Alexander den Store - fritenkaren.se

Scen 4. Hamadan.
Parmenion Jag är gammal och trött. Alla mina förträffliga söner har dött, alla utom
en enda. Filotas är kvar, men hans ställning är vansklig. Han åtnjuter ännu
oinskränkt förtroende, men svunna äro de dagar då han kunde skryta med att endast
han jämte sina förträffliga bröder och mig, hans oövervinnelige fader, erövrade
världen för Filips skull och denne mäktige krigares minne alltmedan en omogen
slyngel i okynne lekte med den usurperade spiran som en feminin och ovärdig
bastard. Men hans älskarinna spred det övermodiga skrytandet vidare och blev
tyvärr Alexanders mest lydiga spioninstrument. Ofta varnade jag mina söner och
bad dem att ligga med hovsamhet lågt, men de led ständigt svåra prestigenederlag
ändå. Jag är nu sjuttio år och har tänkt på pension sedan länge, men kung
Alexanders medryckande framfart är oemotståndlig. Man måste blott fortsätta ett
stycke till för att få vara med om den värld som han öppnar. Och min siste son, den
godtrogne Filotas, är alltjämt betrodd och ett hopp för familjens och barnbarnens
framtid. (Polydamas kommer.) Men vem kommer här om ej vår käre vän Polydamas?
Han bringar mig säkert ett brev från Filotas om ej ifrån flere. – Välkommen, vår
käraste vän Polydamas. (omfamnar Polydamas.)
Polydamas Var hälsad, Parmenion, vår vördade Nestor! Jag bringar dig bud från
Filotas och från Alexander, men här är ett brev även till dina sex generaler.
Parmenion De har redan fått brev från konungens läger. De har endast väntat på det
kompletterande brevet, din ankomst, min sons brev och konungens brev till
Parmenion personligen.
Polydamas Här är de viktiga breven. (överräcker dem.)
Parmenion Låt se först vad konungen skriver. (öppnar och läser.)
Fantastiska planer för fälttågets fortsättning. Han är sig lik.
(Generalerna kommer.)
general 1 Har budbäraren kommit med konungens brev?
Parmenion Jag står just här och läser det. Nu till min älskade sons brev. Hans
budskap är värmen från mitt livs nedgående sol.
(öppnar brevet. Läser det. Tappar det. Generalerna drar svärd mot honom.)
Är detta då tacken för hela mitt livs trogna tjänst? Ni har mördat min son, och ni
låter den mördade själv skriva ner detta till mig i brevform! Vad ont kan väl era
förrädarsvärd göra mig efter att min siste sons självmordsvapen har riktats mot mig
genom hans egna döende ord! Säg mig blott hur han dog! Dog han värdigt som min
egen son och som sin konungs tjänare? Svara mig, du, Polydamas, som alltid var
hans och min vän!
Polydamas General, jag var okunnig om allt som skedde! Jag visste ej att mitt brev
innehöll er egen dödsdom!
Parmenion Hur dog han! Jag ber er att svara mig!
general 1 Han fick en lagenlig rättegång och befanns komprometterad till döds
genom grövsta försummelse. Han underlät att avslöja en mordkomplott mot
Alexander.
Parmenion Hur dog han!
general 2 Han stenades efter en enhällig dom av en enhällig krigsrätt.
Parmenion Inför Alexander?
general 3 Det var Alexander som genomdrev krigsrätten och hela steningen, som
många deltog i.
Parmenion Jag säger er att Filotas dog oskyldig! Hela komplotten iscensattes av
Alexander själv för att han ville bli av med oss!
general 4 Den gubben går inte. Gubbe, du dör. Du har bromsat vår framfart och
länge nog lagt dig som hinder på vägen för konungens planer. Han orkar ej längre
med ditt tröga pedanteri.
47