 

fundera över om det upphörde för gott – eller 

om det kom tillbaka senare eller kanske övergick 

i något annat symtom. I sitt nuvarande 

jobb som kurator på Sesam Danderyd (en sexoch 

samlevnadsmottagning) har hon fortfarande 

klienter med självskadebeteende. 

– Nu är det lite äldre tjejer, i 20-årsåldern, 

och att de kommit just till oss beror på att de 

även utsätter sig för stora risker sexuellt. Jag 

tänker ofta att ätstörningar, självskadebeteende 

och destruktiv sexualitet är olika 

symtom på en närhetsproblematik. Det är 

viktigt att dessa patienter erbjuds möjlighet 

till längre samtalskontakter så att de kan 

känna tillit igen. 

HANNA ÅDIN 


HANNA ÅDIN

VARFÖR KONDOMER BARA ÄR FÖR TÖNTAR! 

TILLHÖR du dem som är immuna mot ALLA sortens könssjukdomar? Grattis, då är du en av oss! 

VI MENAR DÄRFÖR att kondomer är något idiotiskt som endast bidrar till att avskärma oss från frihet och 

trygghet. Vi har sammanställt några överväganden som vi tror du kan vara intresserad av; överväganden om 

varför man inte bör använda kondom! 

FÖRST OCH FRÄMST tittar vi självfallet på den ekonomiska aspekten. Varför ska man behöva spendera stora 

belopp på sexleksaker eller knottriga kondomer när vi så enkelt idag kan skaffa knottror på naturlig väg genom 

att få kondylom? Med dessa könsvårtor kan vi inte bara stabilisera vår egen ekonomi, vi kan även bidra till att 

alla kommande partner får ta del av detta smidiga besparingssätt. Hemligheten? Skippa kondomen! 

ANDRA FÖRDELAR finns – för om vi använder kondom kommer vi heller aldrig att kunna uppleva det häftiga 

ögonblicket då ett okänt brev dimper ner i brevlådan med texten: 

”Grattis! Du har blivit tonårsförälder!” 

YTTERLIGARE ett argument för att smutskasta kondomen är möjligheten till ett återseende med gamla Ex och 

partner. Om vi inte skulle behöva ringa och berätta för alla dessa att de troligtvis lider av någon könssjukdom, 

skulle vi säkerligen inte få en anledning att återknyta gamla brustna band. Vore inte det synd? 

NÅGOT SOM kondomförespråkare ofta framhåller är den stora spridningen av klamydia – det argumentet är 

tyvärr svårt att kontra, då närmare 3 000 15–19-åringar i Stockholm smittades med klamydia förra året. I det 

sammanhanget brukar vi dock jämföra oss själva med dem som då och då konsumerar trisslotter. Även om de 

vet att risken att förlora är näst intill garanterad, köper de lotten ändå. Det handlar därför inte om att vinna eller 

förlora i denna fråga, utan om spänningen inför resultatet! Klamydia är väl ändå ingen big deal – det värsta som 

kan hända är att man blir steril för resten av sitt liv och aldrig kommer att kunna skaffa barn. Men frågan är väl 

då: Vilka vill egentligen frivilligt ha barn? 

VI HOPPAS att vi genom denna möjlighet till att sprida vårt budskap har påverkat 

dig att fatta rätt beslut nästa gång du hamnar i ett skarpt läge med en partner. 

Skippa kondomen! Vårt motto är: Live unsecure, die young! 

Men valet är förstås ditt … 

DOUGLAS ANDERSSON, TOBIAS RAMSEID FOSS 

PROJEKTARBETE 

Det kom ett mejl till INSIKT från två killar på Värmdö gymnasium … 


▼

▼ 

PROJEKTARBETE 

Killarna går i samma klass på det 

naturvetenskapliga programmet 

med lokal inriktning mot räddningstjänst. 

I början på höstterminen 

funderade de på vad de skulle göra för 

projektarbete. Eftersom de går natur skulle 

ämnet helst ha en tydlig koppling till naturvetenskap 

eller räddningstjänst. Men så blev det 

inte. Killarna valde att bli kondominformatörer. 

Fast helt utanför det naturvetenskapliga 

området är det ju inte. 

– Det finns ju lite kopplingar till könssjukdomar, 

förklarar Douglas. 

– Och smittskydd, fyller Tobias i. 

Men varför informera om kondomer? 

– Kondomer är inte så populärt. Man pratar 

inte så positivt om det. Man hör ofta hur folk 

skippar kondomen för att det blir en jobbig 

grej, berättar Douglas. 

– Vi kom fram till att det är ett stort problem 


Namn: Douglas Andersson 

Ålder: 19 

Bor: S:t Eriksplan 

Intressen: 

Gå på gym, sporta 

och även tv/dataspel 

Det obligatoriska projektarbetet 

under sista året på 

gymnasiet måste inte bara 

bli en uppsats. Douglas 

Andersson och Tobias 

Ramseid Foss på Värmdö 

gymnasium ville göra något 

annorlunda. De valde att bli 

kondominformatörer. 

▼ 

▼ 

▼ 

▼ 

Kondom 

som vi ville vara med och förändra, säger 

Tobias. 

Men från början visste de inte riktigt hur de 

skulle gå till väga. Det skulle inte bara bli en 

uppsats i alla fall. Nej, de ville påverka ungdomar 

att bli mer positiva till kondomer. Då 

föddes idén att gå runt och prata med niondeklassare. 

Att just gå ut till nior var ett medvetet 

val för att försöka nå unga innan de gör sin 

sexualdebut. 

– Vi tänkte att om vi som är i nära ålder går 

runt och pratar med niondeklassare kanske de 

får en annan synvinkel än om vuxna kommer 

och föreläser, säger Douglas. 

– Vi har ju själva varit där i åttan och nian 

när folk från ungdomsmottagningen kommit 

och hållit föredrag. Det har väl mer varit en 

informativ del om könssjukdomar, men vi 

ville komma in på elevernas planhalva, säger 

Tobias. 

EFTER FÖRSTA föreläsningen kom klassföreståndaren 

fram och sa att det var bra att de 

kom för eleverna lyssnar inte på vuxna när det 

handlar om sexualupplysning. 

– Det vi fick höra var att det inte spelar 

någon roll vad de säger för det går ändå inte 

fram. Fast så tror inte jag att det är, men det är 

ju bra att vi kan komma. Så det inte bara är en 

orolig förälder som sitter där och säger använd 

kondom för det är säkert, menar Douglas. 

Det måste krävas en stor portion mod av två 

gymnasister att stå framför en niondeklass 

och prata om kondomer. 

– Det har varit en ganska stor del av arbetet 

att finna det där inre lugnet, eller självsäkerheten, 

att kunna stå framför en klass. Vi har 

pratat mycket om det vilket har lett till att vi 

har fått den där säkerheten. Så det var verkligen 

inte konstigt när vi stod där framför 

klassen, säger Tobias.

frossa 

Det var bara i början som det blev lite 

pinsamt menar Douglas. 

– Det var innan vi skulle gå fram och ställa 

oss där med en kondom och trä på en dildo. 

Det är ju faktiskt bara något år som skiljer 

mellan oss och eleverna. Sen när vi väl stod 

där kändes det ändå bekvämt och naturligt. 

FÖR ATT FÅ ett underlag till projektarbetet 

började de med att göra intervjuer med sju 

jämnåriga om deras inställning till kondomer. 

Alla var genomgående negativa till att 

använda kondom, både tjejerna och killarna. 

Argumenten var att det blir ett jobbigt avbrott 

när man har sex, att det blir en osäkerhet kring 

vem som ska ta initiativet till att använda 

kondom, att det inte är skönt, att det känns 

slampigt att gå runt med kondomer, att kondomer 

är fula och att man inte fått någon 

könssjukdom tidigare när man haft sex. 

Risken att bli med barn var det inte någon 

som såg som ett problem. 

– Flera menade att de i sina val av partner 

kunde se vem som är ”okej” och inte har 

någon könssjukdom. Man delar upp i ”clean” 

och ”unclean”, förklarar Douglas. 

Utifrån de här argumenten skrev killarna en 

krönika där de ironiserade över varför man 

väljer att inte använda kondom (se sidan 15). 

De samlade också information på internet och 

träffade Olle Waller på Lafa för att få råd och 

tips om hur de skulle lägga upp föreläsningen. 

– Sedan hade vi med artikeln under föreläsningen 

och då kom samma argument upp. Vi 

försökte motarbeta dem genom en diskussion, 

men utan att sätta oss över eleverna. Vi 

ville ju inte bli de där lärarna som hade alla 

svaren, förklarar Tobias. 

Målet att försöka påverka tycks killarna ha 

lyckats med. 


