Alexander den Store - fritenkaren.se

Ptolemaios Strid på liv och död med andra ord?
Alexander Och utan tvekan.
Ptolemaios Det blir hårt. Thebanerna har rustat sig och tränat sedan länge.
Perdikkas Är du rädd, min gode Ptolemaios?
Ptolemaios Nej, men realistisk.
Alexander Spill ej mera ord, och gräla utanför mitt tält om ni ska gräla. Sätt i gång
och slåss med fienden i stället.
Ptolemaios & Perdikkas Ja, kung Alexander. (de går.)
Alexander Det blir hårt att krossa Thebe ända in i grunden, men långt värre vore det
att nödgas bränna ner Athen exempelvis. Blott om den skyldige blir straffad kan de
oskyldiga överleva. Annars sprider skulden bara brottet.
(Härskrin och stridsoväsen. Makedoniska triumfskrin och eldsken.)
Ptolemaios (stridshärjad) Nå, Perdikkas, är du nöjd nu? Hela Thebe är förintat och kan
aldrig mera resa sig.
Perdikkas Det är Thebes eget fel. Vi kan inte beskyllas för Thebes otroliga dårskap.
Ptolemaios Grekerna kommer aldrig att förlåta oss för detta.
Perdikkas Var inte för säker. Alexander skonade Pindaros hus. För grekerna väger
Pindaros tyngre än alla stater i världen. Greklands frihet är dess skalders. Alexander
har tuktat Thebes dårskap och översitteri men bevarat dess litterära stolthet och
frihet.
Ptolemaios Hela Grekland ligger nu för Alexanders fötter. Men nu börjar allvaret
och expansionen. Kom, låt oss gå in till Alexanders rådslag.
(Scenen öppnas för det inre av Alexanders tält. Talrika militärer är församlade.)
Alexander Vad säger Rom?
en italienare Rom är lika bekymrat som österns konung Alexander över sjöröveriet i
Adriatiska havet. Rom räcker tacksamt handen över till Greklands obestridde
härskare i samarbete för motarbetandet av piratväldet.
Alexander Tar Taranto emot vår flotta?
en annan italienare Taranto gläder sig över konung Alexanders löften om
subsidier och hjälp mot bråkiga grannar. Tillsammans med den grekiska kolonin
Rom är Taranto lyckligt över att få räkna sig till konung Alexanders bundsförvanter.
den förste Rom är ingen grekisk koloni. Rom är en självständig republik.
Alexander Vare det hur det vill sig med den saken. Rom är Rom och Taranto är
Taranto. Låt det förbli därvid. Nå, Parmenion?
Parmenion Allt detta är gott och väl, och må Italien förkovra sig genom
Makedoniens subsidier, men är det klokt att så splittra sig inför härtåget mot Asien?
Skall vi redan glömma Asien och hotet från Persien?
Alexander (reser sig) Vi har tuktat Persiens enda bundsförvant i Grekland. Må det bli
ett tecken och en läxa för allt Grekland. Nu har vi två seklers oförrätter ifrån Persien
att vedergälla. Persiska talenter satte vapen i de korkade thebanernas vanföra
klåparhänder emot oss. Det är på tiden att vi äntligen ordentligt tar i tu med Persien.
För detta enda företag beredde sig och rustade min fader konung Filip hela livet, och
han skulle just bege sig när han mördades av persiska intriger. Persiska intriger får ej
längre störa oss och hindra oss! Jag vet att många av er motvilligt ser fram emot
asiatiska strapatser, men jag vet, Parmenion, att du och även alla andra höga äldre
generaler önskat detta härnadståg med rätta sedan länge. Det om något är en plikt
som jag direkt har ärvt av konungen min fader, och jag kan ej någonsin få frid för
hans bortgångna skugga förrän jag gjort allt vad han ej tilläts genomföra och
fullborda. Tag min hand, Parmenion, och led mig strax mot Asien över
Hellespontens vågor! En gång drog kung Xerxes nesligt hitåt över den kanalen, men
nu är det vår tur att slå broar som består till Asien!
Ptolemaios En fråga.
Alexander Nå, min gode Ptolemaios?
21