Alexander den Store - fritenkaren.se

Alexander Du ser ut som en luffare. Är dessa förpinta och utslitna fyra män alla
som överlevt din brava expedition, som jag sände från Indien att driva och nesligt
förlisa i döden?
Nearkhos (reser sig) Nej, Alexander. Din flotta är lyckligt i hamn. Ej ett skepp har
förlist, och de flesta matroser har klarat sig också.
Alexander Är detta ditt allvar?
Nearkhos Vi kanske ser ut som skeppsbrutna och villfarna luffare, men det beror
endast på att man icke till sjöss rätt kan vårda sitt yttre. Man kan varken raka sig,
klippa sig eller ens tvätta sig så som man vill.
Alexander (reser sig igen) Menar du då att hela min flotta är räddad?
Nearkhos Ja, konung, din flotta har fullgjort sin uppgift och det utan värre malörer.
Alexander Då är det en glädjedag vi har att fira, Nearkhos, Perdikkas, Hefaistion
och alla! I öknen förgicks halva hären, ej någon var medveten om vilka faror som
hotade där överallt genom torka, skorpioner och ormar, ohyggliga sandstormar,
eviga drivande sanddyner och giftigt vatten, men nu när Nearkhos har klarat sig
med hela flottan kan vi glömma öknens strapatser och alla de döda som gömdes och
glömdes i sanden. Vad gör det om människor dör om blott ändå en del överlever? Vi
må icke leva för alla de dödas bedrövliga dysterhet utan allenast för alla de levande
och deras glädje som överlevt! Från och med nu skall mitt liv vara en enda fest! Vi
skall festa tillsammans, Nearkhos, med hela din flottas församlade män ända tills vi
når Susa och Babylon! Aldrig mer skall någon dö för oss eller skall vi lida några
strapatser! Trots allt är det segern som nu dominerar vårt livsverk, och den skall vi
fira så länge vi lever! (går ut med armarna om Nearkhos, Hefaistion och Perdikkas.)
Scen 6. Kalanus avsked.
Kalanos Att bryta upp från min serena renlevnad i Indien för att följa denne unge
västerländske äventyrare ut på strapatser var väl det mest vettlösa jag gjort i livet och
det enda, men ändå kan jag ej ångra det. Jag levde väl och kyskt och heligt som en
eremit i Indiens ljuva mänskliga klimat tills jag blev sjuttio och lät mig så plötsligt
ryckas bort av en berusad vårflods stridighet mot lastens väderstreck i väster.
Alexander, världens konung, du blev döden för mig, men det var det värt. (till
tjänaren) Säg, har du icke sagt till konungen att jag ej kan besöka honom som jag
brukar?
tjänaren Jag framförde det, o herre, och han gav mig genast svar att han i stället
skulle komma in till er.
Kalanos Men varför kommer han då inte?
tjänaren Tålamod, o herre. Världens konung har en hel del att bestyra om förrän
han kan besöka en som aldrig tagit del i politiken.
Kalanos Vad är hela världen och dess politik mot en utbildad mänskas död? Jag
säger dig, att hela världen och allt vad den anbelangar blott är stoft och damm och
smuts värt mot den högsta vikt som döden innebär såsom en högsta sannings
ögonblick.
tjänaren Nu kommer han. (Alexander kommer in med Hefaistion.)
Alexander (stannar ett stycke från den gamles säng) Hur är det, gamle gubbe?
Kalanos Det står inte dåligt till med mig, ty jag skall dö.
Alexander Du gjorde mig orolig med ditt budskap. Är det verkligen så illa?
Kalanos Ja, min unge granne vän, så härligt står det till med mig, att du nu ser
mig levande för sista gången – på ett tag.
Alexander (faller på knä vid sängen) Jag tog dig med mig för att du var visare än hela
världen, som jag hade vunnit. Men jag lyckades ej vinna dig.
Kalanos Du hinner ännu. Vi har hela evigheten framför oss.
60