Namn: Tobias Ramseid Foss 

Ålder: 18 

Bor: Narvavägen 

Intressen: 

Umgås med vänner och träna 

– Efter att vi haft en diskussion med eleverna 

kändes det nästan som att de tyckte att 

det var en självklarhet att använda kondom. 

Efteråt stötte vi på några av eleverna ute på 

skolgården och de sa att föreläsningen var kul 

och att vi var grymma, säger Douglas. 

Nu väntar de på att få tillbaka en utvärdering 

som de delade ut till eleverna. När de fått den 

kan de få en uppfattning om vad som fastnat 

efter föreläsningen. Artikeln de skrivit 

kommer troligtvis att publiceras på tidningen 

glöd:s hemsida. 

– Det tycker vi är optimalt eftersom det är 

den målgruppen som vi vänder oss till. Folk 

som läser kan hitta underhållning och ändå 

lära sig någonting. Vårt koncept är ju att med 

lite ironi tydligt visa hur dumt det är att tänka 

negativt om kondomer, säger Douglas. 

JENS EKELUND 

2/09 INSIKT 17

RAPPORT UTIRÅN 

HIVEPIDEMI I WASHINGTON 

Här prövas 

nya metoder 


VIKTORIA ASP VIKTORIA ASP 

Över tre procent av befolkningen 

i Washington 

är hivpositiva. Efter år av 

politisk misskötsel har 

staden en borgmästare som 

prioriterar förebyggande 

arbete mot hiv. Nya 

metoder som används är 

sprututbytesprogram, 

kondomutdelning och 

screening av ungdomar. 

Det krävs inte mycket riskbeteende 

för att stöta ihop med någon som 

har hiv i Washington. Det är så pass 

vanligt och folk måste anpassa sitt 

beteende därefter. Alla måste förstå vad det 

innebär att en modern epidemi pågår, säger 

Shannon Hader. 

Hon är chef för stadens hiv/aids Administration 

som ligger under Department of 

Health och där 160 personer arbetar. Dr Hader 

har en tuff uppgift framför sig. I en stad med 

bara drygt en halv miljon invånare lever över 

15 000 personer med hiv. Det är tre procent av 

befolkningen vilket gör att hiv räknas som en 

allvarlig epidemi i Washington. hiv/aids 

Administration räknar dessutom med att så 

många som hälften av alla smittade inte har 

testat sig än och därför inte vet om att de är 

positiva. Man beräknar att det egentliga 

antalet hivpositiva är drygt fyra procent, 

Överst t v: Borgmästare Adrian Fenty tar hivproblemet 

på allvar till skillnad från den tidigare 

borgmästaren. 

T v: Vanen används för att testa folk utanför 

nattklubbar.

vilket är jämförbart med situationen i Uganda 

och delar av Kenya. 

– Folk lever kvar i illusionen att hiv är 

någonting som drabbar andra, men inte dem 

själva. Det är inte som på 1980-talet när hiv 

främst drabbade vita, homosexuella män eller 

som på 90-talet med stora grupper crack- och 

injektionsmissbrukare som blev smittade, 

säger Shannon Hader. 

I WASHINGTON finns hiv i alla åldersgrupper, 

men är vanligast bland fyrtioåringar. Det 

är relativt stor spridning vad gäller hur man 

blivit smittad. Den största gruppen, 37 

procent, är män som har sex med män. Via 

heterosexuell kontakt har 28 procent blivit 

smittade. Den tredje största gruppen, 18 

procent, har fått hiv via injektionsmissbruk. 

Svarta män är speciellt utsatta, 6,5 procent har 

testats positivt för hiv. Det är enbart bland 

vita och latinamerikanska kvinnor som 

antalet hivsmittade är under en procent och 

inte räknas som en epidemi. 

För att hitta fler hivpositiva i staden har 

man gjort hivtestning till ett obligatoriskt 

inslag i hälsoundersökningen när man 

besöker läkare. För att förhindra att hiv sprids 

bland ungdomar, där hiv än så länge är ovanligt, 

genomför hiv/aids Administration 

tester på ungdomar i åldern 14–19 år som går 

på offentliga skolor i Washington. Programmet 

startade förra året då två skolor besöktes. 

Ungdomarna samlas i skolans aula i grupper 

om 50 stycken och får upplysning om sexuellt 

överförda infektioner och säkert sex. Alla får 

en brun påse med en kopp att lämna urinprov 

i. Det är frivilligt och konfidentiellt att testa 

sig. På en skola valde 34 procent av eleverna 

att testa sig. 9,5 procent hade klamydia eller 

gonorré. 

– 30 procent av eleverna på offentliga high 

schools sexdebuterar innan de är 13 år. Det 

positiva med statistiken är att den visar att de 

har sex med personer i sin egen ålder. Hade de 

haft sex med äldre hade vi sett en högre förekomst 

av hiv bland ungdomar, säger Michael 

Kharfen, chef för Capacity Building and 

Community Outreach på hiv/aids Administration. 

Enligt en studie som gjorts på heterosexuella 

i Washington använde färre än 30 procent 

kondom vid senaste samlaget. Sedan oktober 

förra året delar hiv/aids Administration ut 

kondomer gratis via partnerorganisationer 

som sexualkliniker, kyrkor och kulturföreningar. 

På alla offentliga skolor måste det 

finnas kondomer att hämta hos skolsköterskan. 

Under 2008 delades 1,5 miljoner kondomer 

ut. 

SHANNON HADER berättar hur hennes 

arbete underlättas av att hon har starkt stöd 

från borgmästaren Adrian Fenty. Washington 

har en historia av knackig politisk styrning 

bakom sig. Borgmästaren åren 1979–91 

och 1995–99, Marion Barry, fick stark kritik 

för sin oförmåga att leda staden. Han var en 

skandalborgmästare som satt fängslad för 

TEMA: SAMTAL 

Shannon Hader är chef för Washingtons 

HIV/AIDS Administration där 160 personer 

arbetar. 

crackinnehav och som, när han återkom under 

mitten av 90-talet, nästan ruinerade stadens 

finanser. 

– Fenty är den förste borgmästaren som har 

gett hivfrågan högsta prioritet på hälsoområdet. 

Det har gjort att vi trots dåliga ekonomiska 

tider inte har tvingats skära ner eller 

begränsa ett enda program. Tvärtom har vi 

kunnat fortsätta att bygga ut programmen för 

att nå fler människor, säger Shannon Hader. 

Ett program som varit kontroversiellt är 

sprututbytesprogrammet som kom igång 

förra året. Dagen efter att kongressen upphävt 

förbudet mot sprututbyte som funnits i tio år, 

aviserade borgmästare Fenty om ett sprututbytesprogram. 

– Det var ett efterlängtat beslut. Folk börjar 

inte använda droger för att de får nya nålar 

men det är en viktig åtgärd för att förhindra 

smitta, säger Shannon Hader. 


VIKTORIA ASP 

▼

▼ 

RAPPORT UTIFRÅN 

Under 2007 smittades en av fem via injektionsmissbruk. 

2008 delades 190 000 nålar ut 

via sprututbytesprogrammet. 

NÅGRA VÅNINGAR under Haders kontor 

finns en klinik för sexuellt överförda infektioner 

som hiv/aids Administration driver. 

Men för att nå befolkningen är de beroende av 

gott samarbete med alla privata sjukvårdsinrättningar 

i staden. 

En av de privata hälsokliniker som får 

bidrag av Department of Health är Whitman- 

Walker i nordvästra Washington, som har 

funnits i över trettio år. Det startade med en 

klinik för homosexuella män som var belägen 

i källaren i en kyrka. Den var öppen några 

nätter i veckan och drevs av volontärer. 

Gensvaret blev stort. Varje kväll kom trettio 

män och testade sig för hiv, klamydia, 

gonorré, syfilis, herpes och kondylom. Klini- 

ANITA MARTIN, 50 år: 

– Jag visste inte att det var så vanligt med hiv 

här. Risken för hiv är inget jag tänker på. Jag 

tycker inte staden behöver göra mer, istället 

måste människor bli medvetna. Helt enkelt 

spela spelet snyggt genom att ha säkert sex. 


ken finns fortfarande kvar, dock inte i kyrkan. 

På Whitman-Walker är ungefär hälften av 

patienterna homo/bisexuella eller transpersoner. 

Innanför entrédörren sitter listor på 

engelska och spanska över vilka sjukförsäkringar 

som godkänns. Varje dag kommer 

trettio–fyrtio personer för att hivtesta sig. Av 

dem är två–tre procent positiva. 

