Romresa.pdf

2010
Rom är huvudstad i Italien. Rom var även huvudstad för det romerska riket och Rom var
också latinklassens destination den 8 april. Maria Johannson åker dit varje år med sina elever,
hon är latinfröken och vill gärna att eleverna ska få ta del av romarrikets historia (då romarna
var de enda som pratade latin).
Det hade länge hörts snack om en resa till Rom, många var osäkra på om det ens skulle bli av,
men när det väl bestämdes att en resa skulle bli av jublade hela latinklassen, eller i alla fall de
som hade råd att åka med. Jag som inte läser latin fick också åka med.
Latinklassen
Andreas Ahosson, Josef Demir, Tommy Doung, Erik Elgh, Adam Friberg, Rickard Haghdal,
Carl Hellsten, Mohammed Ibrahim, Marcus Jansson, Badinan Kawa, Hernan Mendoza,
Matilda Modig, Sara Nilsson och Jennifer Toro-Valencia.
8 april
Resan började den åttonde april, som alla flygresor så börjar det på Arlanda. Vi skulle samlas
tidigt, eller tidigt och tidigt, tjugo i nio skulle vi vara vid terminal två. Min vän Rickard
samåkte med mig till Arlanda. Min mamma stod för skjutsen och för att ta sig till flygplatsen
använde hon sig av GPS, vilket inte var en bra idé, men efter lite skrik och bråk kom vi fram
till slut.
Väl framme visade det sig att flyget var försenat en timme. Kortspel frälste oss från en olidlig
väntan vid gaten. Tillslut kom planet. Vi vinkade av landet och steg på flyget. Tre timmar
senare var vi i Rom
Vi landade runt ett och det var nu man insåg att allt inte var en dröm, det var på riktigt, vi var
i Rom!
Vädret var soligt och temperaturen låg mellan sexton och tjugo grader, man kände sig riktigt
fräsch.
Flygplatsen Fiumicino var enorm och enorm var också spänningen inför vad som komma
skulle. Efter att vi plockat på oss vårt bagage tog vi taxi in till vårt förbokade hotell. När vi
anlänt till hotellet så skulle Maria se till så att vi fick våra rum, men efter en kvarts diskussion
med receptionisten visade det sig att hotellet hade bytt ägare och att bokningarna var
försvunna. Helvetet hade brutit ut i Marias huvud. ”Mierda” skrek hon högt, men
hotellpersonalen var snäll och hittade snabbt ett nytt hotell åt oss. Hotell Zara var namnet, där
checkade vi in för dagen. Vi blev tillsagda att packa upp våra saker snabbt och det gjorde vi,
sedan var det samling vid hotellets entré. Maria informerade oss om farligheterna med att
vara turist, hon sa att vi var tvungna att hålla ihop eftersom att kriminaliteten i Italien inte var
samma sak som i Sverige. Dessa förvarningar gjorde resan mer spännande. Efter samlingen

tågade vi till vår första sevärdhet, Plaza del la Reppublica.
Plaza de la Reppublica är ett semi cirkulärt torg som används för demonstrationer eller
mottagande av utländska delegationer, i torgets mitt finns en fontän med fyra bronsstatyer.
Under antiken fanns det redan en fontän där, då vid namnet Acqua Pia. Dagens fontän
färdigställdes 1888, fast då med skulpturer av fyra lejon, men dessa ersattes senare av fyra
nymfer (Havets nymf som rider på en häst, Undervattnets nymf som lutar sig över en mystisk
drake, Sjöarnas nymf som håller i en svan och Flodernas nymf som ligger utsträckt på ett
flodmonster). I fontänens mitt finns en skulptur som symboliserar människans makt över
naturen. Vid piazzan ligger också Santa Maria degli Angeli e dei Martini, en kyrka som
byggdes på order av Påven Pius IV efter att det sagts att en ängel uppenbarat sig där.
Vi gick in, vi såg och vi tappade hakan, det var ett underverk, man blir så tagen av dess
konstruktion, det går inte att beskriva, men det var en mäktig känsla.
9 april
Den andra dagen var vi tvungna att byta hotell igen. Fast vi skulle få byta tillbaka till vårt
gamla sen. Idag skulle vi få uppleva bland annat Spanska trappan och Piazza del Poppolo.
Innan dess tog vi oss en titt in på Santa Maria della Concezione dei Cappuccini, det är en
katolsk kyrka som administreras av munkar från kapucinordern. Fast det är inte därför kyrkan
är så känd utan det beror nog mer på kyrkans krypta som är helt utsmyckad med ben av döda
människor, det var en hemsk upplevelse, vem fick för sig att gör något sådant?!

