Alexander den Store - fritenkaren.se

Parmenion Han har mördat min son! Han har tagit ifrån mig mitt liv! Systematiskt
har han hela tiden förintat min släkt, mina barn, min familj!
general 5 Vi beklagar, Parmenion, men dina anklagelsers lösa förryckthet gör blott
saken värre. Din son gjorde sig uppenbarligen skyldig till grövsta försummelse. Han
må ha gjort det av dumhet och helt utan avsikt, men likväl så gjorde han det. Det var
kanske en olycka blott, men i hans ställning kunde man ej begå sådana misstag. Det
måste du medge.
Parmenion Men mordet på honom, och grymheten i den barbariska dödsdomen!
Kunde då konungen ej då åtminstone ha låtit mig få dö först, så att jag fått förbli i
mitt livs sista hopps illusion, att min son ännu levde! Att mörda en fader först efter
att ha låtit avrätta alla hans barn är en så utstuderad och omänsklig grymhet att
gudarna själva skall rysa!
general 6 Parmenion, farväl. Du var gammal ändå. Det blir din enda tröst. (De
dödar honom.)
general 1 (till Polydamas) Hälsa Alexander att Parmenion är död.
Polydamas (chockad) Var det nödvändigt?
general 2 Förmodligen, emedan Alexander gav oss ordern.
general 5 Vi förstår honom. Man kan ej låta fadern stanna kvar och leva vidare
som mäktig general när alla sönerna först dödats.
Polydamas Vad ska Kleitos säga?
general 3 Det blir hans problem. Vi föredrar att hålla oss lojala med vår konung.
Polydamas Ja, jag hoppas bara att situationer såsom denna aldrig skall upprepas.
general 4 Det hoppas vi nog alla. Men nu är den unge Alexander fri till att agera.
Gamle bakåtsträvaren är död.
Polydamas En gammal mans blod väger tungt nog på en ung monarks samvete för
att göra den monarken äldre än den mördade.
general 6 Det blir väl Alexanders huvudvärk. Så ge dig av nu!
(Polydamas ger sig av.)
general 1 Vi beklagar, gamle stolle, att vi måste ta ditt liv till slut.
general 2 Du hade inte vett att resignera och att pensionera dig i tid.
general 3 Kom. Det är nog. Vi måste slåss för Alexander.
general 4 Ja. Lämna åt de döda att begrava sina döda.
general 5 Det blir eftervärldens sak att sörja.
general 6 Det är alltid bäst som sker. (de går.)
Scen 5. Samarkand.
Alexander (drucken) Nå, era bövlar! Vad tiger ni för? Allt är misslyckat! Vi har förlorat,
och skyterna drar oss vid näsan! Vad hjälper det att vi har Bessos i buren och
Satibarzanes förintad när vi råkar på dessa baksmällor som kostar oss flera tusen i
döda av de allra bästa av oss?
Seleukos (drucken) Var ej ledsen, kamrat Alexander. Du vinner ju alltid i längden
ändå.
Alexander Men det tycks kosta flera och mera oskyldigas liv för vart år!
Perdikkas (drucken, till de andra) Han är ledsen.
Kleitos (drucken) Vår konung är ledsen.
Alexander (slår näven i bordet) Och har jag då ej rätt att vara det? Får jag ej sörja för det
att jag råkar att vara en eländig konung?
Kleitos Ja, eländig var rätta ordet.
Alexander (lystrar) Vad sade du?
Kleitos Eländig är du som gjort oss så eländiga.
Ptolemaios (drucken) Hör ej på honom. Kleitos är gammal och drucken.
48