För att nå människor som inte själva 

kommer till kliniken har Whitman-Walker 

en inredd van som personalen åker ut med två 

gånger i veckan, bland annat till nattklubbar 

och sexklubbar. I vanen och på kliniken 

används ett snabbtest som visar resultat efter 

tjugo minuter. Testet görs vanligtvis genom 

ett blodprov i fingret men om patienten hellre 

vill tar man istället ett oralt prov. 

Justin Goforth, avdelningschef på Whitman-Walker, 

tycker att Department of Health 

gör ett mycket bättre jobb nu än tidigare år. 

– De försöker hitta innovativa sätt att arbeta 

på. Nu kan vi beställa hur mycket kondomer 

och glidmedel vi vill – en stor förändring. 

Goforth menar att det största hindret för att 

minska hivspridningen i Washington är stigmatiseringen, 

som gör att människor inte 

vågar testa sig. 

– Om vi kunde få alla att testa sig och hivpositiva 

att börja behandling skulle vi stoppa 

epidemin. Vi har arbetat preventivt i tjugofem 

år utan att lyckats ändra folks beteende. Det är 

lätt att se lite hopplöst på situationen. Jag tror 

man måste pröva ett annat förhållningssätt till 

sex och inse att avhållsamhet, som fortfarande 

ingår i stadens alla program, inte fungerar, 

säger Justin Goforth. 

Några röster om hiv på Washingtons gator 

VIKTOIRA ASP 

Pernell Williams testar några av de drygt 

trettio personer som varje dag besöker 

Whitman-Walker för att bli hivtestade. Med 

plaststickan samlas en bloddroppe upp som 

efter tjugo minuter visar om du är hivpositiv. 

VIKTORIA ASP 

ADRIAN POYNTER, 48 år: 

– Jag gifte mig för ett år sedan och vi hiv- 

testade oss innan, det var något vi sa att vi 

skulle göra. Jag tycker det är en bra idé att 

folk blir automatiskt testade för hiv hos 

doktorn. Kondomer kan man få på vissa hälsokliniker 

och ibland 

pratar läkare om 

risken för hiv. Jag 

skulle önska att 

staden kunde lägga 

mer pengar på förebyggande 

arbete och 

jag hoppas att det 

snart finns ett botemedel 

mot hiv. 

Inform 

Fokus i det hivförebyggande 

arbetet måste ligga lika 

mycket på motivation och 

beteende som på information. 

Det anser psykologiprofessorn 

Jeffrey Fisher, som varit med 

om att utveckla IMB-modellen. 

Nyligen var han på sitt första 

Sverigebesök. 

Jeffrey Fisher är grundare av chip – 

Centre for Health, Intervention, and 

Prevention vid universitetet i Connecticut. 

I drygt 20 år har han studerat 

riskfyllt beteende med fokus på hiv och 

utvecklat metoder för att ändra på riskbeteendet. 

Han anser att väldigt lite har hänt med 

preventionsarbetet i praktiken. 

– Fortfarande ägnar man sig främst åt att 

informera om riskerna. Det är lite naivt att tro 

att det räcker att berätta att kondomer och 

rena nålar är bra och vi vet så väl att den 

metoden inte fungerar. 

– Det mänskliga psyket fungerar på det viset 

att vi tror att vi är mer eller mindre osårbara. 

Det är en överlevnadsstrategi som förhindrar 

att vi går runt och är rädda jämt. Men det 

betyder också att vi tenderar att utsätta oss för 

risker trots att vi har all information vi 

behöver. 

SÅ VARFÖR dominerar då fortfarande 

”informationsmodellen”? Jeffrey Fisher 

menar att det beror på att det är en billig och 

okomplicerad metod och på att det saknas 

kunskap om evidensbaserad forskning som 

erbjuder alternativ. Han konstaterar självkritiskt 

att kommunikationen mellan forskarvärlden 

och dem som arbetar praktiskt med att 

förebygga hiv är alldeles för dålig och gör nu 

allt för att nå ut med kunskap om den metod 

han varit med om att utveckla; 

imb-modellen (The Information-Motivation- 

Behavioral Skills Model), som kombinerar 

information med arbete med motivation och 

beteende. 

– Informationen ryms egentligen på fem 

fingrar men vi måste också komma ihåg att 

hantera desinformation, som felaktiga före-

ation räcker inte 

ställningar om att hiv syns utanpå, kommenterar 

Jeffrey Fisher första steget i imb-modellen. 

Motivationen är nästa steg. Fisher berättar 

om en studie bland en grupp collegestudenter 

i usa. De fick svara på frågan om vad som 

skulle kunna få dem att praktisera säkert sex: 

– De ville se någon med hiv som var som 

dem eller som någon de skulle kunna bli attraherade 

av. Så vi letade reda på ett antal hivpositiva 

människor som de här studenterna 

skulle kunna identifiera sig med och spelade 

in deras historier på film. Det var många som 

började gråta när de såg filmen och flera gick 

och testade sig efteråt. 

Det handlar om att ta reda på hur attityderna 

ser ut inom en utvald grupp och vad 

som kan motivera just den gruppen. Är det 

män som är rädda för att förlora ståndet när de 

sätter på en kondom? Ja, då får man berätta 

hur det fungerar med en tunn kondom och 

glidmedel. Är det däremot unga killar som är 

rädda att få en snabb utlösning kan motivationen 

vara att de kan hålla på längre med en 

kondom. 

– Det är också viktigt att jobba med sociala 

normer. Om folk tror att det finns ett socialt 

stöd för ett visst beteende, som att använda 

kondom, vill de leva upp till den normen. 

ATT ÄNDRA SOCIALA normer är en långsiktig 

strategi och Jeffrey Fisher tycker att man 

borde satsa mer på sociala marknadsföringstekniker 

och göra kondomer coola på samma 

sätt som man en gång lyckades göra med cigaretter 

och öl. 

Sist i den här trestegsraketen kommer bete- 

IMB I SVERIGE 

SOCIALSTYRELSENS enhet för hivprevention 

skriver på sin hemsida: ”96 procent av 

Sveriges befolkning vet vad hiv är och nästan 

lika många vet hur de ska skydda sig. 

Ändå har många oskyddat sex, det bevisas 

till exempel av det faktum att fler och fler 

blir smittade av klamydia.” Där poängteras 

också att information inte räcker för att 

förebygga hiv utan att det även krävs 

möjlighet till samtal och reflektion och att 

samhället måste bidra med verktygen. 

Folkhälsoinstitutet har en kunskapsöversikt 

och manual för motiverande 

samtal på sin hemsida: www.fhi.se/metoder. 

Ungdomsmottagningspersonal och 

personal på barnmorskemottagningar i 

Stockholm har den senaste tiden gått en 

MI-utbildning inom ramen för Riskbruksprojektet. 

Metoden har då främst varit 

inriktad på alkoholprevention. Jeffrey Fisher 

endet och precis som när det gäller motivationen 

måste beteendeförändringar vara anpassade 

efter behov. Fisher poängterar hur avgörande 

det är att förstå riskdynamiken inom 

specifika grupper. Orsaken till riskbeteenden 

bland amerikanska tonårspojkar skiljer sig 

givetvis enormt mycket från motsvarande 

beteende bland gifta kvinnor på den sydafrikanska 

landsbygden. 

En vanligt förekommande situation på 

många håll i världen är att en kvinna befinner 

sig i ett underläge gentemot sin partner och då 

måste hon lära sig förhandlingstekniker för att 

JEFFREY FISHERS TIPS 

HÄR FÖLJER Jeffrey Fishers tips inför ett motiverande samtal (Motivational 

Interviewing, MI) utifrån ett projekt med hivpositiva i Connecticut: 

1. Börja med att fråga om patienten vill prata och om du får ett nej kan du 

prova igen nästa gång ni ses. Utgångspunkten ska vara att patienten själv vill 

prata. 

2. Fråga utan att döma, till exempel; ”Hur ser din kamp ut? Jag förstår att det 

är svårt.” 

3. Gör en bedömning av riskbeteendet och bestäm gemensamt vad ni ska 

fokusera på. 

4. Be patienten värdera hur viktigt det är att förändra beteendet och hur stark 

tilltro han/hon har till sin förmåga, på en skala från ett till tio. 

5. Sätt upp stegvisa mål utifrån det resultatet. Skriv ut på recept. 

övertyga mannen om att använda kondom. 

– Ett annat exempel är att lära män hur de 

ska sätta på en kondom på bästa sätt. Och om 

en man tycker att kondomer är avtändande 

kan en idé vara att lära hans partner att erotisera 

kondomen så att själva åsynen av en 

kondom ger associationer till njutning. 

IMB-MODELLEN HAR testats i flera olika 

länder och det finns utvärderingar som ger 

starkt stöd för att den fungerar. I ett forskningsprojekt 

som utfördes på ett sjukhus i 

Connecticut fick läkare och sköterskor som 

behandlade hivpatienter använda sig av imbmodellen. 

