Spiritualitet i den samiska konsten: - Riekkis

UMEÅ UNIVERSITET 2006-06-24
Institutionen för religionsvetenskap
Religionshistoria C 10p
Handledare: Anna Lydia Svalastog
Spiritualitet i den samiska konsten:
En redogörelse för ikonografin under tre historiska faser
Sofia Hageback

Sammanfattning
Syftet med denna uppsats var att redogöra för motiv i den samiska bildkonsten som kan
knytas till en andlig kontext. Jag ville ta reda på vilka motiv som förekommit under olika
samiska historiska perioder; hällristningstiden, trumtiden och modern tid. För att kunna svara
på mina frågeställningar genomförde jag ett litteraturstudium och nyttjade olika forskares
analyser av det som man kan definiera som samisk konst. De böcker som ligger till grund för
detta arbete har för det mesta använt källmaterial som härstammar från kristna missionärer
och präster som därför måste betraktas med viss skepsis. De konklusioner som uppsatsen har
generat är att det finns motiv som har figurerat i den samiska konsten från hällristningstiden
för ca 9000-6000 år sedan och fram till 1900-talet. Det har också skett en gradvis utökning av
motiv, från enkla ristningar av djur till bilder av gudomar och moderna tolkningar av samtida
händelser. Många motiv som har tillkommit kan ha influerats av eller härstamma från
samernas grannkulturer. Det går också till viss del att knyta valet av motiv till exempelvis
sociala och politiska påverkande faktorer. Det finns dock inte någon anledning till att förneka
existensen av en genuint samisk bildkonst och faktumet att denna har mycket gamla rötter och
är värd att bevara åt framtida generationer.
Sökord: Ikonografi, samisk konst, samisk religion.
2

Innehållsförteckning
1. Introduktion 4
1.1. Inledning 4
1.2. Syfte 4
1.3. Frågeställningar 5
1.4. Metod 5
1.5. Material 6
1.6. Avgränsningar 7
2. Begrepp och teoretiska perspektiv 7
2.1. Ikonografi 7
2.2. Estetisk teori 8
2.3. Övriga begrepp 9
2.4. Metoder för bildanalys 11
2.5. Den samiska folkkonsten 11
3. Uppsatsens upplägg 13
4. Material och analys 13
4.1. Den tidiga hällristningskonsten; samisk? 13
4.1.1. Motiven och regionala skillnader 15
4.2. Trumman; bevarare och förmedlare av forntida samiska uppfattningar 16
4.2.1. Motiven och deras betydelse 17
4.2.2. Myter och Kult knutna till motiven 20
4.2.3. Regionala skillnader 24
4.3. Samisk konst efter koloniseringen av norrland 25
4.3.1. Kolonialismens och storsamhällets påverkan 25
4.3.2. Kristnandets inverkan 26
4.3.3. 1900-talet och Alta konflikten 26
4.3.4. Den moderna konsten 27
4.3.5. Motiven och deras betydelse 28
4.4. Individuell konst och folkkonst 28
3

4.4.1. Kända samiska konstnärer under 1900-talet 28
4.4.1.1. Johan Turi 29
4.4.1.2. Nils Nilsson Skum 29
4.4.1.3. John Savio 30
4.4.1.4. Britta Marakatt-Labba 31
4.5. Diskussion och slutsatser 32
5. Käll- och litteraturförteckning 36
4

1. INTRODUKTION
1.1. Inledning
Den samiska kulturen har länge fascinerat mig och i synnerhet religionen och konsten. Att
konstverk och bilder kan vara källor till viktig historisk information kanske inte verkar så
självklart för alla. I denna uppsats ska jag försöka att visa på sambandet mellan just
historia, religion och konst. Att bestämma titel till detta arbete var förvånansvärt svårt. Det
skulle senare visa sig att sammanställandet av arbetet skulle bli precis lika knepigt, men
mycket givande.
När det gäller titeln så kändes inget begrepp helt rätt. Det fanns alltid en risk att orden
skulle misstolkas, av läsaren eller till och med av mig själv. Jag hade först tänkt använda
begreppet religion men man talar sällan om en enhetlig religion i samband med samerna.
Vanligare är det att man talar om samisk mytologi, en mytologi som forskare ännu inte
vågar påstå att de kan redogöra för helt och hållet. Min nuvarande handledare Anna Lydia
föreslog sedan ordet spiritualitet, vilket också var det jag tillslut valde, eftersom det på ett
målande sätt knyter konstämnet till religionsämnet. Efter alla bryderier när det gäller ords
verkliga betydelse förefaller det helt naturligt att begrepp också har fått en framträdande
position i arbetet.
1.2. Syfte
”Nära samband mellan olika inrättningar och olika uttrycksformer kanske bara skenbart
har upplösts. Religion är också en kulturell och samhällsbunden angelägenhet. Konst
uttrycker också eller kritiserar politiska och religiösa värderingar. Det nationella är också
ett resultat av inflytande utifrån.” 1
I den här uppsatsen ska jag undersöka motiv symboliserande en andlig innebörd, som
kommer till uttryck i den samiska konsten. Jag ska redogöra för symboler (motiv) som
förekommer under hällristningstiden (ca 9000 – 1000 f.v.t.), i synnerhet under trumtiden
(ca 1000 f.v.t. – 1600 e.v.t.) och delvis under modern tid (1600 – 1900 e.v.t.). Utöver detta
ska jag försöka förklara varför vissa motiv förekommer genom att hitta knytpunkter
mellan motiv och historisk fakta. Jag vill också ta reda på hur motiven har förändrats
mellan de tre angivna tidsperioderna och varför. Denna uppsats ligger och flyter i mötet
1 Anne-Sophie Hygen och Lasse Bengtsson, 1999:135.
5

mellan två olika vetenskaper; religionshistoria och konst. Min förhoppning är att detta på
sätt och vis tvärvetenskapliga arbete kan bli mer nyanserat och djupare än vad ett rent
religionsvetenskapligt arbete hade blivit. Denna uppsats får också väldigt gärna generera
nya intressanta frågeställningar som i sin tur ger upphov till fler uppsatser. Ett annat av
målen med det jag skriver är också att bidra till ökat erkännandet av samerna som
ursprungsbefolkning och av den samiska konstens värde ur både religionshistorisk och
estetisk synvinkel.
1.3. Frågeställningar
För att avgränsa detta ganska omfattande ämnesområde har jag ställt upp följande frågor
som jag ska försöka besvara under arbetets gång:
• Vilka motiv/symboler med mytologisk/andlig innebörd framställs i den samiska
bildkonsten?
o Vilka myter och kult, när det förekom, kan man knyta till motiven?
• Hur har motiven förändrats mellan de olika tidsperioderna?
o Kan denna förändring knytas till några specifika påverkande faktorer?
• Skiljer sig valet av motiv inom det samiska bosättningsområdet?
1.4. Metod
Genom ett litteraturstudium kommer jag att ta del av andras tolkningar och teorier och
basera mina slutsatser på dem. De motiv som är funna och analyserade i samisk konst och
som jag nämner i arbetet kommer jag att sätta in i ett historiskt sammanhang.
För att besvara frågeställningen, de fem olika frågorna, kommer redogörelser för
betydelser av hällristningar att nyttjas, samt andras analyser av målade trumskinn. Även
bildkonsten som blir vanlig från tiden efter kristnandet och fram till 1900-talet kommer att
beröras men ej i lika stor grad som trummotiven. När man använder andra personers
tolkningar är det dock oerhört viktigt att veta på vilka premisser dessa har gjorts. För att få
en djupare förståelse för vad författarnas analyser av konst baseras på kommer jag att sätta
mig in i metod och teori som har både religions- och konstvetenskapligt ursprung.
Eftersom uppsatsen inte bara handlar om religion och historia utan även om bilduttryck så
är det fördelaktigt, för den djupare förståelsen skull, om man har ett konstteoretiskt
perspektiv med sig i ryggsäcken. På grund av att jag behöver presentera begrepp som inte
är självklara inom det religionshistoriska området så kommer inledningen till arbetet att
vara lite längre än vad som är brukligt. Men, genom att sätta mig in i ikonografiska och
6

ildtolkande metoder har jag kunnat lägga upp uppsatsen på ett så formellt korrekt sätt
som möjligt ur både religionshistorisk och konstteoretisk synvinkel. Definitionerna av de
bildtolkande metoderna har jag nyttjat som en slags checklistor för att komma ihåg att
redogöra för de viktiga aspekterna som berör konstverken. Detta anser jag har underlättat
arbetet med uppsatsen mycket.
1.5. Material
Källmaterialet är i huvudsak böcker som härstammar från 1970-talet fram till dags dato.
Det handlar om allt från bilder, till historisk, beskrivande, analyserande och redogörande
litteratur. En av böckerna är en nyutgivning av Lars Levi Laestadius ”Fragmenter i
Lappska Mythologien”. Denna bok skrevs på mitten av 1800-talet av mångsysslaren,
kanske mest känd som präst, Laestadius. I källmaterialet ingår även ett fåtal
dokumentärfilmer om samiska konstnärer. Även om de böcker som används i regel är
relativt nyskrivna så kan de mycket väl ha hämtat sin information från mycket äldre
källitteratur, bland annat Laestadius.
En inneboende problematik hos de äldre källorna (från 1600-1700-talen) som behandlar
det samiska är att de i regel är kristna. De danska, kristna, missionärerna och svenska
prästerna var de som samlade in redogörelser från samerna om allt som rörde deras
religion. Detta är ett faktum som borde få de flestas varningsklockor att klämta. Den stora
risken är naturligtvis att källmaterialet är mer eller mindre förvanskat på grund av
partiskhet hos insamlaren. 2 Det var dessutom alltid män som samlade in informationen,
vilket innebar att det som rörde det manliga framhävdes som norm medan kvinnorna
hamnade i en undanskymd position. 3 Detta gäller då även tolkningar av konst som är
baserad på dessa källor. I dagsläget kan man dock inte med säkerhet avgöra vad som är
sant eller falskt i källitteraturen. Men, genom att vara medveten om denna problematik
kan man i alla fall inta ett kritiskt förhållningssätt. Ett problem med det nyare materialet är
att det finns oerhört lite när man närmar sig slutet av 1900-talet. Det är väldigt svårt att
hitta någon större mängd av skrivet material som berör konstnärerna och konsten under de
senaste decennierna.
2 Hans Mebius, 2003:30f
3 Louise Bäckman, 2005:30.
7