Vart vi än gick så gick vi tillsammans, Maria var vår ledare. Vägen kantades av kyrkor lite här
och där, man blev faktiskt lite förvånad över hur mycket kyrkor det finns i Rom. Staden har
runt 900 stycken och klassas som världens kyrktätaste stad, personligen tycker jag att de
borda ha nöjt sig med S:t Peterskyrkan.
Spanska trappan byggdes 1723 och ligger på Pincioskullens sluttning, men dess egentliga
namn är Scalinata della Trinità dei Monti. Dess smeknamn beror på att spanska ambassaden
ligger vid trappans fot. Konstverket är uppdelat i tre plan och i tre trappupplopp, detta skall
symbolisera den kristendomliga treenigheten. Värt att notera är att trappan har 138 trappsteg
och att italienare såsom fransmän vägrar kalla trappan för den spanska trappan, ni vet hur det
är med gammal rivalitet.
Trappan leder ner till Piazza di Spagna, där finns fontänen Fontana della Barcaccia som är
utformad som en vattenfylld båt, den symboliserar den svåra översvämningen av Tibern 1598,
då en båt gick på grund vid foten av kullen Pincio. Vid fontänen svalkade vi oss ett tag, några
var törstiga, så de drack ur fontänen. Sedan begav vi oss till Piazza del Popolo.

Piazza del Popolo är ett stort torg med en stor obelisk från Egypten. Det var Påven Sixtus V
som såg till att obelisken från Cirkus Maximus flyttades till torget och där står den än idag,
23,2 meter hög och ståtlig, runt obelisken finns det fyra fontäner skulpturerade som lejon.
På torgets norra sida finner man Porta del Popolo, en stor och ståtlig port, vilken leder till Via
Flaminia. Via Flaminia byggdes 220 år före Kristus och är/var en av de viktigaste vägarna
som ledde till Rom. Det sägs att Drottning Kristina red på Via Flaminia genom Porta De
Popolo när hon konverterade till katolicismen.
Santa Maria del Popolo är en liten kyrka som är världskänd för sina målningar, den ligger vid
sidan om Porta de Popolo, vi hade tänkt gå in i kyrkan, men när vi kom dit så hade de mässa.

Oturen hade slagit ner ännu en gång. Vi fortsatte istället till museet Ara Pacis som är känt för
Augustus begravningsaltare. Inne på museet fick vi se altaret och flera byster på Augustus
familjemedlemmar. Värt att notera är att precis bredvid museet ligger Augustus Mausouleet,
det är en antik byggnad, där flera ur den Julianska släkten ligger begravda . Efter Ara Pacis
stack vi ner till Fontana de Trevi för att käka pizza, det var riktigt skönt med mat efter att ha
vandrat så mycket.
Efter maten var det egen tid fram tills halv tolv på natten, vi var alltså fri att göra vad vi ville!
Vi delade upp oss i mindre grupper, några gick till ”Donken”, andra gick och kollade i
affärerna, jag gick till Pantheon med några av mina vänner.
Att gå in i Pantheon var som att se en liten bit av himmelriket, man blev så tagen!
Det var så perfekt konstruerat och taket skall vi inte ens prata om, det går inte ens att beskriva,
ÅK DITT!
10 april
Idag var det Forum Romanum som gällde och det var en mycket varm dag. Forum Romanum
kändes som huvudattraktionen i Rom då mycket av det romerska rikets historia har med just
den platsen att göra. Forum Romano var ju trots allt det antika romarrikets centrum och är den
äldsta delen av Rom. Under romarrikets storhetstid gick man dit för att delta i religiösa,
rättsliga eller politiska ceremonier. På platsen finns ett stort antal antika byggnader, de mest
kända byggnaderna är Vestatemplet och de två mycket ståtliga triumfbågar uppförda till
Kejsar Titus och Septimus Severus ära. Romarikets stora kejsare och förnämsta män/kvinnor
sägs ha vandrat på dessa platser och bara en sådan sak gjorde vistelsen där mycket trevlig.
Alldeles i närheten av Forum Romano finner man också romarrikets svar på Stureplan.

