Alexander den Store - fritenkaren.se

Ptolemaios Du har skickat skepp med trupper till Italien. Du har skickat nya styrkor
till Illyrien och upp till Donau. Allt vad du har vunnit hittills har du skingrat och
skänkt bort. Vad tänker du ta med dig själv till Asien?
Alexander (går mellan Ptolemaios och Perdikkas och tar dem om deras axlar) Allt det bästa
och det enda som jag äger: allt mitt hopp, och mina bästa vänner.
(till Parmenion) Vi är klara, general Parmenion, att följa dina silverhår och kloka råd
till Asien. Du är, som under konung Filip, Makedoniens främste general.
Parmenion (bugar sig) Jag gläds, kung Alexander, med din ungdom och din
viljestyrka.
(Allmänt hjärtligt instämmande, leverop, flockning runt Alexander och de närmsta
generalerna, upplösning av mötet, etc.)
Akt II scen 1.
Hefaistion Vi befinner oss i gryningen av ett oändligt äventyr. Jag vet ej om jag skall
ge efter för den vildaste berusning eller bara vara rädd. Samtidigt verkar allt så väl
organiserat. Vi har kommit över Dardanellerna och utan motstånd utan någon enda
mans förlust. Min konung Alexander har avslöjat för mig att han vet att perserna är
engagerade av uppror i Egypten, men ändå är det märkvärdigt att ej någon enda
asiat ens reagerar för att vi nu invaderar Asien. Mest rädd är jag dock för den nya
börda som kung Alexander lägger på mig med att göra mig till en Patroklos. Själv
gör han sig till en ny Akhilleus och frossar i den rollen, men hans vän Hefaistion, det
är jag, är icke gjord för roller. Han har utsett mig till sin betrodde bäste vän, men det
kan vara farligt och ansträngande i längden att utgöra bästa vännen för en så
vulkaniskt impulsiv person som Alexander.
Alexander (kommer in, naken så när som på det nödvändigaste) Allt klart, och tecknen är
fullkomligt strålande.
Hefaistion Du verkar hjärtligt strålande som självaste Apollon själv, o Alexander.
Alexander Det är meningen. Vår invasion av Asien har redan lyckats. På de breda
Dardanellerna, om någonsin, så kunde perserna ha stört vår framfart, men nu är vi
ohjälpligt i Asien, och ej en enda perser har ens visat sig för att ifrågasätta Hellas
invasion av deras Asien.
Hefaistion Har du dansat nu kring Trojas gravar?
Alexander Dansat, offrat och avskaffat missbruk och vidskepelse.
Hefaistion Vad då för missbruk?
Alexander Här har offrats i decennier, ja, i sekler årligen helt unga jungfrur för att
tillfredsställa uråldrig vidskepelse. Vår religion med alla sina vackra myter är för
ädel för att tolerera mänskooffer. Ej ens Ifigenia vid Aulis kunde offras. Gudarna
förbjöd det. Religionen står för kärlek, skönhet och för ädla ideal allenast och får
aldrig bli barbarisk.
Hefaistion Är du då svag för kvinnor plötsligt eftersom du räddar deras liv?
Alexander Hefaistion, var inte svartsjuk. Du kan lita på mig. Även om jag gifter mig
en dag, så kan ej könslig kärlek någonsin nå upp till vänskapens nivå. Den rena
vänskapen bland män som ädla rena vänner är den högsta relationen och den enda
sanna kärleken. Kopulation är bara dödlig och brutal animalism. Jag vet, att många
av oss läser Homeros och nickar menande åt relationen mellan Patroklos och
Akhilleus som åt en låg homosexuell förbindelse, men du har inget sådant att befara
ifrån mig. Jag tänker aldrig utnyttja min ställning till att lågt dra fördel av en annan
sexuellt.
Hefaistion Jag tackar dig för detta kungliga förtroende. Men många menar redan att
vi är förenade i mer än bara vänskap.
22