- nytt - SWEA International

kommer sig av att jag tror att det heter si eller så på italienska, eller rättare sagt, i mina öron
låter det som om det heter som jag säger det.T.e.x. jag hade varit i Ravenna och sett alla de
vackra mosaikerna och de vackra målningarna i Basilikan di San Vitale, och jag berättade
entusiastiskt om hur vackra "rinfreschi" det fanns målade i taket. Antagligen har jag inget bra
språköra eller så hör jag dåligt, det är en ganska så stor skillnad på "affreschi" och
“rinfreschi". Ett annan ganska sött dubbelfel var när en vännina visade mig att hon hade en
liten böld på ena benet och jag lugnt sa "ah, ma hai un pelo incarnato". Min vännina började
gapskratta och jag kunde för allt i världen inte förstå vad som var fel så jag gjorde ett nytt
försök “hai un pelo incastrato” inte blev det bättre av det!!! Men, som tur är så är det inte
bara jag som pratar lite fel ibland, det gör även italienare. På jobbet har vi skapat en file som
vi kallar "Våra Greatest hits". Här kommer några smakprov ifrån den:
- La varicella deve stare 40 giorni in incubatrice
- la commozione celebrale
- Ha ricevuto un infarto ed è morto per decesso
- J come Genova
- Lei è proprio una con la testa tra i piedi
- Sai, quelle offerte del tipo "prendi 3 e paghi 3"
- Dovrete passare sotto al mio corpo!
Som ni ser så är jag i bra sällskap!! Jag vet inte hur det är med er andra svenskor här i Rimini
när det gäller grammatik, jag erkänner att det är absolut inte min starka sida. Jag har endast
1 regel på italienska, alla ord som slutar på o är maskulina och de som slutar på a är
feminina, men ganska snabbt upptäckte jag att det stämmer inte alltid men ändå envisas jag
med denna regel. Jag minns att jag alltid rättade mina döttrars kusin Andrea när han sa "la
mano", "ma Andrea, si dice il mano" jag var bergsäker, jag tyckte till och med att lät bättre
med "il mano". Det dröjde ganska länge innan jag fick in det i mitt huvud att det faktsiskt är
"la mano". Samma problem hade jag med "trauma cranica", det slutar ju på a så det måste
vara “una trauma cranica”. Sjutton vad dessa artiklar ställer till det. “La promemoria, i forbici,
la cavalcavia”mm… är artiklar som jag ständigt säger fel.
Jag har ett svagt minne från en episod när jag var liten. Mina föräldrar som ju är ifrån Finland
pratade inte perfekt svenska då och jag minns speciellt en gång när jag rättade min
mamma. Hon stod vi spisen och hon blev irriterad över att hennes glasögon immade igen
hela tiden av ångan ifrån
matlagningen, då sa jag jag med en riktig besserwisser ton "mamma, det heter inte imma
utan det heter dimma". Där ser ni, redan som liten var jag en höjdare på att rätta fel!! En
annan kul episod som jag minns ifrån min barndom är när min mamma löste korsord, hon
älskar att lösa korsord men med vissa stavningsproblem ibland. Hon satt och muttrade över
att hon inte kunde lösa färdigt ett korsord, "det måste vara något fel på detta korsordet" sa
hon tillräckligt högt för att jag skulle höra så jag erbjöd mig att kolla vad som inte stämde.
Mamma hade skrivit kran istället för gran, i finskan så låter g och k väldigt lika...tror jag det
att det inte gick att lösa det korsordet, det är en stor skillnad mellan en kran och en gran!
Trots alla mina brister i språket så älskar jag att skriva, i alla former. En stor passion som
jag har är poesi, jag tänker ofta i poesi , det bara “kommer” till mig, ibland bara ett ord som
jag spinner vidare på tills det blir som ett broderi. Jag vet att inte alla tycker om poesi men jag
tänkte att i och med att jag har delat med mig av mina klumpiga fel så vill jag gärna dela
med mig av mina poesier. Jag skriver på italienska för tycker att det är ett vackert och
mycket ordrikt språk.
Un giorno, Toccare con un dito
9