1.6. Avgränsningar
Geografiskt har jag låtit det samiska bosättningsområdet utgöra avgränsningarna och
därför kommer förhållanden både i Norge, Sverige, Finland och delvis Ryssland, att
behandlas. Tidsmässigt så rör sig detta arbete från ca 9000 f.kr. (detta är dock inget helt
säkert årtal) till slutet av 1900-talet, så länge som det tros ha funnits samisk konst.
När det kommer till mytologiskt stoff så har jag valt att ta upp vissa saker och utesluta
andra utifrån mina egna kunskaper och intressen. Detta har inneburit en del svåra val och
överväganden från min sida men min förhoppning är ändå att arbetet kommer ge en så
rättvis och korrekt bild av ämnet som möjligt. Fortlöpande kommer jag i uppsatsen, när
jag finner det nödvändigt, att motivera varför jag har gjort vissa val. Jag hoppas att det kan
fungera som ett stöd under läsningen. När det kommer till proportionerna mellan de olika
huvudkapitlen har största fokus lagts på trumtiden eftersom det finns mer skrivet material
om just den historiska perioden, än om de två andra.
2. BEGREPP OCH TEORETISKA PERSPEKTIV
”När begrepp /…/ läggs till grund för en historisk analys utan att specificeras närmare,
löper man risken att skiljelinjen mellan ett faktiskt konstaterande å ena sidan, och ett
antagande å den andra, blir otydlig.” 4
I detta kapitel kommer först två viktiga områden inom de två olika vetenskaperna att
presenteras översiktligt. Efter det behandlas intressanta begrepp, några metoder och sist
kommer en kort sammanfattning av samisk folk- och brukskonst som är tänkt att fungera
som en klarerande bakgrund för den fortsatta läsningen.
2.1. Ikonografi
Ikonografi är ett område inom religionshistorian. Genom att använda analysmetoder som
framtagits inom Ikonografin går det att göra tolkningar av andliga bilder.
Ordet ikon kommer ursprungligen från den kristna ikonkonsten som föddes samtidigt med
den kristna religionen för cirka tvåtusen år sedan. En ikon kan sägas vara en naturtrogen
avbildning (konstverk) som från början vanligtvis målades på trä. Problemet med att
ikonerna målades på trä var att de tyvärr inte höll så länge. Därför finns det nu inga ikoner
4 Helena Edgren och Marianne Roos (red.), 2003:149.
8

av trä bevarade som är äldre är 1500 år. Oavsett vilket material ikonen är tillverkad i har
den dock samma syfte och det är att ”bevara en levande och direkt kontakt med den
avbildade”. 5 Den allra första ikonen är faktiskt enligt källor av gudomligt ursprung och ett
ofrånkomligt kriterium för att en bild ska få kallas för en ikon är att den har just ett
”andligt innehåll” 6 . Därför föreställer ikoner ofta bibliska händelser, Jesus Kristus eller
något känt helgon, i synnerhet jungfru Maria. Dessa bilder måste dessutom alltid åtföljas
av en förklarande inskription. 7
En ikonografisk analys, alltså försöket att fastställa en bilds betydelse, genomförs i flera
steg. Man bestämmer vilket material ikonen är gjord av, vilket som är bildens motiv och
vilket tema det tillhör. Sedan försöker man placera ikonen i ett historiskt sammanhang
genom att studera texter. 8 I just denna uppsats handlar det om mytologiska teman och
bilderna tolkas som uttryck för samiska myter.
2.2. Estetisk teori
Estetisk teori är ett område inom konstvetenskapen. För att kunna förstå vad konst har haft
för betydelse i forna tider och vad det innebär idag kommer nedan en kort konsthistorisk
sammanfattning.
Redan under antiken diskuterades konstens värde och bland annat var Platon av den
åsikten att konsten var i grunden meningslös. Aristoteles menade däremot att konst hade
ett visst värde då det, enligt honom, härstammade från människans förnuft. Någon som
var ytterligare positivt inställd till konsten var Plotinos som uppfattade den som en brygga
mellan det världsliga och gudomliga. Detta antikens tvetydiga förhållningssätt till konst
skulle komma att ligga till grund för den kristna ambivalensen. 9 Konsten hade inget eget
värde under århundradena mellan antiken och medeltiden utan var ständigt inlemmad i
”en religiös, politisk eller social struktur”. Konsten hade alltid ett specifikt mål, ett syfte
utöver sig själv. Under renässansen, spelade en man vid namn Leon Battista Alberti en
viktig roll vid befästandet av bildkonstens ursprung i naturen och erkännandet av måleriet
som vetenskap 10 .
Det moderna konstbegreppet och estetiken växer fram under 1700-talet, mycket tack vare
bidrag från Kant. Ett sekel längre fram, vid 1800-talets slut, får estetiken en vetenskaplig
5
Per Pettersson, 1984:26f, 36, 68, 87.
6
Sven-Olov Wallenstein, 2004:32, Pettersson, s.63.
7
Ibid., s.53, 69f, 99.
8
Edgren och Roos, s.149, 151.
9
Wallenstein, s. 21, 24, 27, 60.
10
Ibid., s.40ff, 235.
9

prägel, konsten blir berövad sina sanningsförmedlande egenskaper och får ett rent
känslomässigt värde. 11 Konsten och dess känsloväckande egenskaper skulle senare
komma att utnyttjas, bland annat politiskt under nationalstatens uppkomst.
2.3. Övriga begrepp
Begrepp som ”religion”, ”konst” och ”same” kan ge upphov till en mängd skilda
associationer hos olika människor och därför kommer dessa, och andra begrepp, att
definieras så precist som möjligt. Detta görs för att minimalt med missförstånd, mellan
mig som författare och en eventuell läsare, ska kunna uppstå.
Religion är ett väldigt brett begrepp som inkluderar mycket och har en mängd olika
definitioner. En av dem, som kan passa bra in i detta sammanhang är att religion är:
”’trosföreställningar om en annan värld – verkligare än den synliga – och individuella,
kulturella och moraliska uttryck för dessa’” 12 . Detta begrepp, religion, står i samernas fall
också för något som är i ständig förändring och som påverkas av närbelägna kulturers
uppfattningar eller idéer. 13 Religiositet betecknar i sin tur graden av en persons
hängivenhet, och förklaras i uppslagsverket som ”fromhet, gudfruktighet”. 14
Bildkonsten kan man utifrån ovanstående definitioner se som ett sätt att uttrycka
trosföreställnings delen av begreppet religion. Ett konstverk är inte någon rent kollektiv
kreation utan skapat av en individ, med egna uppfattningar och idéer.
Spiritualitet symboliserar något utöver den kollektiva religionen. I konsten står
spiritualitet för det personliga förhållandet, konstnärens funderingar kring och strävan
efter att få kontakt med osynliga makter. Men, man kan givetvis inte komma ifrån
faktumet att individen har socialiserats in i en viss kontext (uppfostringsmiljön i detta
fall), och tagit över kollektiva traditioner och myter som sedan används i
konstutövandet. 15 Själva ordet spiritualitet kommer från spiritualism som innebär tron på
att individen själv, utan kyrkans hjälp, kan komma i kontakt med det gudomliga, vilket
den religiöst präglade konsten oftast handlar om. Spiritualism står för en tro på att det är
det andliga som föreställer ”den sanna verkligheten”. Härifrån är steget inte långt till
11
Ibid., s.56f, 65, 112f, 118.
12
Antoon Geels, Owe Wikström, 1999:14.
13
Mebius, s.13.
14
Norstedts Uppslagsbok, 2000:1057.
15 Ibid., s.51.
10

spiritism som är läran om att man kan kontakta de döda genom att använda sig av olika
16 17
kontaktskapande metoder.
Ett annat begrepp som kan ha helt olika betydelser för skilda personer är same. Samisk är
en beteckning som är gemensam för alla samiska språkformer. Dessa språkformer
kommer i sin tur ursprungligen från den primitiva urfinskan. 18 Att vara same är fast
förknippat med språk. Enligt lagen är man same om man känner sig samisk och om man
har ett levande förhållande till det samiska språket; om man har vuxit upp med det. 19
Beteckningen same är mycket diffus men kan etniskt sägas stå för ett minoritetsfolk. 20
Detta folk har under lång tid haft, och har ännu idag, mellersta och norra: Norge, Sverige,
Finland, och östra Kolahalvön, som sitt bosättningsområde. 21 Detta område kallas för
Sápmi; Lappland. Samisk kultur har alltid präglats starkt av renskötsel, fiske och jakt.
Naturligtvis kom även konsten att reflektera detta förhållande. 22
Hur definieras då en samisk konstnär och vad gör konsten specifikt samisk? Det finns inga
tydliga kriterier för att skilja en samisk konstnär från en icke-samisk konstnär. I slutändan
handlar det om hur individen upplever sig själv och sin konst. En person är en samisk
konstnär om han eller hon enligt lagen är same och anser att den konst hon/han utövar är
specifikt samisk. 23
Föregående resonemang leder oss naturligt till att fråga vad konst är för något? Detta korta
ord har många betydelser och är svårt att ge en exakt definition av. I det antika Grekland
använde man begreppet techne som var ett allmänt ”kunnande”, alltså utan en specifik
betydelse. 24 Det finns även ett allmänt konstbegrepp på samiska; ”dáidda”, som är relativt
nytt då det kom i bruk först 1979. Ett annat samiskt ord, ”duodji” (som är något annat än
dáidda), har den mer specifika betydelsen: brukskonst; inklusive dess andliga respektive
materiella aspekter. En annan definition av konst, som även innefattar hällristningar, är:
”en medveten kommunikation i visuell form, och dess uppgift är att belysa och
illustrera” 25 . 26
16
Norstedts Svenska Ordbok, 1999:934.
17
I kap 5.2. i detta arbete redogörs för nåjdens trumma som var ett verktyg just för att kontakta den osynliga
världen.
18
Nordiskt Konstcentrum, 1981:132, 135.
19
Anna – Lena Lundmark, 2005:5.
20
A-L Lundmark, s.18, Marianne Nanne-Bråhammar, 1971:7.
21
Nanne-Bråhammar, s.7.
22
Nordiskt Konstcentrum, s.8, 132.
23
A-L Lundmark, s.7.
24
Wallenstein, s.58.
25
Anne-Sophie Hygen och Lasse Bengtsson, 1999:138f.
26
Geir Winje, 2001:232, A-L Lundmark s.24.
11

