Bläddra i boken 2 (pdf 156 kb)

Robotfauna
Jag och mina robotgalna barnbarn gjorde under en period en generalinventering av
alla de märkliga robotar man kan stöta på i naturen och annorstädes. Så här kunde
det låta om den sällsynta stenroboten som inte, som man kunde tro, är gjord av
sten, utan heter så för att man oftast hittar den i till exempel stenrösen:
En stenrobot stampar och studsar på stenar
Som synes har vi sökt ord som börjar på ”st”. Vad gör då en klipprobot? Jo:
En klipprobot klättrar och klänger bland klippor
Kravet/önskemålet om allitteration tvingar oss att leta ord, som annars kanske
aldrig hade sett dagens ljus. Meningarna blir mindre förutsägbara, eftersom vi
oftast inte kan välja de ord/lösningar som ligger närmast till hands. Fantasin
stimuleras, ja, det skenbart paradoxala inträffar att begränsningarna befriar. Se
vidare ett PS i slutet av kapitlet.
1. Skapa en sorts robot med hjälp av ord från naturen, som ovan, eller vad som
helst. (grusrobot)
2. Berätta vad en sådan robot gör med hjälp av allitteration, eller kanske rim någon
gång. (gräver gropar)
En grusrobot gräver små gropar i grus
3. Försök eventuellt att få raderna att rimma på varandra på något sätt. Detta är
också ett sätt att uppfinna nya robotar. Här slutar vår rad med grus. Bus rimmar
på grus. Alltså:
En busrobots bultar har bucklats av bus
Så här kan det bli, när man låter orden mötas i aldrig tidigare skådade konstellationer
tack vara begränsningen allitteration. Nedanstående verser skall helst läsas högt med
ordentlig betoning på var tredje stavelse. Då låter det allra bäst:
En strandrobot strosar i sanden på stranden
En grusrobot gräver små gropar i grus
En brandrobot bråkar och brottas med branden
En busrobots bultar har bucklats av bus
En gräsrobot grönskar av groende gräs
En läsrobots läppar blir lärda av läs
En bärrobot bär på en bägare bär
En buskrobot rusar och busar bland buskar
En kärrobot kysser och känner sig kär
En fuskrobot fifflar och bluffar och fuskar
En svärrobot skäller och skymfar och svär
En ärrobot älskar att va den hon är
38 39

En sjörobot skimrar i sommarskön sjö
En trädrobot tränar att tramsa i trän
En hörobot hämtar hem hästarnas hö
En knärobot knatar med knarrande knän
En snörobot snörvlar, men snuvan är snö
En dörobot döms, när den föds, till att dö
Det finns hundratals olika robotar som väntar på att namnges och beskrivas enligt
ovan. Sätt igång och fantisera!
Förresten, det behöver ju inte vara just robotar. Barnen har säkert sina egna favorithjältar
och -djur.
En bergponny betar bland bamsiga berg
En dalponny dricker och duschar i dalar
Det är bara att fortsätta och berätta, med eller utan rim (färgponny, salponny). Det
blir ofta lätt surrealistiskt, ibland bara konstigt, men inte så sällan helt underbart
ordkynniga (ett ord lånat från Povel Ramel) verser.
PS. Jag leker som synes gärna och stundom till överdrift med allitteration. Ibland
blir det bara språkakrobatisk uppvisning, men alltsomoftast (p)lockar allitterationen
fram ord som aldrig annars hade fått se skärmens ljus. Och det sistnämnda
gäller i än högre grad för barnen/ungdomarna. Vid ett tillfälle i en tredjeklass höll
vi på att skriva en M-ramsa. Vi hade kommit så här långt:
Mysiga Mia Målar Massor Med Makaroner Med Möglig Majonäs, Men Mias
Mamma ...
– Jaha, säger jag, vad gör Mias mamma, tycker ni?
