Alexander den Store - fritenkaren.se

Scen 3. Efter slaget vid Jhelum.
Alexander (smutsig och blodig efter slaget) Har Porus givit sig?
Hefaistion Han väntar på din dom.
Alexander Jag kan ej döma honom. Detta slag har varit mitt livs största fest och
intressantaste utmaning. Visa mig den tappre Porus.
(Porus, fängslad, föres fram.)
Hur vill du bli behandlad, ädle Porus?
Porus Som en konung, född som din jämlike.
Alexander Sådant svar behagar mig. Och dina män? Hur önskar du att vi förfar med
våra fångar, dina bröder och kamrater?
Porus Jag har aldrig mött en konung lik dig. Varför är du annorlunda? Du är ej
som vanliga erövrare från Hindukush, Iran och Tartariet. Du är ej en egoist som bara
önskar plundra, sprida skräck, förstöra och förslava. Du är en som man kan kanske
tro på. Jag skall säga dig, kollega, vad jag önskar. Vi har slagits hela dagen
hjältemodigt och med oerhörda offer av djur, människor och blod på båda sidor;
tiotusentals har dött och ännu flera blöder ännu; gamar och schakaler frossar på de
ädlaste kamraters lemmar, hjärnor, kött och ben, och ryttarlösa hästar trampar vilt
ner våra vänners ben i leran. Vi är båda hjältar, unga, dugliga och friska, nästan lika
gamla, födda konungsligt med både kompetens, intelligens, vältalighetens gåva och
politisk framsynthet. Jag vädjar till dig om en enda sak. Låt oss två leva framledes
som bröder i obruten fred, och våra folk med oss.
Alexander Om du ej framfört detta ädla önskemål så hade jag själv gjort det.
Porus Du har dragit mot vårt land tvärs över hela Asien och fört din armé av
sega veteraner över berg och hav och öknar utan ände. Jag i min tur har med mina
snabelstympade och invalidiserade stridselefanter bjudit Västerlandet spetsen med
Punjabs armé av Indiens yppersta elitsoldater som nu med de knäckta elefanterna
har reducerats till bankrutta tiggare och invalider. Hela Indien har på detta gyttjans
slagfält mött dig med sin kontinents samlade krafter, och vi erkänner att Indien har
förlorat. Är du vår erövrare, förtryckare och grekiska tyrann, o konung, eller är du
Indiens broder?
Alexander (omfamnar honom) Gode Porus, fåfängt bönar du mig om förskoning, ty den
hade jag beslutat redan. Det är mig en ära att få resa dig ur denna stridens gyttja och
belöna dig för dagens underbara stridsinsatser. Aldrig har jag mött en värdigare
fiende. Du skall få förbli ditt Punjabs konung, ej en tum skall jag beröva dig av detta
Indien som du har försvarat så vältaligt, och du skall i stället få av mig två tusen nya
städer och sju nya folk, som du såsom min broder skall få härska över. Accepterar du
mitt anbud? (räcker honom handen.)
Porus En så ädel gest har aldrig mottagits förut av någon dödlig från en
påtaglig gudomlighet och kan ej heller refuseras.
Alexander Jag är lycklig som idag har vunnit mig en riktig broder.
Porus Hela Indien är lyckligt denna dag som vunnit sig en riktig konung för all
framtid. (De ser menande varandra i ögonen.)
(Nearkhos, Seleukos och Perdikkas kommer.)
Alexander Ni ser dystra ut på denna glädjedag. Vad fattas er, förträffligaste
generaler?
Seleukos Vi beklagar, men vi har ett sorgebud. Bukefalos har dött.
Alexander Vad menar ni?
Nearkhos Ej något kunde rädda honom.
Alexander Min pålitligaste vän! Min närmaste kumpan! Min trognaste mest
ovärderliga hjälpreda!
Perdikkas Han fick dig att segra denna dag och avled icke förrän efter segern.
Alexander Ve mig! Detta är min svåraste förlust!
56