Något som också är väldigt viktigt att ta hänsyn till är kontexter. Exempel på kontexter är:
den speciella tidsperioden i vilken ett konstverk har tillkommit, den specifika kulturen
med tillhörande uppfattningar som legat till grund för konstnärernas föreställningar, och
betraktarens egna kulturella tillhörighet. 27 Det går inte att göra en tolkning fritt från
kontexter, heller inte avskiljt från konstverkets tilltänkta vistelseplats. 28 Om inte
sammanhanget är tydligt för den som utför en analys så är det svårt att säga att det går att
göra en korrekt tolkning. I detta arbete har kontexterna givetvis också tagits i beaktande.
2.4. Metoder för bildanalys
När man sysslar med analys av konst måste man vara medveten om att den tolkning man
gör av exempelvis en skulptur eller bild inte är universell på något sätt. Tvärtom är denna
tolkning ytterst individuell. I analysen får man heller inte glömma att ta hänsyn till de
tidigare nämnda kontexterna (olika typer av sammanhang), som bland annat rör ikonens
tillkomst 29 En metod för att tolka bilder, som används i den historiska konstforskningen
är: ”det historisk-genetiska bildstudiet”. 30 Det går tillväga på följande sätt: att man tolkar
bilden utifrån dess plats i ett fortlöpande historiskt sammanhang och söker efter de
ursprungliga inspirationskällorna till konstverket. Men, liksom de flesta metoder har även
denna sina svagheter som bäst kompenseras genom att komplettera analysen med
ytterligare metoder. 31 Kommunikationsmodellen 32 är ett annat rättframt verktyg vid en
analys. Här förutsätts det att det finns en aktiv avsändare som vill förmedla ett definierbart
budskap, som inte går att missuppfatta, till en passiv mottagare. Problemet med denna
essentialistiska metod är att den antar att bilden bara har en enda betydelse och att alla
betraktare uppfattar den på samma sätt; något som knappast är möjligt. Mer lämplig att
använda sig av är en konstruktivistisk metod; som tar hänsyn till att betraktarens möte med
konstverket inverkar på tolkningsresultatet. 33 Genom att revidera
kommunikationsmodellen till att handla om ett dynamiskt budskap och en aktiv mottagare
kan man få en mycket mer korrekt analysmetod. 34 Det är en kombination av dessa olika
analysmetoder som jag har med mig i bakhuvudet under arbetet med denna uppsats.
27 Jan-Gunnar Sjölin, 1998:131.
28 Wallenstein, s.227.
29 Edgren och Roos, s.149ff.
30 Edgren och Roos, s.180.
31 Ibid., s.180, 182f, 193.
32 Ibid, s.151.
33 Ibid., s.152.
34 Ibid., s.153.
12

2.5. Den samiska folkkonsten
Den samiska folkkonsten är ett uttryck för samernas kultur. Egentligen går det dock inte
att tala om en enda samisk kultur, utan en mer korrekt benämning vore kulturer. Det stora
område som samerna befolkar, och faktumet att det ligger utsträckt över fyra olika länder,
indikerar förekomsten av olika traditioner. 35 I alla tider har dessa samiska kulturer
innehållit de kännetecken som karakteriserar beteckningen folkkultur; vars definition är:
”Folkkultur är en kultur som har skapats av människor i egenskap av medlemmar av en
viss grupp eller utgående från de faktorer som allmänt verkar inom denna grupp;
avvikande eller unika individuella prestationer kan inte kallas folkkultur eller folkkonst.” 36
Eftersom samerna är ett nomadfolk, som förut oftare än nu flyttade efter bytesdjuren, har
givetvis jakten, fisket och renskötseln alltid varit en oerhört viktig del av deras liv. Det är
bara naturligt att dessa näringar har haft den bärande positionen i vad som kännetecknar
en samisk kultur. Den konstnärliga verksamheten har speglat levnadsförhållandena då den
nästan alltid har varit ändamålsenlig. Samerna tillverkade det som var nödvändigt för
överlevnadens skull men passade på att pryda även de mest vardagliga föremålen.
Förutom bruksföremål tillverkades saker för ett sakralt ändamål och av dessa ting var
trumman ett av de viktigaste. Genom trumman kontaktades de osynliga, rådande
makterna. 37
Samernas folkkonst kan man dela upp i flera teman, som alla har haft sina glansdagar
under olika skeden av historien. Trumskinnsmålningar och seitekultens heliga skulpturer
karakteriserade tiden före kristnandet. Det var brukligt att samerna offrade till
egendomliga stenformationer och dylikt, kallade seitar, eftersom de ansågs vara i kontakt
med den andliga världen. Efter kristnandet var den så kallade ristningsornamentiken; att
pryda föremål av trä och ben genom att rista i dem med knivspetsen, vanligt
förekommande. Ristade bitar av skiffer och ben som man har funnit och som tros vara
samiska kan vara så gamla som två tusen år. Under den moderna perioden skedde även
mycket inom det textila området; gällande bland annat färgbruk, broderi och vävning.
Även tennet började nu förekomma rikligt som vacker dekoration av textiler. I dag är det
35 Nordiskt Konstcentrum, s.31, Nanne - Bråhammar, s.7.
36 Nordiskt Konstcentrum, s.32.
37 Nordiskt Konstcentrum, s.8, 42, Nanne-Bråhammar s.4. Fotnoten gäller för hela stycket.
13

så att denna tidigare så ändamålsenliga slöjd har fått en annan prägel. I turismens följe har
efterfrågan på genuint samiska föremål ökat och bidragit till souvenirslöjdens uppkomst. 38
3. UPPSATSENS UPPLÄGG
Nästföljande del av uppsatsen består av tre huvudsakliga nedslag i samernas historia. Först
behandlas hällristningstiden mellan ca 4000 - 1000-talet före vår tideräkning. Vi ska se
vilka hällristningsmotiv, med eventuellt andlig innebörd, det var som förekom och om de
sedan överfördes från stenarna i naturen till de samiska trummorna. Detta kapitel är viktigt
för att befästa ursprunget eller inspirationen till den samiska konsten. Efter detta tar
således trumkonstens tid vid som sträcker sig fram till religionsskiftet 39 i början på 1600talet.
Under detta lite mer djupgående nedslag i trumtiden ska vi se hur motiv från
hällristningarna går igen i trummotiven samt vilka nya som dyker upp och vilka myter
som kan knytas till motiven. Under trumtiden tror man att motiven med största
sannolikhet har haft en spirituell aspekt och då är det värt att ta en titt på myter. Det sista
nedslaget görs under modern tid. Detta är efter koloniseringen av Norrland och kristnandet
och kommer att visa på en viss förändrig i motiv. Vi ska se vilka av de traditionella
motiven från trummorna som överlevde kristendomens framfart och om nya motiv har
dykt upp. Efter en genomgång av bildkonstens motiv under dessa tre perioder, de olika
symbolerna och i vilka sammanhang som de har förekommit, kommer den avslutande
diskussionen. Den sista delen av arbetet ägnas åt att se om frågorna som ställdes i början
av arbetet blev besvarade och vilka slutsatser som kan dras av resultaten.
4. MATERIAL OCH ANALYS
4.1. Den tidiga hällristningskonsten; samisk?
”Uttrycket ”hällkonst” som beteckning för hällristningar och hällmålningar har uppstått,
därför att bilderna uppfyller vår tids kriterier för konstnärligt uttryck, stil, form och
komposition.” 40
38
Manker, s.23, Nanne-Bråhammar s.4f. Fotnoten gäller för hela stycket, ända från föregående fotnot.
39
Mebius, s.16.
40
Hygen och Bengtsson, s.138.
14

Hällkonsten är speciell på flera sätt. I jämförelse med andra konstformer är den mycket
mer varaktig och har inte flyttats från sin ursprungliga position. Bilderna är
kunskapskällor med innehåll; symboler, som var mer eller mindre uppenbara för dem som
de riktades till. 41 De hällbilder som man har hittat i Finnmark uppe i Nordnorge tros vara
Skandinaviens äldsta. Även på Sletnes på Söröya, i Finnmark, har man funnit
jaktristningar som kan vara de äldsta i norden. Dessa jaktristningar kallas även för
”ristningar av nordskandinavisk typ” 42 .
För mellan nio och sextusen år sedan började alltså någon att rista i stenhällen i Alta; som
ligger i norska Finnmarken. Hällristningar är kvarlämningar från forntiden som man måste
närma sig med mycket eftertanke eftersom det inte ens med moderna arkeologiska och
naturvetenskapliga metoder går att tolka eller datera dem exakt. År 1985 blev området
Hjemmeluft i Alta där ungefär 2000 hällristningar skapats mellan år 4200 och 500 f.Kr.
upptaget på UNESCO:s kulturarvslista. Så värdefull anses hällristningskonsten vara. Vilka
det var som gav upphov till denna stenålderskonst som bevarats till modern tid vet ingen
med säkerhet.
Redan för fyra hundra år sedan vaknade intresset för utforskningen av hällristningarna och
på den tiden uppskattade man grovt att de kanske kunde härstammade från medeltiden.
Man skulle kanske kunna tro att en hällristning skapades på någon slumpvis plats och utan
desto mera eftertanke men så var det inte. Läget för ristningen, motivet, eller
kombinationen av motiv, valdes ut med stor omsorg och följde en slags kulturell kod.
Skapelseprocessen och stenpulvret som lösgjordes vid knackandet kan också ha haft stor
betydelse. Bilderna har i sig högst sannolikt haft en djupare mening som konstnären
försökte förmedla till sin samtid. Det finns många likheter mellan dessa hällmålningar och
samisk konst. 43 Vi vet också att samerna har befunnit sig i de områden där klippkonsten
har dykt upp. 44 Ett exempel på det är; den nordnorska kusten där dessa primitiva bilder har
hittats och där det under senare tid har bott sjösamer, som levt av i huvudsak fiske. Det
finns fler exempel på liknande sammanträffanden även på svenskt område.
Klippkonsten har hört till en kultur som inte är typisk sydskandinavisk. Detta och
faktumet att gamla skriftkällor omnämner fenni folket som bosatta i området samtidigt
som den s.k. jaktmagiska klippkonsten kom till ger starka indikationer på att det är
41 Ibid., s.137.
42 Hygen och Bengtsson., s.11
43 Elisabeth Rasch, 1992:24, Ernst Manker, 1971:7f, , 23. Hygen och Bengtsson, s.11, 23, 25, 87, 128, 136, 172.
44 Manker, s.8.
15

