Alexander den Store - fritenkaren.se

Filip Jag ville ju älska med henne! Det var ju blott därför jag gifte mig! Hon
skall ju tjäna mig! Jag har ju ännu min kuk i behåll! Har hon glömt det, den hyndan?
Antipater Hon väntar säkert helt snällt i er äktenskapssäng. (hjälper honom ut med
Parmenion)
Filip Det är tur att jag har mina två generaler. Det här, fruktar jag, är mitt livs
första nederlag, och det är inte ens alls militärt!
Parmenion Det blir bättre i morgon, kung Filip.
Filip Nej, äktenskap blir aldrig bättre än som de har börjat. Jag är redan slut.
Parmenion Det är vinet, min konung.
Filip Nej, det var min hustru. Jag trodde hon skulle vara mig nådig, men nu
vet jag säkert att hon aldrig mer kan förlåta mig. Jag har nog gift mig nu för sista
gången. Den enögda narrkungen kan hälsa hem, då han inte längre kan vinna en
strid ens mot sitt eget sviktande ölsinne… (förlorar medvetandet)
Parmenion Han är färdig.
Antipater För sängen.
Parmenion Det blir ingen älskog för honom i natt.
Antipater Nej, han skulle nog bara spy ner hela bruden.
(De bär ut honom.)
Scen 2. I skogen.
Alexander Mor, jag vet inte om det jag såg var en dröm eller verklighet.
Olympias Vad såg du, min älskade son?
Alexander Det var fullmåne, när jag med ens fann mig vaken och kände mig manad
av en oemotståndlig oro och sömnlöshets yra att ge mig ur sängen och rakt ut i
skogen. Där såg jag dig kringsvärmad av allsköns nymfer, kentaurer, satyrer,
maenader och skogsväsen som alla firade dig i en orgie av en dionysisk extas. Jag såg
ormar framkräla ur marken och upp för din kropp och kringsvärma dig men utan att
göra dig någon skada, som om de snarare deltog i firandet av dig. Men denna dröm
var så verklig, att den var mer verklig än drömmen.
Olympias Det var blott en dröm, min son. Jag låg ju stilla i ro på mitt nattläger mest
hela natten.
Alexander Men likväl så såg jag allt detta, och känslan var snarast som om jag var
initierad i en dröm som du drömde själv.
Olympias Jag ser då ingen annan råd än att förklara för dig hela saken. Jag är
initierad. Jag har andens insikt i världskosmos hela natur, som naturriket är en
manifestation av, varför all naturen är helig. Ja, älskade son, min gudomlige son
Alexandros, jag vet hur all världen fungerar. Som moder har jag djupa insikter i
livets gåta och äger en nyckel till det allra innersta låset till allt universum, som är
bara kärlek. Jag hänger mig vilt åt min kärlek i skyddande nattliga drömmar, och du
såg själv genom din närhet till mig och din själs empati vad jag drömde. Man kan ej
förklara erotiska drömmar, men de är nyckeln till kärleken. Du skall få se den en dag.
Du har bittert förlorat din fader men lyckats behålla din moder igenom att medfölja
henne på hennes frivilliga landsflykt. Vi kommer att klara oss, ty moderlivet är
starkare än någon manslem. Du övergav rent instinktivt din förlorade far där på hans
miserablaste bröllopsfests nerspydda dansgolv för att impulsivt och spontant följa
modern i stället på hennes väg utför, och vi fick ju med oss din syster också. Nu är
Filip i sin maktfullkomlighet fullständigt ensam, och det har han aldrig fått känna på
förr, och det fruktar jag att kommer att bli hans undergång. Maktens fullkomliga
ensamhet är nämligen så förintande och fasaväckande att ingen dödlig kan uthärda
det utan att bli helt vansinnig och sluta illa. I bästa fall slutar din far ändå väl.
Alexander Mor, du talar i dunkla mysterier.
6