Efter en stunds grubblande räcker en flicka tvekande upp handen och säger:
– Makulerar Makaronerna!
Hade hon eller någon annan tredjeklassare kommit i närheten av ett sådant ord
utan den påtvingade M-begränsningen? Men hon hade hört/läst ordet någonstans
och när det behövdes ett verb på M tog hon chansen utan att, visade det sig,
särskilt exakt veta vad ordet betyder. Dock tillräckligt för att hon, när hon dykt in i
något av ordförrådets mörkare hörn och dammat av detta ord, skulle våga dra fram
det i offentlighetens ljus.
Som en svala utan vingar
Det här kapitlets lilla tvårading presenterades redan i boken Rimsalabim! och utvecklades
sedermera i kapitlet Som i boken Fria Fantasier. Men eftersom ingen av
mina skrividéer genom åren har fått större kvantitativ respons från barn/elever än
denna, kommer här några nya exempel på detta tema.
Som en svala utan vingar
som ett bröllop utan ringar
1. Välj ett konkret substantiv, till exempel ett djur. (tiger)
2. Hitta något speciellt, något unikt, något intressant hos just detta föremål/djur.
(ränder)
3. Uttryck en känsla av saknad/ensamhet/utanförskap/deppighet med raden
”som ….. utan ….”. (som en tiger utan ränder)
4. Finn rim! (tänder, händer, stränder, gränder, bränder, änder, kalender, länder …)
5. Välj ett av dem. (händer)
6. Alla behöver vi ju (i detta fall) händer, men om man specificerar blir det ännu
tydligare och bättre. Alltså, vem använder verkligen, är definitivt beroende av sina
händer? (pianist, frisör, kirurg, gitarrist, tyngdlyftare, stavhoppare och trollkarl
med mera, har barn föreslagit)
7. (som en gitarrist utan händer)
Som en tiger utan ränder
som en gitarrist utan händer
Möjligheterna är oändliga. Många gånger har jag vid återbesök i klasser, där jag
presenterat denna diktmall, klivit in i klassrum som varit bokstavligen tapetserade
med blädderblocksblad med utan-verser. En flicka i tredje klass skrev på
egen hand 51 stycken tvåradingar och det råkade jag en gång i en sexa referera till
som ”världsrekordet”. En och en halv timme efter att jag lämnat sexan passerade
jag utanför deras klassrum. En flicka kommer utspringande och viftar med några
papper. Hon har satt världsrekord, säger hon. På 90 minuter har hon åstadkommit
fyra fullskrivna A4, 53 tvåradingar, 106 rader! Då tänker man kanske att hon
betat av de enklast tänkbara rimmen, men icke. Det är det ena snygga rimmet
efter det andra finurliga. Här kommer ett urval av hennes språklustfyllda uttryck
för saknad och sorg.
40 41

Som en boll utan studs
som en sophög utan smuts
Som en sjuksyster utan plåster
som en nunna utan kloster
Som ett halsband utan glans
som en ballerina utan balans
Som en fabel utan djur
som en lyckoslant utan tur
Som en höna utan ägg
som en 18-åring utan leg
Som en teckning utan fantasi
som en vara utan garanti
Som ett korsord utan rutor
som blodprov utan sprutor
Som en förkylning utan nysning
som en scen utan belysning
Som en häst utan man
som en prinsesstårta utan marsipan
Notera hur hon anstränger sig för att vara precis och specifik. Hade hon skrivit
”som en tårta utan marsipan” hade man kunnat invända att det finns många tårtor
utan marsipan och dom är hur goda som helst, så det var väl ingen bra liknelse.
Men när hon skriver just ”prinsesstårta” blir liknelsen oantastlig.
Jag har ofta pratat med barn, femåringar såväl som femtonåringar, om när man
kan tänkas känna sig ”som en svala utan vingar” etc. Vad kan ha fått en att känna
sig så? Svaren jag får är många och personliga, stundom privata:
”Så kändes det när min hamster dog.”
