Alexander den Store - fritenkaren.se

Lysimakos (tillbaka) Om han gör! Och han gör det medvetet! Han är förlorad.
Alexander (angriper Kleitos ursinnigt. Denne försvarar sig utan entusiasm.)
Hefaistion Skilj dem!
Ptolemaios Han dödar honom!
Seleukos Vem dödar vem?
Perdikkas Det ser du väl.
Hefaistion Låt det ej ske!
Alexander (lyckas få Kleitos avväpnad och under sig) Du var alltid emot mig, högfärdige
Kleitos! Jag tål inga gliringar längre från dig!
Kleitos Alexander det grälande fruntimret angriper Kleitos på persiskt manér
med en brödkavel.
Hefaistion Nej! (skyndar fram. Alexander genomborrar Kleitos.) För sent!
(Alla kommer fram och drar bort Alexander från den döende Kleitos.)
Kleitos Jag dör på min post, Alexander, för dig. (dör)
Alexander (förfärad) Är han död?
Seleukos (undersöker den döde) Ja, Alexander. Nu är Kleitos död.
Ptolemaios Ni var båda berusade.
Perdikkas Ja, ni var galna av vinet och hettan och dessutom överansträngda. Ni
visste ej alls vad ni gjorde.
Alexander Ve mig! Hur kunde jag göra något sådant?
Lysimakos En ytterst beklaglig olyckshändelse.
Alexander Jag har mördat min närmaste vän och min bäste general!
Seleukos Ta det lugnt, Alexander. Gå hem i ditt tält och sov ut.
Ptolemaios Det här var en olycka.
Lysimakos Se då till att detta lik bäres ut! (Tjänare kommer och vill bära ut liket.)
Alexander Nej! Låt mig ej skiljas från en så kär vän! Jag är mördaren! Låt mig
bestraffa mig själv! Du har rätt, Kleitos, det var allenast för mig som du dog, som du
föll på din post i min tjänst för min sak, för din kärlek till mig! Ack, min gamle
kumpan, hur förblindad jag var! Bär ej bort honom ännu! Låt mig blott få smeka hans
borstiga ansikte med dess förhärjade grovhet och fårade kärvhet! Ack, Kleitos, hur
kunde du så provocera mig till att så skändligt avsluta din bana! Min vän! Bär ej bort
honom! Låt honom sova för evigt hos mig! Jag vill aldrig mer skiljas från honom!
Seleukos Alexander, du är full.
Lysimakos Skilj dem då åt! Detta är icke tillbörligt!
Ptolemaios Nej, det är pinsamt.
Perdikkas Hefaistion, ta hand om din konung!
Hefaistion Alexander, det hela är över nu. Vi kan ej mer göra något. Det enda som
skedde var att gamle Kleitos på sitt eget sätt bad om avsked och tog det, långt hellre
än att här bli kvarlämnad av oss som bortglömd förlorad satrap.
Alexander Var det verkligen jag som tog livet av honom?
Hefaistion Ja, men det var bara i rusets förblindade vanvett.
Alexander Hur kunde jag döda en sådan kär vän?
Ptolemaios Kleitos bad faktiskt om det. Hans provokationer var oacceptabla.
Alexander Ni säger att han gick för långt, men det var jag som dödade honom.
Seleukos Gå hem, Alexander, och sov i ditt tält med Hefaistion och lek att han är
din förlorade Kleitos, så kanske din smärta går över.
Lysimakos Seleukos!
Seleukos Det här var en olycka.
Alexander Som jag ej någonsin skall komma över. Jag skall bara gråta i dagar och
veckor och månader, ja, göra vad som helst för att försona mig med honom! Ack,
vilken nedrig och usel misslyckad bandit jag har blivit! Hur kan jag väl vidare leva?
(vacklar ut, stödd av Hefaistion.)
Perdikkas Hur skall det nu gå med hans vidare krigståg?
51