Alexander den Store - fritenkaren.se

Alexander Hefaistion dog för mig men frivilligt, och Bagoas skall överleva mig och
länge. Blott på dem var ej min ömhet ödslad och förgäves.
Roxane Så du sätter dem framför din hustru, ditt barns moder?
Alexander Aldrig kan en man bli lika helig som en kvinna.
Roxane Tack, min konung Alexander. Men var viss om, att det är blott mannen
som kan göra kvinnan helig.
Alexander (omfamnar henne) Låt mig dö, så blir vi båda heliga, befriade och fria inför
evigheten.
Roxane Vill du det så gärna?
Alexander Denna narr-roll klär mig inte längre, och det ser du själv.
Roxane Och hur vill du då dö?
Alexander Försvinna, helst i floden, rinna ut i ingenting, fördela mina kroppsatomer
jämnt åt hela universum i eteriska försvinnande partiklar.
Roxane Det går aldrig vägen.
Alexander Låt mig då få festa mig till döds, berusa mig till döds av livet, dricka mig
till döds med glädjeruset festande med mina vänner!
Roxane Det är ansvarslöst att vilja dö.
Alexander Men om det är en njutning och befrielse från lidandet? Kan någon då ha
grymheten att hindra döden?
Roxane Vad är ditt lidande?
Alexander Min skuld till andras död och medvetandet om min narr-roll i ett
motbjudande gyckelspel. Jag har gjort mitt och kräver att få bli befriad från
kontraktet.
Roxane Ingen kan med våld kvarhålla dig i livet. Vill du dö så dör du.
Alexander (omfamnar henne) Tack, lojala kvinna, för din realism.
Roxane Men vem ska bli din efterträdare?
Alexander Perdikkas får ta hand om er. Tillsammans med Eumenes är han
kompetent. Seleukos är en annan duglig general, och även Ptolemaios har förstånd
och ordning. Men den mest pålitliga är gamle Krateros. Och vi får inte glömma
trogne kloke Lysimakos.
Roxane Och till alla dessa vill du ge en värld för dem att slåss om?
Alexander Det blir deras sak. Det ansvaret blir deras.
Roxane Och den risken tar du?
Seleukos (kommer in) Alexander, det är dags att gå till festen.
Perdikkas (kommer in) Medios och hans tjugo gäster väntar med pokalerna.
Eumenes (stiger in) Banketten börjar ej förrän vår konung leder den.
Ptolemaios (inträder) Anför oss, o Alexander, som du gjorde förr i krig, men nu i
fredens fest.
Lysimakos (stiger in) Världsordningen är redo att få fira sin behärskare.
Nearkhos (stiger in) Kung Alexander, flottan väntar på signalen för att få kringsegla
och civilisera allt Arabien.
Alexander (skrattar) Ni förgiftar mig med er förbindlighet, men som ni ser (höjer
bägaren) så har jag redan börjat.
Perdikkas (hjärtligt) Festa bara inte upp dig själv och ditt imperium!
Alexander Ännu räcker det väl till i några dagar.
Eumenes (till Roxane) Är han frisk och kry tillräckligt för att orka festa, drottning?
Roxane Han har någon stegring, men om han har orkat lägga hela Asien under
sig så orkar han väl med en liten fest.
Alexander Min drottning ger mig friheten med sin välsignelse.
Seleukos Vad väntar vi på då?
(Med glädje och entusiasm lyfter de stojande upp Alexander på sina axlar och armar och bär
honom med sig ut under muntra rop.)
Roxane Där gick han till en fest för mycket.
68