”Så känns det när man inte får vara med de andra och hoppa hopprep på rasten.”
”Så känns det när mamma och pappa är på fest och jag inte vågar somna förrän
dom kommer hem.”
”Så känns det när pappa sitter i fängelse.”
”Så känns det när man leker kurragömma och man har hittat ett så bra gömställe
att dom andra inte hittar en och då går dom och leker nåt annat och så sitter man
där och känner sig dum.”
Jag presenterade den här formen för Ossian, då nyss fyllda fyra år. Han tog den till
sig omedelbart och började med att se sig om i rummet där vi satt och i rasande
fart producera liknelser, vilka jag nedtecknade. Från föremålen i rummet gick han
vidare och inom loppet av max 20 minuter, hade jag nedtecknat 34 stycken! Här
kommer hälften av dem:
Som en kudde utan täcke
Som en TV utan program
Som en hylla utan böcker
Som en telefon utan sladd
Som en dörr utan handtag
Som en lampa utan knapp
Som en mun utan tänder
Som ett tåg utan räls
Som en pil utan spets
Som en jägare utan gevär
Som en korv utan ketchup
Som en antenn utan tak
Som en toalett utan spola
42 43

Som en helikopter utan propeller
Som en raket utan rymd
Som en jultomte utan paket
Som ett monster utan skrämbollögon
Det var som synes inga problem för en fyraåring att hitta genomgående relevanta
liknelser. Inga, till exempel, ”som ett hus utan lejon”, som ju inte hänger ihop. Till
att börja med inventerade han liknelsemöjligheterna helt fritt, men sen föreslog jag
de parvisa rimmen och det gick lika bra med lite hjälp.
– Så här känner jag mig, när jag saknar och längtar efter pappa, sa Ossian ordagrant.
Pappa kom någon timme senare och fick höra dikten.
Stackars, stackars mej!
En dikt/visa för hypokondriker? Nej, snarare en skämtsam, aningens morbid lek
med sjukdomar och smärre olyckor. Alla kan vi ju emellanåt känna oss lite ynkliga
och då kan det till och med kännas bättre att skriva/läsa/sjunga en sådan här text.
Vid mina författarbesök i skolklasser har jag ofta låtit barnen hitta på egna nya verser
med mig vid gitarren. De föreslår den ena sjukdomen/olyckan (cancer, aids och
andra verkligen hemska saker censurerar jag och förklarar varför – sådana frågor får
tas upp i andra sammanhang) efter den andra och vi sammanställer verserna helt
muntligt på löpande band, medan kompet oavbrutet rullar på. Fascinerande att
det går att improvisera så i stunden i stundom rätt stora grupper!
– Jag har jättont i magen
– Stackars, stackars dej!
– Jag har hostat hela dagen
– Stackars, stackars dej!
– Och halsen bara svider
– Stackars, stackars dej!
– Åh, jag lider, åh, jag lider
– Stackars, stackars dej!
Så ser formen ut: en försångare och övriga utbrister med hundraprocentig empati
– gärna vojandes med huvudet på sned och vridande sina händer – i raden ”Stackars,
stackars dej!”. En egen enkel (typ tre-ackords) melodi hittar man lätt på.
1. Låt barnen komma på en sjukdom, åkomma, eller någon smärre olycka.
(vattenkoppor)
2. Låt dem komma på (om möjligt, annars rimlöst) ett rim. (loppor)
Jag har fått vattenkoppor
och jag har fått loppor
Så blir det omedelbara resultatet av vattenkoppor och loppor, men man kan ju
alltid fila lite på formuleringarna. Lite precisering mår ingen dikt illa av. Det räcker
med något så enkelt som ”och femtiåtta loppor” för att det ska bli lite roligare.
Om man undrar varifrån lopporna kommer kan det bli ”och våran vovves loppor”.
Man kan fråga sig/barnen hur lopporna är?
44 45