I så kallade motiverande samtal fick 

patienten ge en bild av hur han eller hon skyddade 

sig. Vårdgivaren och patienten satte tillsammans 

upp mål för ett förändrat beteende 

som patienten sedan fick utskrivna på recept. 

– 2006 utvärderades projektet och resultaten 

jämfördes med ett sjukhus där man inte 

använt imb-modellen och där hade riskbeteendet 

ökat. På sjukhuset som testade imb 

hade riskbeteendet minskat. 

Enligt Jeffrey Fisher har spridningen av 

metoden gått alldeles för långsamt hittills. 

– Fram till för några år sedan jobbade vi 

mest i usa men nu börjar vi komma igång 

med samarbeten i flera afrikanska länder. Det 

känns hoppfullt. 

ANNA DAHLQVIST 


JESSICA TOMMASELLI

Kelly Werner, Clara Lorentzon och 

Jomand Herbert hänger gärna på Egalia. 

ULRICA ZWENGER

Äntligen får jag 

vara mig själv 

En bit ovanför Sveavägens larm och 

brus finns Egalia. Här möts varje 

måndags- och torsdagskväll ungdomar 

från 13 upp till 20 år, för att pyssla, 

fika, spela spel och framför allt för att snacka, 

mysa och bara vara. ”Fritidshänget”, så definierar 

arrangörerna rfsl Stockholm själva 

verksamheten, fungerar å ena sidan som en 

vanlig fritidsgård. Å andra sidan är verksamheten 

här helt unik. Egalia vänder sig till unga 

som har en könsidentitet eller sexuell identitet 

som bryter mot heteronormen. ”Vi som 

ses här är en blandning av bin, trans, homosar, 

jag vill inte definiera mig, genderbenders, 

flator, vet inte riktigt, bögar, transgenderister” 

skriver de själva i sin presentation. 

– Det är skönt att komma till ett ställe där 

hetero inte är normen, säger Anton, som inte 

kommit ut men planerar att göra det till sommaren, 

så han kan gå på årets Pridefestival. 

– Här får jag stöd av ledarna och de ger mig 

också praktiska råd, berättar hur de själva har 

gjort i vissa situationer. Det är värdefullt. 

För Anton och många andra fungerar Egalia 

som en fristad, en plats där man kan finna 

kraft att gå vidare i sin identitetsutveckling. 

– Tanken att Egalia inte skulle få finnas kvar 

är deprimerande, säger han och formar fingrarna 

till en pistol som han riktar mot tinningen. 

– om så bara för några timmar 

Verksamheten på RFSL Stockholms fritidshäng Egalia är hotad. Ger inte 

staden pengar läggs Egalia ner den sista september. Alla de ungdomar som 

känt sig vilsna i det heteronormativa samhället, men desto mer hemma på 

Egalia, står då åter utan träffpunkt. 

Arrangörerna strävar efter att det ska finnas 

en öppenhet på Egalia. Den öppenhet som 

saknas i det övriga samhälle som ungdomarna 

möter, förklarar Marie Carlsson, ansvarig för 

ungdomsverksamheten inom rfsl Stockholm. 

Hon berättar att Egalia har fötts ur 

behovet av och drömmarna om en 

mötesplats, där ungdomar kan få trygghet, 

kunskap och stöd i sitt identitetsskapande. 

– Ungdomarna får aldrig höra om hbtq 

annars. Det ska i så fall vara en rolig bög på tv 

eller en transperson som blir mördad i någon 

film. I övrigt, i skolan liksom i övriga samhället, 

är de osynliga. Det finns inga positiva 

förebilder, säger Marie Carlsson. 

rfsl Stockholm sökte och fick pengar från 

Säkrare sex-kit finns förstås att få på Egalia. 

HBT-FRÅGOR 

Allmänna Arvsfonden för att förverkliga 

drömmen. Egalia har därefter drivits i projektform 

under tre år och projektet är nu inne i 

slutfasen. De ansvariga för verksamheten 

konstaterar att den fyller en viktig funktion 

och tillfredsställer ett starkt behov hos ungdomarna. 

Clara Lorentzon, som är en van besökare 

på Egalia, berättar att hon aldrig vågat sig till 

en vanlig fritidsgård. Hon har varit rädd för 

mobbning och trakasserier. En rädsla inte helt 

tagen ur luften, bekräftar Marie Carlsson. 

– Risken för stryk kan ibland vara överhängande 

för en del ungdomar. För vissa kan det 

till och med vara förenat med livsfara att 

komma ut. Vi har starka hederskulturer, både 

religiösa och sådana som vill behålla andra 

maktstrukturer. Tänk bara om Carl-Philip 

skulle komma ut eller Victoria – det går bara 

inte, säger Marie Carlsson. 

Första gången Clara Lorentzon kom till 

Egalia var hon också präktigt nervös. Rädd för 

att känna sig utanför. 

– Jag kom visserligen med en kompis så jag 

hade i alla fall någon att prata med men ändå 

… Jag visste inte riktigt vad jag förväntade 

mig, men vad det än var så var Egalia mycket 

bättre. I skolan talar de mycket om manligt 

och kvinnligt i undervisningen. Jag finns 

liksom inte med, känner inte igen mig någon- 


▼

▼ 

HBT-FRÅGOR 

stans. Här fångades jag upp direkt och blev en 

i gänget på en gång. Alla är så trevliga här och 

det är så skönt att slippa ljuga om vem man är, 

säger hon. 

Att få vara den man är, att kunna vara ärlig, 

har stor betydelse för den psykiska hälsan. 

– Alla som burit på en hemlighet vet hur det 

påverkar en. Att ständigt undvika sanningen 

gör att man inte kan skapa ärliga relationer. 

Om det blir ett sätt att leva så formar det individen 

för resten av livet, säger Marie Carlsson. 

Hon konstaterar att Egalias verksamhet fungerar 

hälsofrämjande. De pengar Egalia kostar 

har samhället säkert igen i insparade kostnader 

för besök och behandling i psykiatrin, tror 

såväl Egalias medarbetare som många av deras 

besökare och också andra tillskyndare. 

Likväl står nu Egalia inför hotet om nedläggning. 

Projektpengarna tar slut efter sommaren 

och hittills har Stockholms stad ställt sig kallsinnig 

till att träda in med pengar. Utan 

pengar från staden läggs verksamheten ner 

sista september 2009. De fem anställda inklusive 

verksamhetsansvariga Marie Carlsson får 

gå. De 400 ungdomarna som besökte Egalia 

under förra året får hitta någon annanstans att 

ta vägen på måndags- och torsdagskvällar. 

– Om man tänker på varför många kommer 


Ovan: Marie Carlsson, verksamhetsledare, vill 

ge ungdomarna positiva förebilder. 

T h: Molly Sjöberg uppskattar att träffa vuxna 

som inte är hetero. I bakgrunden kompisen 

Hanna Jakobsson. 

hit, så kan man förstå hur viktigt Egalia är. För 

mig är det inget problem att vara öppen med 

min sexuella läggning men det är en sjukt stor 

grej för många. Här kan man växa och bli 

stark. Ledarna spelar stor roll, de är bra att 

prata med, de är vuxna som man kan identifiera 

sig med, säger Molly Sjöberg. Hon kom 

hit med några klasskamrater första gången för 

några månader sedan. 

– Första gången var jag förstås rädd för att få 

sitta ensam men ledarna fångar upp en direkt. 

När jag kom var det Tomas som började prata 

med mig på en gång. Det är så skönt med en 

vuxen som inte är hetero, konstaterar hon. 

LEDARNAS BETYDELSE som förebilder 

och identifikationsobjekt utgör en del av 

själva metodiken, för en sådan har de hunnit 

utarbeta på Egalia under de verksamma åren. 

– Vi har utarbetat en bred bas av metoder, en 

Egaliamodell som vi ska föra ned på papper 

och sprida till dem som är intresserade. I den 


EGALIA FÅR PRIS 

I DAGARNA tilldelas Egalia FSUM:s 

(Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar) 

hederspris. Så här skrev 

Järva ungdomsmottagning i sin 

nominering: ”På Egalia erbjuds ungdomar 

en trygg och drogfri miljö med 

välutbildade fritidsledare och en oändlig 

möjlighet att stärka sin identitet och 

forma nya sociala relationer.” 

ingår att vi jobbar mycket med igenkännande. 

Som att vi har fritidsledare som är öppna och 

trygga i sin identitet, förklarar Marie Carlsson. 

