Alexander den Store - fritenkaren.se

Lysimakos Det här var onekligen ett streck i räkningen.
Seleukos Nu kan det inte bli värre i alla fall. Motgångar har vi nu haft i två år, men
den här var den värsta.
Lysimakos Du tror att det ljusnar?
Perdikkas Det mörknar allenast mot midnatt, men sedan begynner det ljusna.
Seleukos Perdikkas kan faktiskt ha rätt.
Lysimakos Så låt oss då hoppas på det, sluta dricka och gå hem och sova. Vi kanske
kan lämna det här mörkret bakom oss.
Perdikkas Ja, men det kommer att ta några dagar.
Seleukos Vi går. (ger tecken till tjänarna, som äntligen får bära ut liket. Alla går ut.
Lysimakos går sist.)
Akt V scen 1. Balkh.
Eumenes Jag menar att vi har problem. Alexander blir allt mera fjärran för oss, och
i stället har vi fått en omöjlig storkonungsgud att hantera.
Hefaistion Än kan vi hantera vår storkonung även som mänska.
Eumenes Men han blir allt svårare både politiskt och mänskligt. De gräsliga
morden på Kleitos och gamle Parmenion har inte stört alla soldaters förhållande till
Alexander, som de alltjämt dyrkar, men dådens dumdristiga brutalitet har stört
stämningen inom den känsliga diplomatin.
Hefaistion Förklara dig närmare.
Eumenes Ju mer vår storkonung gör sig till gud, desto mindre trovärdig gör han
sig politiskt och mänskligt.
Hefaistion Det misstänker jag att hans senaste hustru skall bota. Om hon ej kan göra
det kan inget bota.
Eumenes Det är visst en persisk prinsessa?
Hefaistion Den ljuva Roxane, en dotter till den sogdianska baronen Oxyartes.
Eumenes Och vad blir det då av Barsine? Vad skall hennes far Artabazos då säga?
Hefaistion Barsine blir ärad som förut och med henne ock hennes far Artabazos.
Eumenes Vår konung är nu tjugonio år gammal, och han har just vunnit sin högsta
och svåraste seger i svåra betvingandet av himmelsfästningen Koh-i-nor. Denna
charmanta förbindelse kommer som kronan på verket.
Hefaistion Det är vad jag menar. Men nu kommer här Alexander för att presentera
sin drottning.
Alexander (framträder högtidligt med den vackra Roxane) Här ser ni min drottning, mitt
livs enda drottning, och modern till mina snart kommande barn. I ljuvt äktenskap
har vi försonat oss med Persiens yttersta sista rebeller, de är våra bröder nu, och i vår
vigsel förenas Europa med Asien och Grekland med Indien och Hellas hav med
oceanen i öster, Egypten och Libyen med rika Arabien och Nilen med Eufrat och
Tigris och allt land där bortom. Jag ber er, kamrater, att omfatta ljuva Roxane med
lika stor kärlek och lojalitet som ni alltid har visat mig hittills.
Kallisthenes (framträder) Gudomlige konung, du son av den Högste, av Ammon och
Zeus, i sanning skall detta ditt äktenskap vara precis lika heligt som Zeus och Heras
förbindelse!
Alexander Smickrare, är du ej min och vårt härtågs historiker?
Kallisthenes Jo. Min okränkbara uppgift är det att förgudliga hela din oöverträffbara
gudakarriär.
Alexander Vill du då bortförklara min mänskliga svaghet? Kan ni, mina vittnen,
kamrater, med likgiltighet släta över min dryckenskap och mina brott? Har ni redan
glömt Kleitos och gamle Parmenion och alla hans söner, de nog mest förtjänta
förmågorna bland alla i min armé? Om du smickrar mig, dumme Kallisthenes,
52