samerna som åsyftas. Dessutom finns det stora likheter mellan hällristningskonsten och
den samiska trumkonsten när det gäller motiven. 45
Trots den respektingivande åldern kan bilderna ha haft mer än ett rent jaktmagiskt syfte.
De har troligen även tjänat som kommunikationsmedel mellan den profana (världsliga)
och sakrala (gudomliga) världen. Det finns flera sätt att tolka ristningarna på. Förutom den
jaktmagiska tolkningen finns även teorin att ristningarna föreställer sådant som
schamanen upplevde under trance. Ytterligare andra forskare tror att motiven är symboler
för enskilda folkgrupper, så kallade totemtecken, eller så har de en myt-förmedlande
funktion. De har också betraktats som en slags offergåvor åt både gudar och förfäder. 46
Det finns en relativt ny teori som binder samerna till hällristningskonsten. Denna har tagit
fasta på uppgifterna om att företeelsen med att rista och måla på klippor upphörde för
ungefär tretusen år sedan. Teorin föreslår att det var då som samerna övergick från att
avbilda på sten till att måla sina motiv på trumskinnen. På detta sätt kunde nåjden lägga
beslag på de magiska figurerna och befästa sin roll som andlig ledare. 47 Nåjden är
samernas kultiska huvudperson; han (som i regel är en man) utför offerritualer, verkar
som helare, och är förmedlare av det mytologiska stoffet. 48
4.1.1. Motiven och regionala skillnader
På ungefär trettio platser har man i Nordnorge hittat spår av klippkonst som föreställer
bland annat ren och älg, fiskar, fåglar, båtar och människor. Dessa motiv skvallrar om en
”fångstmanna- och fiskarkultur”, som påminner mycket om sjösamernas. 49
I Sveriges inre delar, nära Bottenhavet har man hittat elva fyndplatser som har dominerats
av älgmotivet. Intill Nämforsen, där den största fyndplatsen av hällkonst har påträffats,
förekommer det rikligt med motiv av lax och storvilt, i synnerhet älg. I södra Finland är än
så länge åtta platser med hällmålningar, och i de norra delarna en plats med hällristningar,
påträffade. 50
Som tidigare nämnts kunde dessa bilder ha många olika syften och meningar. Platserna
för hällristningar kan enligt en religionsvetenskaplig definition uppfattas som en helig
plats, det var här som det inre och yttre rummet flöt samman. Enligt dagens tankesätt vill
45
Ibid., s.8f, 20f.
46
Winje, s.233. Hygens och Bengtsson, s.23f, 153, 155.
47
Winje, s.233.
48
Mebius, s.176.
49
Ibid, s.9. Hygen och Bengtsson, s.23.
50
Manker, s.9ff.
16

vi gärna skilja mellan verksamheter som bland annat religion, politik och kultur men så
har det inte alltid varit. Hällristningarna kan mycket väl ha fyllt flera funktioner samtidigt,
de behöver inte ha haft EN enda specifik betydelse. De kan ha fungerat som
kommunikationslänk mellan det profana och det heliga samtidigt som de var en
kommunikation mellan människor. På grund av att vår moderna terminologi är en helt
annan än stenåldersfolkens kan vi dock inte formulera symbolernas/motivens ursprungliga
mening. Vi kan egentligen inte återskapa de riter, myter eller berättelser som var knutna
till hällkonsten och som tyvärr har gått förlorade med tiden. 51
I nästa kapitel kommer det att framgå att många av hällmålningsmotiven går igen i
trummornas bildkonst.
4.2. Trumman; bevarare och förmedlare av forntida samiska uppfattningar
Kapitel 4.2., inklusive underkapitel, har Ernst Mankers bok ”Samefolkets konst” som
huvudkälla eftersom Manker är den författare som har redogjort mest detaljerat för
trummorna och deras motiv av alla böcker som använts som källor i denna uppsats.
Detta delkapitel kan man i stort sett se som ett uttryck för två rätt lika metoder; det
historiskt-genetiska perspektivet och det sista steget i den ikonografiska analysen; där man
bestämmer ikonernas historiska sammanhang. I det här kapitlet väljer jag att börja med
den historiska bakgrunden för att sedan gå vidare till motiv och tema.
Vissa forskare tror att samerna kan ha invandrat till Fennoskandia för tio tusen år sedan
och då tagit med sig de trummor som är så typiska för de cirkumpolära
shamankulturerna. 52 Motiven på dessa trummor anses vara ovärderliga informationskällor
när det gäller samisk mytologi. 53
Samerna har stött på många olika kulturer och religioner under historien som de har
påverkats av mer eller mindre men utan att deras egen religion har förlorat sina gamla
rötter. Det var under den Luthersk kristna missionen på 1600-1700-talet som kyrkan
bestämde sig för att omvända samerna till kristendomen en gång för alla och inlemma
dem i nationalstaten. 54 De kom på att den effektivaste metoden var att genom tvång
beslagta alla trummor och bränna dem. Eftersom nåjden och trumman var hörnpunkterna i
den samiska religionen så var det bara logiskt att försöka utrota dem.
51
Hygen och Bengtsson, s.54, 64, 87, 135.
52
Ibid, s.24.
53
Mebius, s.27
54
Bäckman, s.31, 37f.
17

Idag finns det kvar, utspridda på museer, inte mer än cirka sjuttio samiska trummor.
Dessvärre är de inte representativa för hela det samiska området då de flesta är av
sydsamiskt ursprung. Forskningen som rör motiven på trumskinnen drar åt två olika håll.
Några vill läsa in ett övernaturligt syfte i figurerna medan andra vill tolka dem helt
konkret. 55
Trummorna som användes både som ett transframkallande verktyg och för att spå i
framtiden var prydda med allehanda figurer. Vid bruk av trumman för spådom var
förloppet sådan att brukaren placerade ett föremål, exempelvis en liten ring, på skinnet.
Sedan slog han (eller kanske i vissa fall hon) på trumman med en speciell hammare så att
föremålet rörde sig över skinnet. Svaret på brukarens förfrågan berodde på var ringen
slutligen stannade. 56 Figurerna var ofta naturtrogna efterbildningar av vardagliga ting men
det förekom även andligare symboler. Liksom nåjden kunde varje man ha en trumma som
han själv byggt och dekorerat efter eget huvud. Genom att bruka denna trumma kunde de
kontakta de osynliga makterna. 57
Även om trummornas utseenden skiljde sig från en trumma till en annan så var ändå den
ovala formen och faktumet att man använde sig av albarkssaft, för att göra färg till
figurmålningen, gemensamma drag. Förutom de nämnda trumfigurerna på skinnet kunde
trummakaren hänga troféer av olika slag under trumman. Det kunde vara allt från
människoskapade smycken till delar av djurskelett. 58
Trots trummans rikliga förekomst var den inte som vilket vardagsföremål som helst.
Människorna hyste stort respekt och behandlade den som en värdefull klenod. Trumman
var förbjudet område för vuxna kvinnor, den låg invirad i ett lomskinn och fraktades alltid
av den sista mannen i ledet när det var dags för flytt. Orsaken till detta var att det
medförde livsfara för kvinnan att färdas i eller över samma spår som en trumma förflyttats
efter. Först efter tre dygn var den brukade färdvägen åter säker för kvinnor att beträda. 59
4.2.1. Motiven och deras betydelse
Den samiska trumman är unik med avseende på den rikliga och varierade förekomsten av
figurer. De målade motiven på trummorna består av två typer av objekt. Det är dels
55
Rasch, s.19.
56
Rasch, s.19, Winje, s.239, Mebius, s.26f.
57
Manker, s.26f, 43.
58
Ibid., s.31, 33.
59
Mebius, s.184 och Lars Levi Laestadius, 1997:104.
18

ealistiska återgivningar av världsliga ting och dels figurer med direkt andliga förebilder.
Båda dessa typer av motiv har dock något att säga om den samiska andligheten. 60
Nedanstående uppräkning av motiv och deras placering på trumskinnet måste ses som
exempel eftersom de varierar från trumma till trumma. Alla motiv som finns kommer av
utrymmesskäl heller inte att redogöras för. Fokus har, som tidigare nämnts, lagts på
symboler som tros ha en rent andlig innebörd. Nedanför kan man säga att jag har
genomfört en slags ikonografisk analys eftersom jag tolkar bilderna på trumman som
ikoner och försöker avgöra deras andliga innebörd. Som tidigare har jag dock använt mig
av mer eller mindre kvalificerade forskares tolkningsresultat eftersom jag själv inte kan
utföra det nödvändiga och tidskrävande fältarbetet med efterföljande analyser inom ramen
för denna uppsats.
En central figur på trummorna är solen (på samiska Peive), som var ett kvinnligt väsen
och som sågs som alltets beskyddare. Denna symbol kunde vara cirkel- eller rombformad
(ett centralt rutkors), eller en blandning av de två, som ibland men inte alltid sände ut fyra
strålar.
Till höger om solen kunde Vindmannen (Bieggolmai), som liknade en människa som
håller i två skovlar, vara placerad.
På solens vänstra sida hade åskan (Horagalles eller Tiermes) på vissa trummor sin plats.
Åskan framställdes ibland som en människa som höll i en åskvigg eller hammare men
ibland även som ett ensamt föremål, närmare bestämt en dubbelhammare.
Den mäktigaste gudafamiljen i mytologin kunde ha sin plats överst på trumman. Detta var
”’den rådandes fader’” (Radienattje), hans maka Radienakka och deras son Radienpardne.
Medan den högste guden kunde ha framställts mycket detaljrikt var hans fru och son ofta
mindre komplexa figurer. 61 På vissa trummor har dock Radienattje (ibland stavat som
atzhie) framställts som ett enkelt korstecken. Sonen har ibland fått skepnaden av en
byggnad som är placerad under fadern. 62
Radienakka är inte den enda kvinnliga gudomen i samisk mytologi utan av de övriga
kvinnliga väsendena hade akkorna (gummorna) en framstående position. De placerades
ofta på den nedre halvan av trumskinnet, längs kanterna. Detta var urmodern Madderakka
och hennes döttrar. Av dessa var gudinnan Sarakka; som avbildades hållande i en klyka,
60 Manker, s.24, 41, 43.
61 Manker, s.43, Rasch, s.2, Bo Lundmark, 1982:39.
62 L. L. Laestadius, s.23ff.
19

den som man offrade till för att få hjälp av vid graviditeter. Mycket viktig för männen var
Juksakka, den s.k. bågmodern. På trumman kunde hon målas med en pilbåge i handen, ett
attribut som vittnar om hennes roll som den som hjälpte pojkarna att bli duktiga
pilbågsskyttar. Uksakka som är den tredje och sista av döttrarna hade till uppgift att vakta
hemmet och då i synnerhet kåtadörren. 63
För att återgå till gudar med manliga attribut så framställs Madder-Attje, Madderakkas
gemål, på många olika sätt; som en cirkel, triangel, sexkantig figur eller som en på mage
liggande man.
Almannen (Leibolmai), var en annan manlig gudom rustad med en pilbåge. Han rådde
över jakten och kunde ibland tecknas på trumman med bågen rest mot ett villebråd.
En gudomlighet som i många fall avbildades med någonting från växtriket i handen var
”’världens gud’” som hade det samiska namnet Väraldenolmai. Ibland offrades en rentjurs
könsorgan till denna fruktbarhetsgudom.
En figur som framställdes med ett för den samiska kulturen ovanligt attribut var
dödsdemonen (Rota). Denna hemska varelse målades alltid som en person som satt på en
häst. 64
Målade ovanpå soltecknets strålar kunde man finna de så kallade heliga dags männen. Var
och en av dem tecknades som ett kors och de representerade fredag, lördag och söndag.
Dessa tre dagar var heliga i ökande grad fram till söndag. 65
Det var inte bara gudar, gudinnor och demoner som målades på trummorna. Även
specifika platser, som den samiska versionen av ett paradis (Savio), var värda att avbildas.
Utifrån en rad tolkade trummor vill vissa forskare placera Savio strax ovanför dödsriket,
som vanligtvis avbilades någonstans efter trummans kant. I Savio levde man efter döden
nästan precis likadant som när man varit vid liv. Enda skillnaden var att denna plats var
många gånger trevligare att vistas i än i de levandes värld.
Även nåjden och hans hjälpandar; rentjuren, fågeln och fisken, förekom som motiv.
Hjälpandarnas roll var att hjälpa nåjden genomföra sina uppgifter då han befann sig i
trans.
Något som kallades för offerträd kunde också finnas med på trumskinnen. De var
symboler för en speciell förbindelselänk mellan existensplanen, enligt myten benämnd
axis mundi (världsaxeln).
63 Manker, s.45.
64 Manker, s.45. L. L. Laestadius, s.30.
65 L. L. Laestadius, s.28.
20