Egaliamodellen omfattar även tydliga 

former och regler för de tre timmar verksamheten 

håller öppet. En samling inleder alltid 

kvällen, där ledarna informerar om vilka möj-

ligheter som bjuds på Egalia. Alla besökare får 

presentera sig med bland annat namn och 

ålder. En liten grammatiklektion bjuds besökarna 

också på när de får svara på med vilket 

pronomen de önskar bli omtalade; som han 

eller hon eller hen – ett könsneutralt personligt 

pronomen under inarbetning. 

– Grammatiklektionen är en av våra viktigaste 

inkluderingsmetoder. Vi vill att alla ska 

känna sig lika välkomna oavsett könsidentitet. 

De flesta av kvällens besökare svarar att det 

inte spelar någon roll vad de kallas bara det 

inte är något elakt. Det är också en regel som 

ledarna tydligt och noggrant redogör för; på 

Egalia råder nolltolerans mot mobbning och 

diskriminering liksom mot alkohol, tobak och 

andra droger. 

– Det är för att vi ska ha det lugnt och mysigt 

här, förklarar Marie Carlsson. 

Tydliga regler skapar säkerhet och skänker 

trygghet till besökarna menar hon och får 

medhåll av flera av ungdomarna som vet att 

här riskerar de aldrig att bli illa behandlade, 

retade, ignorerade eller utfrysta. 

Anton berättar att han jobbar med att finna 

slagfärdiga formuleringar som beskriver hans 

situation och betydelsen av Egalia. 

– I garderoben kan det nog vara lugnt och 

tryggt men det blir också trångt och instängt 

och luften blir dålig. För mig är Egalia bakvägen 

ut ur garderoben. Här kan jag andas frisk 

luft, säger han. 

HELENE LUMHOLDT 

RFSL Stockholms ansökan om pengar till 

Egalia kommer att tas upp vid organisations- 

och föreningsutskottets (OFU) 

sammanträde 16 juni. 


Kille 

eller 

tjej? 

I tre år kommer RFSL 

Ungdom att ägna extra 

intresse för T:et i bokstavskombinationen 

HBT. T som 

i transpersoner, människor 

som på olika sätt bryter mot 

samhällets normer kring 

könsidentitet och 

könsuttryck. 

När 17-åriga Jennifers mamma fick 

reda på att Jennifer hade tagit de 

första kontakterna för att få göra en 

könsutredning hotade mamman att 

stoppa processen. 

Gustav har brutit kontakten med sin pappa 

som inte kan acceptera att Gustav är transsexuell, 

vägrar kalla honom för han och säger 

sig bara ha en son, Gustavs lillebror. 

När Eddie gick till vårdcentralen för att få 

penicillin och hänvisade till sin flickvän som 

några dagar tidigare hade varit där i samma 

ärende, blev personalen störd av att flickvännen 

hade ett manligt personnummer. Eddie 

kände sig tvungen att avge en lång förklaring 

om vad det innebär att vara transperson innan 

det kunde bli tal om att få hjälp med de 

svullna halsmandlarna. 

I intervjustudien Är du kille eller tjej? 

berättar unga transpersoner om hur det är att 

leva i ett samhälle där människor vanemässigt 

delas upp i två kategorier, män och kvinnor. 

En bedrägligt självklar sortering – så länge 

man inte utmanar den. 

– Att inse att ens biologiska kön inte 

stämmer in på vem man känner sig som 

behöver inte vara jobbigt. Tvärtom kan insikten 

vara en lättnad. Det är ofta efteråt proble- 


▼

▼ 

HBT-FRÅGOR 

men kommer – i mötet med omgivningen, 

säger Hedvig Nathorst-Böös, projektledare 

och utbildare på RFSL Ungdom. 

UNGA TRANSPERSONER hör till de mest 

utsatta i det svenska samhället, det visar en 

enkätundersökning som gjordes av Folkhälsoinstitutet 

för några år sedan. Den psykiska 

ohälsan i gruppen är till exempel större än 

bland homo- och bisexuella ungdomar och 

mycket större än bland befolkningen i övrigt. 

Av fhi:s enkät framgick att 27 procent av transungdomarna 

någon gång försökt ta sitt liv. 

Bland ungdomar utanför hbt-gruppen 

uppger 6 procent i samma åldersgrupp (16–29 

år) detsamma. Fler unga transpersoner upplever 

enligt samma enkät dåligt allmänt hälsotillstånd 

och de känner psykiskt välbefinnande 

i lägre grad än homo- och bisexuella 

ungdomar. Fler än hälften säger sig sakna tillit 

till de flesta människor. 

– Transpersoner blir stigmatiserade och 

osynliggjorda i samhället, säger Hedvig Nathorst-Böös. 

Det finns en stark fixering vid 

könstillhörighet, många människor har 


väldigt svårt att acceptera människor som inte 

faller in i man/kvinna-normen. Vi har 

kommit mycket längre i frågor om sexuell 

läggning än sådana som rör könsidentitet. 

rfsl Ungdoms treåriga projekt Transformering 

handlar om två saker – att stärka transungdomars 

identitet och att utbilda och informera 

om transfrågor och bemötande, med 

särskilt fokus på människor som möter ungdomar 

i sitt yrke inom skolan och vården. 

Hedvig Nathorst-Böös och hennes kollega 

Frida Darj har ägnat projektets första år åt att 

skaffa kunskap och kartlägga de behov transungdomar 

har. De har också tagit reda på vad 

personer som arbetar med ungdomar, till 

exempel ungdomsmottagningspersonal och 

lärare, behöver veta för att kunna ge transpersoner 

ett bättre bemötande. 

Som del i det identitetsstärkande arbetet 

anordnar rfsl Ungdom ett läger för transungdomar 

i sommar. 

– Det blir lite kollokänsla med bad och roliga 

aktiviteter. Det är något många har frågat 

efter, möjligheten att träffa och umgås med 

andra med liknande erfarenheter som man 


FAKTA 

FRÅN OCH MED 1 

januari 2009 är det, 

enligt den nya diskrimineringslagen, 

förbjudet att diskriminera 

personer i 

Sverige på grund av 

könsöverskridande 

identitet och/eller 

uttryck. 

ÄR DU KILLE ELLER 

TJEJ? avslutas med 

rekommendationer 

för hur personer 

som arbetar i skolan 

och inom vården ska 

kunna ge unga 

transpersoner ett så 

bra bemötande som 

möjligt. Studien 

kan beställas eller 

laddas ner på 

www.rfslungdom.se 

själv har, säger Hedvig Nathorst-Böös. 

Flera av ungdomarna i intervjustudien Är 

du kille eller tjej? berättar om hur viktigt 

mötet med andra transpersoner har varit för 

dem. Pusselbitarna föll på plats i en tid då de 

fortfarande saknade ord och begrepp för sina 

känslor. ”Utan synliga förebilder och sammanhang 

där man kan träffa andra blir det 

svårt att utveckla den egna identiteten”, 

skriver Hedvig Nathorst-Böös och Frida Darj i 

rapporten. 

rfsl Ungdom planerar en utbildning för 

ungdomsmottagningar och skolpersonal tillsammans 

med Lafa till hösten. 

– Då kommer vi att lägga extra tonvikt på 

transfrågor, som man ofta missar när man 

talar om hbt-frågor. T:et faller liksom bort 

och fokus blir istället på sexuell identitet, 

säger Hedvig Nathorst-Böös. 

DET ÄR VIKTIGT att människor som möter 

ungdomar i sin yrkesvardag har grundläggande 

kunskaper om transfrågor, menar hon. 

Att känna till begrepp som intersexuell, könsidentitet 

och könsuttryck och att ha idéer om 

hur man kan omsätta sina kunskaper i praktiken. 

– Det kan vara enkla saker, som att använda 

rätt namn och rätt pronomen: hon, han eller 

hen, säger Hedvig Nathorst-Böös. 

Det kan låta som en självklarhet, men 

många transungdomar vittnar om att inte ha 

blivit respekterade för den de är i skolan och i 

mötet med vårdpersonal. Vanan att kategorisera 

människor efter kön påverkar oss alla. 

Det är lätt att bli blockerad av alla föreställningar 

som gäller kön, menar Hedvig Nathorst-Böös. 

Klassrumsdiskussioner om likabehandling 

när det gäller kön och sexualitet bör även 

innehålla en normkritisk undersökning av 

klassens föreställningar kring kön, anser hon. 

Hur anser man att killar respektive tjejer ska 

vara? Varför är det så viktigt att skilja på människor 

just efter kön? RFSL Ungdoms utbildningsverksamhet 

utgår numera från en 

normkritisk pedagogik där fokus ligger på 

normerna i sig snarare än på dem som bryter 

dem. 