Palatinen
Palatinen var under romarrikets tid överklassens boningsplats, med flera privata bostäder och
bibliotek. Här finner man också Livias hus och Kejsar Augustus hus. Palatinen ger inte bara
en underbar fingervisning av den gamla romerska aristokratins livsstil, den ger en även en fin
utsikt över Rom, en utsikt som vi länge stod och beundrade medans den italienska vinden
kylde ner våra svettiga kroppar. Utmattade och trötta tog vi oss till slut fram till vad världen
anser vara Italiens huvudattraktion, om ni gissade på Colosseum så hade ni rätt.
Colosseum får flera miljoner besökare varje år. Det var som ni säker vet en plats för
avrättning och gladiatorspel. Under sina bästa år kunde 87 000 åskådare få plats i byggnaden.
Dess officiella namn är Amphiteatrum Flavium men fick smeknamnet Colosseum efter en stor
bronskoloss av Nero som stod i närheten. Denna koloss finns dock inte kvar längre, då den
smältes ner för att förse romarna med vapen.
Det som vi ser idag av Colosseum är bara en skugga av byggnadens ursprungliga form och
skönhet, men vilken majestätisk skugga det var ändå.
11 april
Idag skulle vi ta oss fram till Vatikanstaten, många var inte så optimistiska gällande detta, inte
för att de inte ville dit, utan för att det skulle ta så lång tid att gå. Optimistiska eller inte så
kom vi fram till slut. Fast innan vi kom ditt så gick vi över en mycket vacker bro, Ponte
Sant’Angelo. Bron hade statyer med änglar med redskap som spelade en avgörande symbolisk
roll vid Jesus korsfästning,
Basilica di San Pietro in Vaticano ( S:t Peterskyrkan) är katolicismens huvudkyrka, den är
uppkallad efter Aposteln Petrus, som sägs ha blivit begraven på platsen där kyrkan byggdes.
På kyrkans kupol står det ett citat från bibeln "Du är Petrus och på denna klippa skall jag
bygga min kyrka; Jag skall giva dig himmelrikets nycklar." Det är mycket komiskt att man
bokstavligen byggt en kyrka på honom. Det är en mycket vacker och betydelsefull kyrka och

en dröm gick i uppfyllelse för mig. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle få uppleva denna
kyrka, så många som vill åka dit och så få som får chansen.
När vi stod och beundrade kyrkan fick vi reda på att vi skulle få gå på Amazing race i Rom
och att de som vann skulle få ärofyllda gåvor. Leken gick ut på att lista ut vart ett visst antal
latinska texter fanns och vad de betydde. Man delades in i grupper och sedan vart det bara att
köra igång. Amazing race var verkligen ett trevligt sätt att få utforska Rom på, det gav en
verkligen chansen att få bekanta sig med staden. Något magnifikt som min grupp stötte på var
Viktor Emmanuel monumentet, även kallad skrivmaskinen. Detta monument ligger alldeles
bredvid Forum Romano och på detta monument brinner en evig eld för att hedra de okända
soldaterna som stupade under andra världskriget.
Resten av resan är som man säger HISTORIA.
Av Hernán Mendoza-Galiano, NV2a