Också värt att notera är att samerna ibland integrerade kristna motiv, som exempelvis
kyrkor, kapell, Gud och Jungfru Maria i sina bildberättelser. 66 Detta kan ses som ett
tecken på religionsskiftet som långsamt och inte utan motstånd skedde bland samerna.
4.2.2. Myter och kult knutna till motiven
Följande del-kapitel har kommit till med en kombination av historisk-genetiskt
bildstudium, en reviderad kommunikationsmodell och konstruktivistisk metod i
bakhuvudet, för en så korrekt återgivning av fakta som möjligt.
Det samiska folket har alltid levt nära naturen och varit beroende av den för sin
överlevnad. Genom att i kulten 67 utföra offer hoppades man på att blidka de rådande
makterna till att erbjuda gynnsamma levnadsförhållanden. 68
Figurerna på trumskinnen är kopplade till dessa makter och var och en av dem omsusas av
gamla myter 69 . De motiv, myter och kultiska uttryck (offer) som kommer att tas upp i
detta kapitel har valts ut av mig som uppsatsskrivare utifrån vilka jag anser vara de mest
centrala och intressanta. Valet av myter grundar sig också på förekomsten av källmaterial,
som är olika omfattande mellan olika gudomar. Någon annan hade kanske gjort andra val.
Eftersom stavningen på gudomarnas namn skiljer sig mellan olika källor så kommer de
också att variera lite i nedanstående text och är inte felstavningar, vilket man annars kan
tänkas tro. Det som är skrivet här nedan kan i huvudsak ses som resultatet av en influens
av kommunikationsmodellen. Efter att i förra del-kapitlet ha genomför en ikonografisk
analys; både historiskt ursprung, det andliga temat och motivens betydelser, ska jag nu
redogöra för budskapen som jag i min bedömning vill tillskriva motiven.
Radien familjen:
De överhimmelska gudarna var Radien atzhie, Radien Kiedde och Rananeid som bodde
strax under radien gudarna. 70 I Laestadius verk Fragmenter framställs Radien atzhie som
den gud som regerar över allt och alla. Namnet Radien atzhie kan översättas bl.a. som
’maktens ursprung’. ’rådaren’ och ’Gräns Fadern’, beroende på vilket källmaterial man
66
Manker., s.45, 49. Winje, s.237.
67
kult = ” (lat) dyrkan, gudstjänst, de ceremoniella handlingarna i en religion.” Källa: Norstedts Uppslagsbok,
s.688.
68
Winje, s.238.
69
myt = ” (grek) berättelse, i vilken gudar eller halvgudar uppträder. Den är ej förknippad med någon hist
tidsperiod o övergår ibland i saga el legend. Även uppdiktad o osannolik berättelse.” Källa: Norstedts
Uppslagsbok, s.868.
70
L. L. Laestadius, s.23.
21

nyttjar. 71 Mytens Radien Kiedde tycks inte ha kunnat agera på egen hand utan var ett slags
kärl som den Högst guden (atzhie) fyllde med sin närvaro. Ändå ses sonen som ett separat
väsen, som regerar vid sin faders sida. Förhållandet är starkt symbiotiskt och påminner om
kristna myter. Radien Kieddes namn i sig har en jordnära betydelse, i motsats till den
Högste gudens (atzhie), och står för en gräsplätt eller hed. Om och på vilket sätt kristna
element har influerat just denna myt är som så mycket annat, osäkert. 72
Ruonaneid, även benämnd Rananeid, var placerad strax under de båda Radien gudomarna
i hierarkin. Ordet Rana har man enligt Laestadius bok inte kunnat härleda till någon
specifik betydelse. Däremot har ordet Neid en feminin betydelse: jungfru. Rananeid var en
fruktbarhetsgudinna som enligt åtminstone en källa främjade markens grönska. 73
Heliga dag männen:
Under de tre heliga dagarna var samen tvungen att åtfölja vissa regler. Bland annat var det
förbjudet att hugga ved på fredag och lördag. Laestadius tror själv att heliga dag männen
har fått sin utformning under ett tidigt möte mellan samerna och den katolska
kristendomen. De kristna elementen som således skymtar fram bakom de tre männen är
katolska helgon och treenighetsläran. 74
Gudomar som enligt Laestadius bok är av mer utpräglad samisk karaktär, än de övre, är de
underhimmelska gudarna. De är ett flertal väsen som hör hemma i luftskicket mellan
himmelen och jorden. Här omtalas Madder Attje, Madder-Akka, Hora Galles och längst
ner Madder-Akkas tre döttrar. Solen hör också till de himmelska gudomarna. 75
Solen:
De gamla källorna från missionstiden ger inte någon entydig bild av solens roll i den
samiska mytologin. Det går dock att göra vissa kvalificerade uttalanden baserat på de
uppgifter som källorna kan enas om. Solen tillhörde de högsta gudarnas krets men var
förmodligen underordnad någon högre gudom. Den ägde kvinnliga attribut och sades ha
en dotter. Till solen offrade man för att renarna skulle få gott om bete och må bra men
71 Ibid., s.23f.
72 L. L. Laestadius, s.25.
73 Ibid., s.26f.
74 Ibid., s.28f.
75 Ibid., s.27, 30.
22

även för att bota sjuka människor. 76 Både solen och dess dotter; även kallad sol-jungfrun,
mottog offer. När det kommer till djuroffer så skulle det vara en ren av kvinnligt kön, ett
får eller en get. Om möjligt skulle de vara vita. I de fall man inte kunde få tag på en vit ren
så kunde en annan användas om man märkte den med en vit tråd i örat. Av djuret offrades
vissa utvalda delar; bitar av tungan, lungan, läppen och hjärtat. Köttet förtärdes under en
offermåltid där endast män fick närvara. Kvinnor fick överhuvudtaget inte delta i det
animala offret. Rester efter offermåltiden fick de däremot ta del av så länge det inte
skedde i samband med offret. Själva skelettet fick man absolut inte skada och detta var en
regel som förmodligen gällde alla animala offer. 77
Växtoffer var, till skillnad från animaliska, något som både kvinnor och män deltog i. Till
solen och hennes dotter tillägnades en speciell måltid under midsommar. En gröt tillreddes
och åts under en offermåltid med syftet att främja åkerbruket och renskötseln. Denna rit
har enligt gamla källor kanske bara utförts inom vissa regioner av det samiska området
och behöver alltså inte ha varit allmänt förekommande. Sol-gröt offret i sig kan ha
influerats av samernas nordiska grannkulturer med tanke på dess åkerbruksinriktning. 78
Den vackra Soldottern förekommer i många samiska sägner och anses vara den som för
första gången tämjde renen. Några källor anger dock att det var älgen som hon tämjde och
vad som är rätt förblir något osäkert. Beiwe- eller Peijen-neida som hon kallades, tycks
vara upphovskvinnan bakom traditionen att samiska kvinnor får stora arv och har ett
allmänt högt anseende.
Soldotterns födelse och uppväxt redogörs inte för i det gamla källmaterialet. Berättelsen
om henne tar sin början då hon gifter sig med Njavvis som var renjägare. När Njavvis
mördas blir soldottern, som då var gravid med en son, lämnad kvar att klara sig själv. Hon
började nu tämja vildrenar och skaffade sig så en stor hjord som frodades och växte. Efter
ett långt och mycket händelserikt liv begravs hon, på egen begäran, högt uppe på fjället.
Döden var däremot inte slutet för Beiwe-neida. Efter att ha antagit andeskepnad kunde
hon och hennes hjord ibland observeras på vandrings tåg över markerna. En listig same
kunde faktiskt fånga in soldotterns ande och hennes hjord under vissa speciella
76 Bo Lundmark, s.21f.
77 Bo Lundmark., s.25ff.
78 Ibid., s.33f.
23

omständigheter. Men dessa företag slutade alltid illa för samen, som förlorade både
jungfrun och renarna. 79
Madder-Attje och akkorna:
Madder-Attje tros vara knuten till den Högste Gudens son och ansågs ha liv-givande
krafter. Hans namn har betydelsen stamfadern.
Madder-Akka var den kvinnliga motsvarigheten till stamfadern. Hon och hennes döttrar
var inte bara underhimmelska gudomar utan de vistades även på jorden och under marken.
Uksakka som hade sin speciella plats vid kåtadörren; vilket betydelsen av hennes namn:
dörrhustrun, vittnar om, var även den som skyddade barnet från ont efter födseln. Åt
Uksakka gav man dagligen offer i form av små rester från alla måltider.
Juksakkas namn kan ha två olika betydelser, antingen Bågkvinnan eller Rem-kvinnan.
Med ordet rem åsyftas remmarna som man fäste skidorna vid fötterna med. Även
Juksakka tilldelades en beskyddande funktion likt Uksakkas. Eftersom Juksakka var en
givare av söner fick hon motta mycket offer. Den typ av offer det handlade om går
Laestadius inte in på i sin bok.
Vad Sarakka egentligen betyder finns det även förslag på. En härledning av namnet är
”den skapande kvinnan”, vilket skulle kunna syfta på att det var hon som skapade barnens
kroppar. Denna tolkning går dock emot andra, då Madder-Akka generellt anses äga den
kroppsskapande kraften. 80
En särskild myt som knyter an till många av gudomarna är den som rör människans
fortplantning. Det finns många redogörelser för hur ett barn blir till, i de gamla källorna.
Myten har nedtecknats i flera olika versioner som skiljer sig något ifrån varandra. En
författare vid namn Jessen står enligt Laestadius för den fullständigaste redogörelsen för
denna myt. Enligt Jessen är förloppet följande:
Den högste guden Radien atzhie låter sin som skapa en själ. Radien Kiedde förmedlar
denna själ vidare genom Madder Attje till Madder-Akka. Stammodern producerar en
kropp för själen att besätta. Efter dessa tre steg beror fortsättningen på huruvida barnet
skulle bli en flicka eller pojke. Madder-Akkas dotter Zarakka var den som skapade döttrar
medan Juksakka och Uksakka gav barnen manligt kön. Den av Madder-Akkas döttrar som
fick till uppgift att slutföra skapelseprocessen tog barnet inuti sig själv för att sedan
79 Ibid., s.47ff
80 L. L. Laestadius, s.30, 32ff. Fotnoten gäller för hela ovanstående stycke som rör Madder-Attje och Akkorna.
24

