Alexander den Store - fritenkaren.se

Kleitos (vresig) Jag är inte gammal!
Ptolemaios Försök inte, kompis! Din syster var ju Alexanders barnsköterska! Du är
ju bror till hans dadda! Du kunde ha varit hans far!
Hefaistion (drucken) Jag tycker att vi nog har druckit för mycket.
Ptolemaios Det säger du, fromme Hefaistion?
Hefaistion Det säger jag, och därutöver så menar jag det.
Ptolemaios Säg, hörde ni det, käcka gossar? Hefaistion ej säger blott här vad han
menar, men han även menar vad han står och säger! Vad säger ni om denna
skicklighet? Är han ej ytterst förnumstig?
Kleitos Han är så förnumstig att man kunde spy åt hans snusförnuft.
Lysimakos (ej helt nykter) Men vår Hefaistion har dessvärre rätt. Vi har kanske en
aning här suttit och druckit för länge.
Seleukos Jag vågar att antyda att Lysimakos har minst lika rätt som Hefaistion.
Men vi är ju här för att dricka tillsammans så länge det smakar. Det har ju vår kung
Alexander idag sammankallat oss för. Han vill dricka med oss, och han bjuder på
vinet. Hur kan vi då sluta att dricka? Fyll på våra bägare, vet jag!
Alexander Seleukos, du är en begåvning. Du är ett geni. Det blir du som går längst
av oss alla, för du överträffar oss alla med dina så pålitligt alltid så strålande goda
och logiska, klara och lämpliga och konstruktiva förslag och idéer.
Seleukos Det var inte min idé att vi nu här skulle dricka ihjäl oss. Det var,
Alexander, din egen.
Alexander Men ni tyckte om den. Så drick, mina vänner, och dränk era sorger med
mina, ty jag är en misslyckad konung som bara är till för att leda er alla i döden och
mot nya nederlag bortom den kända och okända världen. (dricker)
Kleitos Ja, du duger numera bara till impotent perversitet med eunucker och den
här misslyckade frillan. (menar Hefaistion.)
Perdikkas Gå inte in på det personliga, Kleitos.
Kleitos Jag är bara fromt konsekvent och går vidare längs Alexanders uppriktiga
misslyckanden. Han har rätt i att han dragit ner oss i skiten.
Ptolemaios I synnerhet dig, gamle Kleitos, hans barnjungfrus broder. Du kunde ha
varit hans fader.
Lysimakos Som gamle Parmenion.
Seleukos Nej, gamle Parmenion var snarare som Alexanders personlige morfar.
Alexander Du slår alltid spiken på huvudet, käcke Seleukos! Men ej var det jag som
tog livet av min gamle morfar.
Kleitos Du tvingade fram rättegången mot honom och tvingade oss till att stena
Filotas, hans son!
Alexander Rättegången var blott mot Filotas. Parmenion lät jag avrätta direkt. Fyll
din bägare, Kleitos, och drick mera vin! Jag är full och vill se mina tjänare fulla!
Kleitos Jag dricker och dricker men blir bara surare och ännu surare.
Alexander Då har du druckit för litet! Drick mera och anklaga mig i din ärlighet för
alla laster och brott här i världen!
Kleitos Vad vill du egentligen, kung Alexander? Vad vill du av mig? Vad begär du?
Alexander Din vänskap och uppriktighet! (dricker honom till. Kleitos svarar och tömmer
sin bägare som han tappar på golvet.) Varför lät jag ta livet av gamle Parmenion? Svara
mig, Kleitos, du som är så stöddig!
Ptolemaios Parmenion var gammal och grå, och han var inte klok nog att dra sig
tillbaka. Han blev en belastning för fälttåget som general. Han var så trög och
gammal till slut att han inte löd order och bromsade fälttåget i stället för att befrämja
det.
Kleitos Men siste sonen Filotas var oskyldig, ung och lojal. Varför stenades han
inför hela armén?
Seleukos Kleitos, du var ej med då.
49