Alexander den Store - fritenkaren.se

Drottningen Har jag ej böjt knä för konungen?
Alexander Hefaistion, det är du som misstar dig i ädel blygsamhet. Ni tar ej alls fel,
drottning. Även han är äkta som en Alexander.
Drottningen Ack, vår egen konung lämnade oss här, och nu har vi ej något skydd mot
vilda grekers hårda framfart och barbariska manér och lystnad.
Alexander Ni har ingenting att frukta, drottning. Vi skall skydda er och hålla er i ära
som er egen nesligt flydde konung.
Drottningen Då är han ej död?
Alexander Han undkom levande men flydde som en hare.
Drottningen Hur gick slaget till? Vi trodde att vår här var vida överlägsen de omogna
grekernas.
Alexander Det var den också.
Parmenion Allt berodde på ett misstag.
Hefaistion Ja, låt den strategiske experten Parmenion berätta.
Parmenion Denne hurtige ungdomlige och otålige kung hade för bråttom. I en farlig
jakt på Darius, som han helst ville slåss med genast och personligen, kom han för
långt ner in i Syrien, och samtidigt kom Darius med sin fruktansvärda här till Tarsus.
Sålunda kom Alexander öster om sin österländske fiende alltmedan Darius kom
väster om sin västerländske fiende. Det blev med andra ord ett enda stort strategiskt
missgrepp ifrån allra första början.
Alexander Kom till saken, tröttsamme pedant! Tror du att dessa damer orkar stå och
lyssna här på dig för evigt?
Parmenion Ska jag ej berätta vad som hände?
Hefaistion Fortsätt, gamle hedersknyffel.
Parmenion Alltså trängdes Darius i norr mot bergens sluttningar och saknade där
svängrum medan Alexander fann sig farligt avskuren i söder.
Alexander Var det ej i väster respektive öster?
Parmenion Det var i nordväst som Darius stod, men vi stod i sydost!
Alexander Och hör sen! Så var det med det!
Parmenion Får jag nu fortsätta min utläggning av striden?
Alexander Ja, men glöm ej att den faktiskt också fick ett slut.
Parmenion Så var det alltså: båda härarna i ogynnsamma positioner. Men då angrep
Alexander utan tvekan med kavalleriet, och beslutsamheten i den äventyrliga
attacken blev avgörande för hela slaget.
Alexander Vi fick även hjälp av väderlekens makter.
Hefaistion Ja, det hade regnat, och de persiska legionerna fick slåss i gyttjan.
Parmenion Tror ni att jag hade glömt det?
Alexander Inte alls. Vi unga råkade blott hinna före.
Parmenion Och när persiske storkonungen såg att hans armé var uppriven och
sönderbruten insåg han att slaget var förlorat. Och då såg han även Alexander med
sitt spjut till häst på jakt just efter storkonungens liv och viktiga person. Och i det
ögonblicket flydde konung Darius och undkom levande.
Alexander Er make lever, drottning, och är troligen i säkerhet.
Hefaistion Han sörjer säkerligen över slagets utgång medan Alexander endast sörjer
över att han ej fick honom fast.
Alexander Nu måste jag dra vidare blott för att få kung Darius levande.
Hefaistion Men när vi funnit honom levande kan det bli fred, och då kan säkert
även ni få honom åter till er sida. (ser på Alexander.)
Alexander Alldeles riktigt tänkt, Hefaistion, ty jag antar att han ej glömt bort er och
att han trots allt är såpass mänsklig att han saknar er.
Drottningen Ni greker är ej alls som jag först trodde. Vi befarade att ni strax skulle
göra oss till slavar kanske genom våldtäkt. Men ni verkar ju sympatiska och inte
mindre ridderliga än de ädlast borna perser.
32