förmedla det vidare till den tilltänkta människomodern. Denna myt är så komplex och
egendomlig att Laestadius själv bestämt tror att den är ett exempel på en ursprungligt
samisk myt. 81
4.2.3. Regionala skillnader
Även om alla trummor anses vara unika när det kommer till figurmålningen så finns det
vissa speciella traditioner i olika områden. De olika trumtyper som förekommer är syd-,
central- och nordsamiska. I de centrala delarna av sameland, där norr och söder möts, har
trumman blivit en hybrid mellan de två andra varianterna. 82
De olika trumtyperna som finns bevarade är, från mellersta Sverige räknat mot norr,
Åsele-, Ranen-, Pite-, Lule-, Torne-, Finnmarks- och Kemitypen. Åsele trummorna skiljer
sig från de andra när det kommer till sättet att placera motiven på skinnet. De övriga
trumtyperna har horisontella fältindelningar, varav antal fält varierar mellan två och fem.
En teori föreslår att dessa fält representerar olika nivåer i gudahierarkin.
Åsele trummorna har ett odelat bildfällt och solen i centrum. På trummor av denna typ var
det också brukligt att hänga magiska objekt, som kunde bestå av allt mellan himmel och
jord, i läderremmar fästa i trummans undersida. Av de trummor som finns bevarade utgör
Åsele-typen, som hör till de sydsamiska trummorna, en majoritet. 83
Gemensamma drag för alla trummor, vilket har nämnts förut, är att de har en rund eller
oval form, varav den ovala är vanligast. Det finns flera olika teorier för vad som kan
tänkas ligga bakom valet av trummans form. Några forskare anser att den symboliserar
solen medan andra säger att den är en symbol för kåtan. En annan gemensam nämnare är
den tidigare nämnda albarksaften som man gjorde färg av. Färsk hade den en röd färg men
genom åratal av nötning kunde den blekna till en brun- eller gråaktig nyans. Över nästan
hela området var trumskinnen tunna och bestod av huden från renkalvar. I Kemi kunde
skinnet dock vara taget av ett större djur och därigenom vara tjockare. 84
81 Ibid., s.31.
82 Winje, s.234.
83 Manker, s.31, 33f. Winje, s.234.
84 Manker, s.24, 31, 35f. Bo Lundmark, s.39f.
25

4.3. Samisk konst efter koloniseringen av norrland
Den historiska bakgrunden har i detta kapitel till stor del hämtats från den finska
författaren och professorn Veli-Pekka Lehtolas bok The Sámi People. Valet av denna bok
gjordes efter ett tips från chefen på Bildmuseet i Umeå, Jan-Erik Lundström. Varför just
detta kapitel finns med i arbetet beror på att det behövs en viss historisk bakgrund för att
kunna avgöra påverkande faktorer. Händelser i det förflutna tenderar att inverka på
konstnärers val av motiv, tema och berättelser. Både den ikonografiska analysen och det
historisk-genetiska bildstudiet kräver en utredning av, och förankring i, historien.
4.3.1. Kolonialismens och storsamhällets påverkan
I och med nationalstaternas uppkomst i norden från 1500-talet och framåt hamnade
samernas land i rampljuset. Gränserna mellan Sverige, Norge och Ryssland skulle fixeras
och områdena som varje nation fick beskatta slogs fast. Mitt i denna maktkamp hamnade
samerna. Fram tills nu hade det på intet sätt funnits något egentligt Norge eller Sverige.
Ett sätt på vilket kronan skulle befästa sitt territorium var genom mission bland samerna
för att inlemma dem i den svenska nationen. Kolonisering av det resursrika norr, bl.a. för
att markera den svenska närvaron och för att kontrollera naturrikedomarna var ett annat
sätt. 85
Till en början märktes inte kolonisationen i Lappland av och sedan gammalt ägde
samernas siida gemenskaper rätten till sina marker. Svenska kronan respekterade detta
ända fram till sista halvan av 1600-talet då två olika kungliga påbud gav kolonisatörerna
rätt att bosätta sig på samiskt område. Intrången på skogssamernas områden, och
skövlandet av skogen i och med svedjebruket, trängde undan urbefolkningen.
På 1700-talet fortsatte övertagandet av Sameland genom att svenska staten mer och mer
ignorerade Same siidans rättigheter. Myndigheternas lagöverträdelser gick obemärkt förbi,
för alla andra än samerna. 86
År 1751 hände däremot något som fick positiva följder för samerna under en tid framöver:
Strömstad gränsfördrag. Det var detta år som Sverige och Norge ingick avtalet som
befriade de nomadiserande samerna från dubbel beskattning. Nu behövde de bara betala
skatt i ett land, antingen Norge eller Sverige. Detta fördrag anses vara av enormt stor
betydelse eftersom det erkänner det samiska folkets rättighet att röra sig över sitt eget
land, oberoende av nytillkomna nationsgränser. Genom fördragets erkännande av ett
85 Veli-Pekka Lehtola, 1997:30.
86 Ibid., s.31f.
26

autonomt samiskt folk blev en positiv följdkonsekvens att samiska män inte behövde göra
värnplikt. Men säg den lycka som varar för evigt. På 1800-talet förlorade
Strömstadfördraget effekt i och med den hårdnande gränskontrollen. De olika samiska
grupperna var tvungna att välja om de ville leva i antingen Norge, Sverige, Finland eller
Ryssland.
Vid slutet av 1800-talet hade stängningen av gränserna gett rennomadismen dödsstöten.
Nu var de olika siida gemenskaperna tvungna att anpassa sig till de begränsade lokala
omgivningarna som livet i ett enda land innebar. Det gick inte längre att obehindrat flytta
mellan exempelvis Sveriges fjäll och Norges kuster. 87
4.3.2. Kristnandets inverkan
Trots att man i regel talar om att kristnandet av samerna genomfördes under 16-1700-talen
så skedde det inte så fullständigt som man kan tro. Den samiska schamanismen är mycket
mer än en religion, det är en världssyn. Att utrota ett helt folks uppfattning av världen är
svårt och ända in på 1800-talet levde den gamla traditionen kvar, om än i skymundan.
Nåjdekonsten, samernas länk mellan den andliga och fysiska världen hade svårt att
överleva 1800-talets intåg. Istället för nåjden dök det nu upp kristna helare som botade
sjukdomar och utövade magi. Häxförföljelserna innebar att man kallade sig nåjd med risk
för sitt liv ända in på 1900-talet. 88
4.3.3. 1900-talet och Alta konflikten
Det är egentligen rätt nyligen som den samiska kulturen har genomgått dramatiska
omvälvningar. Efter andra världskriget och de förändringar inom alla områden i samhället
som kom då vaknade en samisk självmedvetenhet till.
Under i synnerhet 1970-80-talen, med Alta konflikten i centrum, kämpades det hårt för
självständigheten. Det var i Alta i Norge som samer protesterade kraftigt mot ett
dammbygge i Alta älven. 89
De övergrepp på människor som skedde under andra världskriget kom efter krigsslutet att
påverka omvärldens syn på minoritetsfolk. Minnena av fasorna som hade etsats sig fast i
var och varannan människas sinne gav upphov till en ny medvetenhet. Tack vare Förenta
Nationernas fokus på mänskliga rättigheter fick även de Nordiska länderna upp ögonen
87 Lehtola, s.36f.
88 Ibid., s.28f.
89 Ibid., s.9.
27

för sina urbefolkningar. I Sverige, Norge och Finland innebar detta att samernas situation
åter kom i fokus. Samerna som levt i gamla Sameland hade nu integrerats mer eller
mindre i den specifika nation som de var bosatta i. Det skulle krävas en hel del arbete för
att ena ett så söndersplittrat folk. 90
Tidigare hade den samiska gemenskapen byggt på by- eller grupptillhörighet (siidan).
Men, ju fler samer som flyttade från sina familjers traditionella liv och ut i det moderna
samhället desto svårare blev det att bibehålla av känsla av vi. Från 1960-talet och fram till
1980 och Alta konflikten växte det dock fram en Samisk samhörighetskänsla. Det var en
samisk identitet som överskred gränser och tog stöd från gamla traditioner. 91
Det samiska folket har alltid värnat om naturen för att kunna leva av det omgivningarna
erbjuder samtidigt som framtida generationer ska garanteras tillgång till födoämnen och
råmaterial. Dammbyggena som satte igång i de nordiska länderna på 1930-talet inverkade
negativt på samernas närmiljö. Bland annat förstördes renarnas betesmarker av
översvämningarna som följde uppdämningen av älvarna. Liknande dammbyggen
genomfördes i Finland, Sverige och Norge. Bygget i Alta påbörjades på 60-talet och i
samma veva hördes gälla protester från samiskt håll. Den norska regeringen slog till hårt
mot protestanterna i januari 1981 och reaktionerna mot detta lät inte vänta på sig. Våldet
upprörde många. Samerna krävde att bli erkända som urbefolkning och ville bilda en
demokratiskt vald politisk representationsgrupp. Altakonflikten gav upphov till ett
kulturellt uppvaknande då samiska konstnärer fanns med bland de som protesterat och
konsten nu blev ett politiskt verktyg. 92
År 1986 var då som den samiska flaggan - gul, blå och röd, fick sin slutgiltiga design,
efter tidigare versioner. Den norska regeringen var tillslut tvingad till att ge efter för en del
av kraven som ställdes på dem. Samerna blev erkända som minoritetsfolk och fick sitt
”Sámediggi”; en organisation som representerar samiska intressen. 93
4.3.4. Den moderna konsten
Den moderna samiska konsten är något nytt och betydelsefullt. Många av de konstnärer
som anses vara speciellt viktiga var också med och protesterade mot det ökända
dammbygget. Konsten har blivit ett verktyg för politisk förändring, ett sätt att göra sin
åsikt hörd och att bygga upp självkänslan för ett helt folk. Många problem som moderna
90 Ibid., s.58.
91 Lehtola, s.57f.
92 Ibid., s.72.
93 Ibid., s.73.
28