– I stället för att prata om ”hur det egentligen 

är att vara bög”, så pratar vi om vad det 

finns för normer kring kön och sexualitet som 

gör att vissa anses som onormala och andra 

som normala. Om man bara pratar om dem 

som bryter normerna ligger det nära till hands 

att tycka synd om ”dem”, och det innebär att 

den bakomliggande normen med dess 

begränsningar fortsätter att vara osynlig. 

Gör vi så kommer vi aldrig att uppnå en förändring 

av ojämlika livsvillkor, säger Hedvig 

Nathorst-Böös. 

MARTINA JUNSTRÖM

Våga fråga 

patienten 

om sex 

”H 

ur har du det i ditt liv just nu? I din 

relation? Vet du hur din kropp fungerar 

sexuellt? Är det något du vill 

berätta om eller undrar över?” Märkvärdigare 

än så behöver det inte vara att öppna för ett bra 

samtal, menar Eva Wendt, barnmorska på 

Halmstad ungdomsmottagning och doktorand 

på Institutionen för Samhällsmedicin 

och folkhälsa vid Göteborgs universitet. 

– Som barnmorska eller läkare har du 

chansen att fånga upp mycket som annars 

ligger kvar och tynger i ryggsäcken hos unga 

kvinnor. Du kan främja deras sexuella hälsa. 

Redan när Eva Wendt började arbeta som 

barnmorska på ungdomsmottagningen för 20 

år sedan slog det henne vilken makt hon hade – 

och vilka möjligheter att hjälpa de ungdomar 

som hon träffade. Fram växte en övertygelse 

om att unga kvinnor ska få chans att lära känna 

sin kropp, ställa frågor om sexualitet och 

berätta om svåra saker kopplade till sexualiteten, 

till exempel övergrepp. Under årens lopp 

har hon träffat många unga kvinnor som inte 

vet så mycket om sin kropp och aldrig har 

utforskat sin sexualitet, varken på egen hand 

eller tillsammans med en partner. 

Det är vanligt att tjejerna kommer för att få 

nya p-piller, men när Eva Wendt börjar ställa 

frågor visar det sig ofta att det finns annat de 

gärna vill prata om och få hjälp med. 

– Det är förvånansvärt många kvinnor över 

20 som inte hittat sin lust och inte vet hur de 

ska bli tillfredsställda sexuellt. Och de saknar 

det, sex är ju en viktig bit i livet. 

Eva Wendt menar att man lätt kan få intryck 

av att det är så fritt och frigjort kring sexualitet 

idag, man behöver bara bläddra i en tidning 

eller titta på tv för att snubbla över sex. Men 

hon tycker att de personliga, seriösa samtalen 

om individens egen sexualitet lyser med sin 

frånvaro. 

Det är dessa samtal som hon önskar ska bli 

fler i vården. Och det är personalen som måste 

våga ställa frågor, öppna för samtalen. 

– Eftersom man som patient ofta känner sig 

i underläge kanske man inte ens tänker på 

möjligheten att ta upp problemet om inte 

barnmorskan eller läkaren själv frågar och 

visar lyhördhet. 

Ibland kan tystnaden kring sexualitet få 

direkt absurda konsekvenser. Som när en ung 

kvinna fick genomgå över tio laparoskopier 

(titthålsundersökningar) på grund av diffusa 

underlivssmärtor. 

– Till slut var det en läkare som frågade: 

”Hur har du haft det i ditt liv? Har du varit 

EVA WENDT är, förutom barnmorska på 

Halmstad ungdomsmottagning och 

doktorand på Institutionen för Samhällsmedicin 

och folkhälsa vid Göteborgs 

universitet, också projektanställd på 

Närsjukvårdens FoU-enhet Landstinget 

Halland och ordförande i FSUM, Föreningen 

för Sveriges ungdomsmottagningar. 

Hon arbetar nu med delstudie IV i 

avhandlingen, där hon har intervjuat 

26 strategiskt utvalda barnmorskor och 

läkare om deras erfarenheter av dialog 

med unga kvinnor kring sexualitet och 

sexuella övergrepp. 

Studie III, där kvinnorna i studie II 

motiverar varför det känns naturligt, 

eller inte känns naturligt, med frågor om 

sexualitet och övergrepp i samband 

med en gynekologisk undersökning, är 

avslutad men har ännu inte publicerats i 

vetenskaplig tidskrift. 

Disputationen kommer att äga rum i 

slutet av året. 

Besök för cellprovtagning är gyllene 

tillfällen för samtal om sexualitet. Det 

tycker barnmorskan Eva Wendt. Hennes 

forskning visar att nio av tio unga 

kvinnor tycker att det är naturligt att få 

frågor om sexualitet i samband med 

gynekologiska undersökningar. 

med om något hotfullt eller kränkande när det 

gäller sex?” Då berättade kvinnan att hon 

blivit utsatt för incest som liten. Tack vare 

denna enkla fråga kunde hon äntligen få rätt 

behandling. Om någon hade ställt den tidigare 

hade det besparat henne mycket lidande och 

samhället hade sluppit betala för alla onödiga 

undersökningar. 

Men tycker kvinnor i allmänhet att det är 

okej att få frågor om sexualitet när de kommer 

till sin barnmorska eller läkare för en gynekologisk 

undersökning? Hur ofta får de sådana 

frågor? Och hur ska undersökaren vara för att 

det ska kännas riktigt bra? 

Utifrån dessa frågeställningar har de fyra 

Eva Wendt 

FORSKNING 


▼ 

ANNA-LENA LUNDQVIST

▼ 

FORSKNING 

studier genomförts som tillsammans kommer 

att utgöra hennes avhandling: Den gynekologiska 

undersökningen – en möjlighet 

till utvecklad dialog med unga kvinnor 

om deras sexuella hälsa. 

STUDIE I är en kvalitativ studie där 30 

kvinnor mellan 18 och 82 år intervjuats om 

sina erfarenheter av gynekologiska undersökningar. 

Kvinnorna var strategiskt utvalda för 

att få en så bred och heltäckande bild som 

möjligt (spridning i ålder, geografiskt, etniskt 

och erfarenhetsmässigt). Utifrån intervjuerna 

kunde Eva Wendt konstatera att trygghet och 

bekräftelse var det som kvinnorna värderade 

högst i mötet med personalen. Avgörande för 

att de skulle känna trygghet var att undersökaren 

skapade delaktighet och tillit och gav 

stöd. På en mer detaljerad nivå innebar det att 

hon eller han informerade och berättade, var 

noggrann och uppriktig, förstående och 

humoristisk och hjälpte kvinnan i kontakt 

med andra professioner. I synnerhet information 

visade sig vara oerhört centralt. 

– Det kan tyckas självklart när man läser 

resultatet – klart att vi informerar! Men information 

för kvinnorna inbegrep många olika 

dimensioner som vi inte alltid tänker på. 

Till exempel ville de få veta vem som skulle 

undersöka dem redan när de beställde tid. I 

samband med besöket ville de veta varför 

undersökningen skulle göras, på vilket sätt 

och hur de skulle ligga i stolen. De önskade att 

undersökaren visade instrumenten och ville 

hålla en spegel och följa med under tiden som 

läkaren eller barnmorskan undersökte och 

berättade. De ville också få information om 

resultatet av undersökningen både medan den 

pågick och efteråt när de klätt på sig igen. 

– När informationen var otillräcklig blev 

undersökningen en negativ upplevelse. Det 

förekom att kvinnorna gick från en gynundersökning 

och varken kände till resultatet eller 

vad de borde göra därnäst. 

Den andra högt värderade upplevelsen, av 

bekräftelse, fick kvinnorna när personalen var 

respektfull och engagerad. Att vara respektfull 

innebar bland annat att lyssna och 

titta i ögonen, ta sig tid, uppträda lugnt och 

varsamt och kunna be om ursäkt. Engagemang 

tyckte kvinnorna att personalen visade 

om de inbjöd till frågor och brydde sig om 

kvinnan som person. 

Studie II och III bygger på en enkät till unga 

kvinnor, 23, 26 och 29 år, i samband med 

besök för cellprovtagning. 488 kvinnor besvarade 

enkäten, som ställer frågor om deras 

sexuella hälsa och om deras syn på dialog om 

olika aspekter av sexualitet i samband med 

besök för gynekologisk undersökning. 

Enkätsvaren visade bland annat följande: 

Fyra av tio kvinnor kände sexuell lust ofta, 

fem av tio då och då och var tionde endast 

sällan. Var femte kvinna, 22 procent, var otillfredsställd 

med sitt sexliv. Nästan var fjärde 

hade svårt att få orgasm tillsammans med sin 

partner medan bara sju procent hade det problemet 

när de onanerade. När man ville ha råd 

om sin sexualitet vände man sig, förutom till 

partnern, till vänner av båda könen, en barnmorska 

eller internet. Så många som 92 

procent av kvinnorna uppgav att de hade stort 

eller mycket stort förtroende för sin barnmorska/gynekolog. 

