Alexander den Store - fritenkaren.se
Alexander den Store - fritenkaren.se
Alexander den Store - fritenkaren.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Alexander</strong> Men du skall dö!<br />
Kalanos Så talar dåren <strong>Alexander</strong>. Vi skall <strong>se</strong>s på nytt i Babylon.<br />
<strong>Alexander</strong> Skall vi då ta dig med oss dit?<br />
Kalanos Det kan ni icke. Denna kropp skall ni förstöra här och innan <strong>den</strong> har<br />
slutat funktionera.<br />
<strong>Alexander</strong> Vill du då inte dö naturligt?<br />
Kalanos Jag vill dö totalt när jag skall dö. Ni skall kremera mig idag och innan<br />
solen har gått ned.<br />
<strong>Alexander</strong> Och om du ännu lever?<br />
Kalanos Kroppen skall ni bränna, men min själ skall lämna <strong>den</strong> just i det<br />
ögonblick då någon tänder ve<strong>den</strong>. Stackars dumme <strong>Alexander</strong>, din <strong>se</strong>ntimentale<br />
överkänslige fåfänge narr! Det är blott detta fula slitna skrynkliga fodral ni bränner<br />
upp. Det är ej mera värt än en begagnad kista för ett lik. Det är ej mig du <strong>se</strong>r i <strong>den</strong>na<br />
kropp. Min själ är yngre, friskare och vackrare än du. Du har tyckt om de skymtar av<br />
<strong>den</strong> du har var<strong>se</strong>blivit i min visdom och i mina ögon, men du har en lång väg kvar<br />
att gå förrän du hinner upp mig och förstår mig. Lägg av <strong>den</strong>na världsliga fåfänga<br />
som du vunnit, och följ med mig bort på mera hälsosamma stigar. Endast om du lika<br />
villigt lägger av din egen vackra unga friska kropp som jag nu lämnar min skall du<br />
ha någon chans att lära dig vä<strong>se</strong>ntligheter.<br />
<strong>Alexander</strong> Förespråkar du mitt självmord?<br />
Kalanos Du har redan genomfört det halvvägs själv. Du kastade dig in i <strong>den</strong> där<br />
ilskna sta<strong>den</strong> under nedfarten för Indus och stred ensam mot en hel fientlig stad. Var<br />
det ej självmord? Du fick en av dina lungor genomborrad av en pil och har allt<strong>se</strong>dan<br />
dess ej kunnat springa, andas utan smärta eller ens uträtta ditt normala dagsarbete.<br />
Omedvetet har du redan börjat lägga av din kropp, och du påskyndar ständigt<br />
tempot genom dryckesorgier. Ja, min vän, min unge granne värld<strong>se</strong>rövrare, du vann<br />
en värld för dina fötter, men det enda som du fann på resan var en gammal skraltig<br />
gubbes högre visdom. Du var född till filosof, ej till politiker, världskonung, krigare<br />
och fåfäng narr.<br />
<strong>Alexander</strong> Var jag ej värdig dig? (Kalanus har somnat in.)<br />
Hefaistion Han har förlorat san<strong>se</strong>n.<br />
<strong>Alexander</strong> Är han död?<br />
Hefaistion Ej riktigt ännu, (undersöker honom,) men hans puls är mycket svag, och jag<br />
tror ej han vaknar mer till liv. Han håller på att somna bort i lugn och ro.<br />
<strong>Alexander</strong> Han var min bästa lärare, <strong>den</strong> enda som beständigt hade något kvar att<br />
lära mig. Vi måste följa hans befallning. Förbered hans likbål!<br />
Hefaistion Medan han allt ännu andas?<br />
<strong>Alexander</strong> Du var här! Du hörde vad han sade! Han var heligare än varenda grekisk<br />
gud i Hellas! Vi får icke trotsa hans livs sista önskan.<br />
(Hefaistion går. <strong>Alexander</strong> förblir på knä vid <strong>den</strong> gamles sida.)<br />
Ärevördige Kalanus, du allenast kände till min hemlighet. Jag följer dig långt hellre<br />
än all <strong>den</strong>na erövrade värld av futtighet, av tarvlig prakt, av grym och fåfäng makt,<br />
av kvinnlig svekfullhet, av manlig ynkedom, av enbart dystra illusioner och ett<br />
nedrigt gyckelspel av mänskliga intriger, som legitimeras genom religioners falska<br />
sken av så kallad gudomlighet. Jag gjorde fel i att bli människa, ty människa är<br />
endast <strong>den</strong> som låter sig bedragas eller som bedrar sig själv.<br />
(böjer huvudet ner hos <strong>den</strong> gamle vid hans sida.)<br />
Scen 7. I <strong>Alexander</strong>s tält<br />
<strong>Alexander</strong> Bagoas, min sköne älskare, är du <strong>den</strong> ende som jag mer kan lita på, med<br />
din passiva tystnad, slav med ingen annan uppgift i ditt liv än blott att lyda, men<br />
61
Change language