samiska konstnärer brottas med har sin grund i flera hundra år av förtryck. Det är inte lätt
att hitta tillbaka till sina rötter eller att ta sig ur en sedan länge inpräntad bild av det
samiska som något dåligt. 94
Av de unga konstnärerna har många vuxit upp helt utanför en traditionell samisk kontext
och de måste ta till skriftliga hjälpmedel för att bekanta sig med den shamanistiska
traditionen. Inom visuell konst är ett stort problem avsaknaden av fasta referenspunkter
utifrån vilka en konstnär med samiska intentioner kan utgå. 95
4.3.5. Motiven och deras betydelse
Den moderna tidens bildkonst inspireras av urgamla motiv och uttryck. Det är däremot
inte helt oproblematiskt som detta sker. När motiv från nåjdetrummorna, som kan vara
upp till flera tusen år gamla, brukas av moderna samiska konstnärer så ändras innebörden i
symbolerna. Även om motiven från början ägde en specifik andlig innebörd så kan man
med säkerhet inte veta om denna har redogjorts korrekt för i källitteraturen från 16-1700talen.
Därför är det svårt, om inte omöjligt, att kunna göra sig en komplett bild av den
forna, samiska världsuppfattningen. På grund av detta faktum får samma motiv olika
betydelse under olika tidsperioder. De gamla motiven spelar nu ofta rollen av
inspirationskällor för den enskilda skapande bildkonstnären. Resultaten kan bli en
blandning av gammalt och nytt, traditionellt samiskt och modernt västerländskt. 96
4.4. Individuell konst och folkkonst
Man brukar skilja mellan individuell konst och folkkonst och olika konstnärer tillhör olika
kategorier. Medan man betraktar Johan Turi som folkkonstnär så finns det ingen bestämd
uppfattning om huruvida Nils Skums konst är individuell- eller folkkonst. Det verkar
snarare som om Skums verk står och väger mellan de två kategorierna; 97 som alltså inte är
klart avgränsade från varandra.
4.4.1 Kända samiska konstnärer under 1900-talet
94 Ibid., s.95.
95 Lehtola, s.96.
96 Ibid., s.116.
97 Nordiskt Konstcentrum, s.32.
29

Här kommer några av de mest kända samiska konstnärerna att presenteras översiktligt.
Majoriteten är män men det betyder inte att konst är något som är explicit förbehållet de
samiska männen.
4.4.1.1 Johan Turi
Mellan åren 1854-1936 levde och verkade konstnären Johan Olafsson Turi. Han föddes i
Kautokeino, levde sitt liv inom Talma sameby och spenderade ålderdomen i närheten av
viken Lattilahti. Kautokeino ligger i den norska finnmarken och liksom många andra på
den tiden flyttade Johan och hans familj därifrån söderut. De stannade när de kom till
Torne Träsk. Johan fiskade och jagade för att överleva men drygade ut hushållskassan
genom att sälja teckningar till turister. Bildkonsten som han framställde var utförd både i
akvarell och med penna och föreställde motiv som gick att finna i naturen. Bristen på
perspektiv är karaktäristiskt för Turis konst, likaså den kärva sakligheten. Med sin konst
ville han berätta om samernas vardagliga sysslor och liv. Då han ritade mycket renar och
aktiviteter som var knutna till renskötseln tillverkade han, för enkelhetens skull,
stämpelstockar. Trä stämplarna tillät honom förfärdiga sina verk snabbare.
Viljan att förmedla den samiska tillvarons natur till allmänheten resulterade i att han skrev
en bok som heter Muittalus samid birra. På svenska blir titeln översatt till Berättelse om
samerna. Denna bok, som innehöll såväl teckningar som text, gavs ut år 1910. 98
4.4.1.2. Nils Nilsson Skum
Nils Nilsson Skum, även kallad Niilas, föddes in i en nomadfamilj. Detta skedde i april
1872, mitt under ren nomadernas vårflyttning. Efter att ha flyttat från finnmarken
hamnade Nils familj i Gällivare socken och bosatte sig i Norrkaitums sameby. Här hittade
Nils far lämpliga flyttningsleder och betesmarker. De tillhörde en sita, en mobil
byagemenskap, som förflyttade sig fram och tillbaka efter en drygt 25-30 mil lång led.
Livet som nomad inspirerade Nils redan som barn och han visade tidigt ett intresse för
konstnärliga aktiviteter. Innan han fick tillgång till ritstift målade han med en sotig
vedpinne och gjorde avtryck i snö. Först när han var tio år gammal fick han sin första
penna. Först och främst var han dock renskötare och fick därför inte gå i skola. Trots det
lärde han sig dock att läsa och skriva. 99
98
Manker, s.122, 128f, 132. Nordiskt Konstcentrum, s.102ff.
99
Lisbeth Blind och John E Utsi, filmen Eallima Govat, 2003. Nodiskt Konstcentrum, s. 107. Manker, s.136f,
142ff.
30

När han vuxit upp tog han över familjens renhjord och skötte den fram till 1930-talet.
Ellen Kuhmunen blev hans maka och de fick många barn. Som familjefar var Skum
traditionell och spenderade sin mesta tid ute i naturen.
Efter att ha blivit för gammal och för tung för att kunna ränna i skog och mark flyttade
han med sin fru till Sjisjkavare. På grund av att de hade förlorat en stor del av ren flocken
i några bistra vintrar behövde han nu en annan inkomstkälla. Det var då som han började
ägna sig åt konsten och berättandet. Ända sedan barndomen brann han för konsten och
lärde sig på egen hand perspektivtecknandet. Han målade bilder ur sitt liv, där renen
givetvis stod i centrum. Liksom Turi ville Skum berätta om livet som renskötare. Han
tecknade renar, kåtor, livet i fjället och farliga björnjakter. Vid sidan om pennor och kritor
brukade Skum oljefärger men han tyckte även om träsnideri och att tillverka knivar. 100
Skum skapade verket Same sita – Lappbyn, en bok som ”kunde bli ett äreminne över hans
folk” 101 . Han hade dock inte varit förberedd på den berömmelse som boken genererade.
Det som gjorde Skums konst unik bland den samiska konsten var hans känsla för
perspektiv. Tack vare den tredimensionella bilden framställdes naturen och miljön på ett
levande sätt. Berömmelsen som följde utgivandet av hans första bok gjorde att han nu
kunde tjäna sitt uppehälle genom att måla tavlor. Hans konst har prisats av många och
ställts ut i bland annat Bryssel och Paris och sålts på auktion. 102
Skum hann skapa sitt andra verk, Valla Renar, som bestod av text och bilder, innan han
avled 1951. Man skulle nog kunna kalla hans samlade verk för en tecknad självbiografi,
både en självbiografi över sitt eget liv och över samens liv. Ernst Manker uttrycker Skums
konstnärliga prestationer som följande:
”I konsthistorien kan skrivas: Han upphöjde samernas folkliga figurteckning till konst,
och med denna konst förevigade han sitt folks liv.” 103
Efter sin död fortsätter han att leva kvar i minnet på alla som uppskattar hans konst, en
konst som berättar om nomadlivets många aspekter. 104
4.4.1.3. John Savio
I Bugöyfjord i Finnmarken föddes 1902 John Savio. Han Blev tidigt föräldralös och fick
flytta till morföräldrarna som kom att uppfostra honom. Han gick i skola i Vardö, Bodö
100
Blind och Utsi, Eallima Govat, 2003. Nordiskt Konstcentrum, s.107, 109. Manker, s. 149ff.
101
Manker, s.151.
102
Blind och Utsi, Eallima Govat, 2003. Manker, , s.151ff, 157, 161f.
103
Manker, s.166.
104
Blind och Utsi, Eallima Govat, 2003. Nordiskt Konstcentrum, s.109. Manker, s.166.
31

och sist i Oslo. Efter gymnasiet och morfaderns död, började John på en konst- och
hantverksskola i Oslo, som han hade råd att gå på tack vare arvet som morfadern hade
efterlämnat honom. 105
I konsten använde John uttrycksmedel som trä- och linoleumsnitt och teckning, för att
framställa allt det som han ansåg vara karakteristiskt samiskt. Trots att han hade blivit
artistiskt skolad i stadsmiljö kände han dragningen till hemtrakterna och valde att leva sitt
liv på vandring i Finnmarken. Den konst han skapade fick stor spridning bland folket i
ödemarken. Han tjänade dock inga stora pengar på sin konst utan bara så att han klarade
sig med nöd och näppe. John framställde inte bara samiska motiv men det var de som var
mest eftertraktad av turisterna och kunde inbringa honom en liten inkomst. Precis såsom
Turi och Skum föredrog han då att avbilda renar och samer i olika situationer. Savio anses
vara samernas främsta bildkonstnär och hans konst har både publicerats och ställts ut.
Livet som kämpande konstnär, långa vandringar, lite mat och sjukdomar, ledde till att
John avled vid 36 års ålder, år 1938. 106
4.4.1.4. Britta Marakatt-Labba
Britta föddes på fjället och växte upp i Idivuoma som hör till Lávnnjitvuopmi sameby.
Uppväxtmiljön var mycket prövande och dödsfall bland nära och kära kom att prägla
hennes framtida konst. Hennes far förolyckades när hon var liten och ett sätt att bearbeta
tragedin har varit genom att teckna bilder av olyckhändelsen och det som skedde under
den påföljande tiden. Trots faderns bortgång hade Britta en lycklig och tillfredställande
uppväxt. På Sunderbyns folkhögskola läste hon som vuxen både konst och andra ämnen.
Sedan fortsatte hon till Göteborg för fortsatta studier. Valet av textil konst som konstnärlig
fokus berodde på att både hennes mor och syster var duktiga och aktiva inom det textila
hantverket och slöjd.
Renskötarlivet har berikat hennes uppväxt och genom sin konst, sina bilder, vill hon
berätta för andra om det. Hon vill även i sin konst ge uttryck för den samiska mytologin
som hon känner har påverkat henne.
Tjernobylolyckan har inspirerat henne till att skapa stora bilder som behandlar hennes
tankar kring katastrofen. Djur och natur är något som fascinerar henne och då speciellt
björnen och svanen.
105 Manker, s.167f.
106 Manker, s.171, Nordiskt Konstcentrum, s.112, 115.
32