”Det borde vara en självklarhet att läkare och 

barnmorskor får utbildning i sexologi och samtalsmetodik, 

men tyvärr ser det inte ut så idag.” 


En tredjedel av kvinnorna hade varit 

gravida. Av dessa hade 44 procent genomgått 

en abort och 19 procent fått missfall. Nästan 

hälften av kvinnorna hade biverkningar av sitt 

preventivmedel, 18 procent fysiska, 17 procent 

psykiska och 14 procent både och. 

Drygt hälften, 55 procent, oroade sig aldrig 

för sexuellt överförda infektioner, 36 procent 

oroade sig ibland och 9 procent ofta. Av kvinnorna 

i studien hade närmare 8 procent någon 

gång tvingats till samlag och totalt 17 procent 

utsatts för någon form av sexuellt tvång. 

EVA WENDT MENAR att resultatet visar att 

det finns många anledningar för barnmorskor 

och läkare att ställa frågor om sexualitet i 

samband med gynekologiska undersökningar. 

Ett viktigt motiv är att kunna hjälpa dem som 

haft negativa upplevelser av sexuellt hot, våld 

och tvång. Men det är inte bara kvinnor som 

blivit utsatta för övergrepp som behöver 

prata, poängterar hon. Behovet kan finnas där 

efter ett missfall eller en abort – eller när man 

inte lyckas bli gravid. När man utsätter sig för 

risken att få könssjukdomar – eller när man 

mår dåligt av sitt preventivmedel. Och när 

man känner sig otillfredsställd eller inte vet 

hur man ska hitta sin sexuella lust. 

Så många som 92 procent av kvinnorna i 

studien tyckte att det var naturligt med frågor 

om sexualitet i samband med besök för en 

gynekologisk undersökning och 72 procent att 

det var naturligt med frågor om sexuellt hot, 

tvång eller våld. Detta gällde oavsett om 

kvinnan själv varit utsatt för sexuella övergrepp 

eller ej. 

Tre av fyra hade aldrig tillfrågats om sexualitet 

under ett besök för gynekologisk undersökning, 

med undantag för frågor om preventivmedel 

och sexuellt överförda infektioner. 

Bara 2 av 100 hade fått frågan om de varit 

utsatta för sexuellt hot, tvång eller våld. 

Tidigare forskning visar att personal inom 

hälso- och sjukvården är oroliga för att genera 

sig själva eller sin patient om de tar upp frågor 

om sexualitet. Eva Wendt framhåller att allt 

beror på hur man närmar sig ämnet. 

– För att göra det lättare för kvinnan att 

berätta om till exempel sexuella övergrepp 

kan man inleda med att berätta att många har 

erfarenhet av det. När det gäller frågor om lust 

och sexualitet gäller samma sak, börja med att 

”normalisera” och förklara hur vanligt det är 

med sådana funderingar. 

Vårdpersonal kan också uppleva att de har 

för lite kunskap om sexualitet, något som Eva 

Wendt har stor förståelse för. 

– Det borde vara en självklarhet att läkare 

och barnmorskor får utbildning i sexologi och 

samtalsmetodik, men tyvärr ser det inte ut så 

idag. Därför osynliggörs sexualiteten ofta i 

sjukvården. 

Tidsbrist är också ett problem. Eva Wendt 

önskar att besöket för cellprovtagning (som 

alla kvinnor mellan 23 och 59 kallas till var 

tredje till femte år) kunde förlängas till en 

halvtimme. 

– Då skulle man hinna föra ett samtal istället 

för att, som idag, kvinnor undersöks på 

löpande band. Man kunde skriva i inbjudan 

att kvinnan är välkommen att prata om sexualitet 

och relationer. Det vore en enkel hälsofrämjande 

insats som kanske till och med 

skulle locka fler till cellprovtagningen. 

Även personalen har allt att vinna på att 

inbjuda till dialog kring sexualitet, menar Eva. 

– Det är en mycket större tillfredsställelse 

att se hela kvinnan, istället för att bara undersöka, 

testa och skriva ut recept. 

HANNA ÅDIN 

PUBLICERADE ARTIKLAR 

STUDIE I 

Wendt, E, Fridlund, B, Lidell, E, 2004. Trust 

and confirmation in a gynecologic examination 

situation: A critical incident technique 

analysis. Acta Obstetricia et Gynecologica 

Scandinavica 83, 1208–15. 

STUDIE II 

Wendt, E, Hildingh, C, Lidell, E, Westerståhl, 

A, Baigi, A., Marklund, B, 2007. Young 

women’s sexual health and their views on 

dialogue with health professionals. Acta 

Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 

86, 590–5.

ANGELA WYANT/GETTYIMAGES 

”De önskade att undersökaren visade instrumenten och ville 

hålla en spegel och följa med under tiden som läkaren eller 

barnmorskan undersökte och berättade. De ville också få 

information om resultatet av undersökningen både medan 

den pågick och efteråt när de klätt på sig igen.” 

2/09 INSIKT 29

SEN SIST 

Prisregn 

i Sankt 

Petersburg 

Ett 20-tal ungdomsmottagningar 

föddes i 

Sankt Petersburg under 

ett tioårigt projektsamarbete 

med Lafa 

och Stockholms läns 

landsting. Nu pågår 

diskussioner om hur 

ett mer jämlikt kunskapsutbyte 

kan etableras 

mellan städerna. 

FÖR ATT STÄRKA arbetet i 

Sankt Petersburg med att förebygga 

hiv/sti och oönskade graviditeter 

bland unga pågick 

1997–2007 ett samarbete mellan 

Lafa/Stockholms läns landsting 

och olika aktörer i Sankt Petersburg. 

Bland annat ledde det till 

att 20 ungdomsmottagningar, 

mer eller mindre efter svensk 

modell, startades. Under det tioåriga 

samarbetet bidrog Stockholms 

läns landsting och Lafa 

med utbildningar för ungdomsmottagningspersonal 

och för 

lärare och skolpersonal, som fick 

lära sig metoder för att arbeta 

preventivt med ungdomar. Nu är 

projekten avslutade, men nya 

samtal, om att utveckla ett kun- 


skapsutbyte på mer jämlika villkor, 

är igång. 

LAFAS Gunilla Neves Ekman, 

projektledare för det sista projektet 

Tonåringar vår framtid, och 

Anna ChuChu Schindele, 

reste i våras till Sankt Petersburg 

för att diskutera en fortsättning. 

De blev inspirerade av att se hur 

arbetet där har utvecklats även 

efter att samarbetsprojekten 

fasades ut helt under 2007. 

Till sin förvåning hamnade de 

mitt i en tävling mellan de ungdomsmottagningar 

som startats 

som en följd av tidigare projekt. 

– Det var jätteroligt att se hur 

ungdomsmottagningarna nu är 

en självklarhet i Sankt Petersburg. 

De är verkligen entusiastiska 

och engagerade och fortsätter 

att utveckla sin verksamhet, 

säger Gunilla Neves Ekman. 

En tävling i grenen ”bästa ungdomsmottagning” 

är knappast 

något som skulle anordnas här i 

Sverige, men Gunilla Neves 

Ekman tror inte att tävlingsmomentet 

i sig var det primära. 

– Nej, de flesta verkade vara 

vinnare i någon bemärkelse! Man 

Gunilla Neves Ekman, Lafa, tillsammans 

med Marina Ippolitova, 

chef på Petrogradsky ungdomsmottagning 

i Sankt Petersburg, 

i samband med prisutdelningen. 

delade ut diplom och utmärkelser 

för de olika inriktningarna och 

aktiviteterna som ungdomsmottagningarna 

specialiserat sig på. 

Det främsta syftet var att inspirera 

varandra, och att visa upp sin 

verksamhet. 

Tävlingen hölls på Preventionscentret 

i Sankt Petersburg, 

som arbetar brett med folkhälsa, 

och idén om en tävling hade 

väckts av Sankt Petersburgs förening 

för ungdomsmottagningar, 

ungefär motsvarande svenska 

fsum. Det gav tillfälle för ungdomsmottagningarnas 

personal 

att visa upp sig med posters och 

berätta om sina aktiviteter. 

– Ungdomsmottagningarna där 

har utvecklat lite olika profiler. 

En del har till exempel jobbat 

mycket aktivt för att minska 

antalet oönskade graviditeter och 

lyckats bra med det, berättar 

Gunilla Neves Ekman. 

