Alexander den Store - fritenkaren.se

Roxane (resignerar) Jag går då in för att hopplöst försöka att trösta min make. (går in i
tältet.)
Eumenes Jag hoppas hon lyckas. Vi andra har våra affärer att sköta. Kom,
marskalkar och generaler! Vi måste ge order om uppbrott och återtåg.
(Alla går utom Hefaistion.)
Hefaistion Är det då skrivet att här mitt i hjärtat av Indien vid den första flod
bortom Amritsar slutar vår saga? Kan någon bli nöjd med ett sådant slut? Nej, det är
omöjligt, och allra minst Alexander. (går.)
Scen 5.
(Alexander utslagen på sin säng i sitt tält. Mördande ökensol utanför.)
Alexander Ack, i fåvitsko har mina tappraste män gått åt fanders! Vad segrade de
för vid Issos, vid Susa och Babylon, vid Gaugamela, vid Kohinoor och vid Jaxartes
och Oxus, vid Indus och över kung Porus två hundra förskräckliga stridselefanter,
när de snöpligt måste till slut både törsta och svälta ihjäl och förgås utan ära i
Mahrans omänskliga öknar? Hefaistion, jag är en förlorad, otröstlig och högst
miserabel, förbrukad och ömkansvärd narr!
Hefaistion Ännu kan vår Nearkhos ha klarat sig med hela flottan.
Alexander Ack, det är det allra mest gruvliga! Om han har klarat sig, varför har han
då ej på hela färdvägen visat sig? Inte ett skepp har vi sett, inte ett enda bud har vi
fått om att ett enda skepp skulle ens ha förmått kasta loss från det regniga
motvindsbelägrade Indien! Jag fruktar med fog för att hela min flotta från Indien
förlist med Nearkhos.
Hefaistion Men än finns det hopp.
Alexander Dina ord är en fåfäng och ytlig fasadtröst. Du kan tvätta bort smutsen
från min fasad, men du kan icke rengöra hela palatsets förruttnade inre. Min hela
armé är förlorad. Jag tvingade fyrtio tusen kamrater att följa mig in i en mördande
öken, och blott femton tusen av dem överlevde. Det är ej ens hälften. Jag har själv
tyvärr blivit min egen härskaras och mina närmaste mäns främsta mördare, slaktare
och värsta fiende.
Hefaistion De följde dig genom öknen helt utan protester.
Alexander Och det är det värsta av allt. Jag förledde dem, blev deras värsta
förförare och oförlåtliga principiella bedragare.
Hefaistion Ändå så följde de dig utan några protester och dog för dig utan att klaga.
Alexander Ack, påminn mig inte därom!
Perdikkas (inträder) Alexander, vi har av en slump råkat på fem kamrater av vilka en
menar sig vara Nearkhos.
Alexander (reser sig från sin bädd) Fem skeppsbrutna stackars kamrater?
Perdikkas Vi vet icke mera ännu.
Alexander (faller tillbaka igen) Ack, fem blott har överlevt av hela flottan! Jag sände en
flotta och hela armén in i döden!
Perdikkas Vill du icke träffa de fem?
Alexander Jo, naturligtvis! Skicka dem genast till mig!
Perdikkas (släpper in fem långhåriga trashankar) De blev upptäckta under en
rekognoceringstur nere vid havet.
Alexander Stackars långhåriga satar! Vad helveten ni måste ha gått igenom! Om jag
ej tar fel skvallrar din stackars lidande blick om att du är Nearkhos.
Nearkhos (faller på knä) Det är jag, min konung, din egen betrodde och trogne, mest
trofasta ödmjukaste amiral.
59