Remiss av Förslag till EU-förordning om stadga för europeiska ...

En stadga för europeiska stiftelser utan behandling av skattefrågor innebär en altemativ
rättslig form för stiftelser. Det skulle inte kräva några ändringar av de nuvarande nationella
formerna för stiftelser och det skulle vara frivilligt att använda den nya rättsliga formen.
Stadgan bör fastställa huvudkraven för europeiska stiftelser, som bör ha status som juridisk
person i hela EU.
För trovärdighetens och ansvarighetens skull bör europeiska stiftelser ha ett stiftelsekapital
motsvarande minst 25 000 euro. Dess tillgångar ska vara avsedda för ett allmännyttigt
ändamål, såsom definieras i stadgan genom en uttömmande förteckning över ändamål som är
godkända i de flesta medlemsstater. Varje stiftelse som vill använda stadgan skulle behöva
bevisa att den har en gränsöverskridande dimension genom att den bedriver eller har för
avsikt att bedriva verksamhet i minst två medlemsstater. Den europeiska stiftelsen ska ha
frihet att fullfölja sina ändamål på alla lagliga sätt som är tillåtna enligt dess stadga och som
överensstämmer med dess allmännyttiga ändamål och med förordningen om stadgan.
Stiftelsen bör ha kapacitet att genomföra verksamheter i alla medlemsstater och utanför EU.
Den bör ha frihet att inleda ekonomiska verksamheter, förutsatt att all vinst enbart används för
fullföljandet av dess allmännyttiga ändamål. Ekonomiska verksamheter som inte är relaterade
till den europeiska stiftelsens allmännyttiga ändamål bör dock bara tillåtas upp till en tröskel,
som ska fastställas i stadgan. För att säkerställa höga standarder i fråga om öppenhet och
ansvarighet behöver den europeiska stiftelsens årsbokslut revideras och offentliggöras.
Slutligen bör tillsyn utövas av utsedda nationella tillsynsmyndigheter, för vilka stadgan
föreskriver proportionella men kraftfulla befogenheter.
Enligt altemativet med en stadga före europeiska stiftelser med behandling av skattefrågor
skulle europeiska stiftelser dessutom automatiskt beviljas samma skatteförmåner som
inhemska allmännyttiga stiftelser får, utan något krav på kontroll av om de är jämförbara med
inhemska stiftelser. Samma lösning skulle också vara tillämplig på den europeiska stiftelsens
givare och mottagare.
Begränsad harmonisering av lagarna om stiftelser innebär en harmonisering av de krav som
stiftelser måste uppfylla för att kunna registrera sig och verka utomlands, dvs, vilka ändamål
som är godkända för en allmännyttig stiftelse, minimikrav på tillgångar, registreringskrav och
vissa aspekter på den intema styrningen. Medlemsstatema skulle vara tvungna att tillåta att
stiftelser som uppfyller harmoniserade kritefier är verksamma i deras land utan att ställa
ytterligare krav. Alternativ med en mer omfattande harmonisering av nationella lagar om
stiftelser och harmonisering av beskattningen av stiftelser och av deras givare övervägdes
också.
5. KONSEKVENSBEDÖMNING OCH JÄMFÖRELSE AV ALTERNATIVEN
De politiska altemativ som övervägs förväntas fa följande konsekvenser:
Utgångsscenariot skulle ha positiva men begränsade konsekvenser för stiftelser och
gränsöverskridande donationer i den mån som de pågående överträdelsemålen undanröjer
skattediskriminering av utländska allmännyttiga stiftelser och deras givare.
Överträdelseförfarandena löser dock kanske inte diskrimineringsproblemen tillräckligt snabbt.
Dessutom skulle enbart tillämpning av principen om icke—diskriminering inte i tillräcklig grad
underlätta stiftelsernas verksamheter eller uppmuntra gränsöverskridande donationer eftersom
det fortfarande skulle råda en viss osäkerhet om humvida en utländsk allmännyttig stiftelse
kommer att erkännas som jämförbar med en inhemsk stiftelse av skattemyndighetema. Vidare