EN DEL AV ungdomsmottagningarna 

har fokuserat mycket på 

att arbeta gentemot vuxna i de 

ungas omgivning, som föräldrar 

och lärare, vilket det fanns ett 

stort behov av. Det finns inte alls 

samma tradition i Ryssland som 

i Sverige att prata öppet om 

sexualitet, och av och till under 

projekttiden märkte man mycket 

motstånd från olika håll. Men 

detta har gradvis förändrat, vilket 

Personal från ungdomsmottagningen 

i Krasnoselsky med sin 

vinnande poster. Det främsta syftet 

med tävlingen var att inspirera 

varandra och visa upp varje 

mottagnings specialinriktning. 

till exempel märktes på att regeringspartiet 

Enade Ryssland och 

representanter från stadsdelarna 

deltog vid tävlingsevenemanget 

för att visa sin uppskattning. 

– Det kändes särskilt bra, för 

det har varit lite kontroversiellt 

politiskt förut att jobba med unga 

och sexualitet. 

NU SER Gunilla Neves Ekman 

fram emot att etablera en ny form 

av samarbete mellan Lafa, ungdomsmottagningarna 

och skolorna 

i Sankt Petersburg. Exakt 

hur det kommer att se ut vet hon 

inte än, men ett förslag är att göra 

det som ett kunskapsutbyte i 

konferensform vartannat år. 

Eftersom ungdomsmottagningarna 

fortsatt jobba så dynamiskt 

även efter de tidigare projektens 

avslut ser hon stora 

möjligheter till just utbyte på 

mer lika villkor. Flera ungdomsmottagningar 

i Sankt Petersburg 

har till exempel utvecklat samarbetsmodeller 

mellan sig själva, 

skolan och socialtjänsten. 

GUDRUN RENBERG

Om vikten av normkritik 

ATT MÅNGA barn får utstå 

kränkningar och trakasserier i 

skolan är tyvärr ingen nyhet. Det 

är däremot rapporten Diskriminerad, 

trakasserad, kränkt? 

De senaste åren har regering 

och riksdag äntligen tagit krafttag 

mot det som tidigare mest 

refererades till som mobbning. 

Mobbning kan man förstås fortfarande 

kalla de oacceptabla 

(be)handlingar som så ofta förekommer 

i skolans värld, men 

genom att använda tunga, juridiska 

termer som diskriminering 

och trakasserier, som tidigare 

mest användes när det gällde 

vuxna, har man lyft problemet 

till en annan nivå, där man också 

kan adressera det i lagtext. 

2006 kom den första lagen som 

förbjöd diskriminering och 

annan kränkande behandling av 

barn och elever. Den så kallade 

barn- och elevskyddslagen gick 1 

januari i år upp i diskrimine- 

I EN NY rapport från Socialstyrelsen 

ges för första gången en 

samlad bild av det psykosociala 

omhändertagandet av barn och 

ungdomar som har hiv, eller som 

har en mamma eller/och pappa 

med sjukdomen. Rapporten 

bygger på den nationella konferensen 

Barn/ungdomar och hiv: 

Situation – behov – möjligheter, 

som hölls förra våren. 

Cirka 120 barn och ungdomar i 

Sverige är hivpositiva och 1 400 

lever i familjer där någon har hiv. 

Av rapporten framkommer att 

det finns mycket kunskaper och 

görs bra insatser, men att det psykosociala 

stöd som barn med hiv 

får tillgång till skiljer sig beroende 

på var i landet den unga bor. 

För att komma till rätta med 

dessa skillnader föreslår Socialstyrelsen 

att ett nationellt kunskaps- 

och resurscentrum inrättas 

på Karolinska Universitetssjukhuset 

Huddinge, där man har 

stor erfarenhet av psykosocialt 

ringslagen, som reglerar all slags 

diskriminering, och skollagen 

fick samtidigt ett nytt kapitel om 

annan kränkande behandling. 

Regeringen har dock inte låtit 

sig nöja med detta, utan gett 

Skolverket i uppdrag att ta reda 

på om det behövs ytterligare 

stöd- och implementeringsinsatser 

för att lagens intentioner ska 

uppfyllas. Skolverket har i sin tur 

låtit genomföra 156 gruppintervjuer 

med 529 barn, elever och 

studerande i förskolan, grundskolan, 

särskolan, gymnasiet 

samt komvux/sfi. 

Det är resultatet av denna 

undersökning som redovisas i 

rapporten. Vi får inblick i en 

vardag där korridorer, skolgårdar, 

omklädningsrum och matsalar är 

skådeplatser för glåpord, hot och 

fysiska trakasserier. Men vi får 

också ta del av elevernas förslag 

till åtgärder. 

Stöd till barn med hiv 

BARN, UNGDOMAR OCH HIV 

finns att beställa och ladda ned 

på www.socialstyrelsen.se 

arbete med unga hivpositiva, till 

exempel genom Hivskolan som 

sedan tio års drivs av kuratorn 

Christina Ralsgård. Genom att 

alla infektions- och barnkliniker i 

landet får tillgång till kunskaper 

och metoder som samlats och 

arbetats fram i Huddinge, och 

genom ett ökat nätverkande, 

kan alla barn med hiv i Sverige få 

samma högkvalitativa stöd, 

skriver Viveca Urwitz, chef för 

Socialstyrelsens enhet för 

hivprevention. 

HANNA ÅDIN 

DET KANSKE mest glädjande 

med Diskriminerad, trakasserad, 

kränkt? är att den så tydligt tar sin 

utgångspunkt i ett normkritiskt 

perspektiv. Det konstateras att ja, 

det behövs ytterligare insatser för 

att lagen ska vara verkningsfull – 

och det är medvetenheten om 

normernas betydelse som måste 

öka, hos såväl elever som skolpersonal. 

För så länge normerna 

KORTFATTAT 

Diskriminerad, trakasserad, 

kränkt? kan laddas ned eller 

beställas på www.skolverket.se 

säger att det ”normala” är att vara 

en vit, kristen (men inte så religiös), 

lagom rik heterosexuell 

pojke eller flicka utan funktionshinder, 

som uppträder ”killigt” 

respektive ”tjejigt” och följer 

modet, kommer alla som i något 

avseende inte stämmer in på den 

beskrivningen att betraktas som 

avvikare och därmed riskera att 

bli utsatta för diskriminering 

och/eller trakasserier. 

Skolverket framhåller att all 

skolpersonal måste ges tillfälle 

att reflektera över och diskutera 

värdegrundsfrågor och föreslår 

att regeringen låter införa det 

normkritiska perspektivet i lärarutbildningens 

examensmål. Om 

detta sker är det ett mycket välkommet 

steg på vägen mot en 

humanare skola. 

HANNA ÅDIN 

DUKTIGA DANSKAR 

Så många som var femte ungdom mellan 15 och 20 år i Sverige har 

oskyddat sex. Det visar Kådiskollen, en ny undersökning av RFSU. I 

Norge är det bara 12 procent i samma åldersgrupp som inte skyddar 

sig och i Finland 8 procent. Bäst på att använda preventivmetoder 

är de danska ungdomarna, bara 3 procent av dem har oskyddat sex. 

DROP IN PÅ VENHÄLSAN UNDER PRIDE 

I år kommer MSM-mottagningen Venhälsan att erbjuda 

hivtestning med snabbsvar under prideveckan. 

De har drop in 27–31 juli kl 9–15. Men man 

kan också precis som tidigare år testa sig för hiv, 

klamydia och syfilis i Stophivgruppens tält 

i Pride Park, Temple of Love. I Stophivgruppen ingår 

Lafa, Posithiva gruppen, RFSL, RFSL Stockholm, 

RFSL Ungdom, Smittskyddsenheten och Venhälsan. 

RAPPORT UTIFRÅN 

NYA RIKTLINJER FÖR HIVTESTNING 

Nu finns nya, tydliga riktlinjer för hivprovtagning inom Stockholms 

läns sjukvårdsområde. I dessa står bland annat att alla 

vårdverksamheter ska erbjuda hivtest om patienten önskar det. 

Provtagningen kan, om patienten så begär, ske anonymt. 

Dokumentet finns att ladda ned på www.lafa.nu under Aktuellt. 

SOMMARBRÖLLOP FÖR ALLA! 

Från och med 1 maj kan en kvinna gifta sig med en kvinna och en 

man gifta sig med en man. Tidigare var enda möjligheten för 

älskande av samma kön att ingå registrerat partnerskap. Redan 

registrerade partner kan välja att fortsätta vara det eller omvandla 

partnerskapet till ett äktenskap genom en anmälan eller 

en vigselceremoni. 

2/09 INSIKT 31

POSTTIDNING 

Lafa 

Box 175 33 

118 91 Stockholm 

Anmäl ändrad adress!

Insikt 2.09 4 - Sex på svenska - Järva Mansmottagnings - Lafa

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?