Britta är även verksam som kyrkokonstnär och hon har aldrig känt att det är problematiskt
att kombinera traditionellt samisk och kristen konst. Hon anpassar valen av motiv efter
kontexten som hon arbetar inom, dvs. när hon målar i kyrkor så använder hon motiv som
är lämpliga i det rummet.
Alta upproret fick henne att förargas över myndigheternas agerande och hon inspirerades
till att skapa konstverket där flygande korpar (korpen som enligt Britta har en central plats
i samisk mytologi) som landar på marken förvandlas till poliser. Bilden föreställer de
poliser, de herrar, som tar marken av samerna. Britta anser att myndigheternas behandling
av samerna var som ett övergrepp, ett övergrepp som krävde en replik – i detta fall i form
av en tavla.
Britta anser att konsten; den riktigt gamla och 1900-talets, bör studeras och dokumenteras
så att den finns tillgänglig för den yngre konsthistoriskt intresserade generationen. 107
4.5. Diskussion och slutsatser
Detta arbete hade som mål att besvara ett antal frågeställningar och här nedan följer en
kort diskussion om huruvida målen uppnåddes. Jag kommer att behandla frågorna i lite
annan ordning än vad de var uppställda i från början.
• Vilka motiv/symboler med mytologisk/andlig innebörd framställs i den samiska
bildkonsten?
• Hur har konstnärens val av motiv förändrats genom historien?
o Kan denna förändring knytas till några specifika påverkande faktorer?
Svar:
Hällristningskonsten kan man säga var en folkkonst med universella motiv. De flesta
motiven var avbildningar av djur som renar, älgar och laxar m.m. Dessa avbildningar
och ristningar kunde vara utförda på klipphällar och stenar och kan tänkas ha varit
imponerande stora. Huruvida dessa hade en andlig innebörd går inte att svara på till
hundra procent men många forskare tror att de i alla fall hade ett s.k. jaktmagiskt syfte.
Under trumkonstens tid fortsätter folkkonsten och vi ser att djurmotiven figurerar även
här men det dyker också upp avbildningar av ett stort antal gudomar. Vardagslivet tar
också sin plats bland motiven och trumman blir nästan som en atlas över samisk
107 Dokumentärfilm om Britta Marakatt-Labba.
33

kultur. Vid den här tidpunkten har motivens storlek reducerats till att få plats ovanpå
ett trumskinn. Nu har alltså avbildningarna blivit mobila och hanterbara.
Tidigare hade man använt växtsafter för att utföra målningarna men under 1900-talet
börjar konstnärer att bruka en mängd av material och skapar egna unika konstverk som
skiljer sig från de traditionella trummorna. Konsten är inte längre universell och
traditionsbunden, den är inte knuten till trummans kontext, utan flyttar ut ur kåtan och
in i det moderna storsamhället.
Under modern tid fortsätter gamla motiv att figurera till viss del men betydelsen
förändras från att vara ett uttryck för en kollektiv världsbild till att stå för individuella
reflexioner. Dessa är ofta personens egen reflexion av samtiden; politiken, sociala
orättvisor och statliga övergrepp. Ofta har något slags förtryck varit en katalysator till
skapandet av konstverk. Konflikter mellan storsamhället och samerna såsom
Altakonflikten har färgat den moderna konsten och gjort den till ett politiskt verktyg.
Bildkonsten går från att vara undervisande och traditionsförmedlande till att utgöra ett
verktyg för politisk och social förändring. Bland annat Britta Marakatt-Labba börjar
blanda traditionella motiv med moderna och vågar vara kontroversiell.
Om man ställer konstverk från dessa tre perioder bredvid varandra så ser man ett
tydligt mönster. Motiven har gått från att vara universella till att bli mer och mer
individuella. Storleken på konstverken och materialet som användes har krympt från
stora stenhällar, till små trummor, till tunna papper. Mängden med motiv/symboler har
också gått från några få stereotypiska till mer och fler abstrakta och personligt
influerade.
En annan sak man måste inse är att influenser från andra folkslag och från
miljöpåverkan har påverkat samernas kultur, religion och därigenom också konst.
Tydligast ser man detta under kristnandet då kristna motiv börjar figurera på
trumskinnen. Vissa motiv som återfinns på trumman liknar även element ur den
fornnordiska religionen.
o Vilka myter och kult kan man knyta till motiven?
Svar:
Solen, månen, gudarna och gudinnorna har alla sina egna myter och vissa
gudomar förekommer i många olika medan andra bara nämns i förbifarten. Det
förekommer även många fler myter än just de som jag har tagit upp i detta
arbete.
34

• Skiljer sig valet av motiv inom det samiska bosättningsområdet?
Svar:
Det framgår tydligt att valen av motiv skiljer sig beroende på var i det samiska
området man lever. Olika ekologiska betingelser avgör ju vilka bytesdjur som
förekommer rikligt och detta i sin tur påverkar förekomsten av dessa djur som motiv
på hällristningar och trummor. Vid kusterna målade man mycket fiskar medan man i
fjäll- och skogsområden avtecknade mest renar och älgar. De många olika trumtyperna
vittnar om denna mångfald. De samer som levde innanför den ryska gränsen hade nära
till östliga influenser medan de som levde i mellersta Sverige säkerligen stötte på och
assimilerade något av sina germanska grannfolks traditioner.
I den allra första början av detta arbete var mitt syfte att själv analysera några moderna
samiska konstverk och att ha med bilder av hällristningar och trumskinnsmålningar. Största
orsaken till att jag inte har några illustrationer i arbetet är dock mycket byråkratisk och
kallas copyright. Faktum är att ingen av dem som jag kontaktade, författare, ett finskt
företag som tillverkar trummor, och relevanta svenska museer, ville ge mig tillstånd att
använda någon av deras bilder i mitt arbete. Hälften av dem jag bad om lov av valde att inte
ens svara på min förfråga och de som svarade sade nej på ett undvikande men tydligt sätt.
Jag fick förslaget att fara på turné och ta mina egna foton… Det var en härlig tanke, ett
trevligt förslag, men tyvärr lite för tidskrävande. På grund av detta oöverstigliga hinder har
jag inte fått tillstånd att ha med ens en endaste liten hällristning.
Efter att ha satt mig in i konstanalys och ikonografi insåg jag också att helt egna
bildanalyser kanske inte var rätt väg att gå med just denna uppsats.
Mina frågeställningar har också förändrats under arbetets gång och ju mer jag har lärt mig
om den samiska brukskonsten och bildkonsten ju tydligare blev det att det finns otroligt
mycket att ta upp. Tillslut bestämde jag mig för att inte behandla brukskonsten desto mera
eftersom den egentligen kräver en helt egen uppsats. Jag har dock nämnt den eftersom den
var nödvändig för att verkligen förstå de samiska konstbegreppen. När det kommer till just
brukskonsten så finns det också tydliga skillnader mellan kvinnors och mäns traditionella
hantverk. Det intressanta är att de material som männen arbetar med, såsom trä och
metaller, är sådana som kan bevaras länge medan materialen som kvinnorna hade
tillgängliga, bland annat skinn och tyger, var sådana som väder och vind ganska snabbt
35

förstörde. Konsekvensen av detta är ju att det som är skapat av män i större utsträckning kan
bevaras för framtida generationer att beskåda medan den kvinnoskapade konsten inte lever
kvar på samma sätt och riskerar att dö ut. Detta kan ju ge intrycket av att det bara var
männen som skapade konst medan det i verkligheten inte alls var så. Men detta är som jag
tidigare nämnde ett ämne för en annan uppsats.
Som avslutning vill jag betona den samiska bildkonstens värde som traditionsförmedlare,
som en unik källa till historiskt material som annars inte finns bevarat i skrift, som ett vittne
om forna tiders religiösa uppfattningar och som ett bevis på en kulturs överlevnadsförmåga
och förmåga att anpassa sig efter förändrade levnadsförhållanden. Den samiska bildkonsten,
och även brukskonsten, vittnar om en nordens historia som är flera tusen år gammal. Därför
är den värdefull inte bara för en samisk befolkning utan för alla som lever inom Sveriges,
Norges, Finlands och Rysslands gränser. Den samiska kulturen bör lyftas fram i
strålkastarljuset för att öka den allmänna förståelsen och respekten för nordens
urbefolkning. Den bör också lyftas fram så att den inte glöms bort utan bevaras för framtida
generationer. Att fortsätta blunda för denna historiska guldgruva skulle inte vara försvarligt
ur någon synvinkel.
Sofia Hageback
2006-06-24
36

5. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
• Bäckman, Louise, ”The Noaidi and his Worldview: A Study of Saami Shamanism
from an Historical Point of Wiew”, i Shaman Spring/Autumn 2005, vol 13, Nos. 1-2.
• Edgren, Helena (redaktör) och Roos, Marianne (redaktör), ”Bild och Berättelse,” Åbo
Akademis tryckeri, Åbo, 2003.
• Geels, Antoon och Wikström, Owe, ”Den religiösa människan: En introduktion till
religionspsykologin”, Bokförlaget Natur och Kultur (ingen förlags ort är angiven),
1999.
• Hygens, Anne-Sophie och Bengtsson, Lasse, ”Hällristningar i Gränsbygd: Bohuslän
och Östfold”, WARNE förlag, Sävedalen 1999.
• Laestadius, Lars Levi, ”Fragmenter i Lappska Mythologien”, NIF Publications, Åbo,
1997.
• Lehtola Veli-Pekka, ”The Sámi People: Traditions in Transitions”, Kustannus-Puntsi,
Jyväskylä, 1997.
• Lundmark, Anna-Lena, ”Same, same but different”, Bild Museet, Umeå Universitet,
2005.
• Lundmark, Bo, ”Baei’vi Mánno Nástit: Sol- och månkult samt astrala och celesta
föreställningar bland samerna”, Acta Bothniensia Occidentalis Skrifter i västerbottnisk
kulturhistoria, Umeå, 1982.
• Manker, Ernst, ”Samefolkets konst”, Askild & Kärnekull Förlag AB, Halmstad, 1971.
• Mebius, Hans, ”Bissie: Studier i samisk religionshistoria”, Jengel – Förlaget för
Jemtlandica, Östersund 2003.
• Nanne-Bråhammar, Marianne, ”Samer i Lunds konsthall”, Umeå UB Småtryck, 1971.
• Nordiskt Konstcentrum, ”Samisk konst”, Helsinki, 1981.
• ”Norstedts Svenska Ordbok”, Norstedts förlag, 1999.
• ”Norstedts Uppslagsbok”, Tolfte Upplagan, Kunskapsförlaget P.A. Norstedt & Söner,
2000.
• Pettersson, Per, ”Ikoner: en introduktion”, LiberFörlag, Stockholm, 1984.
• Rasch, Elisabeth, ”Samiska bilder: Om bildspråket i den samiska kulturen”, En
vandringsutställning från Nordkalottmuseet producerad av Västerbottens museum,
Umeå, 1992.
• Sjölin, Jan-Gunnar (red.), ”Att tolka bilder: Bildtolkningens teori och praktik med
exempel på tolkningar av bilder från 1850 till i dag”, Studentlitteratur, Lund, 1998.
37

• Wallenstein, Sven-Olov, ”Bildstrider: Föreläsningar om estetisk teori”, Alfabeta
Bokförlag AB, Stockholm, 2004.
• Winje, Geir, ”Guddommelig Skjönnhet: Kunst i Religionene”, Universitetsforlaget
2001, Oslo.
o Film: ”Eallima Govat: Nils Nilsson Skum den store nomaden”, av: Lisbeth Blind och
John E Utsi, Sverige 2003, 29 min.
o Film: Dokumentär om Britta Marakatt-Labba, visad på SVT.
38