Alexander den Store - fritenkaren.se

udbäraren När ni med era hundra tusen man drog fram med storm och svepte fram
mot Tarsus för att blåsa bort den grekiska falangen, ryckte Alexander fram med
samma vilda entusiasm mot Asien för att spetsa er så snart som möjligt. Han står nu i
Asien och frågar efter er, och ni står vänd mot Europa väster om er fiende och blir ej
klok på att han är försvunnen. Era båda härar har gått om varandra, skenande av
entusiasm.
Dareios (förfärad) Är Alexander då i Syrien och på väg mot mina baser i Damaskus?
budbäraren Ja, det kan man säga.
Dareios Bagoas, vi har begått ett misstag. Alexander har blint störtat fram och
satt sig själv i fällan, och hans återtåg är avklippt av vår egen vilda jakt mot Tarsus.
Nu är det blott för oss att metodiskt klämma sönder hela usurpatorns självsvåldiga
styrka!
Bagoas Vi har segern i vår hand! Nu får vår store konung triumfera!
Dareios Svep dem bort från jordens yta!
Bagoas Sagt och gjort! (Dareios och Bagoas går hastigt ut till strid.)
budbäraren Så enkelt är det inte. Det har regnat, kullarna bereder ojämnt slagfält,
floden brusar ilsket illavarslande, och slätten är för trång och liten för den persiska
miljonarmén. Det liknar närmast environgerna vid Salamis. (går)
(Väldigt vapenlarm och gny, slammer och stridsrop före nästa scen.)
Akt III scen 1. Efter striden.
(Den i benet sårade Alexander kommer med vänner fram till persiske storkonungens
väldiga överdådiga kungliga tält.)
Alexander (stannar upp) En sådan prakt är nästan oanständig. Har vi offrat våra liv,
riskerat Hellas framtid och köpt så dyr seger för att vinna persiske storkonungens
omständigheter värdiga en avgud? Hellre var jag utan alla dessa dyrbarheters prakt
och hade liket av Dareios ensamt kvar som vinst.
(Kvinnogråt höres.) Men vad är det för ömklig kvinnogråt? Är detta slagfält passande
som scen för barnagråt och kvinnoklagan? Borde de ej stannat hemma?
Parmenion Låt oss se vad kung Dareios lämnat kvar där inne.
(Öppnar tältet. Dareios familj blir synlig med gråtande kvinnor och barn.)
Alexander Han flydde fegt som ej ens brydde sig om sina hustrurs räddning eller
sina barn.
Hefaistion Han hade bråttom.
Alexander Troligen, Hefaistion! Han tänkte bara på sitt eget skinn och lät sitt rike
flås och amputeras. Hustrurna och barnen gällde det att ännu mindre tänka på. De
lämnades åt grekers våldtäkt och förslavande och utan ens en eunuck att skydda
dem.
Parmenion Så anser persiske storkonungen sitt eget mänskovärde vara såsom
gudarnas men mänskornas som djurs.
Alexander Och till och med den egna kungliga familjen blir mot konungens
gudomlighet blott värdelösa djur och lämnas kvar att offras vid behov.
Hefaistion En sådan självuppskattning vittnar varken om samvete eller civilisation.
Alexander Och likväl är den kungens rike mer civiliserat och organiserat än det
vilda Hellas. Men vi måste lugna dessa stackars damer. De är ju hysteriska.
Hefaistion Och barnen önskar säkert mat.
Alexander Vad klok du är, Hefaistion.
Drottningen (vågar sig fram till Hefaistion och knäfaller för honom) Vi ber ödmjukt om
kung Alexanders misskund i vår svåra sorg och om att han må skona oss värnlösa
kvinnor.
Hefaistion Ädla drottning, ni tar fel, jag är ej Alexander.
31