Alexander den Store - fritenkaren.se

(Alla blir förfärade och reser sig under bestörtning och villervalla.)
Medan ni sitter här och pratar skit om mig och Hefaistion och dricker er fulla
ligger Hefaistion och dör. Ge mig något att dricka. (sätter sig vid taffeln.)
Perdikkas Hur är det med honom?
Alexander Han är alltjämt mycket svag och har feber, men han sover nu. Bara han
låter bli att äta kött och dricka vin kanske han klarar sig.
Eumenes Såvida han inte själv vill dö.
Alexander Vad säger du, Eumenes? Varför skulle han vilja dö? Varför skulle han
vilja lämna mig? Vad menar du, Eumenes?
(Bagoas kommer till synes, stannar utanför och är tyst.)
Lysimakos Alexander, jag fruktar att du har besök.
Alexander Ni talar alla menande och dunkelt. Är någon fantom här som ni ser men
inte jag? (Lysimakos och Eumenes indikerar den tyste försynte Bagoas. Alexander upptäcker
honom.) Bagoas! Vad vill du mig?
(Bagoas kommer fram under tystnad, kastar sig på marken framför Alexander med armarna
utsträckta.)
Det är något du vill säga mig som ej kan sägas. Tala, gosse! Vad är så oerhört att
du ej ens kan med att säga det?
(Bagoas ligger kvar i samma ställning, men vänder långsamt upp ansiktet, som är fullt av
tårar, mot Alexander.)
Hefaistion! Hefaistion! (rusar ut.)
Lysimakos Är Hefaistion död, Bagoas?
(Bagoas vänder åter ned ansiktet men nickar sakta, reser sig och går med nedsänkt huvud
därifrån.)
Eumenes Det får ej vara sant!
(ett hjärtskärande skri av Alexander bortom scenen.)
Ptolemaios Nu fick du som du ville, Eumenes. Den politiska olämpligheten
Hefaistion är ute ur den politiska leken.
Eumenes (reser sig, strängt) Nu är det ej tid för taktlösheter, Ptolemaios. Nu är
Alexanders eget liv i fara, och med hans liv är hans rikes liv i fara liksom allas våra
liv! Jag fruktar och befarar sorgedagar utan ände. (går.)
(Alexanders hjärtskärande klagoskrin fortsätter utanför.)
Ptolemaios (reser sig) Jag kan ej tåla eller höra hur en vuxen man kan gråta. (går)
Lysimakos Mina herrar, jag befarar liksom Eumenes att vår fest är över.
Seleukos Det är blott Hefaistion som har gått över. Ännu kan vi andra dricka.
Perdikkas (reser sig) Ja, somliga kan dricka medan andra dukar under genom lidanden
och sorger. Drick, Seleukos, ensam hädanefter! (går)
Seleukos Det finns ej någon, Lysimakos, som kan ta Hefaistions plats i Alexanders
hjärta utom makten.
Lysimakos Tror du verkligen att makt kan ersätta Hefaistion i Alexanders själ? Då
känner du ej Alexander. (reser sig och går.)
Seleukos (ser på sin bägare) Nej, men den jag känner är mig själv, Seleukos, och känner
jag mig själv rätt känner jag för makten mer än för en sådan som Hefaistion.
(dricker ur, reser sig och går. Scenen blir mörk medan Alexander alltjämt höres klaga.)
Scen 10. Babylon. Prunkande prakt.
Roxane Jag är orolig för honom. Jag känner inte igen honom längre.
Sisygambis Har du någonsin ägt honom, min dotter?
Roxane Vad hjälper det att man äger hans kropp när man inte får äga hans själ?
65